Bloggarkiv:
i hjärtat rebell

Dick Erixon:
Kommentarer 27 mars - 2 april 2006

Söndag 2006-04-02 / 18.52 länk
FD PREMIÄRMINISTER: RYSSLAND PÅ VÄG BLI DIKTATUR. Till Sunday Times säger Mikhail Kasyanov, Rysslands premiärminister 2000-2004, att Ryssland utvecklas mot en diktatur, Former PM says Russia is turning into dictatorship:
En atmosfär av rädsla byggs upp och en känsla skapas av att allt är under statlig kontroll. Det är de första stegen mot ett totalitärt system. Det finns i praktiken ingen pressfrihet, domstolarna är inte längre oberoende och den allmänna opinionen manipuleras.
Hårda ord. Och det är bra att de framförs. Vi utanför Ryssland kan nu följa vad som händer Kasyanov, som planerar att ställa upp i det ryska presidentvalet 2008, när Putin enligt nuvarande konstitution inte får kandidera igen. Även om Kasyanovs stöd i opinionsmätningarna nu är lågt, är han oppositionens bästa hopp, skriver tidningen.

Vart Ryssland går får vi konkreta bevis på genom att följa Kasyanov: tillåts han kampanja eller kommer man att slänga honom i fängelse, på samma sätt som oljemiljardären Michail Chodorkovskij? Kommer Putin att avgå 2008 eller ändrar man konstitutionen?


Söndag 2006-04-02 / 17.30 länk
OUTSIDERN MCCAIN ERÖVRAR INSIDERS. US News of the World Report analyserar senator John McCains agerande för att bli republikansk presidentkandidat 2008, Mr. Outside's Inside Moves.

Gloria Borger har intervjuat senatorn och visar hur smart han agerar för att ligga rätt, samtidigt som hans egna profilfrågor kommer allt högre på den amerikanska dagordningen. Men i grunden är han en maverick, en outsider som går sin egen väg.


Söndag 2006-04-02 / 17.30 länk
FÖRNEKA INTE ISLAMISTERNAS HOT. I sin söndagskolumn i Chicago Sun-Times gör Mark Steyn utfall mot brittiske utrikesministern Jack Straw, Don't deny that some Muslims are hot for jihad.
Inte ens på en basal nivå matchar utrikesministerns retorik verkligheten. Regeringsföreträdare säger till folket: vem tror ni på - mina plattityder eller era egna lögnaktiga ögon? ...

'Islam en fredlig religion?' Och det skulle vara dem som marscherar genom London med plakat vars budskap lyder 'HALSHUGG ISLAMS FIENDER' och 'YTTRANDEFRIHET ÄR VÄSTERLÄNDSK TERRORISM' och som utlovar en ny förintelse i Europa?
Steyn efterlyser politiker som talar sanning och inte försöker tona ner eller förvränga verkligheten. Och han hittar dem i Australien.
Det här rådet ger Australiens finansminister Peter Costello till muslimer i västvärlden som vill leva under sharialagarna: 'Det finns länder som tillämpar sharialagar - Saudiarabien och Iran till exempel. Om en person vill leva under sharialagar kan man känna sig hemma i dessa länder. Men inte i Australien.'

Söndag 2006-04-02 / 14.44 länk
FRANKRIKE PÅ GRÄNSEN TILL ANARKI. Chiracs fega och billiga försök att blidka demonstranterna har, naturligtvis, givit dem segervittring - regeringen står inte upp för sin politik, alltså: vi kan fälla den. Deutsche Welle rapporterar om upptrappade demonstrationer Chirac Plans Dismissed as France Teeters on Brink of Anarchy:
Fackföreningar och [vänster]studenter var mer bestämda än någonsin under lördagen att fortsätta med strejker och demonstrationer mot den nya arbetsrättslagen för ungdomar trots löften om kompromisser från president Jacques Chirac i syfte att lugna stämningarna...

Frankrikes största fackliga organisation, CGT, sa att Chirac bestämt sig för att 'förlänga krisen' och varnade för att protesterna kommer att utökas. En annan fackförening, Force Ouvriere, beskrev presidentens förslag som 'omöjligt och oacceptabelt'. Socialistpartiets ledare Francois Hollande sa att Chiracs tal 'inte var ett steg mot samförstånd'.
Chirac har gjort bort sig totalt - igen. Nu återstår bara fullständig kapitulation. För vad har han att försvara? Han har ju redan tagit avstånd från det förslag som orsakade protsterna. Och varför försvara en meningslös kompromiss som ingen stöder? Vilket klantarsel.


Söndag 2006-04-02 / 13.18 länk
CHEFREDAKTÖR: BLOGGAR REVOLUTIONERAR TIDNINGSVÄRLDEN. En föreläsning som hölls häromveckan hos The Royal Society for the encouragement of Arts i London börjar få stor global spridning på nätet. Den hölls av Alan Rusbridger, chefredaktör för brittiska Guardian, den dagstidning som lyckats bäst på internet och tjänar lika mycket på internet som på papperstidningen. Han summerade:
På sätt och vis är detta den mest spännande tiden för nyhetsmedierna. Vi upplever en revolution som är lika stor som Gutenberg och Caxton, men på många sätt är den också skrämmande ...

Somliga ställer sig en ännu mer fundamental fråga, om dagstidningar alls har en framtid. Och inlindad i den finns frågeställningen om de alls förtjänar att ha en framtid. Och om så är fallet, som vad?
Skrämmande, säger redaktören. För redaktionerna, alltså. Vissa i mediebranschen vägrar till och med att ta in att internet finns, som redaktören för Daily Express som ”inte tror på internet”. Det betyder, sa Rusbridger, att vid en viss tidpunkt kommer den tidningen att falla ner i avgrunden, ”när deras siste läsare har dött”.

Rusbridger går insiktsfullt, och med humor, igenom hur internet och bloggarna förändrar hela medielandskapet, såväl hur nyheter sprids, åsikter debatteras som hur annonsmarknaderna tar nya former.

Jag rekommenderar intresserade att lyssna på det 30 min långa anförandet. Lyssna direkt:Alan Rusbridger on newspapers in the age of blogs (mp3) eller se Föreläsningslista, The Royal Society for the encouragement of Arts.

Jeff Jarvis analyserar föreläsningen i bloggen Buzzmachine, Homework, och Mike Butcher i bloggen Mbites, A pincer movement on the papers.

Notera att såväl tidningen Guardian som nämnda bloggar är vänster. Högern, iallafall i USA, gör medier mer än att tala om dem och ligger därför flera steg före vänstern. Men här i Europa ligger vänstern före, som analyserar högerns kreativitet i USA, medan europeisk borgerlighet sitter passiva och låter vänstermedierna dominera. Världen är bra märklig...


Söndag 2006-04-02 / 11.24 länk
HÖJDA ELPRISER POLITIK, INTE AVREGLERING. En viktig artikel på DN-Debatt: Myt att misslyckad avreglering höjt elpriset till rekordnivå
Det är en myt att avregleringen av elmarknaden har orsakat det rekordhöga elpriset. I stället är det politiska beslut i Sverige och EU som stadigt driver upp konsumenternas kostnader. Elskatten var 1997 10 öre per kilowattimme, i dag är den 30 öre. Skattens del av elpriset är nu större än före avregleringen. Även handeln med utsläppsrätter i Europa tvingar fram högre priser. Att åter reglera elmarknaden skulle därför inte ge nämnvärt lägre priser, eftersom vi i Sverige inte längre kan producera el så att det täcker våra behov, skriver professorerna Runar Brännlund och Bengt Kriström.
Avregleringen skuldbeläggs i en medveten politisk fint, som bloggen tidigare påpekat: El offer för politiskt spel.


Söndag 2006-04-02 / 10.54 länk
SR: 'ALLA VÄNTAR PÅ HILLARY CLINTON'. Godmorgon Kamarat! i Sveriges Radio gör ett reportage om att det är 1.000 dagar kvar av president Bushs presidenttid, lika länge som John F Kennedy var president. Typiskt nog talar SR:s utsände med New York Times och därför är det knappast märkligt att public service sammanfattar: ”Alla verkar vänta på Hillary Clinton”. Ja, på den vänstertidningens redaktion, kanske. Men i USA som helhet är verkligheten något helt annat, se här. Men det är väl för mycket att begära en balanserad rapport om USA i SR.


Lördag 2006-04-01 / 18.40 länk
CENTERPARTIETS ENORMA FÖRTROENDEUNDERSKOTT. I Svenska Dagbladets ledare Det räcker inte att regera i baren (pdf) konstateras att Maud Olofsson i valbaren på Stockholm Elite Plaza framträder som en fullfjädrad liberal, är tydligast bland de borgerliga, vågar sticka ut hakan och bemöts mycket positivt.
Centerpartiets omprofilering imponerar. Men trots skarpare idéer och vassare retorik får det inte något genomslag i opinionsmätningarna.
Ledaren menar att partiets marginalisering i storstäderna beror på fördomar om bondeparti. Det tror inte jag. Det har jag aldrig trott på. I den svenska folksjälen har bonden hög status, även om det inte är något man lyfter fram utan utgör en privat sida av identiteten. Thorbjörn Fälldin kunde dra växlar på den och varken Gösta Bohman eller någon annan borgerlig partiledare har kunnat samla lika många borgerliga röster som Fälldin (25,1 procent 1973 - före kärnkraften blev profilfråga).

Nej, skälet till att centerpartiet inte får några nya väljare är det enorma förtroendeunderskott partiet har hos den breda allmänheten efter Olof Johanssons härjningar. Man brukar säga att det är lätt att snabbt rasera en organisations förtroendekapital men att det är mödosamt och tar lång tid att bygga upp det. En sanning som i allra högsta grad gäller för centerpartiet.

Olof Johansson och hans medhjälpare förstörde och brände allt centerpartiet hade under 1990-talet. Han brände också ut alla de goda krafter som partiet hade i exempelvis Stockholms stadshus. Olof Johansson förintade centerpartiets anseende där grundtonen bland partiets väljare var mer borgerlig - storstäderna och Skåne.

Därför är det logiskt att väljare i dessa områden, där centerpartiet nu borde ha tillväxtpotential, saknar all tillit till partiet. Väljarna har blivit grymt svikna. Och många av de partiarbetare som gjorde stora insatser har slutat. Det som gäller nu är helt enkelt att bygga upp partiet, inte från noll utan från ett stort underskott i tillit. Zarah Leander sa någonting i stil med att det var mycket svårare att bli folkkär efter att ha varit ökänd än från att ha varit okänd. Samma dilemma gäller för centerpartiet.


Lördag 2006-04-01 / 10.40 länk
NYTT BESÖKSREKORD. I februari tog läsartillströmningen till denna blogg ett ordentligt kliv, från omkring 50.000 unika besök per månad under hösten till 61.000. I mars har uppgången fortsatt, om än i något blygsammare takt: drygt 62.000 unika besök registrerades, vilket är nytt rekord. Så mer: Besökstrafik.

Jag vill tacka alla läsare för ert intresse och för alla mejl med såväl glada tillrop, länktips som hård kritik. Det här forumet för kommunikation har visat sig passa mig utomordentligt väl. Jag är för otålig för möten och seminarier som jag tycker slösar bort för mycket tid, och jag är i ärlighetens namn inte den där sociale personen som kan dunka rygg och småprata. På nätet kan vi dock alla mötas med koncentration på budskap, argument och information. Det är roligt att så många tycker det kan vara värt att titta förbi min blogg.


Lördag 2006-04-01 / 10.24 länk
CHIRAC BACKADE. Det var för mycket att hoppas på. Frankrikes president saknar stake. Han tog tillbaka så gott som hela liberaliseringen av arbetsrätten, allt utom till namnet. Perioden då ungdomar kan provanställas kortas från två till ett år, och presidenten skickar tillbaka lagen för andra omarbetningar där också detta år kan kortas eller försvinna.

Men Chirac har ingenting för sitt kryperi för vänstern, Times rapporterar: Students vow to vent fury after Chirac backs youth labour law. Trots att Chirac lägger sig, i allt utom att dra tillbaka lagen, fortsätter protesterna. Chirac har försatt chansen att vinna fransk ekonomisk återhämtning, men vänstern har fått blodsvittring: de kommer att göra allt för att fälla Chiracs regeringen.

Frankrike fortsätter sin väg mot undergången. Man avvecklar näringslivet i snabb takt genom att inte ge det frihet att utvecklas och möjlighet att konkurrera. Företag tackar hellre nej till nya order än att anställa, eftersom anställningar medför så många förmåner att ingen produktion blir i längden lönsam i den internationella konkurrensen.


Lördag 2006-04-01 / 10.14 länk
MER KRITIK MOT USA - INTE MOT DIKTATURER. Nu när utrikesdepartementet fått en ny chef är det flera som framför krav på att Sverige ska höja rösten. Men inte mot diktaturer, utan mot USA. I går medverkade förre Washington-ambassadören Henrik Liljegren och förre kabinettsekreteraren Sverker Åström i radions Historiska klubben (se fredag). Där efterlyste Åström mer USA kritik och hyllade Östen Undén som den bäste utrikesministern i modern tid, något Liljegren inte instämmde i eftersom Undén var alltför Amerikakritisk. Åström hade däremot ingenting emot diktaturer.

I TV4:s lördagsmorgon pressar Mikael Wiehe nye tf utrikesminister Carin Jämtin om varför Sverige inte är mer kritisk mot USA. Inte heller Wiehe hade några synpunkter på diktaturer och hur Sverige förhåller sig mot dem.

Svenskt etablissemang har blivit diktaturkramare. Man skäms över den inskränkthet som dominerar svenskt offentligt liv.


Lördag 2006-04-01 / 10.14 länk
INGA APRILSKÄMT. Jag tycker aprilskämt är pinsamma. Det är inte humor. Jag garanterar att du slipper sådant i den här bloggen.



Fredag 2006-03-31 / 19.04 länk
NÅGRA ORD FRÅN JAY LENO... i Tonight Show:
  • Påsken närmar sig. I S:t Paul, Minnesota, har man i stadshuset tagit bort påskkycklingar, påskägg och en skylt med orden 'Glad Påsk' eftersom man inte vill kränka icke-kristna. Bra gjort. Man vill ju helt klart inte ha några kristna budskap i en stad som heter S:t Paul.
  • Hur kommer det sig att så många vill ta bort Gud ur påsken men ingen vill ta satan ut ur Halloween?
  • Förra helgen var en halv miljon illegala immigranter ute på gatorna i Los Angeles. Och det var före protestmarschen började.

Fredag 2006-03-31 / 19.04 länk
BEFRIAD GISSLAN HADE SVÅRT ATT TACKA MILITÄREN. De brittiska fredsaktivister som suttit gisslan i Irak i 5 månader befriades i veckan av amerikansk trupp. Först efter protester framförde de tack till de amerikanska soldater som riskerat sina liv för att rädda deras. Så här fångar satirtecknaren Chip Bok händelsen:

'Vad gjorde ni här?'


Fredag 2006-03-31 / 16.03 länk
RANKING: DANMARK HAR FRIAST MEDIER I VÄRLDEN. Den internationella journalistorganisationen Reporter Sans Frontier rankar pressfriheten i 167 länder i Worldwide Press Freedom Index 2005.

Danmark intar förstaplatsen. Sverige kommer på delad 12:e plats tillsammans med Trinidad och Tobago.

Västvärlden backar generellt. USA halkar ner eftersom reportern Judith Miller häktades då demokratiska partiet och politiska vänstern var på hysterisk jakt efter vem i Bush-administrationen som var läckan till att en CIA-agents identitet röjts. Vänstern hoppades kunna fälla Karl Rove och Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet slog upp ”affären” på helsidor. Judith Miller avslöjade aldrig sin källa, och fick sitta mer än en månad i häkte.

Den troliga källan var en biträdande utrikesminister - som varit emot Irakkriget. Någon hämdaktion från Vita huset var det alltså inte. Men vänstern trampade på reportrars frihet för att försöka komma åt Bush.


Fredag 2006-03-31 / 15.43 länk
PRESIDENTKANDIDAT FRIST: JAG SKA INTE FÅ FOLK ATT SOMNA LÄNGRE. Senatens mäktiga majoritetsledare Bill Frist avgår från senaten vid årets slut, för att på allvar kunna kandidera som republikansk presidentkandidat, rapporterar Fox News:
Den tidigare hjärtkirurgen säger att han efter avgången kommer att ägna mycket tid till offentliga framträdanden. Han säger, 'som kirurg gjorde jag mitt arbete bäst när folk var nedsövda ... nu måste jag, säger alla, göra mitt bästa för att inte få folk att somna.'
Haha. Ja, han har självinsikt iallafall. Bill Frist är en av de tristaste politikerna i Washington.


Fredag 2006-03-31 / 15.33 länk
IMAM STÄMMER TIDNING: FÖRSVAR AV YTTRANDEFRIHET BORDE STRAFFAS. Det kanadensiska magasinet Western Standard publicerade de danska satirteckningarna om en viss profet, och har nu stämts inför domstol, rapporteras i Western Standard sued for publishing cartoons.
Imam Syed Soharwardy, tidigare professor vid ett anti-semitiskt universitet i Saudiarabien, vänder sig inte bara mot att vi publicerat teckningarna. Han argumenterar för att vi inte borde ha rätt att försvara vår rätt att publicera teckningarna. I stämningen riktar han särskilt in sig på att vi hade fräckheten att försöka rättfärdiga den. Han menar att försvar för yttrandefrihet borde vara ett allvarligt brott.
Se där, Ingvar Carlsson och alla svenska medieorganisationer. En ny nivå för undergivenhetsfundamentalismen har öppnat sig för er!


Fredag 2006-03-31 / 12.25 länk
NYHETSBYRÅ: CHIRAC KOMMER I TV-TAL INTE ATT BACKA. Det har varit intensiva spekulationer i Frankrike huruvida president Chirac kommer att ta intryck av studentprotesterna mot den nya liberalare arbetsrättslagen som gör det enklare för företag att anställa ungdomar under 26 år. Nyhetsbyrån Reuters rapporterar att källor i parlamentet säger att de tror att presidenten kommer att godkänna lagen och i ett TV-tal kl 18 ikväll förklara varför denna lag är så viktig.

Jösses. Ska Chirac äntligen visa lite stake? Bra för Frankrike och bra för Europa!


Fredag 2006-03-31 / 12.00 länk
FOLKBLADET: MAUD HAR EN POÄNG. Min gamla författarkompis Widar Andersson (han var s-riksdagsman när vi tillsammans med Ulf Kristersson skrev Ett brutet löfte och är nu ledarredaktör) visar ofta att det finns kloka socialdemokrater. Eller vad sägs om dagens ledarstick: Kanske har Maud rätt i alla fall:
Jag har varit tveksam till Maud Olofssons förslag om särskilda anställningsregler för ungdomar. Samtidigt kan jag inte blunda för att hon och centern har en viktig poäng. Ungdomsarbetslösheten är skrämmande hög. Det viktigaste just nu är trots allt att vi på alla sätt hjälper ungdomarna att få in en fot i arbetslivet. Regeringens förslag om lagstiftade heltider torde snarast ha motsatt effekt. Skall ungdomar få några andra jobb än telemarketing måste något göras.

Fredag 2006-03-31 / 10.18 länk
KU-KRITIK 'ANTISOSSEDREV'. Dala-Demokraten (s) tycker i ledaren KU-kritik och antisossedrev att ”kritiken mot regeringen drivits upp till oerhörda proportioner”. Tidningen summerar:
Nu är dock felen begångna och det gäller att dra lärdomar och vara mer beredd nästa gång något liknande inträffar.
Problemet är ju att det här inte var första gången s-regeringen sjabblat och visat fruktansvärd inkompetens i ledarskap när över 500 svenskar dött under någon timme. Före tsunamin över Thailand 2004 var det M/S Estonia som förliste 1994 (man lovade bärja fartyget, sedan skulle man klä det i cement på havsbotten, osv).

Det är sant att människor som befinner sig utanför Sveriges gränser inte kan förvänta sig bli omhändertagna av svenska myndigheter i en kris, och thailändarna gjorde mycket stora humanitära insatser. Men någon måtta på inkompetensen borde det väl ändå finnas - även för socialdemokratiska statsråd.

Naturkatastrofen har ju avslöjat en annan katastrof: den totala avsaknaden av management i regeringskansli och UD. Efter tsunamin har det visat sig att statsministern och utrikesministern anser sig för fina för att följa medierna och dra egna slutsatser, de anser att de ska få föredragningar om det som anses viktigt. Och när något händer skyller man på underlydande för att de inte informerat. Det är en högdragenhet som går över allt förnuft.


Fredag 2006-03-31 / 9.58 länk
FN OFÖRMÖGET ATT HINDRA MARDRÖM I IRAN. Ledaren En iransk mardröm i Sydsvenskan avslutas med en mening som i högsta grad är värd att begrunda:
Ett världssamfund värt namnet måste rimligtvis kunna hindra en diktatur från att skaffa kärnvapen.
Skrota FN! Starta Demokratiernas Förbund. Se här, här och här.


Fredag 2006-03-31 / 9.22 länk
UPPÅT FÖR BORGERLIGA I ALLA MÄTNINGAR. Idag visar Temo utökad ledning för borgerliga alliansen, nu med 4,4 procent (50,6-46,2). En trend som syns i alla opinionsmätningar under mars: i Sifo är den borgerliga ledningen 4,8 procent (51,0-46,2), i Ruab går de borgerliga fram med 0,6 procent och når jämviktsläge 47,0-47,0 (trots att kd inte räknas med) och i Demoskop leder de borgerliga med 46,2-46,0 (trots att kd inte räknas med).

Se mer i Kampen mellan blocken.


Torsdag 2006-03-30 / 23.24 länk
KAPITALISM ATTACKERAS I EUROPA, GILLAS AV KINESER. I International Herald Tribune skriver William Pfaff, Capitalism under fire:
Demonstrationerna genomförda av franska studenter, arbetare och arbetslösa, och som fackföreningar och vänsterpartier försöker dra nytta av, har vuxit till en spontan revolt i Frankrike mot något som jag misstänker få av demonstranterna fullt ut uppskattar. Protesterna uttalade syfte är att tvinga regeringen att dra tillbaka en liten förändring i arbetsrätten, men de har blivit viktiga i en radikalt annorlunda mening ...

[Premiärminister Dominique de Villepin] har oavsiktligt lagt fokus på en central fråga för nationens framtid, på samma sätt som folkomröstningen om EU-konstitutionen skapade upprörda frågor om framtiden för unionen och om den modell av kapitalism som finns i Europa kan överleva.

Frankrike är inte ensamma i denna frågeställning. Liknande debatter om 'modeller' för kapitalism har haft långtgående påverkan på Tyskland som lider av oro på arbetsmarknaden, och i EU-kommissionen själv, som sedan utvidgningen till 25 medlemsländer har ändrat riktning bort från den traditionella europeiska 'sociala' modellen ...

En aktuell internationell opinionsmätning om fritt företagande och marknadsekonomi kan konstatera att 74 procent av kineserna anser att kapitalism är det bästa systemet av alla, jämfört med bara 36 procent av fransmännen. (Tyskarna låg inte långt efter fransmännen.)
Tänk att medborgarna i ett kommunistland är mer positiva till kaptialism än européer...


Torsdag 2006-03-30 / 22.44 länk
PROTESTER DRABBAR BUTIKSÄGARE. Under protesterna i Frankrike drabbas butiksägare hårt, rapporterar BBC. Sönderslagna fönster, stölder och minskad försäljning kommer i ungdomsprotesternas spår:
Nathalie Gosselin, som är ordförande för butikernas förening vid Place d'Italie, säger att medlemmarna har fått nog av protesterna. Ägaren till konditori tvärs över gatan säger: 'Polisen sa åt oss att vi kunde räkna med bråk, så vi stängde under tre timmar häromdagen. Men vi öppnade för tidigt. Unga ligister stormade in och tömde kylen med läskedrycker. Vi är rädda.'

Paris-polisen säger att de fått hundratals sådana anmälningar efter varje marsch. Myndigheterna funderar på hur butiker som attackeras ska kompensera, men ägarna påpekar att den klart största förlusten är minskade försäljningsintäkter.

'Varje dag demonstrationer sker och vi tvingas stänga i tre-fyra timmar betyder att vi får 20 procent lägre intäkter', säger Michel Niort i Les Gobelins bar nära Place d'Italie. Ägaren till optikbutiken intill, Issam Bouzidi, bedömer att det är 40 procent. 'Väldigt få människor söker sig hit då protester pågår', säger han.
Fransk ekonomi håller på att stänga ner totalt. Vad tror de protesterande att man ska leva av? Vem ska hålla välfärden igång? Förmodligen tänker man inte så långt. Det är roligare att krossa skyltfönster.


Torsdag 2006-03-30 / 15.44 länk
'MEN VI HAR BARA PLATS FÖR EN FLAGGA'. När bloggen tagit upp invandringen i världens största invandrarland, USA, har flera påtalat att jag idylliserar och att USA börjat få samma sorts problem som Sverige och Europa: invandrare som vägrar lära sig engelska språket och lever isolerat i etniska grupper snarare än assimileras in i den amerikanska kulturen.

Det är riktigt. Och har framgått tydligt under de demonstrationer som hållits för att ge amnesti åt de ca 12 miljoner illegala immigranterna i USA - som ska hållas isär från den legala immigrationen (USA tar emot en miljon människor legalt, den illegala invandringen beräknas vara en halv miljon om året). I demonstrationerna har man viftat med Mexicos nationalflagga, inte den amerikanska. Ett tydligt tecken på att många som vill ta del av det amerikanska välståndet saknar viljan att bli amerikaner.

Om detta diskuterar man öppet i USA. Något som ju är omöjligt i svenska mainstremmedier. Ta exempelvis ledaren i Washington Times idag, 'Room but for one flag':
År 1907, under en av de stora immigrationsvågorna [som också omfattade många svenskar], sa president Teddy Roosevelt att immigranter som kommer 'i goda avsikter ... skall behandlas jämlikt exakt som alla andra, för det är oacceptabelt att diskriminera någon sådan person på grund av religion eller ursprung'. Men, tillade han, 'Vi har plats för bara en flagga, den amerikanska flaggan.'
Underbart. Theodore Roosevelt fångade där exakt det jag står för - och avslöjar var felet i dagens invandringspolitik i hela västvärlden ligger: man följer Roosevelts första ståndpunkt, men glömmer att upprätthålla den andra.

Den som vill flytta till och leva i väst har givetvis samma friheter som alla andra, men också samma ansvar och samma moraliska skyldighet att respektera det land och den kultur man nu lever i.

När jag träffat svenskättlingar i Kansas har jag konkret fått klart för mig hur assimilering kan gå till - och kunnat följa processen från invandrarens sida: På ett knytkalas (som ansågs vara en svensk tradition, även om jag knappast varit på något hemma i Sverige) talade jag svenska med de äldre. Jag förvånades över hur väl de behärskade språket. De var ju alla födda i USA - oftast andra generationens invandrare.

När jag frågade hur vanligt det är att folk kan svenska, så sa de att det har tunnats ut med åren. Bland de yrkesverksamma och yngre var man amerikaner, men med en medvetenhet om sina svenska rötter. Dessa traditioner bevaras i former som ryms inom den amerikanska livsstilen, som att fira midsommar med smörgåsbord och ha en dalahäst i trädgården.

För mig framstår den utvecklingen som självklar. Har man lämnat sitt land, eller bara har band till det gamla landet genom äldre generationers minnen, då är det naturligt att smälta in i det nya landet. Så som svenskättlingarna assimilerats borde alla som immigrerar till väst smälta in.


Torsdag 2006-03-30 / 10.20 länk
CHIRAC HAR CHANSEN ATT GÖRA EN THATCHER. London Times rapporterar, i Protesters want to hear Chirac, att den franske presidenten förväntas uttala sig om den avreglerade arbetsrätten för ungdomar som resulterat i demonstrationer, protester och vandalisering runt om i Frankrike.

Chirac skulle kunna göra som Margaret Thatcher: en gång för alla stå upp mot vänstern och fackföreningar som tidigare alltid fått sin vilja igenom via strejker och protester. Men när den brittiske premiärministern höll ut - jag tror gruvfackets storstrejk 1984 pågick i nästan ett år - och aldrig, aldrig, aldrig avsåg att veka ner sig, bröt hon nacken av de orimliga vänsterkrav som framfördes från de radikala fackföreningsledarna. Och därefter fick Thatcher fart på landet, som innan hon tillträdde tillhörde väst-Europas svagaste ekonomier och nu är dess starkaste.

Har Chirac samma tåga? Skulle inte tro det. Och den som förut varit hoppet för en friare ekonomi, Nicolas Sarkozy, är en stor besvikelse. Han tänker mer på sina möjligheter i nästa presidentval, än på Frankrikes bästa, och leder nu försök att upphäva den lindriga liberalisering av arbetsrätten som genomförts.


Torsdag 2006-03-30 / 9.44 länk
ARBETSRÄTTEN SKAPAR APARTHEID I SVERIGE. Socialstyrelsen har publicerat Social rapport 2006 som diskuteras på ledarplats i Helsingborgs Dagblad, Sveriges nya ansikte:
En tredjedel av de senast invandrade i storstadsområdena saknar jobb, i vissa etniska grupper uppemot 80 procent! Socialstyrelsen pekar särskilt ut tonåringar och vuxna som riskgrupper. Många har aldrig fått kontakt med arbetslivet. Torftiga uppväxtmiljöer har bidragit till beteendeproblem, en stark grogrund för kriminalitet, självmordstankar eller svåra psykiska störningar. Åtskilligt av de nu omdiskuterade problemen med kriminella ungdomsgäng bottnar i dessa trista segregerade områden ...

Rapporten listar en rad andra problem som rotat sig i dessa stadsdelar i utanförskap. En röd tråd är dock bristen på jobb - den viktigaste katalysatorn för att komma in i samhället. Jobb och språk öppnar dörrar.
Ja, men arbetsrätten gör det omöjligt för invandrare att få jobb och integrationspolitiken går ut på att de inte ska lära sig svenska eller på annat sätt försvenskas. De ska leva som något slags kulturella museiföremål i Sverige, vilket naturligtvis är grymt omänskligt. Bort med arbetsrätten så att alla kan få jobb som de kan utföra från första dagen, och gör klart att den som vill nå framgång i Sverige lär sig leva efter svenska normer och värderingar.


Torsdag 2006-03-30 / 9.31 länk
VITA HUSET BYTER STABSCHEF. I det amerikanska politiska systemet är presidentens stabschef en betydligt mäktigare person än ministrarna och ofta viktigare än vicepresidenten. Men Andrew Card har under sina dryga fem år, historiens näst längst sittande stabschef, haft en nedtonad profil utåt. Det är känt att George W Bush gillar att hålla fast vid sina medarbetare, och hans uttalande förra veckan om att inga personalförändringar kommer att ske, kan nog ses som ett försök att få Card att stanna på sin post.

Men efter att ha stämplat in i Vita huset kl 5-6 på morgonen och lämnat jobbet kl 21-22 i fem år känner sig Andrew Card utbränd. Han höll fast vid sin önskan att avgå.

Många, också republikaner, har i flera månader hoppats på stora förändringar bland presidentens medarbetare, så att han skulle 'toppa laget', som det kallas här hemma. Men när Bush utser Josh Bolten, Vita husets budgetchef, till stabschef undrar många om det verkligen blir så stora förändringar.

Kolumnisten Robert Novak menar att detta ytterligare stärker makten för strategen Karl Rove, som formellt har den blygsamma titeln biträdande stabschef, Karl Rove Supreme.


Onsdag 2006-03-29 / 19.14 länk
JAN ELIASSON VÄCKER KÄNSLOR. Lite förvånad är jag över reaktionerna på nye utrikesminister Jan Eliasson. Både via mejl -
man bör inte bortse från att JE är en durkdriven manipulatör som blir betydligt svårare att genomskåda än senare tiders föregångare. Ju kortare hans inhopp blir, desto bättre.
- och i artiklar som Kristianstadsbladets ledare, Nonchalant utnämning:
"Ni är värdelösa." Så skulle man kunna uppfatta statsministers budskap till de egna med anledning av dessa ständiga utnämningar av ickeaktiva socialdemokrater till statsråd ...

Utnämningen visar också hur sjukt förhållandet mellan statsförvaltning och statsbärande parti är i dagens Sverige. Som vore det den mest naturliga sak i världen vandrar tjänstemän och politiker fram och tillbaka mellan de två världarna ...
För mig är det en sak att ogilla socialdemokratisk politik. En annan sak att utse kompetenta och erfarna befattningshavare. Jag delar inte Eliassons ambition, som inte av en slump är identisk med de flesta europeiska regeringars ambition: status quo och stabilitet.

Men svenska folket har valt en vänstermajoritet som valt Göran Persson till statsminister. Och statsministern har valt den skickligaste person som finns att fullfölja vänsterns politiska ambitioner - gulla med diktaturer istället för att utmana dem. Även om jag tycker inriktningen är fel, är det ändå bättre att det sker med briljans snarare än klåpighet.

Och att statsministern utser kompetenta personer som mer blir rådgivare till honom, än arbetar på eget politiskt mandat, ser jag inte nödvändigtvis som något ont. Det är en del av presidentialiseringen av statsministerämbetet. Som svensk ska man med någon sorts automatik tycka illa om att en person blir tydligt ansvarig. Vi svenskar vill jobba i anonyma kollektiv, så att ingen behöver ta ansvar. Jag avskyr det. Fram med makten och ansvaret i ljuset! Låt statsministern ta det! Särskilt i utrikespolitiken är det viktigt att statsministern och utrikesministern kör samma linje, så varför inte låta statsministern lägga fast politiken och låta utrikesministern verkställa den?

När det gäller utrikesförvaltning är det ju inte märkligt att det är svängdörrar mellan byråkratin och politiken, eftersom utrikesministern är chef över en förvaltning. Snarare borde man väl ställa samma krav på praktiska erfarenheter för närings- och finansministrarna: att de varit verksam i privata och konkurrensutsatta företag. Och på sjukvårdsministern: arbetat i vården, och skolministern, och så vidare.

Det som skrämmer mig är att allt större andel av politikerna saknar annan erfarenhet än att ha jobbat för sitt parti. Det är när vi har politiker som bara umgås med och lever ihop med politiker som vi har problem.

Och det är väl bara bra att Persson visar att den socialdemokratiska riksdagsgruppen är 'värdelös'. Det är ju en signal till väljarna. Har det partiet riksdagskandidater som är värda att rösta på, om inte ens deras egen partiledare tror på dem? Jag tror ju Persson har rätt: s-gruppen duger ingenting till. Folket borde avsätta så många som möjligt av dem, och om man nödvändigtvis vill rösta på s, kan man ju kryssa för någon som inte sitter i riksdagen nu så att det blir lite omsättning.


Onsdag 2006-03-29 / 19.14 länk
VÄNSTERNS ATTACKER PÅ MCCAIN STÄRKER HANS KORT HOS HÖGERN. Politik är fantastiskt. Det är därför det är så underhållande att följa den. Särskilt i demokratier med utpräglade personval. Ta exempelvis senator John McCain. Han blev medievänsterns gunstling när han år 2000 utmanade George W Bush i republikanernas primärval, alltså partiets process att utse sin presidentkandidat. Han har fortsatt att vara det sedan dess eftersom McCain är oberäknelig och gör ibland egna uppgörelser över partigränserna i den mäktiga senaten och vid sidan om partiledningen.

Detta har fått många republikanska aktivister att se med misstänksamhet på John McCain när han nu förbereder sig på att ta över manteln från George W Bush. Men John McIntyre konstaterar i artikeln The Left's Attack on John McCain att demokrater och vänstermedierna börjat inse att om McCain blir republikansk presidentkandidat får demokraterna det svårt att vinna presidentvalet. Därför har man börjat attackera McCain. Vilket är exakt vad McCain önskar, eftersom vänsterkritik stärker hans trovärdighet bland högeraktivister:
Det är intressant att detta skifte [i mediernas ton] sker nu 2006 och att det, ironiskt nog, stärker McCains chanser att bli nominerad av republikanerna och minskar faktiskt chanserna för demokraterna att vinna tillbaka Vita huset 2008. Det spelar ingen roll i vilket skick Bushs presidentskap befinner sig i om två år, McCain kommer att slå den demokratiska favoriten, senator Hillary Clinton, i stort sett i vilket scenario som helst. Det är möjligt att en moderat demokrat som Virginias förre guvernör Mark Warner kan slå McCain, men huvudtipset är att nästan alla demokratiska kandidater med stor säkerhet skulle förlora mot McCain som republikansk kandidat.

Fullt medvetna om McCains enorma dragningskraft hos partilösa och osäkra väljare har vänstern börjat attackera hans image. För två veckor sedan lät New York Times ledande partiska kolumnist, Paul Krugman, anklaga McCain för att vara 'högerns man'. I helgen medverkade i Chris Mathews Show [i NBC] panelisten Julio Cesar Ortiz som menade att 'han har förändrats sedan jag först mötte honom 2001 i Arizona. Den känslan har också folket som röstat på honom. Man kan inte lita på honom.' Översättning: när McCain inte går emot George W Bush eller får skit av partikamrater är han inte att lita på. I veckan anslöt sig Washington Post-kolumnisten E.J. Dionne till kören och hävdade: 'Den nya (och ointressanta) John McCain'.
I vanliga livet har man sällan något att vinna på att bli kritiserad, men politik är annorlunda. Ju mer vänstern kritiserar McCain, desto större är hans chanser att tidigare tveksamma republikanska aktivister sluter upp på hans sida...


Onsdag 2006-03-29 / 10.07 länk
SJÄLVCENSUR HOT MOT DEMOKRATIN. De som förespråkar självcensur är mycket farligt ute. Det ger historien gott om bevis på. Trelleborgs Allehanda visar det i ledaren Varning för urspårat geni:
Den 28 juni 1940 kom ett brev från Statens informationsstyrelse till Trelleborgs Allehandas redaktör Sven Stahre. Stahre hade kallat Adolf Hitler för ett "urspårat geni". I dag framstår det citatet mest som en väldigt mild kritik mot en av 1900-talets absolut värsta tyranner. Men 1940 var rädslan för Hitler stor ...

Statens informationsstyrelse skrev till redaktör Stahre: "Det tjänar ingenting till att dölja, att dylika uttalanden – även om de förekomma isolerade – i nuvarande ur svensk synpunkt mycket ömtåliga läge kan få för riket betänkliga följder" ...

I efterhand är det lätt att konstatera att det inte var någon moralisk ryggrad som vägledde den svenska staten under dessa tider. Rädslan för att reta upp Hitler var större än värnandet om det fria ordet ...

Yttrande- och tryckfriheten kan kännas självklar. Men den kan komma att utmanas igen. När en utomstående makt av något slag sätter taket för när svenska myndigheter reagerar på vad som publiceras i Sverige, då börjar nedförsbacken mot 1940 och brev från Statens informationsstyrelse. "Urspårat geni"…
Ja, och nu är det islamfascismen som det ska gullas med. Inga hårda ord, inga satiriska teckningar. Fy! Denna undergivenhetsfundamentalism är ett fruktansvärt virus i vårt demokratiska samhälle. Och allt fler tycks bli smittade.


Onsdag 2006-03-29 / 9.47 länk
SPEL OM REGERINGSKOALITION I ISRAEL. Kolumnisten David Horovitz menar i Jerusalem Post, Analysis: The vindication of Sharon, att Kadimas ledare Ehud Olmert har många alternativ i regeringsbildningen:
Han kanske, eller inte, till slut väljer Labor, Meretz och pensionärspartiet att ingå i koalitionen, eftersom de förmodligen är de mest villiga att ingå. Shas vill också sitta i regeringen. Det vill också Yahadut HaTorah. Beiteinu's Avigdor Lieberman har upprepade gånger sagt att han anser sin plats är vid regeringens bord. Olmert kommer att ha många alternativ, och kan därför förhandla ur en styrkeposition.

Onsdag 2006-03-29 / 9.20 länk
ISRAEL FÖRVÄNTADE REGERINGSKOALITION. Jerusalem Post pekar ut en de partier som väntar samlas för att nå en majoritet i knesset på mer än 60 mandat och bilda regering: Kadima 28, Labor 20, Meretz 4 och de arabiska partiernas 10.


Onsdag 2006-03-29 / 9.20 (uppdaterad) länk
VALSEGER FÖR MITTEN O RYSKA IMMIGRANTER I ISRAEL. Det israeliska partisystemet är otroligt flexibelt och föränderligt. I tabellen har jag lagt in valresultatet i form av mandat, publicerad i Jerusalem Post: valresultat med 99 procent av rösterna räknade, samt de senaste valens resultat, Knesset Elections Results.

Vid sidan om att det helt nya mittenpartiet Kadima blir störst, är den stora överraskningen att ultra-högerpartiet Beytenu och religiösa Shas blir större än det tidigare statsbärande högerpartiet Likud.

Shas leds av rabbiner men är ett moderat religiöst parti som förväntas ingå i Kadima-ledd regering. Beytenu leds av Avigdor Liberman, som var partisekreterare i Likud 1993-96 och sedan ingick i staben hos Likud-premiärministern Binyamin Netanyahu. Han organiserade ryska immigranter och valdes in för Halchud HaLeumi i knesset 1999 och blev transportminister i den Likud-ledda regeringen. Liberman avgick ur regeringen och motsatte sig Ariel Sharons tillbakadragande från Gaza.

När Ariel Sharon som premiärminister lämnade Likud för sitt nya mittenparti, verkar också högerflygeln i Likud ha lämnat partiet för Libermans hårdföra Beytenu-parti, som i vintras bröt sig ur Halchud HaLeumi.

Summan av alltihop verkar vara att mitten stärkts kraftigt i israelisk politik, medan vänstern marginaliserats och högern blivit ultrahöger.

Parti och mandat juli
1984		 nov
1988		 juni
1992		 maj
1996		 maj
1999		 jan
2003		 mars
2006
Kadima (mitten) - - - - - - 28
Labor (arbetarparti) 44 39 44 34 26 19 20
Shas (religiöst) 4 6 6 10 17 11 13
Beytenu (ryska immigr) - - - - - - 12
Likud (höger) 41 40 32 32 19 38 11
National Religious Party 4 5 6 9 5 6 9
Gil (pensionärer) - - - - - - 7
Yahadut HaTorah (ortodox) - - 4 4 5 5 6
Meretz (sekulärt) - - 12 9 10 6 4
United Arab List - 1 2 4 5 2 4
BaLad (arabiskt) - - - - 2 3 3
Hadash (kommunistiskt) 4 4 3 5 3 3 3
Shinui (lib) 3 2 - - 6 15 -
Halchud HaLeumi (östeuropa) - - - - 4 7 -
Am Ehad (socialistiskt) - - - - 2 3 -
Yisrael B'aliya (östeuropa) - - - 7 6 2 -
Center Party - - - - 6 - -
Övriga 20 23 13 6 4 - -



Tisdag 2006-03-28 / 22.12 länk
KUDLOW: FRANSK EKONOMI UPPHÖR. Bland ekonomiska kommentatorer är Lawrence Kudlow den jag gillar bäst, både insiktsfull och slagfärdig. Han var ekonomirådgivare åt Ronald Reagan. I hans senaste artikel tar han sig an studentprotesterna mot liberaliserade arbetsrättslagar i Frankrike, France's Problem is a Statist-Run Socialist Economy:
Men franska studenter föredrar uppenbarligen sitt lilla arbetarparadis precis som det är. Arbetslösheten är omkring 10 procent, den så kallade 'ungdomsarbetslösheten' är 23 procent och i vissa muslimskt dominerade förorter är arbetslösheten nära 50 procent. Vilket paradis.

I Frankrike, förstår ni, växer inte företag eftersom det är för dyrt att anställa medan det är emot lagen att avskeda. Följdaktligen, eftersom nya jobb är sällsynta, är franskt näringsliv under-presterande, under-produktiva och under-sysselsatta. Tänk själv: det är fruktansvärt tufft att öka utbudet utan en växande arbetskraft som kan producera.

[Premiärminister] Villepins reform skulle, naturligtvis, göra det en bra bit enklare för företag att anställa eftersom de inte längre tvingas till höga kostnader för löner och förmåner utan att först få bekräftat de anställdas produktivitet, åtminstone under två år. Men som reaktion på denna milda kapitalistiska reform, rapporteras 500.000 studenter samlats till arga protester.

Nu talas det t o m om generalstrejk, där fackförbund och studentföreningar samverkar för att stänga ner hela den franska ekonomin (eller vad som finns kvar av den).

Det var inte länge sedan unga muslimer i upplopp vandaliserade städer över hela Frankrike. Deras drivkraft var kulturell till sin natur, men den hade också sin grund i det faktum att Frankrike är anti-möjligheter, anti-tillväxt, anti-jobb, anti-marknad och anti-kapitalism.
Färgstark sammanfattning... Kudlow konstaterar att européer helt enkelt vägrar att acceptera nödvändigheten av en Thatcher-Reagan inspirerad ekonomisk revolution.


Tisdag 2006-03-28 / 17.47 länk
SCHWARZENEGGER: ASSIMILERA IMMIGRANTER. Nu har guvernören i USA:s största delstat, Arnold Schwarzenegger, tagit till orda i den allt hetare debatten om illegala immigranter. Han skriver i Los Angeles Times: Next step for immigration.

Arnold har ju viss auktoritet på området och inleder med: ”Jag talar inte bara om immigranter - jag är en immigrant”. Schwarzenegger kom till USA får 38 år sedan, ”Jag hade få vänner, lite pengar och kunde ännu mindre engelska”.

Han intar, liksom president Bush, en mittenposition - mellan å ena sidan dem som vill stänga gränserna och kasta ut de 12 miljoner illegala immigranterna (fackföreningsfolk som ogillar konkurrensen och nativists, ung nationalister) och å den andra sidan dem som vill ge amnesti åt olagliga invandrare (företagsföreträdare som gillar konkurrens och vissa vänsterpolitiker).

Schwarzenegger är hård när det gäller säkerhet. Human trafficking måste stoppas. Illegala immigranter ska inte ha rätt att skaffa körkort. Gränskontrollen måste skärpas. De illegala immigranter som begår ett allvarligt brott måste lämna landet.

Han vill heller inte automatiskt låta dem stanna: ”Att bevilja medborgarskap för personer som är här olagligt är inte amnesti, det är anarki. Vi är ett land av immigranter, ja. Men vi är också ett land styrt av lagar. Människor som vill bli medborgare måste uppnå det på rätt sätt.” Guvernören vill se tillfälliga arbetstillstånd så att alla kan komma fram i ljuset. ”Immigranter är här för att arbeta. Jag stöder insatser som innebär att vårt näringsliv får den arbetskraft man behöver och att immigranter behandlas med den respekt de förtjänar.”

Schwarzenegger lyfter de amerikanska värderingarna: ”Vi måste assimilera immigranterna in i vårt samhälle. Vi vill inte bara att immigranter ska leva i Amerika, de ska leva som amerikaner.”

Det här är kärnan i all immigrationspolitik. Det går åt skogen om man med integration menar att varje immigrant ska fortsätta leva med det språk, kultur och levnadsvanor man hade i sitt gamla hemland. Just den politik Europa bedriver och som i vissa stycken börjat få fäste också i USA. Då kommer kulturkrockarna att bli allt svårare och motsättningarna allt större. Det måste göras fullständigt klart att de som invandrar i ett västland har en förbannad skyldighet att respektera och lära sig leva i enlighet med det nya landets seder och bruk.

Schwarzenegger beskriver detta genom att berätta om korpral OJ Santa Maria, en immigrant som tog värvning i marinen och blev svårt skadad i Irak. Som tack för sin tjänstgöring beviljades han amerikanskt medborgarskap. När han skulle svära trohetseden för nya medborgare ställde han sig upp från rullstolen trots smärtor. När han fick frågan varför, svarade han ”Av respekt. Jag avlägger eden att följa den amerikanska konstitutionen.” Och guvernören tillägger: ”Korpral Santa Maria ville bli amerikansk medborgare, och vi kan vara glada att han blev det. Vi är en bättre nation tack vare denne immigrerande marinsoldat.”

Att bli medborgare i ett nytt land är och ska vara en stor sak. Vi har också i Sverige all anledning till att göra medborgarskapet till en stor sak. De motsättningar som finns kan övervinnas om det blir tydligt att vi alla har att respektera och följa samma grundläggande värderingar, och att vi har samma mål om att i Sverige skapa en bättre framtid.


Tisdag 2006-03-28 / 17.07 länk
SADDAM-REGIMENS DOKUMENT ÖPPNA PÅ INTERNET. USA:s kongress har vidtagit en revolutionär åtgärd: tusentals dokument från Iraks departement, beslagtagna när USA-koalitionen gick in i Bagdad 2003, läggs nu ut på internet så att alla kan läsa dem, rapporterar bl a NBC/AP i Federal agency putting war documents online
Republikanska ledare i kongressen har tryckt på för offentliggörande, ett förslag framfört av konserativa debattörer och bloggar som hoppas kunna finna uppgifter om ödet för Iraks nukleära, kemiska och biologiska vapenprogram, och möjliga länkar till terrorgrupper. Olika aktörer har med stor energi börjat gräver igenom dokumenten och lägger ut översättningar och kommentarer.

Idén om att en regering överlämnar en massiv databas till frivilliga är revolutionär ...

- Låt oss släppa lös kraften i internet på de här handlingarna, säger kongressmannen Peter Hoekstra, ordförande i underrättelseutskottet. 'Jag vet inte om det finns avslöjande dokument om vapenprogram eller inte. Men det kan ge oss en bättre förståelse för vad som hände i Irak före kriget.'
En alldeles utmärkt idé. För en gång skull vann inte Vita husets hemlighetsmakeri, utan allmänintresset. Det är viktigt för att kunna motverka antikrigsopinionen att det som hände i Irak före kriget blir känt. Att Irak var ett helvete på jorden före 2003 har på något sätt raderats ur allas journalisters minne.


Tisdag 2006-03-28 / 9.22 länk
S-INDOKTRINERING AV INVANDRARE. Igår lyfte Expressen (ej online) fram en studie som granskat läromedel som används för flyktingar och invandrare i SFI, Svenska för invandrare:
Alla svenskar demonstrerar på arbetarrörelsens dag 1 maj.
Alla svenskar går på fackmöten.
Socialdemokraterna gjorde Sverige rikt och bra.

Så får invandrarna lära sig att Sverige ser ut - i skattefinansierad kurslitteratur.

"Som i Iran"
En av rapportförfattarna, Nima Sanandaji, doktorand vid universitetet i Cambridge, har själv studerat svenska för invandrare. Sanandaji säger:

- Historien beskrivs nästan enbart i arbetarrörelsens perspektiv och politiska budskap med socialdemokratiskt innehåll smygs in i vardagssituationer.

- Materialet är chockerande. Det påminner om vad jag som liten studerade i iranska skolor, men där rådde åtminstone inga tvivel om att materialet var propaganda, säger Sanandaji som är mycket kritisk till den ensidiga informationen:

- SFI-undervisningen är en viktig del i den bild invandrare får av Sverige. Därför är det extra allvarligt att den bild av landet som presenteras är så ensidig.

Varje år deltar 44 000 invandrare i den offentligt arrangerade och finansierade undervisningen i svenska för invandrare.
Detta är ett tydligt bevis på att Sverige är en enpartistat. Det bevisar hur viktigt det är med regeringsskifte i höst.


Tisdag 2006-03-28 / 9.12 länk
ELIASSONS ERFARENHET BESKRIVS SOM NACKDEL. Är det inte rätt typiskt för dagens Sverige: när yrkesdiplomaten Jan Eliasson utses till utrikesminister ses det av många som en svaghet att han har stora kunskaper på det område han blivit minister för att handha.

Det är ju löjligt.

När skillnaden mellan inrikes och utrikes tunnas ut alltmer - trots att många gör allt för att låtsas som att så inte sker - är det givetvis helt centralt att regeringen inom sig har största möjliga kompetens på hur man formar och förmedlar sin politiska hållning till omvärlden för att nå största effekt.

Det är glädjande att Göran Persson, äntligen, intagit ett meritokratiskt perspektiv och utsett den socialdemokrat som har störst kompetens på området till utrikesminister. Tänk om det kunde ske också på andra ministerposter...

(PS. Jag ser att Eliasson växte upp i stadsdelen Kålltorp i Göteborg på 1940- o 50-talen. Själv gick jag i stadsdelens grundskola, Kålltorpsskolan, på 70-talet.)


Tisdag 2006-03-28 / 9.02 länk
IDAG IRAN, IMORGON VÄRLDEN. Charles Krauhammer ställer i Time magazine, Today Tehran, Tomorrow the World, en synnerligen central fråga i vår tid: ”Vad står på spel i konflikten om Irans nukleära program?” Och svarar: ”Ytterst mänsklighetens överlevnad.”

Han konstaterar att sedan atombomben uppfanns har onda män som Stalin och Kim Jong Il innehaft kärnvapen utan att använda dem. Men de har det gemensamt med oss i väst att de inte är eller varit självmordsbenägna. Och detta är poängen, skriver Krauthammer och påpekar att regimen i Iran kan vara just det.
Det medför att världen har två framtidsvägar. Den första är att [kärnfysikern] Feynmans oro för mänsklig förstörelse i skala aldrig tidigare skådad besannas. Den andra, efter att kanske två städer förlorats och miljoner dödats på en enda dag, är att den liberala demokratin försvinner medan vår art försöker överleva genom att regregera till strikt auktoritära regimer - en förvisning från Eden och upplysningens frihet.

Kan det finnas en tredje väg? Det beror på om vi förmår att upprätthålla icke-spridning av kärnvapen. Iran är testet. Det är den allra farligaste politiska enheten på planeten, och ändå är världens svar katastrofalt långsamt och motvilligt.
Jag tror Krauthammer har rätt. Om vi inte stoppar kärnvapen från att hamna i Irans händer, är vi i händerna på dessa fanatiskt religiösa galningar som får Stalin och Kim Jong Il att framstå som trygga och snälla farbröder. Den självmordsförhärligande kulturen inom islam kan bli hela jordens undergång.


Måndag 2006-03-27 / 16.32 länk
ARBETARRÖRELSEN UNGDOMARNAS FRÄMSTA FIENDE. Läsvärd ledare i Expressen idag: Jobb, jobb, jobb!
Ungdomar behöver inte superintressanta jobb med kanonlöner. Ungdomar behöver främst arbetslivserfarenhet, vana vid att gå upp på morgonen och passa tider, regelbundna lönecheckar, känslan av vuxenhet, deltagande, självrespekt och framtidshopp.

Ungdomarnas främsta fiende har blivit arbetarrörelsen.
En riktig analys.


Måndag 2006-03-27 / 16.32 länk
BLAIR: ANTIAMERIKANISM ÄR VANVETT. Brittiske premiärministern Tony Blair är på besök i Australien, rapporterar AFP. Inför landets parlament talade han klarspråk: ”Ärligt talat, de anti-amerikanska känslorna i delar av europeisk politik är vansinne (madness) om man ser till långsiktiga intressen för världen vi lever i.”

Hear! Hear!


Måndag 2006-03-27 / 14.38 länk
FRANCIS FUKUYAMA: ALTERNATIV TILL IRAK. När jag medverkade i SVT24:s program Pressklubben 9 mars ställde jag frågan till dem som kritiserar utvecklingen i Irak: Vad är alternativet?

I går ställde ledaren i Wall Street Journal samma fråga. Och idag svarar professor Francis Fukuyama och antar utmaningen: A Better Idea.

Fukuyama är den första person jag sett som ärligt söker konstruktiva alternativ till den förda politiken. Men jag måste säga att Fukuyama, även om han framför kritik och analyserar skeendet på ett annat sätt än Vita huset, snarare presenterar intellektuell utveckling och fördjupning av Bush-doktrinen än ett alternativ till den.

Även om människors ofrihet och bristen på demokrati leder till den frustration som utgör en viktig förklaring till islamfascismens utbredning, är det inte hela sanningen, menar Fukuyama. Auktoritära politiska rörelser är ofta en reaktion på stora sociala förändringar i samhället och den osäkerhet som moderniseringen medför. ”Det är därför snabb modernisering kan förmodas skapa mer radikalism på kort sikt, inte mindre.”

Det här är en oerhört väsentlig poäng. Såväl nationalsocialismen i Tyskland som kommunismen i Ryssland fick sin näring av människors rädsla för de stora förändringar dessa samhällen genomgick. Trots att både Tyskland, sedan 1919, och Ryssland sedan februari 1917, hade infört parlamentarisk demokrati, föll de i händerna på brutala politiska rörelser.

Fukuyama menar därför att Bush-administrationen borde hålla isär strävan efter demokrati och terrorbekämpning. Han tar inte avstånd från demokratisträvan, men menar att den måste få ta längre tid och ske separerad från säkerhetsperspektivet.
Den radikala islamismen måste motverkas separerad från demokratisträvan. Detta inkluderar att göra allt vi kan för att försäkra politisk framgång i Afghanistan och Irak. Det inkluderar också att döda, fånga eller på annat sätt neutralisera hårdföra terrorister på många andra håll i världen.
Det här citatet visar tydligt att Fukuyama inte backar från att demokratisera Irak. Han menar däremot att man ska vara mer försiktig i den fortsatta strävan efter demokrati i världen, och understödja den utvecklingen när det kommer signaler från länder som behöver hjälp, men där man lokalt leder demokratiseringen.

Fukuyama tar också bestämt avstånd från undergivenhetsfundamentalisterna i väst som vill lägga sig på knä och kyssa Osama bin Ladins fötter (som hela den svenska mediekåren och Ingvar Carlsson), eller vad sägs om den här formuleringen:
Vi ska också kraftfullt stödja danskarna och genuina europeiska liberaler när de attackeras av antiliberala och våldsbenägna islamister.
Ingen underdånighet här, inte. Det är så befriande att läsa Fukuyama. Han är kritisk, men han tappar aldrig de centrala värdena ur sikte, så som ideligen sker i debatten i övrigt.


Måndag 2006-03-27 / 10.28 länk
ERFAREN DIPLOMAT BLIR UTRIKESMINISTER. Det är bra att en erfaren diplomat som Jan Eliasson blir utrikesminister. Partipolitiken har en ful ovana att ge diplomatiska tjänster till politiker. Nu sker motsatsen: en yrkesdiplomat blir politiker. Han anställdes 1965 i UD och har tjänstgjort i Paris, Bonn, Washington, New York och varit kabinettsekreterare i UD.

Själv tycker jag han är väldigt politiskt korrekt, till och med för att vara diplomat. Han glider åt vänster i sin ton och formuleringar, men så är han också medlem i socialdemokraterna ”sedan barnsben”, som han sa på presskonferensen.


Måndag 2006-03-27 / 10.12 länk
12 ÅR MED S: FATTIGARE BARN, AVVECKLAD SJUKVÅRD, SÄMRE SKOLA. Helgen har inte farit väl med regeringen. Rädda Barnen slår larm i DN-Debatt: ”Fattigdomen bland barn ökar mest i storstäderna".

Karolinska universitetssjukhuset varnar i en ny rapport: Intensivvården räcker inte. Patienter som behöver intensivvård i Stockholm riskerar att bli utan, och i värsta fall dö i onödan.

Undervisningen i svenska skolan är så dålig att regeringen gör nytt utspel: Skolministern vill ha sommarskola.

Så ser alltså välfärdsstaten ut efter 12 år med oavbruten regeringsmakt för socialdemokratin.


Måndag 2006-03-27 / 9.50 länk
BUSH-DOKTRINEN ÄR I HÖGSTA GRAD LEVANDE. Så här lyder inledningen på ledare i Wall Street Journal, The Bush Doctrine is alive and well:
Publiceringen tidigare denna månad av Bush-administrationens Nationella säkerhetsstrategi möttes med en kombination av mediernas ointresse och förakt. 'Bush håller fast vid förebyggande anfall', lät en nyhetsbyrås summering av det 49-sidiga dokumentet. Mediekonsumenter borde dra sina egna slutsatser genom att själva läsa rapporten. Vad man kommer att finna är en strategi som är matnyttigt fylld med specifika uppgifter och har, i frågorna som betyder mest, rätt.
Ledaren förstår det många andra inte begriper: kritikerna av Bush-doktrinen menar att underrättelsetjänsternas misslyckande att rätt rapportera om massförstörelsevapen och svårigheterna i Irak demonstrerar problemen med förebyggande attack. Men det är ju därför att USA:s ledning aldrig kommer att ha perfekt information om kapacitet och avsikter hos fienden som förebyggande attack är nödvändig, särskilt när hoten är potentiellt katastrofala.

Exakt. En förebyggande attack mot Hitler 1936-1937 hade kunna förhindra andra världskriget. Ju längre man väntar, desto blodigare blir kraftmätingen med fiender som vill förgöra friheten och upplysningen i väst.

(Se mer i bloggen här)


Måndag 2006-03-27 / 9.40 länk
INGVAR KAMPRAD 80 ÅR. På torsdag fyller IKEA-grundaren 80 år och han uppmärksammas nu i världsmedierna. Drudge Report länkar med rubriken 'RICHEST MAN FLIES COACH, DRIVES OLD VOLVO...' till Reuters som återger intervju i schweizisk tv: IKEA billionaire founder proud to be frugal at 80.

Där får han frågan om det är sant att han kör en gammal Volvo: ”Hon är nästan ny, bara 15 år gammal eller något sådant”. Han fösvarar sin livstil och tycker det är viktigt att inspirera medarbetarna till sparsamhet. Och han ser framåt. Ikea behöver alla resurser för att kunna satsa stort i Kina och Ryssland.

Kamprad är fyra på Forbes lista över världens rikaste.