Spekulation om framtiden:
Vem blir president 2008?

Det är kul att spekulera vilt om vem som kan bli president i USA efter nästa val, 2008. Det finns många starka personligheter, som den här bloggen gärna lyfter fram.



Söndag 2007-03-18 / 8.25
länk
(XIX) FRED THOMPSON Alla talar om Fred Thompson i USA nu. I en intervju hos Fox News i torsdags sa han att han funderar på att bli republikansk kandidat i presidentvalet.

Han är en omtyckt och pålitligt konservativ före detta senator från Tennessee, som nu arbetar med nationella säkerhetsfrågor vid tankesmejdan American Enterprise Institute. Mest känd är Thompson dock för att vara skådespelare. Han har ofta spelat general eller annan form av chef i Hollywoods produktioner (som Jakten på Röd Oktober, Cape Fear och In the Line of Fire). Och de senaste fyra åren har han spelat chefsåklagare i den populära TV-serien Law and order.

Thompson blev advokat 1967 och sedan också åklagare. Han var kampanjledare för en senator från Tennessee som vann sitt val 1972. Thompson gav honom frågor att rikta mot president Nixon i Watergateskandalen, frågor som bidrog till Nixons fall.

En del vill jämföra Thompson med Ronald Reagan, som ju också var skådespelare. Men andra påpekar att Reagan var guvernör i åtta år i landets största delstat, Kalifornien, innan han blev presidentkandidat. Thompson politiska karriär omfattar en mandatperiod i senaten. Det är därför jag inte nämnt honom tidigare. Han är verkligen en högoddsare. Själv säger Thompson att tiderna är speciella och att folk är trötta på vanliga politiker.

Se mer om honom: Wall Street Journal i Lights, Camera . . . Candidacy?. I Washington Post skriver EJ Dionne why not Fred Thompson? Dallas Morning News i Giuliani, Romney Will Keep Thompson Out of Race och New York Post i Thompson improves the race.


Torsdag 2007-02-08 / 22.59
länk
(XVIII) DUNCAN HUNTER, DARK HORSE. Eftersom de ledande presidentkandidaterna på republikanska sidan alla uppfattas som mittenpolitiker, har allt fler velat lyfta fram en riktigt starkt konservativ kandidat. Och i bloggvärlden ser man Vietnamveteranen och kongressmannen Duncan Hunter som en sådan. Det som framför allt skiljer honom från andra kandidater är att han är tuff mot illegal invandring och bl a vill säkra gränsen mot Mexiko med stängsel och vakter. Han är en stark försvarare av rätten att bära vapen och andra frågor som är populära särskilt ute i valdistrikt med låga inkomster på landsbygden.

Duncan Hunter, 58, har suttit i representanthuset sedan 1980 och har varit mäktig ordförande i försvarsutskottet. Han är från Kalifornien och vann sitt distrikt senast med över 60 procent.

Tjänstgjorde i Vietnam 1969-71 (173rd Airborne och Army Rangers) och läste sedan juridik för att bli advokat 1976. Han finansierade sina studier genom att ta jobb i jordbruket och på byggarbetsplatser.

Även om han ger ett kraftfullt intryck, tror jag inte att han har en chans. Amerikanska folket har inte utsett en kongressman till president sedan 1880-talet. Skälet är att de är totalt okända för en större allmänhet, precis som Hunter. Han spelar helt enkelt inte i högsta ligan inom amerikansk politik. Men eftersom så många i bloggsfären nämner honom, är han värd att nämnas.


Tisdag 2007-01-09 / 22.40
länk
(XVII) SAM BROWNBACK FRÅN KANSAS. Bondsonen, agronomen och senatorn Sam Brownback, 50, rycker fram som ny favorit bland många konservativa inom republikanska partiet inför primärvalet i New Hampshire.

Guvernören Matt Romney hade hoppats att samla de konservativa gräsrötterna, men nu ser det ut som att de börjar sluta upp bakom Brownback, samtidigt som republikaner i Romneys egen delstat Massachusetts vänder sig emot honom, rapporterar Andrew Sullivan.

Sam Brownback utbildade sig till agronom och tog sedan juristexamen. Han arbetade som reporter, lärare och advokat innan han 1986 blev jordbruksminister i Kansas, denna fattiga glesbygdsdelstat mitt på den platta prärien. Det var han tills han 1994 vann senatorsval och begav sig till Washington. När han omvaldes senast, 2004, vann han 69 procent av Kansasbornas röster.

Brownback är socialkonservativ katolik och förmodligen senatens mest konservative ledamot sedan Rick Santorum förlorade omval i höstas.

Det republikanska partiets vägval kan komma att avgöras i valet av presidentkandidat. Partiet kan bli än mer socialkonservativt genom att välja Brownback, men kan då få svårt att vinna Vita huset. Eller så väljer republikanerna någon av mittenmännen John McCain och Rudy Giuliani, som skulle slå vilken kandidat demokraterna än utser - iallafall just nu.

Jag hoppas ju på det senare. Frihandel, mindre statsutgifter och en aktiv utrikespolitik i Bushs anda är viktigare än att fokusera på den inrikes kulturstrid som pågår i USA och som splittrar landet mer än på länge. En mittenman i amerikanska mått mätt är nog vad som behövs, och det är just vad McCain och Giuliani står för.

UPPDATERING: Brownback kandiderar inte längre.


Söndag 2006-12-17 / 11.28
länk
(XVI) JOHN EDWARDS STÄLLER UPP IGEN. Jo, det blir snart officiellt att förra presidentvalets demokratiske kandidat till vicepresident, John Edwards, tänker försöka bli partiet presidentkandidat: John Edwards Will Announce An '08 Run.

Jag har hittills inte listat honom bland tänkbara presidentkandidaterna 2008 eftersom jag inte trott att denne förlorare skulle dyka upp igen. Han var som vice åt John Kerry 2004 oerhört slätstrukten och intetsägande. Det bevisades också av att George W Bush vann i John Edwards egen hemstat North Carolina (56,0-43,5%). En vicepresidentkandidat som inte ens har stöd i sin egen hemstat är knappast en stark kandidat.

I juli 2004 skrevs här i bloggen om nyheten att John Edwards av John Kerry utsetts till hans vice: Fel kandidat utsedd.

John Edwards är skadeståndsadvokat och har tjänat mångmiljonbelopp på det raseri av stämningar som förekommer i USA om allt från hål i gatan till läkares medicinska behandling. Detta är ett av USA:s största problem inrikes. Stämningarna gör att företagare inte vågar satsa nytt och läkare vågar inte vårda. Alla skräms till passivitet av rädsla att bli stämnda av advokater som John Edwards.

Om demokraterna utser honom, kommer republikanerna att få en lätt match. Jag upplever Edwards som ytlig, svag och utan djupare värderingar.


Fredag 2006-12-01 / 15.40
länk
(XV) GUVERNÖR VILSACK NY UTMANING FÖR HILLARY CLINTON. Först ut i USA att formellt tillkännage sin kandidatur i presidentvalet 2008 var igår guvernör Tom Vilsack, rapporterar Des Moines Register i 'Underdog' Vilsack officially launches campaign.

Vilsack är en framgångsrik demokratisk guvernör i lilla glesbygdsdelstaten Iowa, och har relativt höga popularitetssiffror: 58 procent anser han gör ett bra jobb. Delstaten har annars ofta röstat republikanskt, som på George W Bush i senaste presidentvalet och man har republikansk majoritet i delstatsförsamlingen. Så länge Vilsack var inriktad på återval motsatte han sig skattehöjningar, men på senare tid har han lagt fram förslag till skattehöjningar: höjd moms, höjd bolagsskatt, höjd cigarettskatt. Detta för att kunna finansiera en rad delstatliga projekt med tveksamt resultat. Se mer i National Review.

Den opolitiska och akademiska organisationen OnTheIssues.org rankar Vilsack som en mittenkandidat.

Vilsack startar i uppförsbacke eftersom han är okänd för de flesta amerikaner och kommer långt efter Hillary Clinton och andra rikskända senatorer i opinionsmätningarna. Men under flera årtionden har det varit så att amerikanska folket gillar guvernörer från mindre delstater - se bara på Bill Clinton. Dessutom har Vilsack en särskilt fördel av att komma från Iowa, eftersom det är en av de delstater där partiets gallring av kandidater börjar (primärval). Genom att vinna över Hillary Clinton och andra i sin hemstat, vilket han säkert kan göra, kommer han att framstå som en vinnare i medierna inför fortsatta primärval i andra delstater.

Det kan också bli så att en pragmatisk guvernör blir den perfekta, ofläckade kompromisskandidaten när vänsterflygeln och de moderata demokraterna i Washington slagit varandra blodiga och försatt partiet i en svag position.

Tom Vilsack, född 1950, blev tidigt föräldralös och adopterad som ettåring. Efter universitetsstudier arbetade han som advokat och blev borgmästare i det lilla samhället Mt. Pleasan 1987, sedan delstatssenator 1992 innan han 1998 blev guvernör.

UPPDATERING: Vilsack kandiderar inte längre.


Onsdag 2006-06-07 / 19.16
länk
(XVI) MIKE HUCKABEE. Antalet tänkbara presidentkandidater 2008 växer. Och idag går den intressante valstrategen Dick Morris (han som hjälpte Clinton att vinna återvalet 1996) ut och säger att han tror republikanernas favorit John McCain ”är för självständig, originell och kreativ” för att bli en samlande partikandidat. När McCains kampanj rasar samman, är fältet fritt, menar Morris i sin kolumn:
Intressant nog blir berget att bestiga inte särskilt högt för en utmanare [om McCain är ute ur bilden]. George Allen ligger lite före, med Matt Romney strax efter ... Huckabee, en otrolig talare med bakgrund som pastor och en elektrifierande närvaro, kan bli en formidabel spurtare. Men ingen av dessa kandidater kommer i förväg att samla stort stöd i partiet, utan det hänger på att de glänser i debatter och framträdanden för att kunna gå hela vägen. Min egen uppfattning är att Huckabee är starkast av dem med tanke på hans skicklighet på scenen. (Klargörande: han har varit en av mina klienter.)
Mike Huckabee (född 1955) blev guvernör i Arkansas - ja, en efterträdare till Bill Clinton i denna lilla sydstat - i juli 1996, då företrädaren avgick och Huckabee som blev viceguvernör 1993 tog över. Han vann guvernörsvalen 1998 och 2002. Han får inte omväljas fler gånger och avgår i januari 2007.

I november 2005 utnämnde Time magazine honom till en av USA:s fem bästa guvernörer. Huckabee har gott stöd i opinionen, de senaste åren anser mellan 55-60 procent av väljarna att han gör ett bra jobb. Men libertarianska tankesmedjan Cato rankade honom 2004 som en av de sämsta: ”Huckabee får lågt omdöme därför att han höjt delstatens moms och cigarettskatt, och dessutom tillfälligt höjt inkomstskatten.”

När den överviktige Huckabee för några år sedan fick diabetes gick han ner 50 kg och fullföljde tre marathonlopp.

Efter examen från Ouachita Baptist University blev han en framgångsrik baptistpastor och ordförande för delstatens Baptistconvent 1989-91. Han var ordförande för lokala TV-stationen KBSC-TV 1987-92. Innan han blev politiker på heltid var han lokal chef i teknik- och konsultföretaget Cambridge Communications 1992-96.

Huckabee är med andra ord en socialt konservativ republikan, men inte särskilt liberal i ekonomiska frågor.


Söndag 2006-06-04 / 14.58
länk
(XIII) AL GORE GÖR EN NIXON? I brittiska Observer skriver Henry Porter, Al versus Hillary? No contest:
Åren utanför politiken har vitaliserat Al Gore och gjort honom till en sann ledare som kombinerar reflektion, ärlighet och övertygelse, allt medan den förre första damen har misslyckats att klargöra sina visioner.
Också den största vänsterbloggen i USA, Daily Kos, tar upp frågan om demokraternas näste presidentkandidat. Man har haft omröstning bland läsarna om vem de vill se som demokraternas presidentkandidat, Who do you support in 2008?

Förre vicepresidenten Al Gore: 68%
Senatorn Russ Feingold: 15%
F d generalen Wesley Clark: 4%
Förre guvenören Mark Warner: 3%
Senatorn Hillary Clinton: 0%

Om vänstern får styra gör Al Gore en Nixon. (Richard Nixon var ju vicepresident i två perioder innan han förlorade presidentvalet 1960 mot John F Kennedy, men kom tillbaka efter 8 år och blev president 1968.)

Vänstern i väst ser ut att börja samla sig bakom Al Gore inför presidentvalet 2008. Det är goda nyheter för republikanerna. Jag tror inte Gore, denne torre och typiske Washington-politiker, kan vinna amerikanska folkets tillit. Även om hans film om växthuseffekten är framgångsrik bland vänsterväljare, är inte miljöfrågorna viktigast de närmsta åren, utan säkerheten. Då krävs en president som kan fatta tuffa beslut. Och i den bilden passar Gore illa in.

UPPDATERING: Trots ivriga påstötningar kandiderar inte Gore.


Söndag 2006-05-14 / 19.03
länk
(XII) FULL FART MED TALMAN NEWT GINGRICH. Gymnasieläraren som blev historisk talman i kongressen efter att 1994 ha lett republikanska partiet till seger och majoritet i representanthuset för första gången sedan 1958, Newt Gingrich, medverkade idag i Meet the Press.

Han samarbetade först väl med president Clinton om välfärdsreformer som minskade antalet bidragstagare med 65 procent samtidigt som man sänkte skatterna. Men han gjorde sedan taktiska misstag, exempelvis stod han bakom den oförsonliga riksrättsprocessen mot Clinton i Lewinsky-härvan, en process som väljarna inte gillade utan straffade republikanerna för i mellanvalet 1998. Gingrich tog på sig skulden och lämnade partipolitiken 1999.

Nu är han tillbaka och undersöker helt uppenbart sina chanser att bli republikansk presidentkandidat 2008. Hans svar på Tim Russerts lågmälda men giftiga frågor imponerar. Gringrich är snabb i käften, han erkänner misstag och kommer med konkreta förslag till strategier för framtiden. Och han agerar nu statsman på ett sätt han inte gjorde som talman: istället för hårda utfall mot demokraterna har han samarbetat med Hillary Clinton och George Mitchell och menar att man ska diskutera framtiden istället för att kasta paj.

Gingrich har ett tungt bagage att bära, men eftersom han varit borta från politiken i 7 år kan han inte lastas med den kritik som republikanerna idag får. Något han mycket smart utnyttjade i intervjun, där han riktade en hel del kritik mot sitt parti och flera gånger sa ”vi behöver förändring”. Om John McCains kandidatur spårar ur på något sätt, skulle Gingrich kunna få chansen.

UPPDATERING: Gingrich ställde aldrig upp.


Tisdag 2006-03-14 / 21.08
länk
(XI) BILL RICHARDSON OVANLIG DEMOKRAT: OPTIMIST. En outsider bland tänkbara demokratiska presidentkandidater är guvernören i ökendelstaten New Mexico, Bill Richardson. När han igår framträdde i Palm Beach, Florida, kritiserade han den hårda tonen mellan partierna i huvudstaden. Richardson beskrev sig som 'en optimist och patriot'. Det rapporterar Palm Beach Daily News i Richardson blasts partisan divide. Något förvånande för att tillhöra demokratiska partiet, som ju ägnar all energi åt att skoningslös kritisera regeringen på alla fronter.

Det skadar USA 'när demokrater åker utomlands och kritiserar presidenten', sa Richardson med adress till partivänner som Al Gore och Jimmy Carter.

Richardson är också ovanlig eftersom han vågar tala om den stora illegala invandringen från Mexico. Kanske därför att han själv är 'hispanic', uppvuxen i Mexico city (dock född i Kalifornien och universitetsutbildad i USA genom baseballstipendium). Det är 'en splittrande, otrevlig fråga' för Amerika, sa guvernören som föreslår kontroversiella åtgärder för att få ordning på krisen: stärkt gränsbevakning 'eftersom vi inte kan tillåta illegala människor och droger', hårdare tag mot lagbrott så att de 'som anställer illegala invandrare' får betala för det, men också program för att göra det möjligt för USA:s 12 miljoner illegala immigranter att bli lagliga, dock 'inte amnesti' och inte medborgarskap så att de illegala får förmåner framför de invandrare som kommer lagligt till USA.

Bill Richardson är kongressmannen som blev Bill Clintons FN-ambassadör och sedan energiminister, innan han 2002 vann en storseger i guvernörsvalet. Om han skulle bli demokratisk presidentkandidat skulle partiet kanske ha en chans att vinna. Men att partiet skulle välja honom är mindre troligt, han är nog inte tillräckligt rabiat för vänsterflygeln.


Tisdag 2006-02-14 / 23.50
länk
(X) MARK WARNER UTMANAR HILLARY CLINTON. Times kallar honom 'guvernör okänd', men Mark Warner är en moderat demokrat som mycket väl kan komma att visa sig ta den plats som Hillary Clinton söker: som demokratiska partiets presidentkandidat 2008.

I artikeln Governor Nobody sneaks up on Hillary intervjuas en demokratisk väljare i den lilla, men mäktiga delstaten New Hampshire (delstaten där första partiomröstningen inom respektive parti hålls på traditionellt sätt). Kvinnan säger att hon vill ha någon med anständiga värderingar och som kan vinna. ”Jag har inget emot Hillary. Det är irrationellt och orättvist, men hon är polariserande”.

Mark Warner har varit framgångsrik guvernör i en sydstat, Virginia, och jämförs därför med Bill Clinton och Carter - de två senaste demokratiska presidenterna. Warner är dessutom något så ovanligt för politiker som en framgångsrik entreprenör. Han tjänade över en miljard kronor som grundare av telekomföretaget Nextel innan han blev guvernör.

Också Washington Post påpekar att Warner är totalt okänd utanför sin egen delstat, Warner's High Hopes Meet Low Rating in N.H. Han har en lång uppförsbacke - men också två år på sig att bli mer känd. Och han har supportrar: se här.

Som framgår i The Free Lance-Star, Notable term for Gov. Warner, gjorde Warner stora nedskärningar i delstatens budget och vissa skattehöjningar. Trots det lyckades han för folket förklara vad han gjorde och fick stort stöd för det. Han är alltså en fiskalt konservativ demokrat, som vill se balanserade budgetar.

Men just nu är det ingen vidare populär position inom demokratiska partiet som dragit iväg långt vänsterut. Men när aktivisterna ska välja en presidentkandidat som kan vinna mot en republikan, kan Warner vara rätt placerad på den politiska skalan.

UPPDATERING: Warner har beslutat att inte kandidera.


Måndag 2006-02-13 / 23.02
länk
(IX) GEORGE ALLEN - GRÄSROTSKANDIDATEN. Av dem som hos allmänheten är mest populära på republikanska sidan har ingen den bakgrund som visat sig nästan vara obligatorisk för att bli president: kandidaten måste ha varit en framgångsrik guvernör. Bush, Clinton, Reagan och Carter var alla guvernörer (alternativet är att ha varit vicepresident som Bush den äldre, Ford, Nixon och LBJ).

John McCain är senator, och de har alla under 45 år misslyckats att bli presidenter. Och ingen president på mer än hundra år haft liknande bakgrund som Rudy Giuliani, borgmästare, eller Condoleezza Rice, utrikesminister. George Allen har däremot varit framgångsrik guvernör i Virginia. En delstat i amerikanska södern, varifrån flertalet presidenter kommit de senaste årtiondena. Allen har också ett starkt folkligt drag som medlem i en mycket känd idrottsfamilj: fadern var coach för Washington Redskins och tillhörde baseballens Hall of Fame, yngre brodern är manager för Tampa Bay Buccaneers.

Geoge Allen beskrivs som en lättsam, jordnära och folklig politiker som gärna bär brett bälte och cowboyboots. Efter 12 års demokratiskt styre vann han en storseger i guvernörsvalet 1993, med 58 procent. Och när han slutade var hans stöd enligt opinionsmätningar 69 procent. Han genomförde välfärdsreformer för att minska bidragsberoende och brottsligheten minskade snabbare än rikssnittet. Han beskrivs som handlingsinriktad och att han därför inte riktigt trivs i senaten (dit han valdes efter guvernörskapet), eftersom det där mest handlar om intriger, maktspel och prat. Han har visat sig vara en god kampanjmakare som ställt upp för kollegorna i senaten (omval där sker i rullande schema med 1/3 vartannat år).

Den konservative och inflytelserike aktivisten Grover Nordquist har sagt till National Review att Allen är bäst placerad inom republikansk politik just nu, ”Han är på god fot med varje del av den republikanska koalitionen”. Detta till skillnad från Giuliani som står till vänster inom partiet och McCain som har en profil av att ibland svika partilinjen för att göra upp med demokrater. Allen har däremot, i sin strävan att hålla sig väl med alla, alltid röstat med etablissemanget.

Inför valet år 2000 var Bush den klart mest förberedde kandidaten inom republikanerna. Den här gången ser det ut att vara John McCain. Men allas stöd har han inte. Bland republikanernas aktivister har en annan person under hösten ryckt fram i ledningen: senator George Allen. Det hävdar konservativa magasinet Human Event i Conservatives Divided on '08 Candidate. Enligt en mätning bland partiaktiva är toppkandidaterna dessa:

George Allen: 22%
John McCain: 20%
Rudy Giuliani: 12%
Condoleezza Rice: 10%

Själv tycker jag George Allen ger intryck av att alltför mycket vilja bli president. Detta att han i senaten inte stuckit ut huvudet och drivit några egna frågor ger dålig smak i min mun. Jag gillar färgstark personligheter som gärna får bära boots och cowboyhatt, men då måste de leva upp till den imagen - vara sin egen. För mig framstår det - hittills - mer som skådespel än substans i Allens fall. Han känns som en typisk partipolitiker utan vassa kanter.

UPPDATERING: Allen har beslutat att inte kandidera.


Söndag 2006-01-15 / 18.14
länk
(VIII) EVAN BAYH. Senator Evan Bayh, 50, medverkade i CNN:s Late edition idag. Han svarade inte på frågan om han tänker ställa upp i presidentvalet 2008, men det är bekant att han gör allt för att ligga rätt. Och många faktorer går hans väg. Till skillnad från exempelvis Hillary Clinton har han varit guvernör, något alla presidenter de tre senaste årtionderna varit (utom pappa Bush som varit vice presidenter).

Om hans åtta år som guvernör i delstaten Indiana skrev Wall Street Journal att hans politik var konservativ för en demokrat. Han hade ordning på budgetbalansen, skapade jobb, sänkte skatterna och gav möjlighet för näringslivets utveckling. Delstaten präglas av jordbruk i syd och stålverk i norr.

I kongressen är han respekterad för att vara moderat och inte ägna sig åt pajkastning, även om han röstade emot nomineringen av utrikesminister Condoleezza Rice och chefdomare John Roberts till Högsta domstolen. Beslut som många menar bekräftar att han tänker ställa upp i primärvalet och därför behöver vänsterradikalernas röster i partiet.

I TV ger han ett sympatiskt intryck. Lågmäld och saklig. Han är en framgångsrik demokrat i en delstat som röstat på republikanska presidentkandidater sedan 1968. Negativt är väl att han är så nära en yrkespolitiker man kan komma i USA. Efter juriststudier var han biträde hos en federal domare och sedan privatpraktiserande advokat i några år, innan han blev heltidspolitiker i Indiana.

Men om han väl besegrar Michael Moore-vänstern inom demokratiska partiet och blir presidentkandidat får republikanerna problem. Hans mindre aggressiva framtoning kombinerad med ekonomiskt ansvarstagande, kan vara just det amerikanska folket vill se i näste president.

UPPDATERING: Bayh har beslutat att inte kandidera.


Måndag 2006-01-02 / 18.35
länk
(VII) HILLARY CLINTON På tal om presidentkandidater: man kan inte undgå Hillary Clinton, USA:s första dam i Vita huset på 1990-talet och nu senator för New York (biografi). Att hon vill flytta tillbaka till Vita huset, denna gång som president, råder det ingen tvekan om. Men händelserna går henne emot och hon pressas hårt från både vänster och höger.

I Meet the Press igår handlade presidentspekulationerna mest om Hillary Clintons prekära situation. Tack vare Michael Moore har aktivisterna i demokratiska partiet dragit lååångt ut på vänsterkanten. Så långt att de inte tolererar någon kandidat som yppar den minsta pro-Irakiska kommentaren. Det var därför John Kerry röstade för kriget för att sedan rösta emot det. Ett velande som kostade honom presidentposten. Trots det har Hillary Clinton i december gjort samma flipp-flopp som Kerry, se blogginlägget Clinton har gjort bort sig.

Förklaringen är att hon behöver de extrema partiaktivisterna för att vinna partiets nominering. Men om hon ska vinna över en republikansk presidentkandidat måste hon vara rak, seriös och trovärdig i utrikes- och säkerhetspolitiken. Frågan är om hon klarar det. Få tror det idag. Skälet till att hon ändå leder bland demokraternas kandidater är att hon har en fantastisk förmåga att samla in kampanjmedel och, genom sin make Bill, har ett enormt kontaktnät.

Det finns också ett utbrett önskemål om en kvinnlig presidentkandidat, vilket TV-bolaget ABC spelar på genom TV-serien Commander in Chief, som svenska TV4 börjar sända 9 januari. (Serien kom under 2005 på 14:e plats bland amerikanska TV-program på bästa sändningstid, med i snitt 15 miljoner tittare.) Om serien gör det lättare för en kvinna att bli presidentkandidat, hjälper det ju Condoleezza Rice i lika hög grad som Hillary Clinton...

Men alla pengar, kontakter och TV-seriestöd i världen räcker inte om kandidaten i allmänhetens ögon framstår som en hycklare. Dessutom är Hillary Clinton en så kontroversiell person att hon ger republikanerna hjälp att samla in kampanjmedel i syfte att stoppa henne. Som kolumnisten William Safire sa i Meet the Press: ”Hon är den bästa kampanjfinansiären republikanerna någonsin haft” (She's the greatest fund-raiser the Republicans have ever had).


Måndag 2006-01-02 / 15.38
länk
(VI) MITT ROMNEY. Vi kanske ska lägga namnet Mitt Romney på minnet. Under hösten har hans namn allt oftare nämnts som en tänkbar republikansk presidentkandidat, senast i går i Meet the Press. Romney är, för att vara republikan, något så ovanligt som guvernör i Massachusetts - familjen Kennedys egen lilla delstat. Romney är också den som givit patriarken Ted Kennedy minst segermarginal (i senatsvalet 1994: 58%-41%). 100 procent av delstatens kongressledamöter är demokrater, liksom 85 procent i delstatsförsamlingen.

Spekulationerna drog igång när Romney meddelade att han inte ställer upp för omval som guvernör i november. Det fick exempelvis James Taranto på Wall Street Journal att besöka Mitt Romney i Boston för en intervju: A Mitt Romney candidacy would test the religious right.

Mitt Romney är en framgångsrik affärsman och räddade som vd exempelvis vinter-OS i Salt Lake City 2002 från skandaler och ekonomiska problem. Som guvernör har han också eliminerat underskottet i delstatsbudgeten utan att höja skatter. Men det är hans förmåga att locka mittenväljare som gör honom så intressant inför presidentvalet 2008. Många tror att amerikanska folket vill ha en president som överbryggar de fruktansvärt hårda politiska motsättningar som Bill Clinton och George W Bush orsakat landet. Och i den rollen passar Romney perfekt. Att han är mormon skapar oro i den kristna högern, som i mormonerna ser en sekt. Men samtidigt är det en fördel för mittenväljarna att han är kristen, men utan kopplingar till den kristna högerns organisationer.

Att Romney är en slug politiker framgår av det kolumnisten Robert Novak skriver i dag i Chicago Sun-Times, Romney gains by shunning CO2 caps:
Massachusetts guvernör Mitt Romney tog ett viktigt beslut i december som kommer att gynna plånböckerna hos delstatens konsumenter och kanske ge honom vind i ryggen inför hans ambitioner att bli republikansk presidentkandidat. Han drog tillbaka Massachusetts deltagande i ett initiativ som krävde reducering av koldioxidutsläpp från energianläggningar.
Detta regionala miljöinitiativ i nordöstra USA har kritiserats också av amerikanska miljövänner för att vara ett taktiskt sätt att dölja USA:s avståndstagandet från Kyotoprotokollet på nationell nivå. Med andra ord, ingen gillade initiativet. Då är det ett smart drag av en republikansk guvernör att döda det. Både konsumentorganisationer och industriföreträdare applåderar hans beslut, medan demokratiska partiet naturligtvis anklagar honom för att skämma ut delstaten och svika miljön.

Romney är ju helt klart ett fräscht namn, men jag tycker ju inte han verkar vara en lika stor personlighet som Rudy Giuliani, John McCain eller Condoleezza Rice.


Söndag 2004-10-31 / 0.02
länk
(V) BARACK OBAMA. Barack Obama blir med all sannolikhet amerikansk senator från Chicago på tisdag. Han fick sitt nationella genombrott så sent som i somras, på demokraternas konvent, då han höll det klart bästa talet - i konkurrens med två tidigare presidenter, inklusive Bill Clinton (se blogg 28 juli). Obama visade glöd, engagemang och framtidshopp, istället för att gorma om hur dåliga republikanerna är.

Barack Obama föddes 1961 på Hawaii och är son till en kenyan, som han bara har minne av från en träff eftersom fadern återvände till Afrika, och en vit kvinna från Kansas. Hans mamma gifte om sig och Barack bodde i Jakarta, Indonesien, tills han var 10 år. Då flyttade han tillbaka till Hawaii och växte upp hos sina morföräldrar i en liten lägenhet. Morfar var försäljare och mormor banktjänsteman. Han var svart, men växte upp i en helvit miljö.

I biografin Dreams from My Father beskriver Obama hur han som tonåring använde marijuana och kokain. Som ung och arg svart man lockades han till det riskfyllda och självdestruktiva. Men tack vare synnerligen gott läshuvud klarade han skolan lätt och fick stipendium till Columbia University i New York.

När han tagit examen 1983 i samhällskunskap (internationella relationer) drevs han av politisk idealism och ville delta i organiserandet av det enorma civila samhälle som finns i USA, utan motsvarighet i Sverige eller Europa. Han hamnade i Chicago och arbetade för en liten kyrkligt baserad grupp som hjälpte de fattiga i South Side. Det var ett tungt arbete med få ljusglimtar. Efter några år återvände han till ”skolbänken”: Harvard Law School, där han 1991 tog MA-examen med goda betyg och var den förste afro-amerikanen att vara redaktör för Harvard Law Review. Sedan dess har han undervisat i juridik med inriktning på konstitutionen vid University of Chicago Law School. 1993 gifte han sig med Michelle och de har två döttrar.

Obama ställda första gången upp i ett val 1996, till Illinois delstatsförsamling. Efter valsegern bröt han mot den vanliga jargongen. Istället för att driva demokratiska partiets dogmer, sökte han samverkan för att nå resultat. När Obama talade i delstatskammaren blev det tyst i lokalen. Han hade alltid ett budskap som var värt att lyssna på.

Den högerinriktade tidningen Chicago Sun-Times har på ledarplats givit sitt stöd till demokraten Obama och skriver följande:
Men trots att vi inte delar Obama's ställningstagande mot Irakkriget, och det finns andra vänsterpositioner som vi inte stöder, inklusive hans motstånd mot frihandelsavtal, har han visat att han kan samarbeta över partigränserna och nå uppgörelser om exempelvis privata skolor. Han är emot gayäktenskap på personligt religiösa grunder, men som juristprofessor och människorättsadvokat stöder han partnerskap för homosexuella par så att de får samma rättigheter och skydd som heterosexuella par ... Som en man för alla etniska riktningar skänker han oss optimism och får därför vårt helhjärtade stöd.
Om han gör den brakseger i senatsvalet på tisdag som opinionsmätningarna antyder, över 70 procent (!), och under de kommande åren visar samma styrka i senaten som han gjort i delstaten, kan han mycket väl bli ett starkt namn när demokratiska partiet ska nominera presidentkandidat inför valet 2008. (Läs mer här, här och här)


Lördag 2004-10-30 / 11.36
länk
(IV) ARNOLD SCHWARZENEGGER. I en interju som sänds på söndag i CBS-programmet 60 minutes säger han att han gärna ser att konstitutionen ändras så att han kan ställa upp i nästa presidentval.
- Ja, absolut ... Varför inte? Med mitt sätt att tänka siktar man alltid mot toppen, sa han och skrattade.
Arnold Schwarzenegger är ett politiskt fenomen som ingen annan. Kalifornien har 35 miljoner invånare och är USA's största delstat. Han vann guvernörsvalet där i november 2003, vilket de flesta experter ansåg omöjligt. Under det år som gått har hans popularitet ökat. Omkring 65 procent av delstatens medborgare har förtroende för honom, det är bland de högsta siffrorna för en politiker i landet. Detta trots att han genomfört besparingar för att komma till rätta med ett stort budgetunderskott.

Arnold är född i Graz, Österrike, 30 juli 1947. Han började med tyngdlyftning som 15 åring och överraskade bodybuildingsvärlden när han vid knappt 20 års ålder vann titeln Mr Universe. Framtiden fanns i Amerika, så när han var 21 reste han dit med 20 dollar på fickan och utan att kunna engelska. Han började som byggnadsarbetare.

Det blev totalt 13 mästerskapstitlar i bodybuilding. Parallellt tog han examen i ekonomi vid Wisconsin-universitetet och började arbeta med investeringar i fastigheter i Santa Monica, där han tränade.

Dokumentärfilmen om bodybuilding, Pumping Iron från 1977, blev en framgång och han sökte ivrigt nya möjligheter att stå framför kameran, trots sin kraftiga brytning. Conan the Barbarian, 1982, blev starten på en lysande skådespelarkarriär som, tillfälligt, slutade förra året med Terminator 3.

Parallellt med filmarbetet har Schwarzenegger engagerat sig i en rad samhällsprojekt, som Hollenbeck Inner-City Youth Center i Los Angeles. Han spred denna lokala idé om att ge mindre bemedlade barn i städernas citykärnor andra möjligheter än våld, droger och kriminalitet över hela nationen, i egenskap av ordförande. Han har fått Simon Wiesenthal Centrets National Leadership Award och Muhammad Ali Humanitarian Award ur boxarens egen hand.

Även ideologiskt har han varit nyfiken och särskilt i Milton Friedman, den nyliberale ekonomen som fick ekonomipriset till Alfred Nobels minne 1976 och var inspirationskälla för Margaret Thatcher. I libertarianska magasinet Reason har man kunnat läsa hur Schwarzenegger varit och lyssnat på politiska seminarier som en vanlig deltagare, ödmjuk och helt utan anspråk på att bli behandlad som en stjärna. Han är gift med Maria Shriver och har fyra barn.

Konstitutionen kräver att en presidentkandidat är född i USA och möjligheterna att en ändring går igenom till nästa presidetval 2008 är inte särskilt troligt. Men visst hade det vart kul. Få personer har den energi och glöd som Arnold Schwarzenegger har. Han är inte rädd att ta i svåra frågor och hitta en lösning - och har förmågan att trots problem se ljust på framtiden. Ge hopp. Det är egenskaper som kommer att behövas i framtiden.

Läs mer: bio, tidsaxel och installatinstal 6/1-04.

UPPDATERING: Schwarzenegger kandiderade aldrig.


Söndag 2004-10-17 / 11.24
länk
(III) RUDY GIULIANI. Rudolph 'Rudy' Giuliani blev världsberömd när han efter terrorattacken mot tvillingtornen på Manhattan i egenskap av New Yorks borgmästare trädde fram som den förste politiske ledaren och tog kommandot över räddningsarbetet. Hans presskonferenser, som hela världen följde i direktsändning, var lysande genom det absoluta gehör han hade för de känslor som situationen krävde: fasthet, lugn och kontroll tillsammans med kämparglöd och ilska, och dessutom ödmjukhet och sorg för de många dödade. Det var en otrolig prestation, inte bara på grund av det oerhörda som hänt, utan också med tanke på att han själv varit nära att dö i attackerna.

Som borgmästare 1993-2001 har Giuliani en meritlista med politiska framgångar som ingen annan: brottsligheten minskade med totalt 57 procent i staden, antalet mord reducerades med 65 procent. New Yorks en gång farliga gator har av FBI de senaste fem åren beskrivits som de tryggaste i en amerikansk storstad. Giuliani's modell har spritt sig till många storstäder världen över: nolltoleransen mot brott innebär att man tar alla brott, också de små, på största allvar. Även tjuvåkarna på tunnelbanan åkte fast. När politiker och polis tog brottslighet på allvar och med all kraft visade att den inte på något sätt är tuff eller acceptabel, utan avskyvärd, har all brottslighet minskat, och den grövsta allra mest.

Något Sverige behöver! Men här finns inga politiker med tåga, bara fega och undfallande politiker som med en axelryckning låter brottsligheten ta över.

När Rudy Giuliani valdes till borgmästare gick var sjunde New York-bo på socialbidrag. Genom att återintroducera arbetsmoral som huvudprincip för socialkontoren och genom olika program har listan med socialbidragstagare halverats och över 640.000 människor har bytt bidragsberoende mot självförsörjning och ett värdigare liv.

Självklart har Giuliani med sina tuffa och handlingskraftiga metoder mött kritik. Många har ansett honom gå för hårt fram. Ord som 'tyrann' var inte helt ovanliga. Men i takt med att hans politik visat sig ge resultat har kritiken tonats ner. Och efter 11 september hade han vunnit en jordskredsseger i borgmästarvalet - om han fått ställa upp. Staden tillåter bara två mandatperioder på posten.

Rudy Giuliani föddes 1944 och växte upp i ett arbetarhem i Brooklyn, New York. Som barnbarn till italienska immigranter fick han en djup känsla för de amerikanska idealen om att den som arbeta hårt kan gå hur långt som helst i Amerika.

Efter juristexamen arbetade han växelvis på advokatbyråer och på åklagarmyndigheter. Han var i slutet på 1980-talet högt uppsatt inom justitiedepartementet i Washington och i början på 90-talet federal åklagare i New York. I den rollen jagade han maffiafamiljerna med stor framgång. Även om han är stenhård mot brottsligheten anses han ligga till vänster inom republikanska partiet efterom han är för fri abort och gayrättigheter.

När Giuliani i våras reste till delstater som hade primärval och där höll tal (inga omröstningar hölls inom republikanerna eftersom ingen ställde upp mot George W Bush) såg många det som en repetition inför nästa valrörelse 2008, då han skulle kunna ställa upp som presidentkandidat. Han hoppade av senatorsvalet i New York (mot Hillary Clinton) eftersom han drabbats av prostatacancer, men är nu helt återställd. År 2008 kan det mycket väl bli så att de två kommer att mötas i en giganternas kamp, då om presidentposten…

(läs mer här och här och här)


Måndag 2004-10-11 / 22.09
länk
(II) JOHN MCCAIN. Vem kan inför nästa amerikanska presidentval stå på tröskeln till att bli världens mäktigaste? En är den egensinnige senatorn John McCain. Han är idag USA's populäraste politiker och något så märkligt som omtyckt bland republikaner, demokrater och kanske allra mest av oberoende väljare. Senast omvaldes han med 70 procent av rösterna i ökenstaten Arizona.

McCain är född 1936 i Panama, som då var amerikansk kanalzon. Såväl farfar som far var framstående amiraler i flottan och John blev stridspilot. Han valde tuffast möjliga uppdrag och har levt ett minst sagt dramatiskt liv. Som pilot har han störtat i havet och följt med sitt stridsflygplan i djupet; han var på däck på hangarfartyget Forrestal när det exploderade och 134 man dog. Senare samma år, 1967, sköts hans plan ner över Hanoi. Han tillfångatogs av nordvietnameserna som krigsfånge. Han fick ingen vård för armbrott, därför är armen stel idag.

När vietnameserna fick klart för sig att McCain var son till amiralen som hade befälet över USA's samtliga trupper i Stilla havet var de beredda att frige honom (för att vinna propagandapoäng i amerikansk opinion), men han krävde att fångarna skulle släppas i den ordning de tillfångatagits. Eftersom han inte löd blev han svårt misshandlad - och kvar i fångenskap i fem år! Först 1973 släpptes han tillsammans med 600 andra.

Sedan han gift sig med Cindy och fått sju barn, valdes han till republikansk kongressman 1982 och 1986 till senator. Han har gjort sig känd för att inte följa partilinjen utan ofta hitta egna lösningar tillsammans med andra senatorer i båda partierna.

I primärvalet 2000 vann han en storseger över George W Bush i New Hampshire, men förlorade senare mot blivande presidenten i sydstaterna. Även om relationerna först var frostiga med Bush, har han i år flitigt deltagit i återvalskampanjen. Opinionsmätningar har visat att om McCain anlitats som vicepresident hade återvalet varit klart. Så starkt är McCains folkliga stöd. Men han vill inte bli vicepresident. År 2008 kommer McCain att vara 71 år, men många är beredda att stödja honom om han ställer upp för toppjobbet.


Måndag 2004-10-11 / 10.04
länk
(I) CONDOLEEZZA RICE. Ju närmare slutspurten vi kommer i årets amerikanska presidentval, desto mindre intressant blir diskussionen (alla är låsta i sina positioner och vill inte skapa oförutsedda förändringar i slutskedet). Därför kan det vara kul att se framåt, till nästa presidentval: vilka kan då stå på tröskeln att bli världens mäktigaste?

I Washington-skvallret heter det att utrikesminister Colin Powell är trött och att uppgiften som USA's chefsdiplomat blivit en annan än han tänkt sig. En naturlig ersättare, om George W Bush blir återvald, vore då presidentens säkerhetsrådgivare, Condoleezza Rice. Och blir hon lyckad på posten skulle hon kunna ställa upp i nästa presidentval.

Hon är en imponerande person med en imponerande bakgrund. Född 1954 i djupaste södern, Birmingham, Alabama, där fadern var präst och modern pianolärare. Trots rasismen var det en stolt familj som aldrig tvekade om att dottern kunde gå mycket långt. Förankrad i djup kristen tro, skapade familjen en trygg tillvaro mitt i allt våld. När en kyrka i den svarta församlingen sprängdes och flera små flickor dog, var en av dem klasskamrat till Condoleezza, som själv hörde explosionen några kvarter bort.

Hon har senare sagt att terrorattackerna 11 september 2001 väckte dessa minnen från barndomen till liv och hon ser det som samma sorts terrorism. Erfarenheterna i barndomen gjorde henne också övertygad om betydelsen av mänsklig värdighet och individuell frihet för alla.

Föräldrarna ville att hon skulle bli en pianovirtuos, men upptäckte under studietiden att hon gillade statsvetenskap mer. I en intervju med Oprah har Rice berättat hur hennes far reagerade: ”Condoleezza! Svarta tjänar inga pengar på statsvetenskap”. Men hon blev en mycket framgångsrik student i internationell politik. Tidigt intresserad av Sovjetunionen lärde hon sig ryska och blev 1980, 26 år gammal, assisterande professor vid Stanford. På sin fritid ryckte hon in som organist i en intilliggande kyrka.

Mitt under de intensiva förhandlingarna med den nye sovjetledaren Michael Gorbatjov, under andra halvan av 1980-talet upptäckte Brent Scowcroft en mycket bestämd ung Condoleezza Rice, som han tyckte såg ut som en gymnasieelev. Scowcroft blev imponerad av hennes kunskaper och när han blev säkerhetsrådgivare åt president Bush den äldre 1989 rekryterade han Rice till sin stab i Vita huset. Många trodde att de skulle kunna köra över denna vänliga och unga dam. ”De försökte bara en gång”, säger Scowcroft.

Rice imponerade på ryssarna i kärnvapenförhandlingarna genom att tala ryska med dem. När Berlinmuren föll var hon övertygad om att Tyskland måste få återförenas och att USA's roll var att övertala Sovjetunionen om att så bör ske. Hon gjorde allt fler föredragningar för presidenten och de kom att bli personliga vänner. Rice tillbringade ibland semester med familjen Bush på deras egendom i Kennebunkport.

1991 återvände hon till Stanford och blev först professor, sedan provost, alltså bidr rektor med ansvar för universitetets ekonomi. Vid 38 års ålder fick hon ansvar för en miljardbudget (ca 10 miljarder svenska kr) som led av stort underskott. Med inledande motstånd från studenterna återskapade hon snart budgetbalans.

När George W Bush vann presidentvalet 2000 var Rice som nationell säkerhetsrådgivare en av de första utnämningarna, en post hon haft sedan dess. Rice anses stenhård i fråga om terrorismen och en av de rådgivare som driver på president Bush i de ställningsstaganden som väcker sådan harm i Europa.

Om hon blir utrikesminister under en andra Bush-period kan hon etablera sig som en tungviktare i amerikansk politik och ställa upp i presidentvalet 2008. Vad vore mer häftigt än det?! Enligt traditionen borde hon inte ha en chans: kvinna, svart, intellektuell, höger, ensamstående. Men vi lever nu i en ny tid. Utrikespolitiska erfarenheterna för en amerikansk president blir allt viktigare. År 2008 kan knappast någon vara mer erfaren än Rice.

Dessutom: blir hon utrikesminister kan presidenten och Dick Cheney bereda marken för henne inför valet 2008 genom att Cheney av hälsoskäl avgår om två år och Rice utses till vicepresident... Jag vet! Men även mycket ogrundade spekulationer är underhållande ibland...

UPPDATERING: Rice kandiderade aldrig.