Dick Erixon:
Kommentarer 1 - 4 jan 2004
Söndag 2004-01-04 / 18.20:
SAMMANFATTAR DECEMBER gör idag Mark Steyn i Chicago Sun-Times på sitt
underbart klarsynta sätt:
USA-koalitionen: Saddam fångad, Khaddafi neutraliserad.
"Världssamfundet": Milosevic vald till parlamentet i Belgrad.
Och naturligtvis har Steyn rätt när han driver med den internationella domstolen i Haag som inte förmår komma fram till beslut om serbledaren Milosevic är ansvarig för massmord i forna Jugoslavien eller inte - och under tiden har han blivit vald till parlamentet! Samtidigt som "Slobo" hånar världssamfundet har Bush fått bevis på att hans tuffa linje ger resultat: Libyens nyvunna bredvillighet att göra sig av med vapen och Saddams infångande. Låt inte Saddam härja som Haag-"Slobo", säger Steyn. Men Laila Freivalds håller naturligtvis inte med.
Söndag 2004-01-04 / 14.06:
FEMINISTERNAS MONUMENTALA SVEK mot
muslimska kvinnor framgår på DN-debatt idag. Statsvetaren Lisbeth Lindeborg visar att kravet på slöja (eller burka eller hijab eller vad det nu än kallas) är ett politiskt ställningstagande, inte ett religiöst. Islam ställer inga krav på att kvinnor ska dölja sitt hår eller hela kroppen. Ordet "slöja" (eller någon annan variant av företeelsen) finns inte i Koranen, skriver Lindeborg och hänvisar till en av väldens främsta experter på islamism, Bassam Tibi.
Eftersom islam inte gör skillnad på politik och religion gör vi i västvälden ett allvarligt tankefel när vi ser fundamentalisternas galna krav som religiösa, istället för vad de verkligen är: politiska. Lindeborg konstaterar, med stöd hos sociologiprofessorn Abdelwab Meddeb, att slöjan är "en symbol för 'rätten' att förödmjuka och förtrycka kvinnor, för synen på kvinnan som mindervärdig". Bärande av slöja i västvärden är ingenting annat än ett demonstrativt politiskt stöd för en fundamentalism som är "en grasserande infektionshärd inom islam".
Lindeborg menar att "det finns ingen som helst orsak att tillåta slöja i offentliga yrken och institutioner, inte heller bland elever i skolan". Hon hänvisar till Frankrike som aviserat en ny lag som innebär förbud mot synliga religiösa symboler i offentlig sektor.
Vi kan också peka på Turkiet, som till 99 procent är muslimskt. Där finns ett sådant förbud sedan Kemal Ataturk's (1881-1938) dagar. Vill Mona Sahlin & Co kalla Turkiet för islamofobiskt…?!
Att kritisera muslimska uttolkningar av vilka livsstilar som är tillåtna är inte islamofobi utan rättmätiga politiska invändningar mot ett brutalt förtryck av kvinnor, judar och homosexuella.
Att svenska feminister inte ens tar upp diskussion om slöj-förbud visar på hur ytlig, ogenomtänkt och fullständigt ologisk feminismen är. Den gör inga invändningar utan rycker på axlarna åt de allra värsta symbolerna för kvinnoförtryck i vår tid. Problemet rör nämligen inte den klick av svenska medelklasstanter som är drivande bakom feminismen och använder denna modenyck i snävt egenintresse. Varför görs kvinnorepresentation i bolagsstyrelser till den viktigaste feministfrågan? Vem är det som nu hur lätt som helst slinker in i alla styrelserum? Vad spelar förtryckta muslimska kvinnor i förorten för roll jämfört med ett välarvoderat styrelseuppdrag?
Att i Sverige införa förbud mot slöjor och andra synliga religiösa symboler i offentliga verksamheter vore ett betydligt större steg för kvinnors ställning än den kvoteringsnoja som råder om några få platser i bolagsstyrelser.
Lördag 2004-01-03 / 11.17:
ENMANSVALKRETSAR? JA, TACK! När den kommande grundlagsutredningen avhandlas i reportageserie ägnas den först åt
personval och sedan
småpartiernas inflytande. Men detta är bara bieffekter och man reducerar representativitetsfrågor till en riksdagens dokusåpa.
Huvudfrågan är, och borde vara, relationen mellan medborgaren och den valde. Den relationen har kraftigt försämrats i Sverige. Få medborgare vet överhuvudtaget namnet på "sin" riksdagsledamot. Det beror på de kollektivistiska valsedlarna där man röstar på parti snarare än en människa som man kan tala med och ha förtroende för.
En nyckelfråga för att stärka demokratin är därför att stärka banden mellan medborgare och politiker. Här finns en överlägsen metod: enmansvalkretsar. Eftersom bara en riksdagsledamot väljs per valkrets bli det många, men små valkretsar. Det gör att alla som bor i denna valkrets VET vem som är "deras" riksdagsledamot. Man har någon att vända sig till. Och eftersom det är ett avgränsat antal medborgare som väljer ledamoten är det centralt för denna ledamot att ha god kontakt med sina väljare.
Och viktigast - väljarna kommer i dessa valkretsar inte att rösta på en kandidat utan karaktär och integritet. Vi skulle få riksdagsledamöter som vågar ta sig ton och föra debatt. Partierna skulle få en mindre dominerande, mindre hjärntvättande roll. Hela vårt demokratiska system skulle få sig en rejäl vitamininjektion.
Lördag 2004-01-03 / 10.46:
TVÅLAR TILL FRIDOLIN. För en gångs skull gör en utskottsordförande i riksdagen en vettig medial insats: utrikesutskottets ordförande Urban Ahlin (s)
kritiserar den mediekåte Gustav Fridolins resa till Israel.
- Vill man inte påverka den faktiska verkligheten eller spela roll i processen kan man göra på det här viset, säger Ahlin. Det skulle bara spela den isrealiska högern i händerna om omvärlden straffar Israel, säger han om miljöpartiet föreslag om brutet handelsavtal. Fridolins nyårsresa sammanfattar han i ett träffande ord: "effektsökeri".
Fredag 2004-01-02 / 19.26:
REKORDLÅGT ANTAL FLYGHAVERIER. Förra året var ett
extremt bra år ur flygsäkerhetssynpunkt. Så få haverier som skedde i världen 2003 har det inte varit sedan statistik började föras. Något att glädjas åt mitt i terrorbekämpningens tidevarv.
Fredag 2004-01-02 / 16.04:
ÖVERDRIVET? INTE ALLS. Epitetet "hälsofascist" (se gårdagens blog) är en kraftig överdrift och felaktig, hävdas i ett mail till mig, där man också undrar vad jag menar med "mörkt 1920-tal".
Som svar skickas tre länkar. Först till Riksförbundet för utvecklingsstörda barn, ungdomar och vuxna, FUB:s, sammanställning steriliseringspolitiken i Sverige 1935-1976 tillsammans med TT-telegrammet
Ersättningar för tvångssterilisering snart avklarade. Sedan till en av mina ledare i Finanstidningen:
De onda = de andra.
Här framgår att socialdemokraterna redan 1922 skrev en motion till riksdagen om tvångssterilisering av utvecklingsstörda under hänvisning till "de rashygieniska vådorna av att sinnesslöa fortplantar sig". Ända fram i modern tid tvångssteriliserades "asociala" i Sverige, alltså både före och efter det tyska tusenåriga rikets uppgång och fall.
Den politiska maktens perspektiv är detsamma i alkoholdebatten: vanligt folk är inte socialt kapabla att ta hand om sig själva, därför måste staten gripa in med förebyggande tvångsåtgärder. Staten vet alltid bäst.
Detta är ingenting annat än fascistiska tendenser. Tendenser det är dags för vårt land att göra upp med. Förklaringen finns att söka i den speciella allians mellan småfolket och kungen som präglar svensk historia sedan Gustaf Vasa. Svenskarna anser att staten är god och kan lösa mina individuella problem. Denna närmast naiva tillit till överheten är fullständigt otänkbar i andra demokratier, men präglar ibland diktaturer. Det är en tillit som ger utrymme för höga skatter, stora mängder regleringar och förbud - och tvångssterilisering.
Till dess vi gjort upp med denna naiva statstro, är det skönt att veta att EU-medlemskapet förhindrar ytterlighetstendenser, typ svensk alkoholpolitik.
Fredag 2004-01-02 / 11.34:
SKATT LEDER TILL SJÄLVBEDRÄGERI. I flera DN-artiklar om
kommunernas förestående kollaps berättas att kommunskatten behöver höjas radikalt om alla politikernas löften ska infrias.
Genom att betala sociala förmåner via skatt, tror både medborgare och politiker att "någon annan" får betala för de angelägna reformerna. Men det finns inga andra som betalar skatt än vi själva.
Och vi har inte råd! Sverige är ett av EU:s fattigaste länder. Men vi låtsas inte om det. Istället för att se fattigdomen i vitögat riktas ständigt nya krav på kostsamma reformer. Men även om Skandia-direktörernas och hela näringslivets alla bonusar konfiskerades av staten räcker de inte till mer än några timmars finansiering av vår gigantiska offentliga sektor.
Vi måste inse att vi inte har råd med en massa i och för sig välmenande reformer. Vi är fattiga. Luspanka - jämfört med våra förväntningar. Bara när vi inser det kan vi börja agera rationellt.
Torsdag 2004-01-01 / 23.31:
UPPEMOT HUNDRA TUSEN demonstrerade - i ordnade former - för demokrati i Hongkong idag, skriver
Financial Times. Människorna riktar sig mot det kinensiskt ledda styret som manipulerar för att slippa ta hänsyn till medborgarna. Svensk mediabevakning? Gissa.
Torsdag 2004-01-01 / 15.50:
HÄLSOFASCISTERNA HÖJER RÖSTEN. Nu sluter borgerliga riksdagsledamöter upp bakom förbudsminister Morgan Johanssons huvudlösa alkoholpolitik. Trots att Danmark och Finland sänker spritskatten och de nya EU-länderna har halverad skatt vägrar Sverige att följa efter. Det kommer att leda till långa, pinsamma lämmeltåg av svenskar som bunkrar upp så mycket öl, vin och sprit de förmår under utlandsresor.
Skälet är att hälsofascismen tar ett allt hårdare grepp om den politiska eliten i takt med att de förlorar makten över ekonomin och samhällsutvecklingen i stort - som ju alltmer är en del av globala sammanhang som svenska bypolitiker varken förstår sig på eller kan påverka.
Men agera förmyndare av svenska medborgare vill man fortsätta med. Får riksdagsledamöterna Könberg (fp), Pålsson (kd) och Johansson (c) bestämma ska "EU:s orimliga införselkvoter" mötas med nya förbud, förlåt "medel". Så skrev man på
SVD-Brännpunkt i går.
Det som gör mig mest förbannad är den människosyn de lägger i dagen: folk klarar inte av att dricka, de klarar inte av att ta ansvar, de måste omyndigförklaras. Bara vi politiker vet vad som krävs. Som av en slump innebär det mer makt till politiker och mindre till medborgarna. Men det är ju för medborgarnas bästa… eller hur!?
Självklart orsakar alkohol både fysiskt, psykiskt och socialt lidande. Det kan ingen säga emot.
Men frågan är ju HUR dessa risker ska motarbetas. Artikelskribenterna slänger sina egna värderingar om frihet under ansvar överbord för att med hull och hår svälja totalitära metoder som har sitt ursprung i ett mörkt europeiskt 1920-tal.
Om hälsoskäl är motiv för staten att ta all makt ifrån individen finns det mycket politiker kan göra: förbjud all biltrafik - den kräver dödsoffer varje dag. Förbjud fet mat - den leder till en livsstil som kräver fler dödsoffer än alkohol. Tvinga alla medborgare som vägrar att motionera till koncentrationsläger där de får sitta på motionscykel ett antal timmar per dag, särskilt unga - för bristen på motion håller på att bli det största hotet mot god folkhälsa (vad nu "folkhälsa" är, annat än fascistisk/kommunistisk kollektivism där individens vilja är irrelevant).
Förmodligen faller dessa politiker för hälsofascismen därför att deras liberala övertygelse är svag. De skriver:
Icke-socialistisk politik bygger på att människor ska kunna ta stort ansvar, som privatpersoner, föreningsmedlemmar och väljare. Ju fler som till följd av missbruk får svårt att ta ansvar för sina egna liv, desto mer motverkas all politik för mer individuellt ansvar…
Vilket cirkelresonemang! För att människor ska kunna ta ansvar, måste staten ta alla ansvarsfulla beslut. Va? Om människor inte kan ha kontroll på hur många öl man dricker, hur i all sin dar ska de kunna ta ansvar för uppfostran av sina barn, för hur man sköter hushållsekonomin? Istället är det ju så att man antingen tror att individerna är förmögna att ta ansvar, eller så gör man det inte.
I alkoholpolitiken avslöjar svenska politiker sina sanna ideologiska tendenser. Och de är förmyndande, totalitära och på gränsen till fascistiska.
När jag läser sådana här fullständigt groteska artiklar av ledande politiker är jag glad, förbannat glad att vi är med i EU. Europeiska unionen har gjort kontinenten störst nytta genom att få bort diktaturer i Grekland och Spanien, men också genom att lösa upp svensk alkoholpolitik till en sörja som snart kommer att spolas ut på historiens skräphög. Vad politiker än tycker.
Skål för EU!
Torsdag 2004-01-01 / 13.09:
MULTILATERALT SKITSNACK ägnar sig Aftonbladet åt i årets första ledare under rubriken
Kriget gynnar terroristerna. Man nedvärderar betydelsen av att vi läts "stirra in i gapet på den gripne och störtade diktatorn Saddam Hussein" och överdriver efterkrigsproblemen.
Gör parallellen med München 1938, då brittiske premiärministern Chamberlain som representant för demokratinerna gjorde upp med Hitler. I sann anda av "multilateral världsordning" utropade Chamberlain Peace in our time!. Sedan bröt det blodigaste kriget i världshistorien ut.
Ingenting kan för mänskligheten ha varit bättre än om Hitler hade gått samma öde till mötes som Saddam Hussein, redan efter attacken och ockupationen av Rehnlandet 1936. Multilateral navitet från demokratiernas sida är ett dödligt gift i internationell politik.
* * * * * * * * * *
Läs tidigare kommentarer:
|
|