Dick Erixon

Dick Erixon:
Kommentarer 24 - 30 nov 2003

Söndag 2003-11-30 / 16.27:
DEAN REVOLUTIONERAR VALKAMPANJER. Den demokratiske presidentkandidaten Howard Dean kommer från en mycket liten delstat och ansågs som en osannolik segrare. Men han har tagit kommandot i primärvalrörelsen - tack vare internet. Här kan en smart presidentkandidat (eller parti) nå ut till väljare och fånga upp sympatisörer som kan bli valarbetare, på ett extremt kostnadseffektivt sätt. I New Republic porträtteras Howard Deans kampanjledare, hämdad från Silicon Valley: Joe Trippi reinvents campaigning. Andrew Sullivan utvecklar hur webben kan bli nyckeln till framgångrika valkampanjer i Sunday Times: The Cyber-Candidate.

Det mest spännande är att webben bygger på tvåvägskommunikation, dialog, till skillnad från alla andra medium (TV, press, framträdanden på scener osv) som är envägskommunikation - budskap från kandidat till väljare. Med internet kan vi ta ett stort kliv mot ökad demokrati och tvinga de som kandiderar att diskutera med oss som väljare. Demokratins kärna är inte valsedeln utan en levande dialog mellan väljare och valda.

Svenska partier har varit usla på att ta tekniken till hjälp. De har tvärtom flytt från de möjligheter som finns, exempelvis partiernas BBS:er. Man skyller på att där flockas galningar som skapar otrevlig samtalston. Men det gäller att lära sig sålla. Det finns ingen regel som säger att om man svarar någon måste man svara alla. Om partiledare och andra företrädare tar upp diskussion med dem som är seriösa (och struntar i övriga) lär snart klimatet i dessa fora bli civiliserade.

Internet kan hjälpa oss att få bort de politiker och makthavare som tror sig kunna surfa fram i maktens korridorer utan att vara ansvarig inför väljarna. Men det kräver att goda demokrater faktiskt börjar använda internet för dialog.


Söndag 2003-11-30 / 16.03:
MUSSOLINI STARTAR FEMINISTPARTI. Fascistledaren Benito:s barnbarn Alessandra sa, när hon meddelade att hon bildar nytt parti, att kvinnofrågorna ligger henne varmt om hjärtat. Hon vill bland annat tvångskastrera våltäktsmän. Feminismen utvecklas...


Lördag 2003-11-29 / 17.05:
REINFELDT HAR RÄTT, TILL HÄLFTEN. I
ekots lördagsintervju hade nye moderatledaren en klok grundstrategi: fokus på den verklighet väljarna upplever, på vardagsproblemen.

Men när han kom till statsministerfrågan halkade han snett när han sa: väljarna "bryr sig inte så mycket om det där".

Reinfeldt betraktar frågan som en del i det politiska spelet. Men det är fel. Väljarna har i valet 2006 en trovärdig statsministerkandidat: sittande statsminister. Däremot ingen utmanare. De fyra borgerliga partiledarna tävlar - i fråga om förtroendekapital som statsminister - var för sig i lättviktsklassen.

De borgerliga måste presentera ett klart alternativ för väljarna i förväg. Statsministerposten är en viktig symbol för trovärdigheten i utmaningen av Persson. Nuvarande brist på trovärdighet är ett vardagsproblem - väljarna saknar bra valmöjligheter!

Nu kan Reinfeldts undanglidande vara taktik för att slippa svara eftersom man inte gjort upp mellan partierna. Men när valrörelsen drar igång måste de borgerliga ha ett svar. Ju större chansen för regimskifte upplevs, desto fler frågor om statsministerposten kommer att ställas.


Lördag 2003-11-29 / 12.36:
LIV I FÖRNEKELSE. Varför är den politiska vänstern (företrädd av politiker, journalister, akademiker) så självgod och arrogant? Hur kan de samtidigt se sig själva som motsatsen, som godhetens apostlar på jorden?

Mycket intressanta svar om vänsterns psykologi kom i veckan.

I samtalet
In Denail möter historikern Jamie Glazov, vars föräldrar var dissidenter som gick i landsflykt från Sovjet, två andra historiker som skrivit boken In Denail. De diskuterar varför vänsteraktivister på universitet och i politik försvarade kommunism och socialism fram till murens fall. Och varför de därefter inte vill tala om det, kommer med ursäkter eller förnekar och reviderar historien.
Professor John Earl Haynes menar att vänsterpolitiker lever i en annan verklighet. Det som är överväldigande klart för dem är ett tänkt framtida kollektivistiskt utopia där alla skillnader mellan människor är utraderade, där de ekonomiska och sociala ojämlikheterna är eliminerade, där fattigdom inte existerar, där fredlig gemenskap ersatt krig och ekonomin är planerad så att den ger enormt välstånd utan att kräva hårt arbete och utan att orsaka utsläpp. De som lever med denna framtidsvision föraktar dagens tillkortakommanden och hatar dem som står i vägen för att uppnå deras illusion.

Vid arbetslägret Solovki i Gulag satte sovjetiska tjänstemän upp en skylt som uttryckte kommunismens program: "Med järnhand ska vi leda mänskligheten till lycka". Denna slogan fångar den totalitära naturen i vänsterns utopier.
Men är detta giltigt också för socialdemokraterna och övriga politiska vänster i Sverige? Ja, i allra högsta grad. Även om metoderna inte blivit totalitära, är psykologin bakom politiken densamma.
Den idealiserade framtiden som ännu inte är här, är för vänstern viktigare än den verklighet som faktiskt inträffat, säger Haynes. Eftersom den tänkta framtiden är mer verklig och central för dem, försöker de omtolka historien och verkligheten. De bryr sig bara om den idéburna politiken för framtiden, inte om historiska fakta och erfarenheter. Därmed är de inte mottagliga för historiens lektioner om kommunismens och socialismens sanna utfall.

Professor Harvey Klehr tillägger att även akademiska historiker på vänsterkanten är bortkopplade från verkligheten, de är ovilliga att göra upp med alla överväldigande bevis på socialismens grymhet, de är ovilliga att använda logik. Istället lever de i en fantasivärld.
För oss som länge diskuterat välfärdssystemen, inte minst sjukvården, känner väl igen den här beskrivningen av vänsterföreträdarna. Den här analysen förklarar hur socialminister Engqvist, utan att skämmas, kategoriskt kan förneka att sjukvården är i kris och måste förändras i grunden. Socialdemokratiska makthavare tror att bara därför att de har en god och lycklig vision, så bär de ingen skuld i de allvarliga problemen som kännetecknar sjukvård och övriga välfärden. Det var inte deras avsikt att det skulle bli så här, därför anser de sig icke skyldiga - även om de haft all makt och allt ansvar.

Socialdemokratin vägrar att ta in den verklighet vi lever i. Istället talar man om en idylliserad framtid där allt ska bli perfekt, bara politikerna får lägga sig i ännu mer och ännu hårdare planera välfärdstjänsterna.

I historikernas samtal föreslås att vänsterfolket borde gå i terapi för att lära sig skilja på fantasi och verklighet. Ännu bättre vore om exempelvis svenska folket slutade lyssna på de farliga, men lockande utopierna om socialismens lyckorike och rösta bort de för välfärden destruktiva dagdrömmarna.


Fredag 2003-11-28 / 12.50:
STATSTELEVISIONEN VISAR makthavare i tillrättalagda och underdåniga reportage. Aftonbladet skriver i artikeln "
Hon gick - mitt under tv-intervju" att Rapport klippte bort ett vredesutbrott av TV-chefen Christina Jutterström, så att hon inför tittarna framstod som lugn och sansad.

Så arbetade tv-journalister i gamla Sovjetunionen. Att man arbetade så i Sverige säger något om det klimat makteliten skapar kring sig.


Fredag 2003-11-28 / 7.54:
MUSLIMERNAS STÄLLNING I SVERIGE har äntligen kommit upp på dagordningen, tack vare att DN på debattsidan under hösten publicerat flera artiklar som tar upp problem som etablissemanget vägrat att debattera. I förrgår skrev författaren och journalisten Magnus Karaveli att "Islam är på väg att prägla Sverige". I morse reagerade Mona Sahlin på detta och sa att artikeln inte hade publicerats om den istället för muslimer var riktad mot - judar. Därmed bevisade Sahlin att hon inte begriper någonting. Att just använda judar som motargument är exakt i linje med tänkandet hos vilken fundamentalist och terrorist som helst.

Mona Sahlins uttalande i P1-morgon (lyssna) bekräftar hur djup förnekelsen är i ledande politiska kretsar. De vägrar se det hat som sprids på skolor och i förorter i Sverige - och i andra EU-länder. EU:s anti-rasistbyrå har hemligstämplat en utredning som just visar på att Europa ändrar karaktär och blivit mer hatfyllt genom de alltfler muslimerna på kontinenten.

Att förneka är att förvärra. Mona Sahlin borde istället ta itu med problemet och ställa alla muslimska ledare och organisationer till svars: Tar ni avstånd från judehatisk retorik? Tar ni avstånd från självmordsbombare? Tar ni avstånd från att se alla icke-muslimer som "otrogna"? Står ni upp för Sveriges värderingar om demokrati och mänskliga rättigheter?

Vi väntar ännu på att få höra det muslimska ledarskapet i Sverige vara glasklara på dessa punkter. Ännu har de bara mummlat i skäggen och kommit med bortförklaringar. DET är det verkliga problemet.


Torsdag 2003-11-27 / 18.26:
POLITIK HANDLAR OM MAKT, mer än något annat. Värderingar och ideologi kommer långt efter. Det långa socialdemokratiska regeringsinnehavet i Sverige är faktiskt inte så unikt som man tror. I den tankeväckande analysen "
Power in Washington is shifting" är likheterna stora med det demokratiska partiets maktinnehav i USA.

Eller vad sägs om att demokraterna haft följande hörnpelare i sin maktdominans:
1) Under presidentperioden 1932-52 med Roosevelt och Truman omformulerades den politiska dagordningen så att den federala nivån blev betydligt mer interventionistisk.

2) Demokraterna hade majoriteten i representanthuset i 40 år i rad (och i 58 år av 62) fram till 1994. De kontrollerade senaten i nästan lika många år.

3) Demokraterna dominerade, både fysiskt och idémässigt, alla inofficiella maktcentra i Washington: de stora advokatbyråerna, lobbyisterna, fackföreningarna, publicisterna, nyhetsredaktionerna, den federala byråkratin och tankesmedjorna.

4) Demokraterna uppfattades ha självklar rätt till makten. Republikanska presidenter kunde inte bortse från detta mentala klimat och kände sig som outsiders som bara tillfälligt kunde störa villkoren.
Exakt som i Sverige - men sedan kommer skillnaden: artikeln talar om hur det var förr i USA. I dag har demokraterna förlorat både första och andra hörnpelaren till republikanerna. Genom den nya äldrereformen som republikanerna just nu beslutar om, demonstrerar man vem som har makten. Alltfler lobbyister och maktspelare börjar göra upp med republikanerna eftersom demokraterna saknar inflytande och förväntas stå utanför maktens centrum i flera val framöver. Därmed är också den tredje hörnpelaren på väg att pulveriseras. Och när den faller, faller också den fjärde och sista maktpelaren.

Min egen slutsats är att det är just detta George W Bush har i minnet när han låter de federala utgifterna öka i nästan alla departement, vilket inte är särskilt höger. Han vill göra republikanerna till Maktpartiet. När det är gjort kan man ohotat genomföra republikanernas agenda om mindre stat och mer frihet.

En djärv och riskfylld plan. Men bättre än ingen alls…


Torsdag 2003-11-27 / 12.35:
SAKNAS: STARKA ÄGARE OCH KONKURRENS. Skandia och Vin&sprit är två mycket olika företag, ett traditionellt börsbolag och ett statligt ägt. De har två helt skilda problem: Skandia
vräker ut direktörsbonusar och ljuger om det, medan Vin&sprit maniskt mutar sina kunder och ljuger om det.

Men ändå är deras grundproblem detsamma, de saknar starka ägare. Vad är då en stark ägare? Ja, Ingvar Kamprad är den siste av dem som startat och byggt upp ett internationellt affärsimperium. Sveriges övriga stora företag är omkring 100 år gamla och deras ursprungliga ägare är borta.

Riktiga ägare betraktar företaget som villaägare ser på sin villa - man tar ägandet på allvar och man överväger varje utgift, man vill göra det som är bäst på lång sikt. Numera är företagen herrelösa. I börsbolag stoppar direktörerna sina egna fickor fulla. I statliga bolag används styrelseposter som belöningar, något ansvar avkrävs inte.

I avsaknad av starka ägare är det livsviktigt att konkurrensen är hård. Vin&sprit har ju inte många kunder att sälja till. Och om det varit lättare att flytta sparat pensionskapital till konkurrenter hade kunder kunnat fly Skandia. Då hade man antingen gått omkull eller fått en styrelse som tar företaget på allvar.


Onsdag 2003-11-26 / 17.25:
LYSSNADE REINFELDT OCH LEIJONBORG? Det konservativa tory-partiets nye ledare, Michael Howard, var rapp, kraftfull och humoristisk i sin första attack på Tony Blair. Nu på eftermiddagen gav "drottningens lojala opposition" sitt
svardrottningens tal (skrivet av Blair) vid brittiska parlamentets öppnande.

Tory har hittills varit minst lika nedkörda och regeringsodugliga som de svenska borgerliga partierna. Men i Howard har man fått en ledare som utstrålar energi, erfarenhet och kompetens. Det var tydligt hur han ville fylla ut den enorma klyfta som finns mellan hans parti och Blairs labourparti när det gäller trovärdighet att leda nationen. Han pekade på alla löften labour givit och som inte infriats.

Howards taktik var att med verkligheten som referenspunkt visa att labour inte alls är ett trovärdigt alternativ. Det är en smart strategi. Innan han som ny ledare hunnit forma om det egna partiets politik för framtiden kan man visa att labour inte har någon.

Även om min röst, om jag haft någon, nog ändå gått till Blair, är det centralt för en demokrati att det finns en opposition som regeringen har att frukta. När får vi i Sverige en sådan? En opposition som sätter statsministern på plats och pedagogiskt visar varför ett annat alternativ kan va bättre?


Onsdag 2003-11-26 / 17.17:
LENA MELLIN ÄR VASS i sin analys: socialdemokraterna har tappat verklighetsuppfattningen. "Ska ett valfiasko analyseras åker man till vingård i sköna Frankrike. Inte till en omgivning där man möjligen kan få ett hum om varför det gick som det gick."


Onsdag 2003-11-26 / 13.41:
SJUKVÅRDENS LÖSNING: MER BYRÅKRATI. Det är sanslöst, men en utredning föreslår att en särskild "rikssjukvårdsnämnd" med representanter från sjukvårdsregionerna ska vara rådgivande när Socialstyrelsen, av alla, ska få besluta om var "högspecialiserade sjukvården" ska bedrivas i landet.

Det låter som ett förslag från Monty Python's Flying Circus. Medan patienterna dör, åker läkarna skyttetrafik till det ena sammanträdet efter det andra för att avgöra vem som ska få operera den ena eller andra åkomman.

Den som beslutar, Socialstyrelsen, ska inte vara budgetansvarig. Det ska landstingen fortsätta att vara - för någon annans beslut. Just det virrvar av beslut som ingen är ansvarig för är sjukvårdens tydligaste brist idag. Men till slagsmålet mellan kommunernas äldreomsorg, landstingens äldrevård, landstingens primärvård och alla specialiteterna ska nu ytterligare en part in i härvan - socialstyrelsens byråkrater.

"Korkat" är ett för lindrigt omdöme. Men socialministern har naturligtvis redan i förväg givit sitt "helhjärtade" stöd.


Onsdag 2003-11-26 / 9.01:
NÄSTA MONOPOL TILL GILJOTINEN. Svenska Spel ger bara ungefär hälften tillbaka till spelarna. Det anses fullständigt oacceptabelt utomlands. Vart tar resten vägen? Gissa. Staten tar hand om spelarnas pengar. Nu har Svenska Spel haft bättre alibi än många andra statliga monopol - det heter att pengarna går till idrottsrörelsen!

Vilket skämt. Statligt stödet till idrotten är en kostnad utan moraliskt eller logiskt samband med spel. Om staten vill stödja idrotten ska det ske via statsbudgeten. Så som allt annat. Snart är det slut också med detta Monopolbedrägeri.


Tisdag 2003-11-25 / 16.59:
SOCIALDEMOKRATERNA TAR MUTOR från statliga Vin&sprit. Ekot
avslöjar att först efter den senaste veckans turer har en faktura kommit till partiet, för en resa som skedde för två månader sedan.

Fakturan löd på 22.000 kr per person för tre dagar på vingård vid franska rivieran. "Vi har vänt på varje krona" säger partisekreteraren Lars Stjärnkvist.

Frågan är om partiet någonsin tänkt betala resan. I och för sig är det skattebetalarna som får betala i vilket fall som helst - istället för via priserna på vin från Vin&sprit, blir det via de statsbidrag som socialdemokratiska partiet får.

Folkhemmet har blivit svartklubb för politiska eliten.


Tisdag 2003-11-25 / 9.19:
FRANKRIKE OCH TYSKLAND SLIPPER BÖTER. I natt beslutade finansministrarna i EMU att strunta i stabiliseringspaktens regler. Inga miljardböter för budgetunderskott. Statsrådet Gunnar Lund var upprörd i SVT-Morgon.
- Djupt illavarslande att man tummar på reglerna. Det är en ny trend att stora länder tar sig friheter och behandlas annorlunda än små länder. Det är en vital förutsättning för euron att man bibehåller stabilitetspakten.
När EMU:s stabilitetspakt nu visar sig vara ett luftslott är det uppenbart att svenska folket var klokare än etablissemanget när man röstade nej till euron.


Måndag 2003-11-24 / 17.51:
KOPPLING SADDAM-BIN LADEN KLARNAR Nu har även New York Times tagit upp de allt fler rapporterna om att det fanns en tydlig länk mellan Iraks diktator och Al-Qaida före 11 september 2001. I Europa vill man inte höra talas om det. Men den gamle journalisträven William Safire bryter ny mark när han i sin kolumn idag
Missing Links Found tar upp de uppgifter som länge funnits i online-tidskrifter. Också mainstreammedia bör ta upp frågan, menar Den Gamle. Så sker nu i USA. Men i Europa? Knappast.


Måndag 2003-11-24 / 17.51:
EU:S ANTI-RASISTBYRÅ TYSTAR NER RASISM. European Monitoring Centre on Racism and Xenophobia (EUMC) har sedan i februari vägrat publicera en 112 sidor tjock rapport om ökande rasism i Europa. Varför? Därför att den avslöjar muslimers judehat och sådan information väcker "obehag".

Trots påstötningar hos utrikestalesmannen Javier Solana sitter hemligstämpeln kvar. Tack vare Financial Times
avslöjas nu rapportens innehåll.

I USA menar man att Europa är lika illa ute nu som 1935. Det är en överdrift - men om utvecklingen får fortsätta lika ostört som nu är det bara en tidsfråga innan vi är där. Det är skamligt att EU:s regeringschefer tystar ner problemet.


Måndag 2003-11-24 / 11.51:
BEGRÄNSA VÄNSKAPSKORRUPTIONEN är nödvändigt efter Systembolagsavslöjandet. Anders Isaksson påpekar att statsministern har total frihet i utnämningsmakten över såväl ministrar, generaldirektörer som styrelseordföranden. Göran Persson har utnyttjat denna makt för att på statliga poster tillsätta privata vänner.

Isaksson vill få slut på det genom att ta utnämningsrätten från regeringen. Men någon måste ju tillsätta dessa poster, tills all verksamhet avsocialiserats.

Varför inte göra som i USA: regeringen nominerar, men ett riksdagsutskott godkänner? Då får vi en öppen process där riksdagen granskar kvalifikationer och erfarenhter och förhör den nominerade. Då skulle de värsta fallen av vänskapskorruption bli omöjliga.


* * * * * * * * * *


Läs tidigare kommentarer: