Bloggkommentarer i urval:
FN borde skrotas

Förenta Nationerna uppfyller inte vår tids krav. Diktaturer spelar en tongivande roll inom organisationen, som dessutom är behäftad med omfattande korruption. FN borde läggas ner, det är den linje som envist förespråkas i bloggen. Och ersättas med ett Demokratiernas Förbund.

Tisdag 2005-01-18 / 11.17
FÖRSKINGRAS SVENSKA BISTÅNDSMEDEL I FN? Så drastisk är inte riksdagsman Henrik von Sydow, men i dag ställer han till biståndsminister Carin Jämtin den viktiga, och efter mutskandalerna i FN helt nödvändiga, frågan:
Hur avser regeringen att agera för att de delar av den svenska statens katastrofbistånd som administeras av FN ska hanteras med högsta grad av effektivitet och transparens?
Det är märkligt att så få i Sverige reagerar över att resurser som skulle gått till bistånd genom FN-systemet istället hamnat i korrupta tjänstemäns egna fickor. Var finns upprördheten?


Söndag 2005-01-16 / 11.47
MEJL OM BLIX. Tack för alla synpunkter om radioprogrammet som diskuterade FN (se blogg 15 jan). Här utdrag ur tre mejl:
  • ”Noterade att Blix i intervju efter dig i dagens 'Konflikt' tyckte att det vore bättre om Saddam suttit kvar. 'För irakierna FICK (alltså redan klart att slutbedöma resultatet av befrielsen) ju varken frihet eller demokrati'.”

  • ”Hans Blix gjorde mig förstummad; han yttrade årtiondets värsta cynismer. Skrämmande, och han är en politisk hjälte. "Biologiska faktorn" skulle ta hand om Saddam snart, men Blix glömde hans blodtörstiga söner, arvtagarna.”

  • ”Vill gärna påminna om vad Blix, före krigets utbrott, ansåg om Saddam och WMD, enligt Foreign Office i London: 'Former UN chief weapons inspector Hans Blix believed the Government's controversial Iraq weapons dossier actually understated the case against Saddam Hussein'.”
Dessa tre mejl pekar på starka invändningar man kan göra mot Hans Blix. Han är en lysande representant för hyckleriet i FN.


Lördag 2005-01-15 / 18.58
BLIX & SCHORI TILL DIKTATURERNAS FÖRSVAR. I radioprogrammet Konflikt i P1 talade jag (timme 1, 38 min in i bandet) för att skrota Förenta Nationerna och starta Demokratiernas Förbund där diktaturer inte får komma in i världssamfundets värme. Bara genom att respektera mänskliga rättigheter och demokrati ska länder få delta i världssamfundets arbete. Däremot ska frihandel råda. På så sätt kan politik och ekonomi hållas isär. Det finns ingen anledning att låta människor i diktaturer svälta för att de förtrycks av en diktatorisk statsledning.

Men herrarna Pierre Schori och Hans Blix rycker snabbt och reservationslöst ut till FN:s försvar. Schori kallar kritiken mot FN för ”hetsjakt” och Hans Blix kallar mutskandalerna för ”futtiga bedrägerier med reseräkningar”. De båda har uppenbart inte läst de 58 interna revisionsrapporter inom FN, som offentliggjordes i veckan, men som generalsekreteraren Kofi Annan gjorde allt för att hemlighålla. I dessa framgår att korruptionen är omfattande, vilket också den externe utredaren, förre riksbankchefen Paul Volcker konstaterar i sin första preliminära rapport (pdf) (daterad 9 januari 2005). Där talas om bristfälliga rutiner, underlåtenhet att utföra kontroller, ineffektivitet, slösaktighet och dåligt omdöme. Nile Gardiner vid tankesmedjan Heritage har sammanfattat Volckers första rapport utmärkt.

Och det centrala i Volckers första rapport är att de interna revisionsrapporterna endast berört de aktörer som slutit avtal direkt med FN. Alltså handlar de inte om de ekonomiska huvudströmmarna: betalningar för olja och anförskaffande av mat och livsnödvändigheter. Dessa transaktioner har Saddam-regimen fått hålla i själva, utan övervakning av FN - helt i strid med de regler som FN antagit för olja-mot-mat-programmet. Det är här de riktigt stora svindlerierna skett. Upp emot 20 miljarder dollar. Världshistoriens största mutskandal, och det kallar Blix ”futtigheter”...

Nu till något ännu viktigare, som också blev klart i radioprogrammet:

Både Schori och Blix önskar att Saddam skulle fått sitta kvar. Vilka kräk!

Därmed finns egentligen ingen anledning att kommentera att Hans Blix naturligtvis dömer ut idén om ett nytt Demokratiernas Förbund som ”en lika rörande som helfnattig idé”. Blix vill umgås med Saddam Hussein och andra massmördande diktaturer. Jag tycker sådant umgänge är stötande och fungerar som ett moraliskt stöd till vidriga regimer.

Blix blir också tramsig när han försvarar FN:s existens med att länder ”måste ha att göra med dem man starkt ogillar”, exempelvis om någon incident med svenska medborgare inträffar. Självklart. Men bilaterala diplomatiska förbindelser är något helt annat än organiserat samarbete och medlemskap i världssamfundets prestigefulla salonger. Det vet naturligtvis Hans Blix. Men han utgår från att P1:s lyssnare är så korkade att de inte fattar det.


Fredag 2005-01-14 / 14.53
KONFLIKT I P1 OM FN. I morgon mellan kl 9-10 (inget för morgontrötta) medverkar jag i diskussion om Förenta Nationernas framtid i direktsända radioprogrammet Konflikt i P1. (Min ståndpunkt? Se exempelvis denna krönika från maj 2003.)


Torsdag 2005-01-13 / 10.10
ALTERNATIV TILL LIVSFARLIGT BISTÅND. Inte nog med att FN visat sig effektiv i att trolla bort biståndsmedel som råkar hamna i egna fickor. Indonesien, som drabbats värst av tsunamikatastrofen, är ett av världens mest korrupta länder. Det hävdar i SVD-artikeln Bistånd riskerar hamna i fel fickor Peter Eigen, grundare av Transparency International, en Berlinbaserad organisation som granskar korruptionen runt om i världen.

Katastrofhjälp är självklart riktig och viktig. Men när det akuta läget är över, får det inte bli så att människor förlitar sig på bistånd och vi i väst borde inte sända kravlöst stöd. Vi kan göra mycket mer än ge allmosor. Varför har inte WTO och liberala krafter i världen som en följd av katastrofen tagit upp tanken på att skrota alla tullar och handelshinder? Nu är tid att visa solidaritet på ett djupare plan. Vi borde visa i storslagen handling att vi vill få med dessa asiatiska länder, tillsammans med de afrikanska och andra fattiga, i världshandeln på lika villkor. EU borde ensidigt avskaffa sina tullar. NU!

Det finns ingen starkare kraft i fattigdomsbekämpningen än frihandel. Den gynnar hela samhällen genom att få fart på ekonomin och sysselsättningen, snarare än fyller eliternas fickor med biståndspengar.


Onsdag 2005-01-12 / 22.42
FN-MUTOR STÖRRE ÄN TSUNAMIBISTÅNDET. En del av olja-mot-matprogrammet - 18,8 av totalt 65 miljarder dollar - administrerades via en kompensationskommitté, UNCC, som hittills förbisetts i försöken att klargöra vad som hänt med oljepengarna. Wall Street Journal skriver att i en av de revisionsrapporter som nu fått hemligstämpeln hävd, misstänks att så mycket som 4 miljarder dollar försvunnit i överpriser och provisioner bara i detta delprogram. Det är nästan lika mycket pengar som alla de löften om bistånd som världens regeringar givit i tsunamins efterföljd. Det ger en skrämmande bild av hur omfattande FN-korruptionen faktiskt kan vara.


Tisdag 2005-01-11 / 9.44
PARTYTIME FÖR KOFI ANNAN. I den indiska tidningen Rediff India skriver den politiske analytikern Kanchan Gupta artikeln Party time for the UN. Det är en skoninslös sågning av Förenta Nationerna.
Generalsekreteraren Kofi Annan har fått som han vill igen. Han och FN styr och ställer över en enorm förmögenhet av biståndsmedel, totalt mer än 4 miljarder dollar... Så mycket som 70 procent - och det är en försiktig uppskattning - av FN's operativa kostnader går till löner, flygbiljetter i första klass, lyxiga bilar, stora traktamenten och ofta femstjärniga hotell och andra förmåner ...

Efter ett blekt 2004 då FN befann sig under attack för det lukrativa mulit-miljarder-dollar programmet olja-mot-mat där skandal efter skandal uppdagades ... är det åter tid för party för Kofi Annan och hans administratörer.

Till alla dem som har utlovat bistånd till de överlevande efter tsunamikatastrofen, har Kofi Annan varit snabb med att meddela att de måste betala fort. Partyt har börjat, räkningarna får inte växa på hög.



Måndag 2005-01-10 / 17.38
LIVSFARLIGT BISTÅND II. I ett mejl frågas:
Vad har du egentligen för belägg för påståendet att skuldavskrivning bara kommer de rika i Djakarta till del? ... Visst finns det risker med bistånd på det sätt du beskriver, men man får ju inte glömma de positiva effekter som uppstår om man faktiskt använder de till utbildning, sjukvård, infrastruktur.
Om bidragsgivarna vill bygga sjukhus och infrastruktur är det en lång och riskfylld omväg att gå via skuldavskrivning. Om regeringen i Jakarta slipper betala lån som staten tagit, vad är det som säger att de använder denna lättnad för att åta sig utgifter för att hjälpa fattiga? Skuldavskrivning ger regeringar fria händer att göra vad de vill. Ju svagare demokratin är i biståndsländerna, desto större är risken att biståndet inte hamnar hos dem som givarna avsåg. Betydligt bättre är att starta projekt för sjukhusbygge, vägbyggen mm efter upphandling i konkurrens. Då ökar chanserna att biståndsmedlen används som det var tänkt, även om också denna metodik har risk för korruption vilket FN-skandalerna visar.

Den viktigaste invändningen är dock att skuldavskrivning är moraliskt förkastlig. Varför gynna regeringar som dragit på sig stora skulder, framför dem som inte gjort det? Om i-världen börjar avskrivning skulder talar man om för tredje världens regeringar att de ska skuldsätta sig så mycket som möjligt, för då ökar chanserna att få hjälp. En vanvettig logik som ingen borde underblåsa.


Måndag 2005-01-10 / 10.51
LIVSFARLIGT BISTÅND. Att samla in stora summor för bistånd är inte riskfritt. Dels leder stora kassakistor till korruption, som i FN. Men det finns flera andra stora faror som lurar. Man får absolut inte göra det Mats Larsson föreslår i sin krönika i Expressen: ägna sig åt skuldavskrivning. Regeringen i Indonesien ska ”betalar 4,5 miljarder i skulder och räntor bara under 2005 till långivarna i väst”. Att avskriva dessa skulder är en gåva till de förmögna eliterna i Jakarta, men kommer knappast de drabbade fiskarna och de föräldralösa barnen till del. Skuldavskrivning är en vansinnig idé.

Dessutom har bistånd ett planekonomiskt drag - man delar ut pengar och förnödenheter till folk. Som katastrofhjälp är det naturligtvis bra. Men om dessa människor gör sig beroende av dessa bidrag? Om de slutar fiska och slutar försöka bygga upp sin försörjning, för att istället sitta på huk utanför biståndskontoret och vänta på lättförtjänta bidrag? Då har biståndet brutit sönder ekonomin och gjort stora folkgrupper oförmögna att ta hand om sig själv i all evighet. Så får det inte bli. Det bästa är om turismen och andra näringar kommer igång, så att människor tjänar egna pengar och försörjer sig genom eget arbete. Biståndet får inte passivisera människor, rycka dem ur deras ambition att ta makten över sina egna liv.

Om de många miljarder dollar som nu ska spridas i regionen används på fel sätt, kan ännu en katastrof inträffa: passivisering och bidragsberoende. Så får det inte bli!


Måndag 2005-01-10 / 10.06
56 REVISIONSRAPPORTER: OMFATTANDE MISSKÖTSEL I FN. Under olja-mot-mat-programmet 1996-2002 har miljonerna rullat okontrollerat. 56 interna revisionsrapporter, som Kofi Annan har hemlighålligt, visar på rader med brister och hur FN's olika samarbetspartner sockrat sina fakturor med miljonbelopp. Nyhetsbyrån Associated Press har kommit över 2 av rapporterna.

Revisorerna talar om omfattande missmanagement i form av för högt fakturerade ersättningar, total brist i FN:s verifiering av arbete utfört av kontrakterade företag, inga rutiner för upphandling av uppdrag eller förlängningar av uppdrag. Uppdragstagare, exempelvis holländska Saybolt International BV och Londonbaserade Lloyd's Register Inspection Ltd, har vetat att FN kommer till dem, utan att fråga andra. Förhandlingar om ersättning skedde alltid direkt innan ett arbete skulle utföras. Det gör att uppdragstagaren ständigt kan höja priset utan att riskera konkurrens.

Är det så insatserna i södra Asien efter tsunamikatastrofen ska skötas? Ja, i alla fall är det samma personal och samma ledning i FN som skötte olja-mot-mat som ska sköta detta biståndsprojekt i mångmiljardklassen. Hur mycket som kommer att nå de drabbade hemlösa barnen och fiskarna utefter kusterna är oklart. Hur mycket kommer att stanna i FN-byråkratin, hos deras vänner bland uppdragstagarna och regeringstjänstemännen? Kanske blir några dollar över till fiskarna och barnen.


Söndag 2005-01-09 / 11.02
HJÄRNTVÄTT: FN = GODASTE GODA. Det är slående hur djupt bilden av Förenta Nationerna som de godas krafter sitter i Sverige. I radioprogrammet Godmorgon världen togs olja-mot-mat-programmet upp, och det sades att Saddam Hussein förskingrat pengar. Men inte ett ord om att FN-tjänstemän stoppat stora summor i egen ficka. Nej, nej, nej! Det får inte nämnas i Sveriges radio! Och inte i svenska medier överhuvudtaget.

Vad är annars förklaringen till att de många internationella artiklar, rapporter och inslag som sänds om FN-skandaler, sällan når svensk debatt? Ta till exempel: Crude awakening for U.N. slicksters i New York Post som konstaterar att Irakiska myndigheter nyligen utpekat fler FN-tjänstemän som mutade under olja-mot-mat-programmet, en utveckling som kan öka trycket på världsorganisationen. Utredare hos amerikanska Representathusets utrikesutskott har fått vittnesmål om att FN-anställda i '661-kommittén' - säkerhetsrådets enhet för övervakning av kontrakt i olja-mot-mat-programmet - återkommande tog mutor och provisioner för leveranser av hjälp till Irak.

Ett annat exempel: Congo sex abuse claims upheld. BBC rapporterar att utredning funnit att FN's fredsbevarande styrkor i Kongo sexuellt har utnyttjat flickor i 13-års åldern. Utredningen fann ett mönster av sexuellt utnyttande av kvinnor och barn.

Varför fortsätta hylla denna genomkorrupta och moraliskt fördärvade organisation som något gott?


Torsdag 2005-01-06 / 15.27
ATT RÄKNA BISTÅND. En ny fluga i den internationella debatten är att rabbla siffror på hur många miljarder olika regeringar lovat bidra med i bistånd till de katastrofdrabbade områdena. I FN skrävlar norrmannen Jan Egeland med hur duktiga Norge och de skandinaviska länderna är med att i statsbudgeten anslå bistånd. Svenska tidningar listar - typiskt nog - också bara regeringarnas löften om bistånd. Då framstår Sverige i svenska medier som oerhört generösa. Vilken slump!

Men exempelvis kolumnisten Larry Elder har granskat Jan Egeland och ställer hans skandinaviska skrävlande i ett annat och mindre statsfixerat perspektiv. Egeland rapporterar att Norge avsätter 0,9 procent av sin BNP i utländskt bistånd och att övriga Skandinavien och Holland når upp över 0,7 procent, medan USA i statsbudgeten anslår endast 0,14 procent. Men Egeland och europeiska medier bortser från att USA i huvudsak sköter denna typ av insatser på annat sätt. Dels genom civilsamhället och privata insatser. Elder påpekar att de privata donationerna i USA uppgår till 2,2 procent av BNP.

Dels sköts USA's räddningsinsatser av militären. Amerikanska helikoptrar lämnade handgripligen ut vatten och mat till nödställda i Indonesien innan Sveriges statsminister och utrikesminister börjat agera. Dessa amerikanska insatser ingår inte i de sammanställningar som medierna okritiskt vidarebefordrar från regeringar som tävlar med varandra om att skicka ut nya pressmeddelanden om hur mycket de lovar att bidra med.

Från tidigare erfarenheter vet man att dessa löften i pressmeddelanden sällan infrias - regeringarna räknar med att journalisterna ska glömma dessa löften när katastrofstämningarna lagt sig. Medierna har hittills låtit regeringarna komma undan med sina tomma mediala utspel.

USA's insatser bygger, till skillnad från Europeiska regeringars medieutspel, på handfasta insatser och privata donationer som sker i verkligheten. Är dessa insatser mindre värda? Nej, tvärtom.


Måndag 2005-01-03 / 9.42
LÅT INTE FN HANTERA BISTÅNDET. I många länder har enorma summor samlats in för att hjälpa dem som drabbats av katastrofen i Asien. Regeringar har också avsatt stora belopp i särskilt bistånd. Men vem ska administrera dessa gigantiska belopp?

Förenta Nationerna fick ta hand om Olja-mot-mat-programmet i Irak och resultatet blev världshistoriens största korruptionsskandal. Pengar som skulle gå till svältande barn hamnade i FN-byråkraters och regeringstjänstemäns egna fickor. Vi vet ännu inte hur inblandad FN-ledningen med Kofi Annan i spetsen är i den mut- och förskingringshärvan. Att låta misstänkta för korruption ta hand om alla dessa nya biståndsmiljarder är orimligt. FN-vänliga krafter, som USA's förre FN-ambassadör Holbrooke, försöker rädda FN, rapporterar idag New York Times. Organisationen är i djup kris, där till och med den egna personalen visat misstroende mot ledningen.

En del har tolkat följande uttalande av president Bush i hans senaste radiotal som att han, för de stora hjälpinsatserna som dragits igång i Asien, vill bygga upp en organisation vid sidan av FN:
India, Japan and Australia have already pledged to help us coordinate these relief efforts, and I'm confident many more nations will join this core group in short order.
Denna 'kärngrupp' kan ta över ansvar som annars skulle legat på FN, kanske framför allt för att hålla koll på att de många miljarder dollar som operationerna kommer att handla om inte försvinner ner i svindlarnas privata fickor, så som olja-mot-mat-programmets resurser gjorde.


Fredag 2004-10-29 / 9.42
NAIVA UTRIKESMINISTRAR. Sex tidigare utrikesministrar kräver i debattartikel ökat engagemang i fredsprocessen i Mellanöstern. För ovanlighetens skull nämner de att israeler har rätt att inte sprängas ihjäl av palestinska terrorister. Ovanligt klartänkt. Men lösningen är skrattretande naiv:
Självmordsbombningarna måste upphöra. Här handlar det om garantier. Egyptiska ansträngningar att påverka militanta palestinska grupper bör ges stöd; alla palestinska ledare uppmanas att ta otvetydigt avstånd från allt våld mot civila ...
Fakta: inte ens FN har tagit avstånd från terrorism, eftersom arabländerna vägrar se självmordsbombningar mot civila israeler som terrorism (se blogg 22 okt). Om inte ens FN kan ta avstånd från terrorism mot civila, varför i herrans namn skulle palestinska ledare göra det?!


Tisdag 2004-10-26 / 9.17
FN-FIASKO I KOSOVOVALET. Daily Telegraph rapporterar i artikeln Kosovo poll reveals failure of UN rule:
Tidiga resultat från helgens allmänna val visar att fem års FN-styre bara har fördjupat de etniska motsättningarna i Kosovo ... Medan provinsens största etniska grupp, albanerna, i stor utsträckning struntade i valet har minioritetsgruppen serbier i ilska bojkottat valet. Ytterst få serber röstade, vilket fick premiärministern i Serbien, Vojislav Kostunica, och den serbiska ortodoxa kyrkan att ta avstånd från valet. Kostunica beskriver valet som ett 'misslyckande'.
Detta val administrerades alltså av Förenta Nationerna. Resultat: fiasko. Jämför det med det allmänna val som hölls i Afghanistan, kontrollerat av NATO, och som beskrivs som en historisk framgång. FN är slut. Lägg ner!


Torsdag 2004-09-16/ 17.54
ALTERNATIV TILL BUSH-DOKTRINEN SAKNAS. När det gäller Sudan och folkmordet i Darfur agerar USA's utrikesminister Colin Powell exakt så som demokraternas presidentkandidat John Kerry och Irakkrigsmotståndarna i Europa vill att internationell politik ska bedrivas: USA har gått till FN, fått dem att granska situationen, tagit initiativ till resolution, arbetat för internationellt konsensus och hoppas på att handling ska följa. Och vad är resultatet? Mort Kondracke skriver:
Världssamfundets misslyckande att stoppa slakten illustrerar den fundamentala svagheten i Kerry's hela ansats i utrikespolitiken.
Och denna svaghet delar Kerry med Europa och andra Irakkrigsmotståndare. Sudan visar vart deras politiska alternativ leder: mördarband får döda, våldta och förslava helt fritt, till och med i FN's flyktingläger.

Detta är det verkliga alternativet till Bush-doktrinen. Om det nu kan kallas ett alternativ i internationell politik...


Lördag 2004-07-31 / 10.35
SUDAN STRUNTAR I FN-RESOLUTION. På samma sätt som Saddam Hussein, tänker den sudanesiska regeringen strunta i resolutioner tagna i FN's säkerhetsråd (dock med mindre enighet än resolutionerna mot Irak). Sudan gör allt, helt i Saddams efterföljd, för att dra ut på processen och försöka splittra omvärlden.

Frankrike - av alla - har denna gång inga som helst problem att trappa upp de militära hoten om invasion. Man har redan mobiliserat franska trupper stationerade i grannlandet Chad.

- Utan att vänta på det internationella samfundets beslut har försvarsministeriet tagit flera steg, inklusive utplaceringen av en obervationsstyrka i Chad, på gränsen till Sudans Darfur-region, säger nu en talesman för president Chirac.

Varför är Frankrike så het på gröten i Sudan, medan man till inget pris var beredd att invadera Irak, som dödat betydligt fler civila och brutit mot många fler resolutioner under längre tid? Och vad säger antikrigsrörelsen? Är det okej med krig i Sudan, men inte i Irak?


Lördag 2004-07-10 / 8.05
SUDAN GÖMMER SIG BAKOM ANTIKRIGSOPINION. Den arabiska milisen Janjawid har redan dödat omkring 30.000 människor i östra Sudan. Amnesty kräver ingripande för att stoppa utvecklingen som beräknas kunna leda till att 300.000 människor dör. Men eftersom opinionen i väst agerade så groteskt emot Iraks befrielse är den sudanesiska regimen, som stödjer milisen, övertygad om att världssamfundet inte kommer att ingripa. Ja, Sudans utrikesminister Mustafa Osman Ismail varnar till och med FN för att införa sanktioner och vill värva Irakkrigets motståndare på sin sida:
De amerikanska och brittiska röster som föreslår sanktioner mot Sudan är samma röster som drog världen in i Irakproblemet.
Hur känns det att stå på massmördarnas sida, fredsaktivister? Det är i alla fall så mördarna uppfattar er.


Onsdag 2004-06-23 / 15.40
HELLRE FOLKMORD ÄN KRIG? De som är emot Irakkriget borde ställa sig frågan: är antikrigshållningen värd vad som helst? Ett nytt Rwanda med en miljon döda? Det är vad som kan hända i Sudan. Får USA agera enligt ”fredsvännerna”? Republikanske senatorn John McCain tar upp frågan i Washington Post i dag under rubriken Det händer igen:
USA måste stå redo att göra vad man kan för att stoppa massakern. Dessutom måste USA få FN's säkerhetsråd att agera ... Fredsbevarande trupper måste stationeras i Darfur, Sudan, för att skydda civila och expediera humanitär hjälp, och vi [USA] måste uppmuntra Afrika, Europa och arabländer att medverka i dessa styrkor.
Återigen är amerikanska politiker redo att hjälpa till där tyranni, människoslakt och svält härjar. Det är beundransvärt efter all skit man fått för att ha befriat Irak. Men är Europa beredd att hjälpa? Är Sverige? Nej! Vi nöjer oss med att sitta hemma och klaga på hur amerikaner offrar sina resurser och sina liv för att befria folk efter folk från förtryck. Tänk vad skönt vi har det. Vi vet bäst. Vi hade gjort det mycket, mycket bättre. Men att lyfta arslet och i handling ställa upp? Aldrig!!!


Skärtorsdag 2004-04-08 / 8.21
FN:s PROBLEM TAS INTE PÅ ALLVAR. Det talas mycket om FN:s roll i Irak, men sällan om varför FN inte kan. En sådan reflektion görs nu i New York Times, en tidning som tillhör det demokratiska partiets vänsterflygel och således oftast kritiserar president Bush.

Ledaren Irak behöver ett trovärdigt FN konstaterar att de aktuella striderna i Irak är en stark påminnelse om hur mycket USA behöver ett starkt, trovärdigt och engagerat Förenta Nationerna. Men olyckligtvis lider organisationen av två självförvållade kriser:
En är mutskandalen i mulitmiljoner-dollarklassen som virvlar runt FN:s mat-mot-olja-program, som skulle hindra att vanliga irakier svälte under de många åren av sanktioner. Den andra är de brister som avslöjats i FN:s säkerhetsarrangemang och som kan ha ökat dödstalen i terrorattacken mot FN:s högkvarter i Bagdad i augusti.

Snabba åtgärder, som att sparka höga tjänstemän, är redan på gång som svar på säkerhetsbristerna. Att reda ut de mörka detaljerna i finansskandalen och vidta befogade bestraffningar är inte mindre angelägna. Enskilda tjänstemän har rapporterat systematisk korruption i mat-mot-olja-programmet i åratal, men säkerhetsrådet har aldrig ställt sig bakom en grundlig utrensning.

Nu finns, till slut, en viss politisk vilja att utreda, och detaljer om korruptionen har kommit fram i de dokument som USA beslagtagit i Irak. Utredningen som är på gång kan bli trovärdig bara om den blir oberoende av säkerhetsrådet. Utredarna måste lägga diplomatiska hänsyn åt sidan och koncentrera sig på uppstädningen av FN:s anseende.
Varför hör vi inte svenska regeringsföreträdare uttala sig i dessa frågor? Varför blundar man för korruptionen i FN? Ska FN kunna spela en aktiv roll i Irak måste organisationen bli trovärdig.


Tisdag 2004-01-27 / 9.41:
HYCKLANDE KONFERENS. Den i Sverige nu sååå omtalade folkmordskonferensen - som knappast alls märks i internationell press - är ett skådespel i hyckleri. "Vi måste kunna agera för att förhindra folkmord", sa Göran Persson. "Världen får aldrig vända ryggen till" skriver DN:s utrikesredaktör Per Ahlin. Ändå var båda dessa emot att USA avsatte folkmordsaktivisten Saddam Hussein. USA häcklas för att man gick till handling och nu gräver upp massgrav efter massgrav.

Rwanda används som exempel på vad som inte får hända. FN:s Kofi Annan kallar det "skamligt" att världssamfundet inte agerade där. Men varför agerade man inte? Jo, Frankrike och Chirac stod på mördarnas sida, precis som i Irak, och förhalade FN:s ingripande. Samtidigt leddes USA av en svag president, Bill Clinton, som inte ville ta några risker och därför inte agerade på egen hand.

Alltså: Det talas vackert om att "förhindra folkmord", men man är aldrig beredd att göra det i handling. Och när USA griper in - då reser man invändning efter invändning. Hyckleriet har nått nya höjder i internationell politik.

Mot det besinningslösa våldet finns bara en motkraft - rå styrka från dem som står på rättsstatens sida. Hade FN och EU haft förmåga att visa någon gnutta respekt, hade konferensen ägnats åt att tacka USA för deras insatser och deras offervilja i kampen mot tyranner och terroristiska mördarband.


Onsdag 2003-12-17 / 10.01:
IRAKIER ANKLAGAR FN för att inte hjälpa till med återuppbyggnaden av landet. "Intresset av att sätta dit USA borde inte få gå ut över insatser för att skapa stabilitet åt det irakiska folket", säger Iraks utrikesminister Hoshyar Zebari till New York Times idag.

Förenta Nationerna står inför ett vägval: leva upp till stadgarna om att hjälpa ett folk som lider efter 30 års brutal diktatur - eller ägna sig åt anti-amerikanism (som utan tvivel står högt på agendan för många av FN:s medlemsländer, som ju fortfarande är dikataturer). Det blir intressant att se om FN låter irakierna lida bara för att få amerikanerna att framstå i sämre dager.


SE OCKSÅ:

Sudan - nytt Rwanda eller Irak?