Det är alltid lika givande att 'klicka' på 'erixon'. Jag har följt dina inlägg om ungdomssabbotörerna och jag är också bekymrad över hur det kommer att bli.

Vuxna ska vara en auktoritet gentemot barn/ungdomar. Att vara en auktoritet har ingenting med makt att göra som många tycks tro. Att sätta gränser är att markera vad som inte går an. Om vi inte i tidig ålder får lära oss att ingenting man själv tar sig för någonsin får ske på bekostnad av andra slutar det bl a som det har gjort i Uppsala, Stockholm och på andra orter.

Många vuxna tror att gränssättning skadar ett barns känslomässiga utveckling eller hindrar dess behov när det i själva verket är så att de tankar, regler m m som vuxna förmedlar blir till barnens egna. Vi är alltid ansvariga för våra handlingar och ska ta konsekvenserna av det vi gör, gammal som ung men om vi inte får lära oss eftersom våra föräldrar inte klarar av/har förmågan och andra vuxna bara passivt ser på kommer det aldrig att bli bättre.

Det talas ofta om att föräldrar instinktivt vet hur man ska bete sig (och de flesta föräldrar vet det) men de som inte vet, ska de 'utbildas'? Problemen finns och kommer inte att försvinna enbart genom att vi ojar oss över dem.

Jag har ett förslag. Bengt Grandelius har skrivit ett bok som heter Att sätta gränser ett villkor för växande. Det är en mycket bra bok och jag önskar att alla föräldrar hade fått den i sin hand redan på BB. Varför inte göra den till en följetong på mjölkpaketerna?