Bloggkommentarer i urval:
Tsanumikatastrofen i södra Asien

Natten till annandag jul 2004 skakade södra Asien av en mycket kraftig jordbävning (9,0 på richterskalan) ute till havs. Jordbävningen orsakade tsunami; stora vågrörelser som spred sig åt alla håll över havet och träffade hårdast Sumatra i Indonesien och Sri Lanka. Men också bl a Thailands öar och stränder träffades av stora vågor. Där fanns tusentals svenska turister. Här följer de kommentarer som i bloggen berört denna naturkatastrof.

Fredag 2005-01-14 / 14.39
GE DE DRABBADE FRIHANDEL. Här i bloggen efterlystes tidigare liberaler som istället för bara bistånd för fram ökad frihandel som bästa vägen att långsiktigt stödja de människor som drabbats av tsunamins framfart. Och riksdagsman Henrik von Sydow agerade redan den 5 januari i denna anda. Då uppmanade han utrikesminister Laila Freivalds att ta initiativ till en utsträckt frihandel med de drabbade länderna i Sydostasien.

Ett initiativ regeringen verkligen borde ta. Här kommer vi snart att kunna se om regeringen vill ägna sig åt politiskt dirigerad och global socialhjälp eller låta dessa regioner resa sig upp och stå på egna ben.


Fredag 2005-01-14 / 14.31
VAKNA! Carolin Dahlman har i Aftonbladet Debatt skrivit en utmärkt artikel med anledning av tsunamikatastrofen:
Vakna! – politikerna kan inte leva ditt liv ... Socialdemokratin har gett oss fisk efter fisk ­ efter fisk. Vi själva vet knappt hur man hittar en rynkig liten metmask.

Torsdag 2005-01-13 / 21.35
DÖDSTALET STIGER ÄN. Tidningar, som Denver Post rapporterar om en ny officiell indonesisk rapport som talar om 210.000 döda i landet efter jordbävningen och tsunamin. Biståndsarbetare i Banda Aceh tror att det kan vara ännu fler. Därmed närmar sig dödstalet 300.000. Ett helt obegripligt antal.


Torsdag 2005-01-13 / 19.34
FÖRST UTREDNING, SEDAN PAPPERSKORGEN. Vad är det för mening att tillsätta Kommissionen för utvärdering av nationell krishanteringsförmåga med anledning av naturkatastrofen i Asien? Efter Estonia genomfördes en lång rad utredningar. De hamnade alla i papperskorgen. Ja, utom att en ny myndighet skapades, naturligtvis: 175 tjänster starka Räddningsverket. Men de har inget som helst ansvar i skarpt läge... De ska - just det - utreda hur andra ska bli bättre på räddning i kriser.

Så var kommer den nya kommissionens slutrapport att hamna? Gissa.


Torsdag 2005-01-13 / 10.10
ALTERNATIV TILL LIVSFARLIGT BISTÅND. Inte nog med att FN visat sig effektiv i att trolla bort biståndsmedel som råkar hamna i egna fickor. Indonesien, som drabbats värst av tsunamikatastrofen, är ett av världens mest korrupta länder. Det hävdar i SVD-artikeln Bistånd riskerar hamna i fel fickor Peter Eigen, grundare av Transparency International, en Berlinbaserad organisation som granskar korruptionen runt om i världen.

Katastrofhjälp är självklart riktig och viktig. Men när det akuta läget är över, får det inte bli så att människor förlitar sig på bistånd och vi i väst borde inte sända kravlöst stöd. Vi kan göra mycket mer än ge allmosor. Varför har inte WTO och liberala krafter i världen som en följd av katastrofen tagit upp tanken på att skrota alla tullar och handelshinder? Nu är tid att visa solidaritet på ett djupare plan. Vi borde visa i storslagen handling att vi vill få med dessa asiatiska länder, tillsammans med de afrikanska och andra fattiga, i världshandeln på lika villkor. EU borde ensidigt avskaffa sina tullar. NU!

Det finns ingen starkare kraft i fattigdomsbekämpningen än frihandel. Den gynnar hela samhällen genom att få fart på ekonomin och sysselsättningen, snarare än fyller eliternas fickor med biståndspengar.


Onsdag 2005-01-12 / 22.42
FN-MUTOR STÖRRE ÄN TSUNAMIBISTÅNDET. En del av olja-mot-matprogrammet - 18,8 av totalt 65 miljarder dollar - administrerades via en kompensationskommitté, UNCC, som hittills förbisetts i försöken att klargöra vad som hänt med oljepengarna. Wall Street Journal skriver att i en av de revisionsrapporter som nu fått hemligstämpeln hävd, misstänks att så mycket som 4 miljarder dollar försvunnit i överpriser och provisioner bara i detta delprogram. Det är nästan lika mycket pengar som alla de löften om bistånd som världens regeringar givit i tsunamins efterföljd. Det ger en skrämmande bild av hur omfattande FN-korruptionen faktiskt kan vara.


Måndag 2005-01-10 / 17.38
LIVSFARLIGT BISTÅND II. I ett mejl frågas:
Vad har du egentligen för belägg för påståendet att skuldavskrivning bara kommer de rika i Djakarta till del? ... Visst finns det risker med bistånd på det sätt du beskriver, men man får ju inte glömma de positiva effekter som uppstår om man faktiskt använder de till utbildning, sjukvård, infrastruktur.
Om bidragsgivarna vill bygga sjukhus och infrastruktur är det en lång och riskfylld omväg att gå via skuldavskrivning. Om regeringen i Jakarta slipper betala lån som staten tagit, vad är det som säger att de använder denna lättnad för att åta sig utgifter för att hjälpa fattiga? Skuldavskrivning ger regeringar fria händer att göra vad de vill. Ju svagare demokratin är i biståndsländerna, desto större är risken att biståndet inte hamnar hos dem som givarna avsåg. Betydligt bättre är att starta projekt för sjukhusbygge, vägbyggen mm efter upphandling i konkurrens. Då ökar chanserna att biståndsmedlen används som det var tänkt, även om också denna metodik har risk för korruption vilket FN-skandalerna visar.

Den viktigaste invändningen är dock att skuldavskrivning är moraliskt förkastlig. Varför gynna regeringar som dragit på sig stora skulder, framför dem som inte gjort det? Om i-världen börjar avskrivning skulder talar man om för tredje världens regeringar att de ska skuldsätta sig så mycket som möjligt, för då ökar chanserna att få hjälp. En vanvettig logik som ingen borde underblåsa.


Måndag 2005-01-10 / 10.51
LIVSFARLIGT BISTÅND. Att samla in stora summor för bistånd är inte riskfritt. Dels leder stora kassakistor till korruption, som i FN. Men det finns flera andra stora faror som lurar. Man får absolut inte göra det Mats Larsson föreslår i sin krönika i Expressen: ägna sig åt skuldavskrivning. Regeringen i Indonesien ska ”betalar 4,5 miljarder i skulder och räntor bara under 2005 till långivarna i väst”. Att avskriva dessa skulder är en gåva till de förmögna eliterna i Jakarta, men kommer knappast de drabbade fiskarna och de föräldralösa barnen till del. Skuldavskrivning är en vansinnig idé.

Dessutom har bistånd ett planekonomiskt drag - man delar ut pengar och förnödenheter till folk. Som katastrofhjälp är det naturligtvis bra. Men om dessa människor gör sig beroende av dessa bidrag? Om de slutar fiska och slutar försöka bygga upp sin försörjning, för att istället sitta på huk utanför biståndskontoret och vänta på lättförtjänta bidrag? Då har biståndet brutit sönder ekonomin och gjort stora folkgrupper oförmögna att ta hand om sig själv i all evighet. Så får det inte bli. Det bästa är om turismen och andra näringar kommer igång, så att människor tjänar egna pengar och försörjer sig genom eget arbete. Biståndet får inte passivisera människor, rycka dem ur deras ambition att ta makten över sina egna liv.

Om de många miljarder dollar som nu ska spridas i regionen används på fel sätt, kan ännu en katastrof inträffa: passivisering och bidragsberoende. Så får det inte bli!


Lördag 2005-01-08 / 17.30
AFTONBLADET FÖRSVARAR FN i dagens ledare:
FN har kritiserats hårt, ibland berättigat, för svaga insatser i kriser. Men vad Vita huset och svenska högerdebattörer än säger, så är FN den enda organisation som kan och bör samordna världens hjälp.
Javisst, vi såg hur bra det gick i det hittills största projektet FN hanterat ekonomiskt sett - Iraks olja-mot-mat-program. Det blev världshistoriens största mutskandal: 20 miljarder dollar förskingrades. Om det inte finns en bättre samordnare än detta, kanske det är på tiden att skapa en ny?


Lördag 2005-01-08 / 10.37
MYTEN OM SVENSKA MYNDIGHETERS EFFEKTIVITET. Även Anders Johnsson i Svenska Dagbladet träffar rätt:
Tsunamikatastrofen har definitivt avslöjat myten om svenska myndigheters effektivitet och självständighet. I stället har vi fått ett förskräckande exempel på vad långt gången politisering kan leda till.

Fredag 2005-01-07 / 16.25
BEGRÄNSA POLITIKENS MAKT. Äntligen har kommentarer i samma riktning som denna blogg fört fram om tsunamikatastrofen börjat dyka upp på andra håll. Professor Hans De Geer vid Handelshögskolan i Stockholm skriver i SVD-Brännpunkt:
Man måste komma bort från föreställningen att kommunfullmäktiges ordförande är skickad att leda brandkåren.
Alltså: Göran Persson kan inte leda krisberedskapen. De Geer anser att ”politikerrollen måste diskuteras, definieras och begränsas”. Helt rätt!

Också SVD's insändarsida är riktigt bra idag. Svante Modin i Rättvik frågar:
Ursäkta mig, men räknas inte den spontana medmänniskohjälpen? Måste hjälpen vara utsänd av UD och utföras av vita män i uniformer för att räknas? ... Det är uppenbart att många tycker att tjänstemän skulle ha svarat för medmänskligheten.
Mitt i prick!


Torsdag 2005-01-06 / 19.21
ATT RÄKNA BISTÅND II. Flera mejl har invändningar mot förrförra kommentaren. Ett påpekar att siffran 2,2 procent också avser inhemska ändamål. Ett annat påpekar att det Sverige utlovar i hjälp till södra Asien hämtas från SIDA och är alltså redan budgeterat bistånd. Inte en enda ny krona tillförs pga tsunamikatastrofen.

Dessa mejl visar hur vanskligt det är att göra listor med utlovade pengar och jämföra olika länders insatser. Det krävs mer än att gå på några pressmeddelanden, så som exempelvis Aftonbladet/TT gör. Om någon sett mer genomarbetade studier om biståndsfinansiering per nation, tar jag gärna emot info.


Torsdag 2005-01-06 / 15.27
ATT RÄKNA BISTÅND. En ny fluga i den internationella debatten är att rabbla siffror på hur många miljarder olika regeringar lovat bidra med i bistånd till de katastrofdrabbade områdena. I FN skrävlar norrmannen Jan Egeland med hur duktiga Norge och de skandinaviska länderna är med att i statsbudgeten anslå bistånd. Svenska tidningar listar - typiskt nog - också bara regeringarnas löften om bistånd. Då framstår Sverige i svenska medier som oerhört generösa. Vilken slump!

Men exempelvis kolumnisten Larry Elder har granskat Jan Egeland och ställer hans skandinaviska skrävlande i ett annat och mindre statsfixerat perspektiv. Egeland rapporterar att Norge avsätter 0,9 procent av sin BNP i utländskt bistånd och att övriga Skandinavien och Holland når upp över 0,7 procent, medan USA i statsbudgeten anslår endast 0,14 procent. Men Egeland och europeiska medier bortser från att USA i huvudsak sköter denna typ av insatser på annat sätt. Dels genom civilsamhället och privata insatser. Elder påpekar att de privata donationerna i USA uppgår till 2,2 procent av BNP.

Dels sköts USA's räddningsinsatser av militären. Amerikanska helikoptrar lämnade handgripligen ut vatten och mat till nödställda i Indonesien innan Sveriges statsminister och utrikesminister börjat agera. Dessa amerikanska insatser ingår inte i de sammanställningar som medierna okritiskt vidarebefordrar från regeringar som tävlar med varandra om att skicka ut nya pressmeddelanden om hur mycket de lovar att bidra med.

Från tidigare erfarenheter vet man att dessa löften i pressmeddelanden sällan infrias - regeringarna räknar med att journalisterna ska glömma dessa löften när katastrofstämningarna lagt sig. Medierna har hittills låtit regeringarna komma undan med sina tomma mediala utspel.

USA's insatser bygger, till skillnad från Europeiska regeringars medieutspel, på handfasta insatser och privata donationer som sker i verkligheten. Är dessa insatser mindre värda? Nej, tvärtom.


Torsdag 2005-01-06 / 10.12
TAR TILLVARA VOLONTÄRER. I SVT's morgonsoffa berättade professor Hans Rosling på Karolinska Institutet att man vill samla dem som blev volontärer i Thailand efter tsunamikatastrofen och hjälpte till med att sköta om och stötta de drabbade.

- De har gjort viktiga erfarenheter och vi vill lära oss av dem, sa professorn. Helt rätt! De erfarenheter som kan dras av katastrofen måste tas tillvara, både goda och dåliga. I Italen finns 7 miljoner volontärer redo för katastrofinsatser. I Sverige borde vi medborgare också höja beredskaps- och kunskapsnivån genom att tänka före. En volontärorganisation där medborgare kan få basal utbildning som i en kris kan rädda många liv, borde skapas. INTE av staten, men kanske av Röda Korset. Att vara mentalt beredd på att en katastrof kan ske är ett sätt att lindra effekterna när något allvarligt händer.


Onsdag 2005-01-05 / 11.26
GLÖM INTE SUDAN. Organisationen Läkare utan gränser säger i ett pressmeddelande att man beslutat att inte ta emot mer öronmärkta gåvor till flodvågskatastrofen. Man har fått in fantastiskt stora summor för denna katastrof, men även andra delar av världen, som Darfur i Sudan, behöver också insatser. Ett klokt beslut. Folkmordet i Sudan får inte falla i glömska. De grymheter som begås där måste stoppas.


Tisdag 2005-01-04 / 22.58
KVÄLLENS BÄSTA FRÅGA. SVT's extrainsatta Agenda började på ett helt förutsägbart journalistiskt vis: jakten på syndabockar i det korta perspektivet.

Men sedan kom ett inslag från Italien och deras otroligt snabba insatser - italienare var på väg hem från Phuket 36 timmar efter vågorna. Arbetet dirigerades från en krisledningscentral med stor kompetens av katastrofer, strukturer som kan mobilisera 7 miljoner frivilliga och enorma maktbefogenheter, exempelvis att konfiskera flygplan för räddningsinsatser. Efter inslaget medverkade tidigare ledamot i Estoniautredningen, som föreslog att något liknande den italienska krisledningscentralen skulle inrättas. Men deras förslag hamnade i papperskorgen. Programledaren Lars Adaktusson frågade: ”Behövs det någon ny utredning när man ändå aldrig följer råden i dom?” Lysande.

Det är konstruktiv kritik att ställa regeringen till ansvar för att man inte tog tillvara erfarenheterna efter Estonia och skapade en struktur som förstår att agera snabbt och handlingskraftigt när så krävs.


Tisdag 2005-01-04 / 21.48
RÄDDNINGSHELIKOPTRAR BESKJUTNA MED PILAR. När indiska helikoptrar kom med nödhjälp och mat till ögrupperna Andamanerna och Nikobarerna blev de beskjutna med pilar av naturfolken, rapporterar BBC. Det har funnits en allmän oro för att dessa naturfolk på de delvis flacka öarna skulle vara helt utraderade av den tsunami som vällde fram på annandagen. Myndigheterna säger nu att attacken är ett tecken på att de har överlevt.


Tisdag 2005-01-04 / 9.10
AMERIKAS ROLL. Charles Krauthammer gav i TV-program en annan bild av USA's roll i världen än den vi brukar höra:
Vi [amerikaner] utgör 6 procent av världens befolkning, ändå ger vi nästan hälften av hela världens bistånd … För det andra bibehåller vi en militär struktur som upprätthåller freden i världen … Vem i Indiska oceanen har hangarfartyg, helikoptrar och personal? Ingen i världen har motsvarande infrastruktur. Vi lägger ut nästan 500 miljarder dollar om året på denna struktur som i praktiken är hela planetens brandförsvar och står alltid till förfogande för människor som drabbas av nationella katastrofer… Det är helt enkelt oansvarigt att tala om USA som någonting annat än den mest generösa nationen på denna planet.

Måndag 2005-01-03 / 15.50
DNA FRÅN PKU-REGISTRET TILL THAILAND. På statsministerns presskonferens meddelas just nu att regeringen föreslår riksdagen att anta lag som gör det möjligt att använda den biobank på Huddinge universitetssjukhus som innehåller DNA-uppgifter ("PKU-registret") för att underlätta identifiering av de omkomna i Thailand.

Åter visas nyttan av att ha DNA-register. Självklart är integritetsfrågorna viktiga. Men i debatten måste alla sidor av integriteten vägas in. Att personligen slippa vara registrerad är en aspekt. Men inte den enda. Att använda DNA i spaningsarbete för att lösa och förebygga brott är en annan. Att identifiera omkomna efter katastrofer så att de anhöriga kan komma till klarhet och fullfölja sorgearbetet, är ytterligare en.

Jag förstår inte varför dessa andra integritetsaspekter väger så lätt i den mediala debatten om DNA-register.


Måndag 2005-01-03 / 11.54
SVENSKAR I KATASTROF II. Mejlen fortsätter komma. Här är en välformulerad invändning mot mitt resonemang:
Jag håller inte riktigt med dig då jag tycker att du skjuter över målet och därmed låter de skyldiga komma undan. Du har rätt i att staten inte skall vara våra morsor och att allt för många förväntar sig det - men det har inte gått så långt att samhället inte KAN eller KUNDE göra något. De samlade svenska resurserna är mycket stora men de utnyttjades inte optimalt - snarare inte alls!

En någorlunda skicklig fixare från näringslivet t.ex. en erfaren projektledare med mandat hade i stort ensam kunnat ragga fram flygplan, sjukvårdspersonal och mediciner och fått iväg allt detta på mycket kortare tid än vad hela det samlade samhället nu förmått! [Misslyckandet] beror nog framförallt på personliga egenskaper - en socialdemokrati fri från personer med dådkraft. Hundraprocentiga pratkvarnar och sammanträdesmänniskor som aldrig bildligt talat har jobbat i 180 med blåljusen på för att åstadkomma praktiska resultat …

Den operativa ledningen måste besättas med bevisat handlingskraftiga människor med mod att strunta i byråkrati och "hur vi alltid har gjort tidigare" som kan ge järnet och möta katastrofen med en "stormning". Som det var i början så krävdes både pass och att de nödställda skulle skriva på att de skulle betala biljetten själva för att de skulle få följa med evakueringsplanen - hårresande! UD har också tackat nej till många olika grupper och enskilda som erbjudit sin hjälp! Det är oerhört mycket bättre att blåsa av ett för stort pådrag än att hålla på och dutta i evigheter.
Ja, jag är medveten om att jag låter Göran Persson och Laila Freivalds komma undan genom att lyfta perspektivet över det konkreta händelseförloppet. Men kritiken mot dem sköts ju av andra, så jag vill ta ett större grepp. För det är nog så att statsmaktens byråkratiska idioti och handlingsförlamning sällan har demonstreras så naket som under denna vecka. Och min poäng är att klanteriet kring denna katastrof långtifrån är ett undantag, utan en spegel av hela offentliga sektorns strukturella oförmåga också i vardagen.

Människors kapacitet kommer inte till nytta i den offentliga planekonomin, utan hindras tvärtom från att göra ett gott jobb. Sjukvården är fylld av kompetent och engagerad personal, men deras arbete saboteras dagligen av statsmaktens klåfingriga system som inte belönar handlingskraft, utan rövslickeri. Systemen styrs av pratkvarnar - politiker och pappersvändare - som saknar kunskap och förmåga att prioritera.

En stor majoritet av svenska folket har dock de senaste årtiondena vägrat ta in detta. Man vill tro att staten skänker trygghet. Här finns en klart religiös tendens. Den måste människor väckas ur. Bara då kan staten ges sin rätta roll och bara då kan handlingskraftiga människor komma till nytta i de uppgifter som staten även fortsättningsvis bör sköta - exempelvis katastrofberedskap.


Måndag 2005-01-03 / 9.42
LÅT INTE FN HANTERA BISTÅNDET. I många länder har enorma summor samlats in för att hjälpa dem som drabbats av katastrofen i Asien. Regeringar har också avsatt stora belopp i särskilt bistånd. Men vem ska administrera dessa gigantiska belopp?

Förenta Nationerna fick ta hand om Olja-mot-mat-programmet i Irak och resultatet blev världshistoriens största korruptionsskandal. Pengar som skulle gå till svältande barn hamnade i FN-byråkraters och regeringstjänstemäns egna fickor. Vi vet ännu inte hur inblandad FN-ledningen med Kofi Annan i spetsen är i den mut- och förskingringshärvan. Att låta misstänkta för korruption ta hand om alla dessa nya biståndsmiljarder är orimligt. FN-vänliga krafter, som USA's förre FN-ambassadör Holbrooke, försöker rädda FN, rapporterar idag New York Times. Organisationen är i djup kris, där till och med den egna personalen visat misstroende mot ledningen.

En del har tolkat följande uttalande av president Bush i hans senaste radiotal som att han, för de stora hjälpinsatserna som dragits igång i Asien, vill bygga upp en organisation vid sidan av FN:
India, Japan and Australia have already pledged to help us coordinate these relief efforts, and I'm confident many more nations will join this core group in short order.
Denna 'kärngrupp' kan ta över ansvar som annars skulle legat på FN, kanske framför allt för att hålla koll på att de många miljarder dollar som operationerna kommer att handla om inte försvinner ner i svindlarnas privata fickor, så som olja-mot-mat-programmets resurser gjorde.


Söndag 2005-01-02 / 15.32
SVENSKAR I KATASTROFER. Mejlen - såväl arga som instämmande - fortsätter att komma om mitt perspektiv på hur vi svenskar hanterar katastrofer (se blogg 30 dec och 1 jan). De arga menar att det är fullständigt fel att hävda att de som ger sig ut och reser inte ska kunna räkna med fullt stöd av regeringen när något händer. Ett mejl citerar Aftonbladet:
Att tycka att man ska "klara sig själv när man är ute och reser" är inte bara inhumant utan tyder på klar brist på empati.
Men detta citat illustrerar ju precis den skadliga mentalitet jag försöker blottlägga: svenskar - och Aftonbladet - blandar samman regeringens ansvar med medmänniskors insatser. Självklart ska människor, såväl professionella som volontärer, hjälpa och stötta i kriser - och det är ju det vi nu ser, vilket är glädjande mitt i den djupa tragedin. Men den ilska är orimlig som utgår från att regeringen omedelbart ska kunna ta hand om varje svensk medborgare som reser till de mest otillgängliga delarna av världen.

Det är ju en paradox att man nu talar om att införa varningssystem och organisera den västerländska civilisationens krav på trygghet i Thailands övärld. Just den övärld som västerlänningar söker sig till för att komma bort från civilisationens noga inordnade rutiner.

Ett annat mycket intressant mejl berör orsaken till varför svenskar ställer sådana orimliga krav på staten. Amerikaner och israeler tror i mycket hög grad på Gud, men denna gudstro står inte i vägen för individuell handlingskraft. En insikt som mejlskrivaren nyligen upptäkt:
Detta stämmer inte med min ursprungliga syn på religionen som passiviserande. I Sverige däremot som är ett av de mest sekulariserade samhällena i världen så är folkets passivitet och tro på en högre makts ingripande anmärkningsvärd. I detta fall är det dock inte tron på gud utan staten. Jag har inget problem med tro så länge den inte passiviserar. Omvänt, även om jag är för sekularisering: om passivitet skapas av något annat än religion är det naturligtvis lika dåligt.
Precis! Istället för att tro på Gud tror svenskar på Staten. I varje sekund under hela våra liv förväntar vi oss att omedelbart kunna lita till att staten och dess experter ska ta hand om oss. Detta är en livslögn!

Staten ger i verkligheten allt mindre trygghet och stöd. Sjukvård och skola misshandlas så grovt av planekonomisk partipolitik att de har allt svårare att utföra sin uppgift - här hemma. Skälet är detsamma bakom realiteten att polisen inte utreder brott och att katastrofberedskapen är ett skämt. Staten är ingenting att tro på!

Vad är alternativet? Ja, vissa delar, som polis och katastrofberedskap är nationella uppgifter som staten ska sköta. Och man borde koncentrera sig på dessa kärnuppgifter. Men istället har staten tagit på sig snart sagt allt ansvar i samhället. En omöjlig uppgift som innebär att man sköter allting dåligt. Staten borde vara betydligt mindre - och göra sina kärnuppgifter betydligt bättre.


Lördag 2005-01-01 / 19.03
KOFI ANNAN STANNADE PÅ SKIDSEMESTER. Svenska medier rapporterar inte gärna negativa nyheter om FN, men faktum är att generalsekreteraren stannade 72 timmar på skidsemester efter besked om katastrofen, innan han återvände till FN-skrapan i New York. En journalist frågar vilken signal hans agerande sänder ut till de nationer som han nu ber hjälpa till.


Lördag 2005-01-01 / 16.09
VAD HAR VI ATT LÄRA I SVERIGE? Svenska Dagbladet har i dag givit ut en särskild upplaga som säljs i lösnummer. I ledaren Tystnad hjälper inte (pdf) tar PJ Anders Linder upp frågor om vad som behöver ske nu:
[Det är] viktigt både att människors vrede och förtvivlan får komma till uttryck och att medierna kontinuerligt prövar de ytterst ansvarigas agerande. I vilka andra lägen utgår man från att beslut blir bäst om de som har makten får fatta dem utan att svara på frågor och berätta hur de resonerar?
Linder efterlyser öppenhet och åsiktsbrytning. Ja, det är nog det viktigaste - efter att ta hand om sorgearbetet - eftersom vi efter två ministermord och Estonia fortfarande står handfallna efter oväntade händelser och yrvaket frågar ”hur kunde det hända oss i Sverige?” Vi måste vara världsbäst på att förtränga dåliga nyheter och vägra lära oss något av dem.

Som jag varit inne på tidigare (30/12) så behåller vi vår klockartro på att staten ska lösa alla problem och skydda oss medborgare från alla olyckor och tragedier. Vi uppträder som barn i krislägen och vill hålla pappa staten i handen. När den handen inte visar sig finnas där blir ilskan stor. Vår mentala låsning är monumental. Låt mig ge ett exempel.

Alla som kommenterat de barn som fått resa hem utan föräldrar, har varit upprörda över att medresenärer och volontärer fått ta hand om barnen. Men vem skulle göra det annars?! Består inte vår civilisation just av människor, medmänniskor? Vem annars? Anser vi svenskar att det ska finnas socialsekreterare utplacerade runt om på jordklotet som ska rycka ut och hålla handen när något händer? Är socialtjänsten civilisationens kärna? En socialtjänst som består av avlönad personal som går på 40-timmarsvecka. Upphör civilisationen efter kontorstid? Det är en skrämmande världsbild svenska folket lever i.

Svenska samhället är inte socialtjänsten, landstinget eller regeringskansliet. Svenska samhället är ingenting annat än vi medborgare, individer som tar ansvar. Allt annat är biprodukter som möjligen kan bistå och avlasta.

Jag får känslan av att vi svenskar har abdikerat från vår roll som medborgare. Vi anser att vi har lämnat över ansvaret för våra medmänniskor till staten och vi blir upprörda när vi måste ställa upp på okända medmänniskor. Det är skamligt! Vi måste återta makten över våra liv och vårt samhälle. Vi kan inte abdikera och överlämna ansvaret till någon annan. Det är en lärdom vi borde kunna dra av den här katastrofen.

Och om staten inte behöver vara inblandad i precis allting, kan den, med rätt politisk ledning, inriktas på att bli effektiv på de områden där staten har en roll att spela: vid katastrofer och kriser. Nu när staten anses vara ansvarig för allt, blir den inte bra på någonting.


Lördag 2005-01-01 / 15.28
SMAKLÖSA UNDERGÅNGSMÅNGLARE I P1. Trots att katastrofen i Asien var en jordbävning med efterföljande tsunami, gör ekots lördagsintervju allt för att ”dra paralleller” med människans miljöpåverkan och att jordbävningen på något sätt skulle illustrera växthuseffekten. Vilket vanvettigt skitsnack! Gång på gång trummade klimatforskaren Bert Bolin och ambassadör Bo Kjellén in sitt budskap om hur farliga människorna är för jordklotet, om vilka risker mänsklig aktivitet är för naturen. Som lyssnare undrar man om farbröderna skulle vilja avliva mänskligheten för att rädda jordklotet.

De här tramsiga undergångsmånglarna sticker ut sitt fula tryne så fort något händer, och deras anseende borde rasa när de använder en jordbävning för att skrämma upp folk. Visst påverkar mänsklig aktivitet miljön, men människan är, vilket ju framgår exempelvis vid en jordbävning som denna, en mycket liten varelse som är en bagatell i jämförelse med naturkrafterna. Ett enda vulkanutbrott kan spy ut så mycket aska, svavel och andra ämnen att trafikens avgaser helt kommer i skuggan. Är det något jordbävningen utanför Sumatra visar, är det mänsklighetens litenhet i de energi- och naturkrafter som härskar på detta jordklot.


Lördag 2005-01-01 / 15.28
KATASTROFEN UTNYTTJAS AV USA-HATARE. Det är sanslöst att läsa hur stolliga anti-amerikanska krafter försöker ge USA skulden för jordbävningen i Asien. Först sprang den stollige norrmannen Jan Egeland i FN ut och anklagade USA för att vara snåla efter katastrofen, detta innan några beslut om bistånd tagits. I dagsläget står USA för de största utlovade hjälpinsatserna. Sedan sprang den sparkade brittiske ministern Clare Short ut och anklagade USA för att ta initiativet från FN. Alltså raka motsatsen till Egelands kritik: USA tar för stort ansvar. The Australian rapporterar att muslimer vill skylla jordbävningen på USA: Tsunami must be fault of the US.

De anti-amerikanska strömningarna visar sitt rätta ansikte: de saknar all sans och balans.


Lördag 2005-01-01 / 15.28
THAILAND RESER SIG. Naturligtvis präglas stämningen här hemma av alla de saknade och döda efter naturkatastrofen. Men samtidigt måste livet gå vidare. Och för thailändarna handlar det utöver sorgen för de som ryckts bort också om att bygga nya bostäder, klara av att försörja sig och få igång ekonomin. Därför visas viss frustration i Phuket Gazette över att internationella medier fortfarande visar bilder på hur förödd kusten och stränderna såg ut direkt efter flodvågorna. Mycket har hänt under veckan, vilket framgår i artikeln Huge progress made in Patong cleanup. I exempelvis Sky News rapporteras också att det är mycket begränsade geografiska områden som drabbats av flodvågorna, utom i Indonesien där förödelsen är stor eftersom man också drabbades av själva jordbävningen.


Torsdag 2004-12-30 / 14.54
DAGENS MEJL. Flera reagerar på förra kommentaren. Ett mejl lyder:
Jag håller med dig om att man skall ta betydligt mer ansvar för sig själv - det är också min grundinställning. Makthavare låter ju oss desvärre inte göra detta utan styr oss med fasthet mot höga skatter och bidragsberoende. Frågan vad dessa ibland konfiskatoriska pengar används till ställes onekligen på sin spets vid situationer som denna. Även kompetensen hos ansvariga belyses ju tydligt i sådana här sammanhang. Jag tycker man kan begära mer än det som visats so far.
Håller med i den meningen att regeringen har sig själv att skylla för den hårda kritik man nu drabbas av. Socialdemokratin har i 70 år lovat att man ska ta hand om folket som sina egna barn, bara man lämnar ifrån sig mer än halva lönen. Svenska folket har villigt gjort det, men när de hamnar i en katastrof blir det plötsligt uppenbart att den socialdemokratiska eliten inte alls har förmåga att leva upp till sina egna myter och löften.

Så istället för att kräva mer av regeringen, borde vi medborgare sluta tro på sagorna om statens dådkraft. Och till staten betala vad den är värd - mindre än hälften av det vi betalar idag.


Torsdag 2004-12-30 / 11.36
INKOMPETENT REGERING? Har medvetet avstått från att kritisera regeringen för senfärdighet av den enkla anledningen att det i nuläget är svårt att avgöra hur vår regering agerat i jämförelse med andra och vad man rimligen kan kräva av den. Klart är att Italien under premiärminister Silvio Berlusconi handlat snabbare än alla andra. Redan i söndags, samma dag som jordbävningen skedde, gav italienska regeringen order om att de italienska plan som fanns i närheten skulle delta i evakueringsarbetet.

Men samtidigt är det ju så att man som medborgare inte kan räkna med samma service som hemma när man ger sig ut i världen. Det är helt orimligt. Lämnar man landet lämnar man också tryggheten. Om man inte accepterar det får man stanna hemma.


Torsdag 2004-12-30 / 10.46
MEN LIVET GÅR VIDARE. Peggy Noonan skriver i Wall Street Journal att årets största händelse också är den älsta i historien: plötsliga katastrofer. Och lärdomen är evig: ”Kom ihåg att livet kan svepas bort i ett ögonblick, så ta väl vara på det och älska det medan du har det”.

Guardian skriver rakt på sak om några som just nu lever upp till den lärdomen till varje bokstav: Death is all around, but the band plays on for the tourist horde. Just nu super, solar och roar sig människor i Phuket. Också svenskar. Jag är kluven inför det artikeln berättar. I området har många just dött. Många letar förtvivlat efter sina närmaste. Ska inte dessa människor hedras genom att vi andra dämpar oss? Men de som roar sig har inte orsakat eller förvärrat situationen. För thailändarna gör de förmodligen störst nytta genom att hålla deras turistnäring igång. Och de förbättrar inte situationen genom att också åka hem. Livet är komplicerat och märkligt - och det går alltid vidare.