The same revolutionary beliefs for which our forebears fought are still at issue around the globe: the belief that the rights of man come not from the generosity of the state, but from the hand of God.

Let every nation know, whether it wishes us well or ill, that we shall pay any price, bear any burden, meet any hardship, support any friend, oppose any foe, in order to assure the survival and the success of liberty.

We believe that all men have a right to equal justice under law and equal opportunity to share in the common good. . . . We believe that all men are created equal because they are created in the image of God. From this faith we will not be moved ... Our efforts have brought new hope to all mankind. We have beaten back despair and defeatism. We have saved a number of countries from losing their liberty. . . . Events have brought our American democracy to new influence and new responsibilities. They will test our courage, our devotion to duty, and our concept of liberty. But I say to all men, what we have achieved in liberty, we will surpass in greater liberty.

Statesmen for these times, jämför han dagens politiska ledare som tar risker med två som gjorde det för 60 år sedan. Såväl Churchill som Roosevelt fick hård kritik av sin samtid. De satt inte så säkert som man får intryck av i efterhand. Redan här finns alltså likheter mellan dagens ledare i USA och Storbritannien och deras föregångare.

Detta slags av historiskt perspektiv är helt centralt för att förstå vår egen tid. Det är sååå lätt att gräva ner sig i detaljer och finna fel. Men det viktiga är ju varthän vi går som civilisation, vilket syftet är med de riskfyllda ansträngningar som görs. Utan en djupare förståelse för värdeingarna, blir naturligtvis varje ansträngning ifrågasatt som onödig. Men om vi höjer blicken och ser långsiktigt, ja, då är jag övertygad om att Bush och Blair kommer att ses som hjältar i det historiska ljuset. Och de som gnällde, sparkade och skrek om hur vansinnigt befrielsen av Irak var, kommer att ha glömt sin ”insats”.


Tisdag 2004-12-28 / 9.01
BLOGG [BLÅG'] Julaftonens ledarsida i Dagens Nyheter innehöll korta kommentarer om året som gått. Peter Wolodarski skrev om bloggarna:

Under 2004 har Internetbloggarna gjort sitt definitva genombrott i medielandskapet. Det som till en början var spridda dagboksanteckningar på webben, är i dag en makt- och opinionsfaktor att räkna med ...

Jag gillar trenden. Går dagligen in på sajter som www.erixon.com och www.johannorberg.net, för att läsa aktuella kommentarer till svensk politik. Bloggarna har sällan tid för djuplodande analyser, men tvingar oss som verkar i den gamla världen att göra skäl för lönen. Det är ett renhållningarbete som journalister bör välkomna.

Wolodarski ser därmed, liksom PJ Anders Linder, nyttan med att fler röster får göra sig hörda. Andra mainstremmedier är inte alls lika välvilligt inställda till bloggarna. TV-stationen CBS, som av bloggar avslöjats för falska nyheter, är kritisk och ifrågasätter bloggarna, som här av en CBS-chef i Blogs: New Medium, Old Politics. Han vill se bloggarna reglerade och kontrollerade eftersom de spelade en avgörande roll i det senaste valet i USA och som maktfaktor borde kontrolleras på samma sätt som medieföretagen.

Medieforskaren Bruce Bartlett tror i The blogger take on the issues att vi bara sett början på bloggarnas evolution av metoderna att i samhället sprida information och analyser.


Torsdag 2004-12-23 / 14.31
LUGNT är det på nyhetsfronten idag. Expressen vill ha en ny lag som reglerar hur kandidater till ordförande i SSU får agera. Är inte det liiiite löjligt? SSU-ordförande är inget offentligt uppdrag, det är ett föreningsuppdrag i civilsamhället. Om skattebetalarnas bidrag används till annat än avsett: stäm för bedrägeri. Och ge rätt sak rätt namn.

En annan svamlig artikel bidrar Sydsvenskan med idag, där det talas om samarbete ”över den förkättrande blockgränsen”. Tydligen finns folkpartister som fortfarande inte fattat att 'över blockgränsen' enbart har EN betydelse: evig makt åt socialdemokratin. Tänk om man var lika mån om demokratin, som man är om socialdemokratin.

Om jag måste hålla med någon denna dagen före, så är det Henrik Berggren i DN som skriver: ”De svenska medborgarna bör få en möjlighet att ta ställning till EU:s grundlagsförslag.” Han vill inte ha folkomröstning, men att frågan får avgöras efter riksdagsvalet 2006. Alltid något. Nej, oj, får man va så snäll?


Onsdag 2004-12-22 / 16.16
EUROPÉER EMIGRERAR FRÅN EUROPA? Är det en föraning om vad som kommer att ske? Daily Telegraph rapporterar att holländarna har börjat lämna sitt land. ”Jurister, revisorer, dataspecialister, sjuksköterskor och affärsmän ställer sig i kö för visa till den engelskspråkiga världen, och söker sig till Australien, Nya Zeeland och Kanada som ordnade samhällen där människor har utrymme att andas... Förfrågningar om visa har exploderat efter mordet på Theo van Gogh, en holländsk regissör och skarp kritiker av muslimsk kvinnosyn.”


Onsdag 2004-12-22 / 16.16
ÄR VÄST SPLITTRAT? När Francis Fukuyama recenserar Timothy Gardon Ash senaste bok America, Europe, and the Surprising Future of the West, står analysen om hur djupa åsiktsskillnaderna är mellan USA och Europa i centrum. Ash vill tona ner skillnaderna och pekar på att såväl Europa som USA är splittrade internt. Pro-Atlantiska européer och demokrater i USA står inte så långt från varandra. Fukuyama menar att det är deras motsatser som styr: republikanerna i USA och en amerikafientlig gaullism i Europa. I vilket fall handlar det inte om George W Bush som person, avslutar Fukuyama.


Tisdag 2004-12-21 / 18.03
KULTURELLT SJÄLVMORD TILL JUL. Den som följt amerikanska medier vet att julgranar och julpynt är högst kontroversiellt i USA i år och att flera städer förbjudit alla påminnelser om julen på offentliga platser. Kongressen i Washington har döpt om sin julgran till helgträd. Allt för att i en pedantisk politisk korrekthet inte störa eller förolämpa dem som inte är kristna och därför inte firar jul i åminnelse av Jesu födelse.

Fenomenet förekommer, visar det sig nu, också i Storbritannien där The Times idag har en kolumn med rubriken We are committing cultural suicide. Sikher har stormat en biograf som visar en films där sex utspelas i ett tempel. Filmen har stoppats. Scenen anses kränka deras religion. Samtidigt förbjuder Röda Korset alla krubbor med Jesusbarn, vise män och stall från att ställas upp i deras lokaler.

Medan alla kristna symboler bannlyses, har alla andra religioner full rätt att hävda total respekt för sina traditioner. Situationen är absurd. Om sikher, muslimer, buddister m fl har rätt att slå vakt om sina traditioner, varför har inte kristna det?

Tack och lov har vi inte haft mycket av den debatten i Sverige - än. Här får man fortfarande sätta upp julgran på torgen utan kontrovers. Är det måhända därför att vi totalt bortser från bakgrunden? Julen är för svenskar enbart en kommersiell högtid, där religionen sedan länge städats bort...


Tisdag 2004-12-21 / 17.36
”OLYCKLIGA” OMSTÄNDIGHETER GER OPTIMISM. Hur kommer det sig att det nu ser ljusare ut i palestinafrågan än förr? David Brooks ralierar härligt i New York Times med all världens vänstermedier typ Dagens Nyheter: George W Bush vann olyckligtvis presidentvalet 2000, Ariel Sharon blev olyckligtvis premiärminister i Israel, president Bush avfärdade olyckligtvis Yasir Arafat, Israel började olyckligtvis bygga säkerhetsstängsel, olyckligtvis eliminerades Hamasledare och George W Bush blev olyckligtvis omvald som president.

Etablissemangen ser alla dessa händelser som bakslag för fred. I själva verket är det precis tvärtom. ”Det försiktigt hopfulla läge som råder har vi att tacka en serie olyckliga omständigheter - och en president som bortser från andras visdom”, avslutar Brooks.


Tisdag 2004-12-21 / 17.16
PUTIN ÄNDRAR SIG OM JUSTJENKO. Glädjande nyhet från Rysslands president på besök i Tyskland. ”Vi har samarbetat med honom tidigare och det har inte fungerat dåligt”, sa Putin som inte ser några problem om oppositionens Viktor Justjenko vinner det nya valet på söndag.


Måndag 2004-12-20 / 20.56
SPILTMETER OM ORBACK - Bomblogg på www.svensklinje.com:

Nye jämställdhetsministern
Från hingst till stoiker.

Orback eller mediefeministerna?
Häst eller kolera.

Ministerkarriär
Orback travade rakt in i regeringen.

Hört i äldrevården i Maria-Gamla stan
De behandlar oss som djur.

Hö hö hö
Vad är det för likhet mellan nordkoreaner, Jens Orbacks mormors systers livskamrat och frihetsfrontare? De lever alla på gräs.

Jämställdhetsminister
Vilket hästjobb


Måndag 2004-12-20 / 17.40
FÖRBJUDA FRISKOLOR? Göran Persson säger sig vara beredd att göra friskolorna till valfråga. Socialdemokratin är på väg att bli ett kraftigt reaktionärt parti - ett parti som går mot tiden. Socialdemokraterna drömmer sig tillbaka till 1970-talet då regleringarna och de offentliga monopolen hade sina glansdagar. Valrörelsen 2006 blir förmodligen inte en strid mellan förnyelse och status quo, utan mellan försvar av de stackars liberaliseringar som genomförts och en våldsam kampanj för stenhårt statsmonopol inom välfärdssektorn. En seger för socialdemokratin 2006 kommer att innebära att Sverige flyttas 30 år tillbaka i tiden. Nationalvänstern är här.

Åter har en stor mängd naiva borgerliga opinonsbildare fått på tafsen: under 10 år har det hetat att friskolorna är en frihetsreform socialdemokraterna aldrig tänker röra. Kommer man att vakna efter dagens snyting? Tro det den som vill.


Måndag 2004-12-20 / 15.58
VÄLFÄRDSPARTIET MODERATERNA. Tycker det varit märkligt tyst efter fredagens utspel då moderatledaren Fredrik Reinfeldt utlovade ny miljardrullning till kommunerna. Jag hittar ett meningsutbyte: Och förändringsarbetet? frågar PJ Anders Linder. Sven Otto Littorin svarar i sin blogg att man kan ”ge utrymme för ordentliga kommunalskattesänkningar, till och med med oförändrad verksamhetsnivå”. Inte helt uttömmande...

Vilken är innebörden av moderaternas ändrade profil? Jo, att partiet i första hand försvarar verksamheten, den ska utföras, garanteras. I andra hand kommer skattesänkningar, förnyelse och effektivitet. Förut var det tvärtom: skattesänkningar skulle genomföras även om servicen blev sämre.

Den nya strategin är riktig - om man har tillräcklig kraft att först genomföra effektiviseringar och sedan ser till att vinsten går till skattesänkningar. Så fungerar ju näringslivet: när produktionen (påjagad av konkurrens) effektiviseras kan kundpriserna sänkas. När välfärdstjänsterna utförs smartare, kan servicenivån höjas samtidigt som skatterna sänks.

Politiken lever dock efter en egen dynamik. Under mina 20 år som politiskt aktiv har jag mött tusentals politiker, inte minst i de borgerliga partierna, som vill spendera alla resurser man har - och mer därtill. Sällan, ytterst sällan, har intresse funnits för att betala tillbaka skattemedel till medborgarna.

De flesta, säkert 90 procent, av landets kommunpolitiker har ingen annan syn på sitt politikeruppdrag än att det ska handla om att spendera. Deras hjärnor är låsta vid ekvationen: politik = spendera. Att lägga till fem miljarder till kommunsektorn kan ses som en bekräftelse på att moderaternas ledning böjer sig för kommunpolitikernas världsbild: deras behov av att få vara jultomte - varje dag.

För att kunna bryta mot denna dynamik, måste de borgerliga partierna lära sina företrädare i verksamheterna att deras roll handlar om att effektivisera och åstadkomma mer, med mindre resurser. Det är en gigantisk uppgift. Men den är möjlig eftersom det handlar om fundamental omskolning av de egna partiföreträdarnas bild av sin egen roll i det offentliga. En sådan omskolning kan inte stoppas av socialdemokratin, det hänger på den egna viljan...

Jag tror alltså moderatledningen har rätt, men tvivlar på att man orkar eliminera det största hindret för att uppnå en trovärdig politik: egna partiföreträdare som reflexmässigt tänker och praktiserar planekonomi och socialism i sina kommuner.


Måndag 2004-12-20 / 14.40
REVOLUTION REDUX. Den orangefärgade revolutionen i Ukraina får Roya Hakakian att i Washington Post minnas en annan revolution: Teheran 1979. Skrämmande jämförelse. Men en viktig påminnelse om hur lätt revolutioner kan slå fel, fullständigt fel. Hon konstaterar: ”Vi var sekulära, unga stadsbor som, på samma sätt som våra efterföljare idag, ville en demokratisk framtid. Vi förlorade.”


Måndag 2004-12-20 / 14.17
LJUS BILD FRÅN ÖSTRA UKRAINA. Anders Åslund skriver i Weekly Standard om Ukraina. Och till skillnad från de flesta har han rest till Donetsk och träffat industrimagnaterna i östra delarna av landet, där stödet för ett auktoritärt status quo framstått som störst. Men så är det inte, menar Åslund. Han tecknar en ljus bild där även östra delen inser betydelsen av att närma sig Europa.


Måndag 2004-12-20 / 10.30
VARFÖR INTE MUSLIMSK? Är det något fel med att vara muslim? Nej, människor har rätt att tro eller inte tro på vilken religion de vill. Problemet är att islam är en regligion som inte gör skillnad mellan tro och politik. Och när religion tar politisk form, alltså övergår från att vara frivilligt vägledande för mig själv till att vara påtvingat vägledande för alla är vägen till ny totalitär åskådning lagd. Kollissionen är fundamental: jag kan aldrig acceptera politik byggd på värderingen att människor inte lika mycket värda.

Det muslimska samhället tar fortfarande inte avstånd från terrordåd, halshuggningar och skändningar. De allra högsta auktoriteterna inom den muslimska världen tiger. Det har vid ett tillfälle framförts tydliga beklaganden: om slakten av skolbarn i ryska Beslan (se blogg 3 okt). Men det som beklagades var att det var ryska barn. Ryska barn borde inte drabbats. Hade de däremot varit israeliska, brittiska eller amerikanska hade beklaganden inte framförts. En sådant religiöst och politiskt ledarskap är barbariskt. Men får man inte säga i Sverige?


Måndag 2004-12-20 / 10.01
KOMMER EUROPA ATT BLI MUSLIMSKT? I USA finns en rätt utbredd diskussion om Europas framtid, där ett alternativ är att kontinenten inte kan undgå att bli muslimsk. Åldersstrukturen bland de 'gamla' européerna är mycket hög och bara genom invandring från muslimska länder kan ekonomierna överleva. I bloggen Little green footballs refereras till en ny bok Eurabia: The Euro-Arab Axis. En slutsats är:

Den nya europeiska civilisation som är på väg att skapas kan kallas en dhimmitude-civilisation. Termen dhimmitude kommer från det arabiska ordet dhimmi, som avser underkastade, icke-muslimska individer eller folk som accepterar kontroll och förnedrande underkastelse inför en växande islamistisk makt i syfte att undvika förslavning eller död.

Man skulle vilja skratta åt det. Men vi har hört det förr. Hur Europa ska läggas för någons fötter. En galning skrev om det i Mein Kampf. Få tog det på allvar. Har vi lärt oss att ta utmaningar mot grundläggande värderingar på större allvar? Knappast.