Och delvis därför att idén om att vi kan sträva efter en gemensam identitet och en gemensam uppsättning värderingar har eroderat i multikulturalismens namn ...

Multikulturalismen som en upplevd erfarenhet berikar våra liv. Men mulitkulturalism som politisk ideologi har bidragit till att göra Storbritannien till ett stamsamhälle (tribal Britain) utan något politiskt eller moraliskt centrum.

För första generationen muslimer var deras regligion inte så stark att den förhindrade dem att identifiera sig med Storbritannien. Idag identifierar sig många unga muslimer mer med islam än med sitt land i huvudsak därför att det inte längre verkar finnas någonting lockande med att vara britt.

Brittiskhet har kommit att bli bara en sak, tolerans för olikheter. Politik byggt på värderingar har givit vika för politik byggt på identiteter, vilket skapat ett fragmenterat samhälle där många grupper söker sin identitet genom en känsla av att vara offer och genom att skuldbelägga andra ... Många muslimska ledare har underblåst känslan av att vara offer i egna politiska syften. Det har skapat ökad grad av ilska och förakt, vilket skapat en mentalitet som gjort att muslimer blivit mer inåtvända och öppna för religiös extremism.

Ge patienterna mer makt, som välfärdsgruppen inom ramen för Allians för Sverige har presenterat. Som titeln antyder är sjukvården ett område där politiker dumpat enorma mängder floskler och plattityder. Det är lätt att gå vilse i allt nonsens som partierna vräker ur sig. Men om man mentalt med lie och machete skär sig igenom de sega meningslösheterna, finns faktiskt vissa ljuspunkter i rapporten.

I inledningen slår man fast att det saknas ”tydliga drivkrafter för sjukvården att möta patientens individuella behov” och att ”vårdkvaliteten måste synliggöras”. Om rapporten givit svar på dessa två helt centrala faktorer - drivkrafter för personalen och systematiskt redovisad vårdkvalitet - hade den fått högre betyg. Det är genomgående så att de borgerliga blivit skarpare och mer insiktsfulla i analysen om vad som är fel inom dagens sjukvård, vilket dock inte märks i förslagen.

Man talar klokt om att vissa patienter behöver en ”lotsfunktion i vården” som hjälper dem att tolka de medicinska svaren och finna alternativ (s 7). Detta saknas idag och man förklarar varför: ”Svensk sjukvård är inriktad på att åstadkomma tekniskt goda resultat, men saknar ofta det patientfokus och den kontinuitet som finns i många andra länder” (s 10). En annan insiktsfull analys: ”För att ett vårdval ska fungera i praktiken och bli genomförbart utan onödiga hinder måste pengarna följa patienten.” (s 12)

Rapporten inser också vilken organisatorisk katastrof gränsdragningar och revir är inom sjukvården:

... uppdelningen av ansvar mellan kommuner, landsting och stat [leder] till gränsdragningsproblem. Olika aktörer försöker lämpa över ansvaret på andra. Gränsdragningsproblemen finns också inom huvudmännens verksamhet. Ett exempel är gränsdragningen mellan öppen och sluten vård ... Konsekvensen av detta sätt att fördela resurser [anslagsbudgeteringen] är att kostnader som uppstår i en del av verksamheten kan vara en konsekvens av beslut som har fattats i en helt annan del av organisationen. Problemet är patienterna kan röra sig över olika budgeteringsområden och över olika verksamhetsgränser ... Kärnproblemet är att ingen tar ansvar för den enskilda individen. Det finns inget samlat patientansvar. (s 15)

Välformulerat! Men sedan lever man inte upp till slutsatserna av analysen, utan vill lägga till detta tänkande inom ramen för dagens system: ”Valet av vårdgivare kan antingen ske genom att patienten väljer en fast vårdkontakt som sedan ansvarar för att lotsa patienten genom vårdkedjan, men patienten ska också kunna välja vårdgivare i direkt anslutning till själva vårdtillfället.” (s 11)

Detta både-och-tänkande genomsyrar rapporten. Man vill behålla det socialistiskt centralistiska perspektivet där politiker fördelar sjukvårdens anslag än hit, än dit (därför att inte ens borgerliga politiker innerst inne vill släppa makten?) samtidigt som man talar om valfrihet (olika kombinationer på 'val' nämns 209 gånger!).

Allra tydligast blir både-och-tänkandet när vi kommer till ersättningssystem (s 16). Man skriver först: ”Ersättning till vårdgivare bör i större utsträckning ges för utförda prestationer, tillsammans [med] så kallade basersättning”, vilket innebär det gamla och havererade husläkarsystemets princip. Sedan skriver man: ”Vårdgivare ska också kunna åta sig ett helhetsansvar för patienten ... Vårdgivare som ansvarar för patienter med ett stort förväntat vårdbehov bör få en högre ersättning än vårdgivare som ansvarar för patienter med ett mer normalt vårdbehov.”

Jaha, och vem avgör vad 'förväntat vårdbehov' innebär? Här byggs ett subjektivt centralistiskt beslutsfattande in. Och sedan avlövar man helhetsansvaret: ”Det ekonomiska ansvaret för patienterna bör begränsas så att de ekonomiska riskerna för vårdgivarna hålls nere på en rimlig nivå.” Och vem avgör vad 'rimlig nivå' är? Svar: den gamla vanliga centralistiska sjukvårdsförvaltning vi kallar landsting.

Rapporten ger med ena handen och tar tillbaka alltihop med den andra. Det finns ingen vårdgivare i världen som kan utveckla verksamhet under dessa extremt osäkra villkor, där förvaltningarna - som nu - har all makt att med ett penndrag ändra villkoren. Det som är 'rimligt' ena dagen är 'orimligt' nästa. Politiker och byråkrater behåller - som idag - all makt och överlåter ingenting till vårdgivarna.

Borgerliga sjukvårdspolitiker saknar förståelse för vad entreprenörskap är. De vill inte släppa makt till patienterna att välja vårdgivare, för att själva endast inta en övervakande roll. Hur mycket man än talar om valfrihet blir det bara till munväder. Makten ska stanna i politikernas och deras förvaltningstjänstemäns händer. De ska fortsätta att nyckfullt dela ut anslag efter eget tycke och smak. Det är makten över den dagliga verksamheten som gör att politiker känner sig potenta. Patienterna ska få valfrihet - men bara mellan vårdgivare som alla är stöpta i samma form, landstingets.

Ordet autonomi nämns inte en enda gång i rapporten. För att entreprenörskap och utveckling ska infinna sig i svensk sjukvård måste vårdgivarna ha autonomi. De måste i förväg genom avtal veta vad de får betalt för och vilket ansvar de därmed tar på sig. Sedan måste de ha fria händer att utveckla verksamheten. Kvalitetskontroller av olika slag är viktiga, men den alla viktigaste avgörs av patienterna.

Även om rapporten nämner 'kvalitet' 91 gånger, sker det inte genom att tydligt se patienternas fria val som den viktigaste kvalitetsindikatorn. Det är ju denna mekanism som är marknadsekonomins största tillgång: kunder väljer det som är bäst och väljer bort det som är mindre bra. En bättre kvalitetsdrivande mekanism är omöjlig. Bara autonoma vårdgivare kan lyssna av vad patienterna anser vara bra och anpassa sin verksamhet för att göra dem mer nöjda. Häri ligger hela drivkraften för mänsklighetens utveckling: autonoma entreprenörer och kundernas fria val! Men rapporten missar att lyfta fram denna helt centrala koppling. Och sjukvårdens problem ligger just i att man genom centralplanering helt blockerar denna drivkraft.

Jag förstår att de borgerliga inte vill ge socialdemokratin bränsle för en skrämselkampanj om ”systemskifte” och att man därför tenderar till att tala i termer av både gammalt och nytt, eller om nya inslag i det gamla. Men att försöka plantera nya idéer i en gammal och förstelnad organisation är omöjligt. Plantorna överskuggas och dör.

Låt mig föreslå en annan metod: man kan skapa ett nytt system bredvid och separat från det gamla. Och man kan göra det frivilligt för medborgarna att byta från det gamla till det nya. Därmed kan alla de som vill vara kvar i det gamla få vara det, samtidigt som det nya får en chans att växa fram och bevisa sin förmåga utan att tyngas av den gamla organisationskulturen.

Detta mitt förslag är dessutom i grunden en socialdemokratisk idé. Pär-Axel Sahlströms utredning Vårda vården är ju ute efter att separera det offentliga och privata. De borgerliga skulle kunna göra det, men på ett helt annat sätt: genom att låta medborgaren avgöra om landstinget ska ta hand om de offentliga skattemedlen för sjukvård för en själv, eller en fristående vårdgivare. Det skulle skapa en riktigt vital öppning för en ny marknad.


Lördag 2005-07-16 / 9.33
EN EUROPÉ SOM VAKNAT. I bloggen Englishman in New York berättas:

Så, efter 12 månader i New York, är det märkligt att Israel börjar verka lite mindre djävulskt? Och att Europa börjar se lite mer trångsynt ut? Att USA lite mer börjar framstå som att man försöker lösa några av världens problem, och att man gör det trots att man utsätts för orättvis kritik från sina allierade? Om USA i England alltid såg ut att vara skolgårdens bråkstake, så ser det från USA betydligt mer ut som en engagerad rektor i en problemskola.

Lördag 2005-07-16 / 9.24
DAGENS MYNDIGHET. Bloggen RolandPM har startat en ny serie Dagens myndighet, där Sveriges alla viktiga myndigher kommer att presenteras. Först ut är Handelsflottans kultur- och fritidsråd, som ”ska så effektivt som möjligt erbjuda sjömän ett meningsfullt och attraktivt fritids- och kulturliv”. För det krävs över 30 tjänster och omkring 80 miljoner kr. Och vem sa att staten inte gör viktiga saker?!


Lördag 2005-07-16 / 9.24
REGERINGSKANSLIET AVSLÖJAT. Anders Isaksson är suverän i ledarkommentaren Statsråden som lurade sig själva om den jämställdhetstjänsteman på regeringskansliet som lurat till sig nästan en miljon i devota bidragsansökningar:

Indirekt har ändå tjänstemannen – i likhet med många av sina föregångare i skojarbranschen – gjort en god gärning. Såsom andeskådaren Gustaf Björnram blottlade Gustav III:s cyniska fåfänga och skomakaren Wilhelm Voigt gjorde narr av preusseriet i det kejserliga Tyskland har han satt nålen i den uppblåsta idealitet som fungerat som förevändning för statsrådens generösa utdelning av projektbidrag till alla möjliga närstående intressen.

Fredag 2005-07-15 / 16.54
TECKNAD MUSICAL MOT INTRÅNG I DET PRIVATA. Den här mycket brittiska animationen är riktigt kul: A Musical Extravaganza. Det är en ironisk protest mot regeringens förslag om nationellt ID-kort. Ett utdrag ur sångtexten:

The world today is filled with villains stealing one's identity
And terrorists intent on acts of violent extremity
Our citizens are prisoners, our criminals at liberty
Our nation at the mercy of felonious proclivity
Our very own Home Secretary will rebuild our society
A model of sagaciousness and picture of propriety
It's patent that protection of the future of humanity
Relies on Mr Clarke to put an end to this insanity!


Fredag 2005-07-15 / 16.54
OCH SÅ NÅGRA ORD FRÅN JAY LENO... i Tonight Show:

• Det är så varmt i New York att Bill hoppade i säng med Hillary bara för att kunna kylas av.
• Och det är 40 grader varmt i Bagdad. Så varmt att Saddam Hussein går omkring i bara kalsongerna.
• Goda nyheter: Chefsdomaren i Högsta domstolen, William Rehnquist, har lämnat sjukhuset. Läkarna säger att hans läge är stabilt, och lutar kraftigt åt höger.
• Hillary Clinton höll tal i Aspen, Colorado, och anklagade president Bush för att skada ekonomin genom att uppvakta de rika. Varför var Hillary i [lyxiga] Aspen? För att uppvakta de rika.
• Karl Rove blir åter attackerad. Den här gången för att ha läckt slutet i den nya Harry Potter-boken till president Bush.

Fredag 2005-07-15 / 16.54
VECKANS CITAT: STEFAN HOLM & GEORGE W BUSH. Något mer lättsamt:

När höjdhopparen Stefan Holm på besök i OS-muséet i Lausanne fick frågan om han själv samlar på några OS-prylar svarade han: ”Ja, OS-guld.” (DN 6/7)

Efter det att han cyklat omkull under paus i G8-mötet i Skottland sa president Bush: ”Jag tror jag funnit min begränsning.” (Time vol 166)


Fredag 2005-07-15 / 14.51
TAR MUSLIMSKA LEDARE ANSVAR - ELLER SKYLLER MAN IFRÅN SIG? Sky News har också rapporterat om att nationella muslimska ledare i Storbritannien åkte till Leeds, varifrån flera av självmordsbombarna kom, för att medverka i fredagsbönen där.

Den första rapporten, 'Root out the extremists', talar om en mycket positiv utveckling. Sir Iqbal Sacranie, generalsekreterare i Muslim Council of Britain, sa att alla muslimer bär ansvar för det som hänt: ”Vi är alla ansvariga för det som hänt i den meningen att vi talat om det faktum att det finns element inom vår gemenskap som kanske kan komma att verkställa sin retorik och budskap fyllt med hat, men väldigt lite har gjorts. [Det muslimska] samhället runt om i landet fördömer sådana aktiviteter, men bortom det, vad har vi gjort?”

Men efter fredagsbönen säger generalsekreteraren i Sky News att hans budskap misstolkats i medierna och att bombdåden inte alls bara är muslimers fel. Han pekar på att invandrarbarn presterar sämre i skolan och att polisen inte behandlar invandrare jämlikt.

Denna inriktning är livsfarlig. Om muslimer ser sig som offer och skyller ifrån sig, för att på det sättet slippa ta tag i sin egen muslimska Ku Klux Klan, då är det kört. Det snacket spelar fundamentalisterna i händerna - de får vatten på sin kvarn. Om muslimer struntar i Martin Luther Kings budskap om att det är de goda människornas, i detta fall de goda muslimernas, tystnad som är det den yttersta tragedin, då kan extremismen fortsätta växa i Europa. Om goda muslimer vänder bort blicken för att slippa konfrontera och bekämpa fundamentalisterna inom sin kultur och religion, då kommer fler ungdomar att indoktrineras.


Fredag 2005-07-15 / 14.33
LONDONPOLISEN VÄNTAR NYA BOMBATTACKER. Sky News rapporterar att polischefen Ian Blair varnar för att det finns en ”mycket stor sannolikhet” för fler terroristdåd efter förra veckans attack som dödade minst 54 resenärer i London. Man pekar bland annat på bombdåden i Istanbul, då fler bomber detonerade några dagar efter den första omgången bomber.


Fredag 2005-07-15 / 11.15
REGIMKRITISK BLOGG SKAKAR IRANS STYRE. Den fängslade regimkritiker som tidigare nämnts här i bloggen, Akbar Ganji, uppmärksammas idag i Svenska Dagbladet: Ledande kritiker skakar Irans styre. Där finns också länk till blogg där hans utsmugglade brev publiceras: Free Ganji. Enligt mejl är det en blogg väl värd att besöka, och man blir påmind om hur lyckligt lottade vi är som kan uttrycka våra åsikter utan att hamna i fängelse på obestämd tid.


Fredag 2005-07-15 / 9.57
TERRORISTLEDARE I IRAK FÅNGADE. Två förmodade ledare för al-Qaidas terrorverksamhet i Irak har fångats, rapporterar CNN. (Tar upp det i bloggen eftersom positiva nyheter från Irak tycks vara censurerade i mainstremmedierna.)

FÖRTROENDE för Usama bin Ladin och al-Qaida	2005	2003
Indonesien (242 milj inv)	35%	58%
Pakistan (162 milj inv)	51%	45%
Turkiet (70 milj inv)	7%	18%
Marocco (33 milj inv)	26%	49%
Jordanien (5 milj inv)	60%	55%
Libanon (4 milj inv)	2%	14%
Källa Pew Research Center.

Fredag 2005-07-15 / 9.45
MUSLIMERS STÖD TILL BIN LADIN FALLER. Stödet för Usama bin Ladin och hans självmordsbombare har dramatiskt minskat i den muslimska världen. Det rapporterar institutet Pew Research Center som genomfört mätningar i flera länder.

- Stödet för terrorism i den muslimska världen minskar, liksom för Usama bin Ladin. Även självmordbombningar har blivit mindre accepterade, säger Pew Center-chefen Andrew Kohut.

På något sätt är det signifikant att bin Ladin inte tappat stöd i de länder vars regimer är icke-demokratiska och pro-väst, Pakistans president och Jordaniens kung. Men stödet har bara ökat marginellt här, medan det dramatiskt minskat i de största muslimska länderna.

Washington Post skriver: ”Mätningen visar också att växande majoriteter av muslimer nu ser att demokrati kan fungera i deras länder och att det inte bara är en västlig ideologi. Stödet för demokrati ligger på över 80 procent i Indonesien, Jordanien, Libanon och Marocco.”

Därmed kan vi konstatera att de som hävdar att terrorbekämpningen skulle öka stödet för terrorism har fel - igen.



Torsdag 2005-07-14 / 22.02
INGEN RUBBAR ROVE. Demokratiska partiet i USA är i extas. De tror att de fått upp vittringen på ett misstag som kan tvinga fram en förnedrande avgång av Karl Rove, USA:s utan tvekan bästa valstrateg och nära rådgivare till president Bush. Partiledaren Howard Dean kräver: avgå! Också John Kerry, Hillary Clinton och Ted Kennedy har i upprörda ordalag krävt: avgå! Naturligtvis har utrikesredaktionerna på DN och SVD uppmärksammat denna bagatell - man får chans att ännu en gång ensidigt rapportera den politiska vänsterns perspektiv och kritik mot Bush-administrationen.

Vad handlar det om? Karl Rove anklagas för att för journalister ha avslöjat identiteten på en CIA-agent, Valerie Plame, frun till ambassadör Joe Wilson. Wilson skickades av henne på CIA-uppdrag till Niger för att utröna om Saddam Hussein försökt köpa uran, trots att maken inte kan någonting i frågan. Wilson har i en bok inför presidentvalet ljugit som en borstbindare om sin betydelse, vilket sammanställning visar, där hans uttalande ställs mot officiella dokument.

Att röja underrättelseagenter är olagligt. Är inte Rove illa ute? Nej. Som Dick Morris påpekar, för att kunna röja en underrättelseagent måste man veta att det är en underrättelseagent man röjer. Och det Karl Rove gjort är att påpeka att Joe Wilson saknar kvalifikationer och åkte på uppdrag av sin egen fru. Rove namngav henne inte och framför allt talade han bara om att hon var i beslutsställning inom CIA, inte att hon också varit underrättelseagent. Detta visste förmodligen inte Karl Rove. Och informationen om henne hade han förmodligen fått... genom andra journalisters skvaller, inte från CIA.

Sista turen i denna dokusåpa är nya uppgifter i dagens USA Today, som genom att läsa Joe Wilsons bok kommer fram till att frun slutade som underrättelseagent i utlandet i juni 1997 och sedan levt i USA. Och den lag som demokraterna menar att Karl Rove brutit mot gäller bara för dem som varit agent i utlandet 'de senaste fem åren'. Bingo!

Det är svårt att avslöja någon för något man inte känner till och som bygger på skvaller inte vetande, dessutom så gammalt att alltihop är preskriberat.

Republikanerna gör inget vidare bra jobb i Washington just nu, men demokraterna är så galet stridslystna att de attackerar allt som rör sig. De tar minsta chans att kritisera och blåser upp det till vansinniga proportioner. Med en sådan opposition är det inte så svårt för republikanerna att bli omvalda...


Torsdag 2005-07-14 / 13.42
FRANKRIKE EFTER CHIRAC. På denna Frankrikes nationaldag passar det väl bra att tipsa om ett inträngande porträtt i utrikesmagasinet Foreign policy av inrikesministern och moderata högerns förmodade presidentkandidat 2007, Nicolas Sarkozy. Ingressen i artikeln Solutions for Grandeur lyder:

Nicolas Sarkozy har blivit Frankrikes populäraste politiker genom att med huvudet före kasta sig in i landets mest explosiva politiska frågor. Om han får som han vill, denne hyperaktive, pro-amerikanske, marknadsförespråkande gaullist, kommer han att förnya fransk politik för alltid.

Som son till ungersk immigrant, uppväxt med ensamstående mamma och två bröder, och framför allt: jurist men utan att ha gått genom franska elitskolan, är han en ovanlig fransk politiker. Han blev Frankrikes yngste borgmästare i den Parisiska förorten Neuilly 28 år gammal 1983. Tio år senare blev han budgetminister. Men han gjorde sig till ovän med sin gamle mentor Chirac och hamnade ute i öknen 1995-2002. Kom tillbaka som inrikesminister och en kort tid finansminister innan Chirac tvingade honom att välja mellan ministerposten eller partiledarposten. Han valde det senare, tills regeringsombildningen efter folkomröstningen i maj då Chirac fick vika ner sig och låta honom komma tillbaka som inrikesminister - trots att han fortsätter som partiledare.

Hans riktiga genombrott fick han 2003 när han, efter att i TV-debatt ha visat sin retoriska skicklighet mot nationalisten Le Pen och islamologen Tariq Ramadan, rakt ut medgav att han vill bli Frankrikes näste president (något man inte får säga öppet enligt etiketten). Till Foreign policy säger han medan han slår ut med armarna: ”Vad kan jag säga? Jag är ambitiös. Det är sant. Ska jag låtsas vara något annat?”

Sarkozy är övertygad om att Frankrike är redo för de förändringar han anser helt nödvändiga: en liberal ekonomisk politik för avreglering.


Torsdag 2005-07-14 / 12.22
MUSLIMER HAR INTE GJORT UPP MED SIN KU KLUX KLAN. I mejl påpekas att kristna begått ohyggliga brott i kristendomens namn. Visst. I en gången tid. Frågan får mig dock att tänka i banor om hur framväxten av en kristen fundamentalistisk organisation skulle behandlats idag.

Låt oss säga att en rik sydstatare i USA startade en ny Ku Klux Klan organisation 1998, istället för att saudiske oljemiljadären Usama bin Ladin förklarade 'jihad' och skapade al-Qaida. Med sina enorma resurser skulle KKK förklara krig mot mångfalden och som mål kräva upprättandet av strängast möjliga kristna tolkning av bibeln. KKK skulle försöka börja finansiera söndagsskolor runt om i världen, också i Sverige, för att kunna se till att det rasistiska budskapet fick framföras till barnen.

Säg att ett antal biskopar skulle visa sympati för att någon äntligen står upp för en fundamentalistiskt ren kristenhet, där kvinnan tiger i församlingen och allt flum rensas ut. I kyrkornas söndagsgudstjänster skulle KKK-budskapet förmedlas av enskilda präster. Säg att teologer vid lärosäten behandlade Ku Klux Klans budskap som en av flera tänkbara inriktningar av kristendomen och därmed försöka ge dem respekt som en helt normal och acceptabel kristen tolkning.

Hur skulle kristenheten i väst reagera? Skulle man låta Ku Klux Klan finansiera biblar och söndagsskolor, så som wahabiterna (uppenbarligen också i Sverige) tillåts göra? Skulle man utan ett ord av kritik låta biskopar och kristna teologer som sympatiserar med lynchningar av svarta få fortsätta på sina prestigefulla poster?

Svaret är givet: nej. Men den muslimska världen svarar: ja. Det är här vi har den stora moraliska skillnaden. Det muslimska samhället reagerar inte över att fundamentalister finns mitt ibland dem och utan problem får indoktrinera unga män i våldskulten. Muslimska ledare tar inte avstånd från en person som Hani Sibai (se förra kommentaren) som rättfärdigar terrordåden. Och man tar emot fundamentalisternas pengar och låter dem få inflytande över skolor och moskéer.

Jag kan inte säga att den 'sanna muslimska läran' skulle vara sämre än den kristna. Problemet är att de som praktiserar islam inte står upp för det kärleksbudskap man säger sin religion predikar, utan låter sig köpas, tystas och ledas av fundamentalister. Det räcker inte att muslimer tar avstånd från terrordåden - man måste också ta avstånd från de muslimer som står bakom terrorismen, man måste avskeda och sparka ut de som visar sympatier för terrorn. På just det sätt den kristna världen aldrig skulle låta sig domderas av galna fanatiska Ku Klux Klan-sekter.

Om en välfinansierad KKK-organisation kom till Sverige skulle man säkert bland nynazistiska ungdomar kunna hitta dem som skulle kunna indoktrineras till att begå, inte självmordsbombningar, men terrordåd i syfte att döda civila i Rinkeby. I den meningen är det inte alls förvånande att det var unga män som utförde Londonattentatet. De är mer lättledda, i synnerhet om hela den omgivande vuxenvärlden aldrig säger emot dem som propagerar våld och fanatisk islamism. Om KKK fick sprida sitt rasistiska budskap utan att bli emotsagda av föräldrar, lärare, präster och andra respekterade vuxna, skulle naturligtvis ett ganska stort antal unga och lättpåverkade kunna bli övertygade.

Det Londondådet mer än något annat visar är att den muslimska vuxenvärlden inte tar sitt ansvar. Man tar inte aktivt avstånd från fundamentalisterna. Det är ju som Martin Luther King sa, i sin kamp mot verklighetens KKK:

Den yttersta tragedin är inte de onda människornas brutalitet, utan de goda människornas tystnad.

Torsdag 2005-07-14 / 8.14
ISLAM - EN PRIMITIV VÅLDSKULT MED STÖD I MEDIERNA. När iranska medborgarrättsaktivisten och muslimen Shirin Ebadi fick Nobels fredspris 2003 hette det i ett uttalande att ledamöterna i Nobelkommittén borde få ”tungorna avskurna ur sina munnar och deras giftiga pennor stuckna i sina hjärtan”. Det uttalandet kom inte från något ligistgäng i Syrien eller någon taliban. Det kom från prästerskapet i den heliga staden Qom i Iran. Från den muslimska världens ledande teologer - den absoluta eliten inom denna religion.

Islam är en primitiv våldskult som inte gör skillnad mellan religion och politik, en åtskillnad som den kristna världen började göra i samband med upplysningen. Islam lever kvar i medeltiden. Därför är människors liv så lite värda, därför begås så brutala våldsdåd i religionens namn, därför tar inte världens främsta muslimska auktoriteter och religiösa ledarskap tydligt avstånd från terrorismen.

Tvärtom, de mest skolade inom religionen stöder våldet. Chefen för Al-Maqreze Center för historiska studier i London, Hani Sibai, sa i intervju direkt efter terrordådet 8 juli att det inte finns några ”civila” och att dådet var en stor framgång för al-Qaida som nu ”tryckt ansiktet på världens 8 mäktigaste länder i smutsen” (naturligtvis på arabiska, inte engelska). Ingen ånger, ingen sympati med de dödade, bara hånfulla leenden över massakern. Så lyder reaktionen från en primitiv religion.

Men svenska medier blundar och tiger. Istället ger Svenska Dagbladets utrikesredaktion - som om de döda i terrordådet och deras anhöriga aldrig existerat - all sympati åt muslimerna i Storbritannien: ”Nu fruktar muslimska grupper motreaktioner”, ”Terror har inte plats i vår religion”. Utrikesredaktionen i Dagens Nyheter använder de döda tunnelbane- och bussresenärerna för att driva tidningens politiska kampanj mot USA: ”Nu får vi betala för vad politikerna ställt till med i Irak” och naturligtvis är de döda resenärerna och deras anhöriga bortglömda för snyfthistorier från muslimska kvarter: ”Alla här känner sig utpekade, plötsligt är vi misstänkta för att vara terrorister”.

Varför ställer inte medierna de ansvariga i muslimska samhällen mot väggen: hur kan ni blunda för den våldspropaganda som al-Qaida och Wahabiter sprider? Varför sparkar ni inte den nämnde Hani Sibai som öppet stöder terrordåden?

Nej, när det gäller muslimer lägger journalistkåren all yrkesetik åt sidan. Man ställer inga som helst krav på ansvarstagande. Istället faller man in i gråtkören över hur synd det är om muslimerna. Det är vidrigt att se hur medierna kapitulerar från sitt granskande ansvar.


Torsdag 2005-07-14 / 01.26
USA: EKONOMISKA KURVORNA PEKAR UPPÅT. För bara fem månader sedan sa prognoserna att USA:s budgetunderskott skulle öka till 427 miljarder dollar för 2005. Nu prognostiseras ett kraftigt minskat budgetunderskott, 333 miljarder dollar. Också bytesbalansunderskottet har oväntat minskat. Lägg till det att i juni var arbetslösheten nere på 5,0 procent (och USA fifflar inte undan folk i förtidspension och AMS-åtgärder). Till slut kan man konstatera att tillväxten ligger på 3,8 procent - en för USA inte särskilt hög siffra, men om Västeuropa nådde ens i närheten skulle man jubla över en enorm framgång.

Många är förvånade över de ljusa ekonomiska nyheterna, inte minst mot bakgrund av att oljepriset är rekordhögt, men Charles Krauthammer sa nyss i Special Report att vändningen i ekonomin beror på att president Bush sänkt skatterna fem gånger på fyra år. Till en början betyder det minskade inkomster till staten, men efter några år ger sänkningarna en betydande stimulans och en starkare ekonomi.



Onsdag 2005-07-13 / 22.26
ALJAZEERA MER BALANSERAD ÄN VÄSTMEDIER. Svenska och andra västmedier aktar sig noga för att visa terroristernas senaste offer i Irak. Aljazeera är mer sanningsenlig och balanserad i sin rapportering. Man visar bilder på hur döda barn läggs i kistor. Och man intervjuar civila irakier som säger: - Varför attackerar dom våra barn? Vad för sorts motstånd är det här? Det är kriminellt.

Detta är naturligtvis omöjligt för svenska medier att rapportera. Irakier som är emot 'rebellerna'? Inte möjligt! Det är ju de snälla, rara, fredsälskande 'motståndsmännen' som ska rädda irakierna från de stygga amerikanerna. Det vet ju svenska medier. Men tydligen inte irakierna.


Onsdag 2005-07-13 / 22.16
UTSMUGGLAT BREV FRÅN FÄNGSLAD IRANIER. Journalisten Akbar Ganji fängslades 2001 efter att ha undersökt vem som låg bakom morden på intellektuella dissidenter i Iran. Ett utsmugglat brev lyder: ”Jag kanske dör, men kärleken till friheten och törsten efter politisk rättvisa kommer aldrig att dö”.

Andrew Sullivans kommentar till brevet: ”Ytterligare en påminnelse om vem fienden är, och hur extraordinära människor är beredda att ta kampen mot fängslande och tortyr för frihetens sak”.

Men någon hjälp från västvärldens vänsterintellektuella kan Ganji inte räkna med, för de är fullt upptagna med att försvara terrorister som spränger barn.


Onsdag 2005-07-13 / 21.42
BEDRÄGLIG DIREKTÖR FICK 25 ÅRS FÄNGELSE. VD:n för WorldCom, Bernard Ebbers, som genom bedrägeri och svindleri orsakade en av historiens största konkurser dömdes av domstol på Manhattan, inte långt från Wall Street, till 25 års fängelse, rapporterar AP.

Se där, kapitalismens hemland nummer ett visar att man inte tolererar bedragare. I Sverige döms mördare till mindre än halva det straffet. Och att bedrägeri döms hårt är rätt. Kapitalismen bygger på tuff konkurrens, men systemet är helt beroende av en moral om att ingångna avtal hålls och att information som ges är korrekt. Utan raka fakta och tilltro till uppgifterna fungerar inte marknaderna. Till skillnad från vad många tror, kräver kapitalismen ett ärligt samhälle för att fungera väl.


Onsdag 2005-07-13 / 16.06
OM VI SLUTAR PROVOCERA DEM SLUTAR DE BOMBA? KNAPPAST. Det kan vara nyttigt med att repetera närhistorien för al-Qaidaterrorismen 1998-2005 eftersom så många glömt. Denna lilla illustrerande film börjar med Usama bin Ladins krigsförklaring, 'jihad', 1998 och vad som hänt därefter. Och 1998 visste ingen utanför USA vem Texasguvernören George W Bush var. Irakkriget hade inte startat. Ändå var det DÅ bombattackerna runt världen började.

Tänk att det ska vara så svårt att hålla i minnet!

I Times skriver David Aaronovitch, 'If we don't provoke them, maybe they will leave us alone.' You reckon so?.

Igår läste jag det kategoriska uttalandet '[Irakkriget] har tagit bort vår uppmärksamhet och resurser från dem som vi faktiskt borde ha bekämpat - al-Qaida', men samme person skrev direkt efter 11/9 att om USA invaderar Afghanistan kommer unga muslimer helt säkert att sluta upp bakom talibanerna och Usama bin Ladin. Med andra ord: Irak har tagit bort våra resurser från någonting som inte ändå inte borde skett ...

De heliga krigarnas kampanj utanför Mellanöstern startade när det såg ut att gå bra i förhandlingarna mellan Israel och palestinierna, inte när det gick dåligt. Man började för nära sju år sedan attackera USA:s ambassader (ingen Bush då) i Nairobi och Dar es Salaam och dödade 225 människor, de flesta afrikaner. Det var före 11/9 ...

Vad säger oss allt detta? För det första, om de inte sprängde oss [britter] i luften, skulle de spränga någon annan. Och du vet inte vem. För det andra, vem och var de spränger är i huvudsak en fråga om vad som är tillgängligt. Judar överallt, amerikaner efter det, shiamuslimer därefter och britter förmodligen på en fjärde plats. Afrikaner för skoj skull.

Om jag haft tid - eller fått betalt - skulle jag gärna gå igenom vad olika opinionsbildare, journalister och utrikeskorrespondenter sagt och skrivit sedan 11 september 2001. Skulle inte förvåna om det hade blivit en häpnadsväckande katalog över inkonsekventa argument och självmotsägelser. En sådan bok skulle ge en talande bild av tillståndet och kvaliteten i massmedierna. Och samtidigt vara underhållande läsning. En parodi, som är på riktigt.


Onsdag 2005-07-13 / 14.40
FREDSAKTIVISTER SKYDDAR SADDAM, MEN INTE IRAKS BARN. I Sydney Morning Herald avslöjas hur de tänker som inför Irakkriget ville agera som 'mänskliga sköldar' i syfte att rädda makten åt Saddam Hussein: Jihadists are targeting Western and Muslim societies alike.

Förra veckan berättade ABC TV om vänsteraktivisten Donna Mulhearn som presenterade sig som en självutnämnd mänsklig sköld vid starten av Irakkriget. Hon och hennes kamrater försökte placera sig nära viktiga irakiska mål för att försöka få koalitionen att undvika dem i sin militära operation i syfte att avsätta Saddam Husseins mördarregim.

Trots att de till George Bush, Tony Blair och John Howard sagt att de skulle stanna i Irak genom hela konflikten, föll de mänskliga sköldarnas organisation snart samman. Mulhearn sa i TV-programmet att hon slutade 10 dagar efter stridigheterna började. Hon visste 'att hon inte skulle klara av att se amerikanska soldater gå in i Bagdad' och att, trots allt, hennes sjuka mor ville att hon skulle komma hem.

Efter det har Mulhearn återvänt till Irak två gånger. Det som saknades i hennes berättelse, så som den visades i ABC, var något som helst engagemang i irakiska offer för självmordsbombningar och annat motstånd.

Det irakiska folket är för vänstern bara en spelpjäs som cyniskt används för att kritisera USA. När de inte kan användas för det, skiter man högaktningsfullt i om allihop dör i terrorattacker.

Vänstern totalitära rötter i 1900-talet första del, i Lenins ryska kommunister och i den italienska socialism som banade väg för Mussolinis fascister, blir allt tydligare i början på detta århundrade.


Onsdag 2005-07-13 / 14.12
24 BARNAMORD - FRAMGÅNG FÖR MEDIEVÄNSTERNS 'MOTSTÅND'? Minst 24 barn har dödats i ett attentat i Bagdad, rapporterar flera nyhetsbyråer.

- Barn samlades runt amerikanerna som delade ut godis. Plötsligt körde en självmordsbombare ut från en sidogata och sprängde sig i luften, sa ett ögonvittne till AFP.

För ett tag sedan skrev Åsa Linderborg, en framträdande vänsterintellektuell företrädare, i Aftonbladet att de som står för våldsdåden i Irak gör rätt. Hon sympatiserar med det hon kallar 'motståndsrörelsen' - en benämning som alla svenska medier håller med om. Vi är andra som kallar dem terrorister.

Frågan är om Åsa Linderborg nu jublar och hurrar för 'motståndsrörelsens' nya framgångar: högar med söndersprängda barn på Bagdads gator. Vänstern har en besynnerlig uppfattning om vad politisk kamp rättfärdigar.


Onsdag 2005-07-13 / 8.38
VÄLFÄRDSSTATEN BRYTER NER. Glömde länka till Anders Isakssons träffsäkra kolumn igår: När demokratin bygger fästningar. Där förklarar han det ökade våldet mot politiker:

I praktiken förmenas många förmåner som andra får. Resultatet blir frustration över att upplevda rättigheter kränks. Rättigheter har så länge varit politikens kungstema att den upplevda frånvaron av dem fungerar som ursäkt för alla möjliga handlingar. En man som satt eld på ett socialkontor skyllde i en insändare i Aftonbladet på att han inte fått den vård som han haft rätt till.

I Aftonbladet angriper Elise Claeson en annan effekt av välfärdsstaten i Bevare oss för terapeuterna:

Vårt gråta-inför-publik-behov och terapeuternas gråt-ut-budskap håller på att underminera de dygder som är grunden för västvärldens demokratier och öppna samhällen. Stoism är idag inte en dygd som den moderna människan hyllar. Att offentligt uttrycka känslor är att vara i takt med tiden, emotionellt korrekt. Särskilt i Sverige. Men britter och amerikaner håller på att tänka om. I boken One Nation Under Therapy – How the Helping Culture Is Eroding Self-Reliance (St.Martin´s Press 2005) varnar amerikanskorna Christina Hoff Sommers och Sally Satel för vad terapisamhället kan göra med stolta amerikanska dygder som mod och självtillit.

Onsdag 2005-07-13 / 7.56
LONODONTERRORISTERNA PÅ NAMNGIVNA. The Sun publicerar idag namn på de fyra misstänkta självmordsbombande terroristerna och bild på en av dem: The backpack butchers. De är alla födda i England, i familjer med ursprung i Pakistan.

Mark Steyn har gjort en tänkvärd iakttagelse i Daily Telegraph: Islam does incubate terrorism

När ett attentat som den i torsdags inträffar, händer två saker, vanligtvis inom några timmar om inte minuter: först går talesmän för islamisktiska lobbygrupper ut och varnar för en förestående angrepp på muslimer. Brittiska organisationer blev här slagna av ordföranden i Kanadas islamistiska kongress vars omedelbara reaktion på Londondådet var att utfärda ett uttalande om bönder för att 'Kanadas muslimer inte ska behöva betala för guilty by association'.

I de flesta fall skulle det anses stötande dålig smak att flytta fokus från ett verkligt 'hatbrott' genom alarmistiska uttalanden om ett icke existerande sådant. Men den verkliga tragedin bakom varje handling av 'intolerans' utförd av islamistiska bigotta verkar vara att den hypotetiskt kan provocera fram mer intolerans av oss oförlåtliga vita imperialistiska rasister.

Tisdag 2005-07-12 / 22.29
SHARIALAGAR I SVERIGE? Rättegången har inletts mot Mohammed Bouyeri, åtalad för att ha skjutit, skurit halsen av och fäst skriftligt budskap med kniv i buken på den döende Theo van Gogh på öppen gata i Amsterdam, rapporterar Independent i Man accused of Van Gogh killing refuses to recognise Dutch court. Den misstänkte, som är född i Holland av marockanska föräldrar, hade ett exemplar av koranen med sig och vägrade erkänna den holländska domstolen.

Enligt den svenska tolkningen av ”integration” kan han ha rätt. Så här definierar Sverige mot rasism (startat av Integrationsverket) innebörden i integration:

Till skillnad från assimilation som förutsätter anpassningen till majoritetens normer och förhållningssätt, betyder begreppet integration att olika grupper i samhället inte behöver ge upp sin särart ... Integration är en ömsesidig process även om uppmärksamheten ofta riktas på de grupper som ska komma in i samhället. Förändringen involverar både de(n) grupp(er) som ska integreras och samhället i stort.

Integration enligt denna politiskt korrekta tolkning ställer alltså samma krav på den ursprungliga svenska befolkningen att ändra sig och anpassa sig till de nyanlända i landet, som man ställer på nyanlända att anpassa sig till Sverige. Svensk juridisk tradition ska alltså stå tillbaka för sharialagar enligt islam, eftersom muslimer nu finns i landet. Integration betyder att de två olika traditionerna ska jämka ihop sig.

Det här är naturligtvis befängt. I American Spectator diskuterar Jed Babbin Deadly Tolerance - tolerans till döds. Han menar att tolerans har blivit ett kännetecken för demokrati, men när toleransen givits ”en betydelse bortom dess rättmätiga innebörd har den blivit ett recept för nationellt självmord”.

Det jag saknar är en ärlig och rak diskussion i mycket exakta termer om vad vi faktiskt menar med honnörsord som tolerans och integration. Alla använder dessa ord. Ytterst få vågar ge dem en exakt definition.

Mona Sahlin har sträckt sig så långt att hon inte tolererar hedersmord på flickor. Men var går gränsen för vår tolerans för andra kulturers straffsystem? Mitt svar är: noll-tolerans. I Sverige gäller svensk lag. Punkt. Men denna tolkning överensstämmer inte med den allmänna tolkningen av integration. Mitt svar är att jag inte stödjer integration enligt den tolkningen. Den officiella politikens mål borde vara: assimilation. De nyanlända bör så snabbt som möjligt lära sig att leva efter svenska regler. Världens största invandrarland, USA, talar enbart om assimilering. Och där kommer också immigranter betydligt snabbare in i samhället än i Sverige och Europa.

Om vi ska få ordning på den misslyckade integrationspolitiken måste vi tala klartext om de här frågorna. Så länge det officiella Sverige stoppar huvudet i sanden kommer det bara att bli värre.


Tisdag 2005-07-12 / 21.32
DOMARKRIGET TRAPPAS UPP. Ännu har inte president Bush nominerat någon domare till Högsta domstolen efter Sandra Day O'Conners avgång, men båda partier rustar för en strid som kan bli hetare än den om Irakkriget eftersom det i grunden handlar om viktiga inrikespolitiska frågor som domstolen kan komma att avgöra i framtiden. Demokraterna har, enligt Businessweek, vänt sig till styrelseordföranden för Walt Disney Company, George Mitchell, som tidigare varit senator och en av arkitekterna bakom fredsavtalet för Nordirland. En skicklig maktspelare som ska stoppa den nominering som Bush gör.

Republikanerna har anlitat skådespelaren och förre senatorn från Tennessee, Fred Thompson. Han har medverkat i flera av Hollywoods storfilmer (som Jakten på Röd Oktober, Cape Fear, I skottlinjen, Die Hard, Days of Thunder) i biroller som generaler och chefer. En skicklig opinionsbildare som når ut i medierna och som ska skapa brett stöd för den nominering Bush gör.


Tisdag 2005-07-12 / 19.03
REGIONER BETYDER MER FÖRMYNDERI. Av de repliker som formulerats i den animerade diskussionen om regioner har - talande nog - varken Anders L. Hansson eller Göran Hansson med ett ord berört lagstiftningsmakten eller beskattningsrätten. Göran Hansson verkar ha EU:s strukturfond (NUTS) som någon sorts förebild. Hjälp!

Det bekräftar min oro för att talet om regioner har inspirerats av EU-byråkratin. Det är alltså ytterligare ett lager av klåfingriga politiker som ska få plocka av medborgarna ännu mer av deras inkomster och hitta på ännu fler regler - vid sidan av allt det kommun, riksdag och EU hittar på varje dag.

Visst är det ett exempel på EU:s gaullistiska tänkande när man talar om regionala identiteter utan att alls förespråka inskränkningar i nationalstatens maktbefogenheter? Min linje om kommunalt självstyre - där landsting läggs ner och nationalstaten avlövas de flesta befogenheter i välfärdsproduktionen - innebär betydligt större respekt för autonomi och självstyre för exempelvis Gotland, än någon av nämnda debattörer visar. Tilltron till att medborgarna i Malmö och Vellinge ska välja politiker som agerar för Skånes bästa saknas hos Gösta Hansson. Däremot tror han att EU:s strukturfond vet hur Skåne ska skötas.

När det gäller Ilan Sadé hänvisar han i sin replik Regionalt självstyre i webbupplagan av Rådslag till högskoleförbundets skiss på grundlag. Där avlövas nationalstaten en rad uppgifter, men å andra sidan tar skissen bort det kommunala självstyret eftersom de måste underordna sig regionens beslut (kap 3, 7 §: ”beslut fattas, om ingenting annat föreskrivs i högre författning”). CHF garanterar inte kommunerna några befogenheter alls. Skissen kan alltså användas som en ny storkommunreform där regionerna tar över kommunernas alla uppgifter - simsalabim och antalet kommuner i Sverige blev 25.

Jag vill som sagt börja med medborgarens friheter. De ska respekteras. I civilsamhället löses det mesta som gemensamt behöver lösas. Kommunerna blir den demokratiska arenan för det som måste skötas offentligt. De är tillräckligt små för att medborgarna ska kunna lära känna sina folkvalda, ett krav som redan Aristoteles ställde upp för att demokrati ska fungera. I dessa lokala demokratier kan man sedan - om identiteten, kulturen och historien är tillräckligt stark - frivilligt samverka i regionala förbund. Jag förstår inte varför regionaliseringens förespråkare inte tror att de kommunala arenorna vill samverka regionalt. För mig antyder det att inte ens förslagsställarna tror att den regionala identiteten är särskilt stark i Sverige...

Tidigare inlägg:
• Efter nationalism - regionalism?
• Efter statsnationalism - kulturell identitet?
• Nationalism vs regionalism
• Regioner - definition saknas
• Kommunalt självstyre, inte regioner

Tisdag 2005-07-12 / 15.10
DANSKA FOLKET: VI SKA STANNA I IRAK. Berlingske Tidende publicerar idag en opinionsundersökning från Gallup som genomförts efter terrordådet i London.

Tre av fyra tror att Danmark under de närmaste åren kommer att bli mål för en terrorattack av fundamentalistiska islamister. Ändå råder stadig uppslutning om att den militära närvaron i Irak ska fortsätta, visar Gallupmätningen ... Bara var fjärde vill att Danmark ska dra sig tillbaka från Irak omedelbart.

Min respekt för Danmark blir allt större.


Tisdag 2005-07-12 / 14.37
FRÅN SREBRENICA TILL BAGDAD. Christopher Hitchens skriver i Slate om hur Srebrenica förändrade attityden till intervention i andra länder. Efter Srebrenica kunde ingen längre hävda att respekten för nationers ”inre angelägenheter” går före individernas rätt att inte massmördas. Och Hitchens påminner om vilka som motsatte sig de bombningar som efter Srebrenica blev legitima, till och med inom EU:

Varför motsatte sig Saddam Hussein, den store förkämpen för den arabiska och muslimsk saken, de amerikanska bombningarna mot de muslim-mördande serberna? Varför gjorde Kadaffi detsamma? Av exakt samma anledning som kristna fascister i Serbien nu motsätter sig befrielsen av Irak: De vet att deras huvudfiende är USA och att detta faktum övertrumfar alla andra hänsyn.

Det har snackats en massa nonsens i medierna senaste veckan om att Amerika har satt sina allierade, som Storbritannien, i en utsatt position som 'måltavlor' för terrorism. Varför förneka detta? Jag reflekterar över vad som inte gjordes i Srebrenica, och vad som borde ha gjorts i Rwanda, och vad som fick vänta allt för länge gentemot talibanerna i Afghanistan och Saddam-regimen i Irak, och jag tänker på vilken ära det är att ha sådana fiender. Att samexistera med dem är inte möjligt, vilket är bra, eftersom det varken är önskvärt eller acceptabelt. Högtidlighållandet av de döda i Srebrenica är också ett tidlöst vittnesmål om den ofrånkomliga slutsatsen.

Ja, de som ursäktar terrorism genom att komma med svepskäl och kritik mot USA och andra som verkligen gör något för att hindra de onda att utföra sina massakrer runt om i världen, ställer sig på de ondas sida. De är, på samma sätt som de undfallande ”fredsbevarande” FN-styrkorna i Srebrenica, medlöpare till massmord.


Tisdag 2005-07-12 / 10.57
TYSKLAND: KRISTDEMOKRATISKT REFORMMANIFEST. På tal om Tyskland så presenterade kristdemokraterna sin valplattform i går. Deutsche Welle rapporterar:

Även om de reformer som presenterades i dokumentet inte är så radikala som brittiske premiärministern Margaret Thatchers - med vilken Angela Merkel ofta jämförs - fick de generellt ett gott mottagande av näringslivet och ekonomer. 'Programmet är inget stort steg, men det är realistiskt och trovärdigt', säger ledaren i Financial Times Deutschland.

Man föreslår förvånande nog en momshöjning från 16 till 18 procent, vilket inte är populärt inom handeln. Mer väntat är förslag om sänkta inkomstskatter. Högsta marginalskatten sänks från 42 till 39 procent och låginkomsttagarnas skatt sänks från 15 till 12 procent, lovar kristdemokraterna. Man kommer också att reformera arbetsmarknadslagstiftningen: för företag under 20 anställda kommer inte anställningsskyddet längre att omfatta nyanställda. Det innebär att småföretag vågar anställa folk, eftersom de vet att de kan avskeda dem utan stora kostnader och byråkrati, om det visar sig nödvändigt.


Tisdag 2005-07-12 / 9.40
BBC REDIGERAR BORT ORDET 'TERRORISTER'. Daily Telegraph rapporterar att BBC nu inte längre kallar förövarna av förra veckans terrordåd i London för terrorister. Bloggaren Andrew Sullivan skriver:

Jag förmodar att vi ska vara tacksamma för att BBC under de första 24 timmarna efter dådet såg verkligheten, kallade det terrorism och rapporterade korrekt. Sedan tog PK-polisen över. [PK=politiskt korrekta]

Tisdag 2005-07-12 / 8.49
KRIS FÖR DE GRÖNA I TYSKLAND. För bara något år sedan stod Tysklands miljöparti på topp med 12 procent i opinionsmätningarna och stor popularitet för partiledaren och utrikesministern Joschka Fischer. Men sedan har den ekonomiska tillbakagången blivit tydlig för tyskarna. Miljöpartiet har av väljarna sparkats ut ur fem delstatsregeringar i rad och läget ser bekymmersamt ut inför förbundsdagsvalet i september, skriver Newsweek i De gröna tappar kraften.

Klassiskt gröna frågor som miljö, pacifism och feminism ses nu som flummiga av många. 'Gröna frågor är lyxfrågor', säger Thomas Petersen [vid opinionsinstitutet Allensbach] ...

Som över en natt har De gröna förvandlats från kelgrisen inom det tyska etablissemanget till symbol för det som plågar landet ... Tyskland förändrar sina värderingar bort från de post-materialistiska under de välmående 1970- och 80-talen ... till en mer konservativ fokusering på prestation, ansvar, familj, karriär och, i mindre utsträckning, även religion.

Är tyskarna på väg att vakna upp ur sina flummiga dagdrömmar? I så fall bådar det gott för Europa.



Måndag 2005-07-11 / 19.29
VÅLD FÖDER VÅLD, MEN ICKEVÅLD LEDER TILL BLODBAD. Ju mer man läser om Srebrenica och påminds om FN:s och västmakternas totala flatheten och undfallenheten mot bosnienserbiske generalen Ratko Mladic, desto mer förbannad blir man. FN följde blint devisen ”våld föder bara våld” och undvek till varje pris att skydda civilbefolkningen eftersom det skulle kunna provocera fram våld. När de holländska FN-soldaterna begärde flygunderstöd avvisades detta från FN-högkvarteret med att man begärt flyginsatser på fel blankett! (Källa BBC)

Och denna policy som ledde till massmord är Sveriges officiella hållning: ”våld föder bara våld”.

Srebrenica ska inte glömmas - för vi tänker göra exakt som FN-truppen där om vi får chansen: låta mördarna hållas utan att lyfta ett fingar. Hellre ett nytt massmord än griper in för att rädda tusentals människor från att avrättas.

Det finns alltså en fortsättning på devisen, som jag vill uppmana alla att komma ihåg och framföra till dem som säger första satsen: våld föder våld - men ickevåld leder till blodbad, kom ihåg Srebrenica.


Måndag 2005-07-11 / 15.14
SREBRENICA VISAR: PACIFISM LEDER TILL MASSMORD. I dag hedras minnet av dem som för 10 år sedan dog i slakten på civila muslimer i den bosniska staden Srebrenica. Minst 8.000 män mördades. Allt under Förenta Nationernas överinseende - och assistans. Hur kunde det ske? Svar: FN följde den pacifistiska principen 'våld föder våld'. FN-ledningen visste exakt vad som hände, men vägrade att ingripa. Man ville inte trappa upp våldet. Resultat: värre våld, tortyr, massmord.

Den som studerar historien finner snart ett tydligt mönster: ju längre man väntar och ju friare händer våldsverkare får, desto blodigare blir utfallet. Hela Nationernas Förbund rasade samman på 1930-talet eftersom man vägrade att ens hota om våld när fascistdiktaturer började ta för sig i Europa. Genom att låta våldsverkarna i Italien och Tyskland hållas - enligt den naiva strategin om att våld bara föder våld - blev resultatet världshistoriens största blodbad: 50 miljoner döda i andra världskriget.

Vi får inte glömma Srebrenica, brukar det heta. Men Sverige har redan glömt. Man fortsätter vika ner sig för våldsverkare, i en absolut absurd förhoppning om att ickevåld inte föder våld.

Sanningen är att den som inte tillgriper våld mot tyranner, fascister och mördare gör sig medskyldig till grymheterna. Vilket tydligt kan illustreras med just Srebrenica. Ur artikeln The Failure of International Peackeeping at Srebrenica i Harvard International Review:

Problemet för de holländska FN-trupperna, som förmodades vara instrument för en mäktigt internationell organisation, men i realiteten inte var något annat än vittnen till en massaker, fångades perfekt i Bosnisk-serbisk TV. I ett ökänt inslag visar Ratko Mladic skåla för sin 'seger' men den förlägne holländske befälhavaren, överstelöjtnant Tom Karremans, slött stående bredvid med ett glas i sin hand (Karremans hävdade senare att hans glas innehöll vatten). Ironin i att FN-befälhavaren, själv ett vittne till grymheterna, fångades på film som en medhjälpare till dödandet missades inte av någon, allra minst bland bosniska muslimer som såg scenen på TV.

Och alla som hävdar att 'våld bara föder våld' hamnar i denna situation. Som pacifister blir de inte bara oförmögna att hindra grymheter, de blir medhjälpare till våldshandlingar betydligt vidrigare än om man själv sett till att använda våld för att STOPPA våldsverkarna.

Ska vi aldrig lära oss?

Läs också dagens ledara i Wall Street Journal, Lessons of Srebrenica.


Måndag 2005-07-11 / 14.37
KONSTEN ATT LEGITIMERA RELIGIÖS FASCISM. I nya numret av Captus webbtidning medverkar jag med analys av socialdemokratiska ledarsidors reaktion på Londonattentatet: Socialdemokratiska tidningar legitimerar terrorn. Artikeln återger direkta citat som sedan tas på allvar: vad betyder ledarskribenternas budskap konkret? Vilka blir konsekvenserna om man skulle göra som dessa artiklar förespråkar?


Måndag 2005-07-11 / 11.55
ARBETSRÄTTEN, INTE IRAKKRIGET, SKAPAR FLER TERRORISTER. Som en drucken åsna envisas den vänstervridna journalistkåren med att utmåla Irakkriget som orsaken till 'radikaliseringen' av muslimer i Europa. De kastar sig över minsta tecken som synes peka åt det hållet, nu senast efter Londonbomberna, vilket framgår i DN-artikeln al-Qaida rekryterar bland Londons unga muslimer.

Men det är ju bottenlöst korkat att tro att människor plötsligt skulle bli massmördare därför att de inte gillar landets utrikespolitik. Eller så utgår de som hävdar detta att muslimer är en egen sorts särskilt irrationella varelser som vid minsta provokation dödar tusentals människor. Irakkriget - som fortfarande skedde efter 11 september - är bara ett svepskäl.

Grogrunden för att lockas av dödskulter och fundamentalism sitter - naturligtvis - mycket djupare. I aktuella numret av Foreign Affairs skriver forskaren Robert Leiken om Europe's Angry Muslims. Där pekar han på att de muslimer som kommit till Europa senaste halvseklet fortfarande inte är en del av de europeiska samhällena. I USA däremot har både den mindre muslimska gruppen immigranter som den stora spansktalande gruppen på kort tid assimilerats in i det amerikanska samhället. Invandrare blir snart i första hand amerikaner, i andra hand muslimer och andra identiteter kopplade till det egna ursprunget.

Men Europa har, genom att i socialistisk anda, skydda de som redan är inne i systemen - framför allt genom arbetsrätten - skapat en oöverstiglig mur för nyanlända att ta sig in. Det har skapat ett utanförskap där muslimska immigranter inte givits någon frihet att med egna medel visa vad man kan och etablera sig som tysk, fransman eller svensk. I Europa har muslimer blivit förpassade till välfärdsstatens bidragssystem. Det är så det socialistiska Europa visar sin solidaritet: ”Här, ta det här bidraget, och håll dig borta från vårt samhälle”. Det har därmed inte funnits någon som helst anledning för dom att sträva efter assimilering in i det land där man bor och lever, varken i första, andra eller tredje generationen.

Det som kallas ”integration” i Sverige och Europa handlar om att inte låta nya folkgrupper utveckla sitt eget företagande, sina egna idéer, utan hålla dom på mattan och behandla dom som offer som ska dirigeras likt barn, än hit än dit i olika AMS-program och sedan in i förtidspension. Det är klart att människor inte trivs med att betraktas som hjälplösa, obegåvade och handikappade.

Vad vi behöver är en öppen och fri arbetsmarknad, som i USA. Ge människor chansen att i frihet utveckla sina idéer. Avskaffa arbetsrätten. Avreglera. Släpp kreativiteten loss - också för immigranter. I ett fritt samhälle, där det hänger på din egen vilja och eget arbete, finns inte tid att bli fientlig - det finns ju så mycket att fixa, göra bättre och utveckla. I frihet.


Måndag 2005-07-11 / 8.55
FEMINISMENS FILOSOFISKA FLUM. I en matnyttig ledare av Roland Poirier Martinsson i SVD ges en filosofisk lektion om strukturalismen, den filosofi som feminismen vilar på.

Strukturalismen är en notoriskt luddig och svårbegriplig tankeriktning med rötterna i hundra år gammal lingvistik. För ett knappt halvsekel sedan fick en fransk tänkare vid namn Claude Lévi-Strauss för sig att tänkandet också kunde tillämpas på kulturer.

Lévi-Strauss idé var att människor med nödvändighet tänker i motsatspar, exempelvis "rått och tillagat", "manligt och kvinnligt", "kultur och natur", och så vidare. Denna och andra egenskaper i vårt sätt att tänka ger upphov till mentala strukturer. Vi är inte medvetna om dessa strukturer, men de ligger inte desto mindre till grund för hur vi organiserar vårt samhälle ...

Förtvivla inte om det verkar ogenomträngligt: inom den seriösa filosofin är strukturalismen sedan länge avfärdad som en osammanhängande modenyck.

Dock, inom feminismen har Lévi-Strauss världsbild blivit mycket populär. Anledningen är givetvis att den tjänar ett syfte, nämligen att skapa ett oantastligt argument för att män generellt förtrycker kvinnor i ett samhälle där vi faktiskt inte ser särskilt många tecken på att så skulle vara fallet.

Då vet vi på varifrån bluffen om de förtryckande strukturerna kommer. I sin blogg gör Roland följande tillägg, som många borde begrunda:

Ett intressant faktum är att strukturalismen är fientlig till individualiserade politiska lösningar, men ändå bejakas av många svenska liberaler.

Måndag 2005-07-11 / 8.55
GALEN LAG STÄNGER MUSEUM. I jakten på tobak har politikerna nu gått så långt att Tobaks- och tändsticksmuseet på Skansen i Stockholm måste stänga. Orsaken är en ny lag hindrar tobaksbolag att bekosta verksamheter som riktar sig till allmänheten, och museet finansieras av tobaksjätten Swedish Match: Ny lag tvingar Tobaksmuseet på Skansen att stänga.