En middag har temat 'Kan artister fortfarande förändra världen' (fortfarande?) ... Titeln på en annan middag är 'Kan engelska språkets monopol brytas?' (Förlåt att jag suckar) ... En panel frågar i titeln 'Varför kan inte Europa skapa några jobb?'. (Det temat förefaller mig beundransvärt - och uppfriskande - framsynt.) / Ur del 1

Det är en självklarhet i Davos - bland de deltagare jag möter - att ekonomin, också världsekonomin, är en tårta. Om en person innehar en större tårtbit betyder det att en annan person får en mindre bit (och det finns inga andra tårtor i köket). Men kom vi inte ur denna villfarelse när vi var 19 år eller så? / Ur del 2

Ämnet är Afrika och hur kontinenten kan hjälpas. Och svaret är - nästan uteslutande - mer pengar, mer pengar, mer pengar (från 'rika' länder - men vore det inte på sin plats att ta upp hur och varför dessa länder blev rika från början?) / Ur del 3

När [Turkiets premiärminister] Erdogan får frågan om sannolikheten för en Amerikansk attack mot Irans kärnvapenprogram, svarar han att det är 'för tidigt' att tala om det. Intressant att han inte avfärdar den idén rakt av. / Ur del 4

Förmodligen är Ukrainas nye president Victor Justjenko den mest inspirerande personen i Davos. / Ur del 5

Det slår mig att jag aldrig hört en regeringschef hålla ett tal helt ägnat att lyfta fram och slå ett slag för ett annat land [Polske presidenten Kwasniewski talar om Ukraina]. / Ur del 5

[Irans utrikesminister] Kharrazi förklarar ... att al-Qaida har skapats av USA i syfte att störta den iranska regeringen (Om detta är sant har de gjort ett dåligt jobb). Och det är lustigt att se hur ministern distanserar sig från Nordkorea. Hans andemening är 'de där människorna är galna'. / Ur del 6

New Republic (center-vänster) fokuserar man på oppositionens svar på presidentens årliga tal till kongressen. Båda använder ordet 'disaster', alltså katastrof om gruppledarna i senaten och representanthuset, Harry Reid och Nancy Pelosi. Oppositionen får, enligt traditionen, samma tillgång till alla TV-kanaler som presidenten, direkt efter hans tal.

De demokratiska partiledarna erbjöd varken en klar vision för sitt parti eller någon särskilt effektiv attack på presidentens agenda. Istället ... levererade de en blek mishmash av välkända och oprecisa idéer.

Torsdag 2005-02-03 / 8.27
OJÄMLIKHET I HÖGSÄTE. Efter de nya skandalerna i fack och parti framgår att socialdemokraterna övergivit jämlikheten. Socialdemkratiska partimedlemmar står över oss andra. Staten kan granska allt utom partimedlemmar (tipstack till Tobias):

TT 2002-08-04: ”Statsminister Göran Persson vill låta en kommission granska moralen inom näringslivet och lägga förslag för att återskapa förtroendet för företagen.”

Rapport igår: ”Behövs det en speciell etisk kommitté inom rörelsen?” Göran Persson: ”Nä det tror jag inte. Jag tror att vi klarar ut sånt här själva”.

Torsdag 2005-02-03 / 8.12
KÄNSLOMÄSSIGASTE ÖGONBLICKET under nattens tal var när, efter det att presidenten presenterat dem, irakiskan Safia Taleb al-Souhail, vars far avrättades av Saddam Hussein, kramade om och tackade Janet Norwood, mamma till marinsoldaten Byron som dödats under strider i Irak. Det är bara tack vare att unga amerikanska soldater offrar sina liv som Safia och andra irakier idag kan se framåt mot demokrati och frihet.


Torsdag 2005-02-03 / 8.04
DRÖMMAR BLIR VERKLIGHET. I ännu ett starkt tal, denna gång till Kongressen i State of the Union Address, gav president Bush sin bild av läget i USA och världen. Och vad uppgiften är framöver. Washington Post har gjort en pedagogisk grafik som visar vilka ämnen han tog upp och hur mycket tid de fick. Själv tycker jag avslutningen var bäst. Den uttrycker klart den starka och fräscha mentala attityd han och amerikanska folket har, men som vi i Europa så förtvivlat saknar:

Och vi lever i landet där stora drömmar föds. Avskaffandet av slaveriet var bara en dröm - tills den förverkligades. Befrielsen av Europa från fascism var bara en dröm - tills den uppnåddes. Kommunismens fall var bara en dröm - tills den blev verklighet.

Vår generation har egna drömmar och vi ser också framåt med självförtroende. Vägen mot framtiden är gropig och oförutsägbar - ändå vet vi vart den leder: Den leder till frihet.

Onsdag 2005-02-02 / 21.12
SLUTA FÖRLÅTA TERROR. I ett mejl hänvisas till en artikel i Kyrkans tidning där det hävdas att vallokaler inte hållts öppna för den kristna minoriteten i Irak. ”Visst, misstag kan begås, men inte får det väl gå till så här...?”

Själv undrar jag vad Svenska kyrkan och dess tidning egentligen står i Irakfrågan. Är de för demokrati i Irak? Frågan är - tragiskt nog - befogad. Med de vänsterperspektiv KG Hammar intagit är svaret inte självklart. Läs exempelvis denna ledare i Kyrkans tidning från förra året:

Terroristerna är inte i första hand ute efter att åstadkomma skada och död ... De fundamentalistiska grupperna inom islam kräver en återgång till Guds vilja. Terrorn ska ses som en försvarsmekanism ...

Inte ute efter död? Terrorism som försvarsmekanism? Skitsnack! Vad är detta, om inte att försvara terrorismen?! Med ett sådant perspektiv är det inte svårt att förstå varför Kyrkans tidning försöker svartmåla söndagens demokratiska val. Det är vad terroristerna önskar. Vi måste inse att det i västvärlden idag finns starkt antidemokratiska strömningar som är ett resultat av en dogmatisk antiamerikanism. Det har blivit viktigare att vara emot Amerika, och det Amerika vill, än för demokrati.

Jag kommer inte att ta någon kritik mot söndagens val på allvar, annat än från de som innan valet demonstrat att de vill demokrati i Irak. Risken att övriga har andra motiv för sin kritik mot Irakvalet än att stärka demokratin, är överhängande.


Onsdag 2005-02-02 / 16.15
LO ÄR FIENDEN. PJ Anders Linder gör en träffsäker kommentar om nya naiva propåer om att de borgerliga borde närma sig LO: ”En sådan organisation ska borgerligheten inte fjäska för utan mobilisera emot!”

Exakt. Som framkom när jag i våras frågade ut Wanja Lundby-Wedin i Korseld så gömmer hon sig bakom företagen när tydliga krav på förändrad arbetsrätt förs fram. Eftersom företagarorganisationer - och borgerliga partier - är så flata kan LO stämpla förnyelsekrav som extremistiska, för inte ens företagarorganisationerna vill ha några förändringar.

Ska Sverige kunna komma tillbaka i tillväxtligan krävs det att man talar ur skägget.


Onsdag 2005-02-02 / 15.46
DEMOKRATINS MARTYRER. I New York Times rapporteras om begravningar av dem som dödades under valsöndagen i Irak. En bloggläsare skriver i mejl om artikeln:

Borde vara obligatorisk läsning i skolorna och skulle kunna garantera ett 100%-igt valdeltagande 2006, säg den soffliggare som inte skulle resa på sig efter att ha läst den här artikeln.

Onsdag 2005-02-02 / 15.46
DYSTERKVISTARNA IGÅNG IGEN OM IRAK. Det tog inte många timmar efter valet i Irak innan alla defaitister i medierna började tjata och gnälla. DN/TT meddelar skadeglatt: ”Glansen har börjat mattas kring det succéförklarade valet i Irak. Enligt interimspresidenten fick tiotusentals aldrig rösta och bland landets minoriteter växer protesterna mot oegentligheter och stängda vallokaler.”

Nu har man sett en chans att åter kritisera allt som sker i Irak. Att man därmed ställa upp på terroristernas sida i kamp mot demokratisering tycks inte bekomma dem.

Sanningen är ju att ingen lovat eller förväntat sig att valet skulle nå den kvalitet vi ställer på hemmaplan. Valet i söndags syftade först och främst till att i handling, inte bara ord, visa irakierna att självständighet ligger inom räckhåll och visa omvärlden att irakierna inte är ligister och terrorister utan hyggligt folk som längtar efter självstyre. Valets enorma värde ligger på det psykologiska planet, inte minst därför att det kommer att ske flera demokratiska val framöver då valorganisationen kan förbättras. Söndagen var ett första steg av många, inte steget.

Det är heller ingen slump att det är den interimistiske presidenten som framför kritik. Han är sunnimuslim och företräder den minoritet som haft svårast att delta i valet eftersom terroristerna är sunnimuslimer och i dessa områden kunnat ställa till mest skada. Valets budskap är tydligt också till sunnimuslimerna: sluta gömma terrorister! Ta istället chansen att vara med och forma Iraks framtid!

Alla valets syften har uppfyllts med råge. Irakierna har demonstrerat att de vill ha en demokratisk utveckling. Men det vill svenska och europeiska medier inte ta in.


Onsdag 2005-02-02 / 7.46
THATCHER REGERAR! På fredag kommer den politiske journalisten John Sergeant ut med en ny bok om Margaret Thatcher: Maggie: Her Fatal Legacy. Inför publiceringen har författaren skrivit om boken i Times.

När Thatcher lämnade Downing Street i slutet av 1990, efter att ha fått ett så svagt stöd av det egna partiets parlamentsgrupp att det tolkades som ett misstroendevotum, trodde många att hennes inflytande var slut. Men Sergeant visar att Thacher såväl hos nuvarande konservative ledaren Michael Howard som premiärminister Tony Blair i allra högsta grad är närvarande.

Det Tony Blair mest beundrar hos henne är förmågan att åt partiet i regeringsställning staka ut en kurs för historiskt radikala förändringar av Storbritannien och målmedvetet följa den. Och det framkommer att Thatcher fortfarande saknar möjligheten att vara premiärminister och att hon starkt värdesätter att Tony Blair emellanåt hör av sig och vill ha hennes råd.


Onsdag 2005-02-02 / 7.46
DEAN DOMINERAR. I takt med att kandidater till ordförandeposten i det demokratiska partiet i USA hoppar av, blir det allt klarare att Howard Dean kommer att vinna. Märkligt nog är det republikanerna som allra mest applåderar det valet...

Som framträdande presidentkandidat i primärvalet visade sig Dean ha mycket häftigt humör och dålig organisationsförmåga. Det som ändå gör att han är populär bland partiets aktivister är att han var så aggressivt emot Bush. Kanske inte de bästa egenskaperna för någon vars huvuduppgift ska vara att organisera ett parti inför ett val om 4 år.


Tisdag 2005-02-01 / 21.56
MARINERAD I (S)JÄLVGODHET. LO-ombudsmannen Olle Sahlström är en sanningssägare som jag har mycket stor respekt för. Som tidigare nämnts (se blogg 25 okt 2003) har han bidragit med det mest insiktsfulla arbetet om arbetarrörelsen på många år: boken Den röde patriarken.

I SVT:s rapport är han ikväll inte nådig mot s-riksdagsmannen Ola Rask och de andra korruptionsskandalerna inom fack och socialdemokrati: Det handlar om girighet och är ett tecken på moraliskt haveri. ”Arbetarrörelsen har blivit marinerad av självgodhet.” Som andra sanningssägare är Sahlström utfrusen. Men ska Rörelsen komma ur nuvarande situation, behöver man ledare som ser klart och inte hymlar om hur det är.


Tisdag 2005-02-01 / 21.56
TRAMPAD PÅ TÅRNA. När bloggen Stockholm Spectator tar upp svenska bloggar till vänster som av någon anledning talat tyst om det irakiska valet, resulterar det i en lång rad kommentarer. Arga. Träffade?


Tisdag 2005-02-01 / 15.15
RIKSDAGSKANDIDAT? NEJ, TYVÄRR. Har fått brev där Centerpartiets nomineringskommitté frågar om jag accepterar den nominering som föreslagits dem inför valet 2006. Tänk att den tid då jag var väldigt engagerad i partiet, känns så avlägsen. Det var mycket lärorikt och skulle aldrig velat ha det ogjort.

Men samtidigt vill jag inte göra om det - iallafall inte inom ramen för nuvarande partier och valsystem. Alla partier är för snäva, där den samhörighet i klass och yrken som fortfarande är partiernas själ närmast kan liknas med en urvuxen gammal kavaj från 70-talet (och då tänker jag på att medborgarnas kunskaper och självständighet vuxit, snarare än på midjemåttet). Partierna är inte inbjudande, även om de kan locka med kandidatur i allmänna val som faktiskt kan leda till en plats i den lagstiftande församlingen.

Hela grejen med partier och medlemskap är mossig. På något sätt är det paradoxalt: när man träder över tröskeln in i ett parti måste man byta det vida, spännande globalt gränslösa perspektivet, till att till yttersta visheten på jorden upphöja ett dammigt byråkrattorftigt partiprogram. Att träda in i partipolitik skulle för mig idag kännas som att rycka in i lumpen: man tvingas lämnar huvudet utanför och göra som man blir tillsagd. Iallafall om man vill få uppdrag.

Partier tänker inte. Kollektiv tänker inte. Sammanträden produceringar inga idéer. Det gör däremot människor. Svensk politik har genom det stenhårt partistyrda statsskicket eliminerat individens uppfinningsrikedom, nytänkande och sunda förnuft. I partierna styr kollektiv som ser varje ny idé som ett hot - mot den interna enigheten, mot gamla partiståndpunkter, mot de förutsägbara möjligheterna att göra karriär utan att någonsin behöva tänka en egen tanke.

I Sverige och Europa har demokrati förvanskats till att bli liktydigt med kollektivism.

Jag skulle gärna vilja delta i politiken igen. Nej, jag ralierar inte. Men då måste det finnas möjlighet att kandidera som den man är, inte som en slav under en partifana. Det måste vara möjligt att tycka och tänka, utan att bli betraktad som en bråkstake. Ett sätt att uppnå detta är att återinföra enmansvalkretsar. Då får vi inte bara bättre kontakt mellan väljare och valda, utan också högre till tak och den miljö som krävs för att få fram statsmän som Louis De Geer - som själv aldrig var med i något parti eftersom det där är, som han sa, svansen som styr huvudet.


Tisdag 2005-02-01 / 12.51
DAVOS FÖR HÖGRE SKATTER. Det World Economic Forum som en gång var till för att diskutera näringsliv och ekonomi har blivit en tummelplats för politiskt korrekta skådespelare och politiker som vältrar sig i plattityder och allehanda dåraktiga utspel.

Jay Nordlinger ger referat med stor distans (för att överleva alla överdoser av pompös självgodhet). Smakprov ur Från Davos, del 2 och del 3:

Sedan lägger han fram sitt förslag: Chirac vill att regeringar ska öka sitt bistånd till tredje världen och införa speciella skatter - på finansiella transaktioner, på flygbiljetter, på allt som som rör sig. Vad sägs om det förslaget, framfört i Schweitz? ...

I Davos har man infört förbud mot slipsar. Men inte alla följer det. Vid mitt bord satt en förmiddag ett par italienare som var synnerligen välklädda - ingen överraskning. Fiskar simmar, fåglar flyger och italienare måste klä sig snyggt, med slips och allt.

Chefen för International Peace Research Institute i Stockholm [SIPRI] ... Alyson Bailes säger vid ett tillfälle att hon inte är lika orolig för Kina eller Iran, som resten av oss är. Åh? säger Barney Frank. Vilka är hon oroliga för, då? Hon svarar "Saudiarabien, Irak, Syrien, Israel." (Hon sa åtminstone Syrien.) Verkligen, svarade Frank - du är mer orolig för Israel än för Iran eller Kina? Oh, ja.

Tisdag 2005-02-01 / 12.51
EU - DIKTATURERNAS VÄN. Inte nog med att EU-ledarna motarbetat eller låtit bli att lyft ett finger för demokratiseringen av Irak, nu tar man steg som Vaclav Havel (i DN-kolumnen Handlingar som innebär och förebådar svek) kritiserar i hårda ordalag: ”I dag dansar EU efter Castros pipa.”

I sin antiamerikanska iver har Europa slagit in på en allt mörkare väg. För att kunna vara emot USA måste man bli för världens diktaturer.


Tisdag 2005-02-01 / 8.38
TVÅ FRAMGÅNGSRIKA VAL. Svante Cornell vid institutionen för Östeuropastudier, Uppsala universitet, skriver i Sydsvenskan att valet i Afghanistan i oktober och gårdagens val i Irak blivit framgångar. ”Kanske är det nu dags för USA:s kritiker att tänka om.” Hell yeah!


Tisdag 2005-02-01 / 8.28
BBC BER OM URSÄKT FÖR FELAKTIGA UPPGIFTER. BBC lyfter likt många andra medier hellre fram tråkiga nyheter från Irak än goda. Och jakten på negativa nyheter är så stark att det inte sällan blir fel. BBC skickade ut uppgifter om att den USA-ledda koalitionen som befriade Irak skulle dödat fler irakier än terroristerna. En uppgift krigsmotståndarna genast, i stor skadeglädje började sprida. En uppgift BBC nu tar tillbaka. Med 'militära operationer' avsågs också eldstrid med terorister och därmed dödade terrorister. Alltså inte främst civila irakier.


Tisdag 2005-02-01 / 8.08
OLA RASK - HÖGADEL. Nya avslöjanden om skumraskaffärer utförda av s-riksdagsmannen Ola Rask duggar tätt. Fackmedlemmarna har fått betala ombyggnader av sonens bostad. Lämnar reseräkning trots tjänstebil, attesterade av dottern. Behållit vd-lön från fackligt ägda konferensanläggningen Rönneberga trots riksdagslön. Och så vidare. Ola Rask är inte vilken riksdagsledamot som helst. Även om han inte är känd av allmänheten tillhör han högadeln inom socialdemokratin, sitter i partistyrelsen och har stort inflytande internt.

När ska svenska folket se hur genomruttet det gamla arbetarepartiet blivit?


Tisdag 2005-02-01 / 7.58
CENTERN I KORSELD. I SVT24-programmet Korseld kommer CUF-ordföranden Fredrick Federley att ställas mot väggen för utspelet om att kärnkraften kanske inte borde avvecklas så fort som möjligt. Ja, för min del ska jag snarast understryka det kloka i den tanken, och peka på att Federley har bredare stöd än många tror.


Måndag 2005-01-31 / 19.58
HILLARY CLINTON KOLLAPSADE mitt under ett tal inför handelskammaren i Buffalo, New York. Hon fick vård av ambulanspersonal på plats och ville inte följa med till sjukhus. Hon mår nu bra, enligt medarbetare. Senator Clinton, 57, förväntas försöka bli presidentkandidat 2008.


Måndag 2005-01-31 / 19.58
NYHETSSITE. Ju större internet blir, desto viktigare blir siter som hjälper till att gallra i flödet. Captus syftar till att lyfta fram intressant material ur borgerlig synpunkt. Ett bra initiativ.


Måndag 2005-01-31 / 16.47
BESKED FRÅN IRAKIERNA. Den starkt Bush-kritiska tidningen New York Times skriver i ledaren Message From Iraq:

Alla som gör anspråk på att kämpa i det irakiska folkets namn måste nu erkänna att - i ett öppet uttryck för folkviljan - irakierna har givit ett klart besked om att kommande stridigheter enbart ska utkämpas på den fredliga och konstitutionella arenan.

Wall Street Journal skriver i ledaren The New Iraq:

Nu när irakierna har röstat kommer den nya linjen bland kritikerna mot Irakkriget att vara att 'val inte är demokrati'. Okej, val kanske inte är tillräckliga för demokrati, men de är nödvändiga. Alla vet att strider och kompromisser väntar om det nya Irak ska lyckas. Men gårdagens demonstration i mod och hopp av miljoner irakier motbevisar dem som cyniskt säger att araber och muslimer inte vill ha demokrati.

Washington Post skriver i ledaren A Vote to Persevere:

Gårdagen gav, trots allt, amerikaner en god bild av vilka USA slåss för: miljoner av vanliga människor som lidit i åratal under diktatur och som nu desperat vill leva i ett fritt och fredligt land. Detta val var en akt av mod och framtidstro - och ett svar på frågan om missionen i Irak är rätt och värdig.

Dallas Morning News skriver i ledaren A Magnificent Day in Iraq:

För en gång skull ger nyheterna från Irak oss skäl att hoppas. Kampen för mer frihet upphör aldrig, men låt oss njuta av stunden och gratulera både det irakiska folket och de amerikanska soldaterna som bidrog till att ge dem en gåva av extraordinär betydelse i mänsklighetens historia: rösträtten.

Måndag 2005-01-31 / 16.27
EN VALLOKAL I NAJAF. I Slate rapporterar Ghaith Abdul-Ahad detaljerat från vallokalen i grundskolan Barada i Najaf där 1700 irakier står på röstlängden. Beskrivningen ger nästan känslan av att det kunde varit en vallokal i Sverige.


Måndag 2005-01-31 / 15.12
SÅÅÅ SVÅRSMÄLT FÖR VÄNSTERN. Den politiska vänstern vacklar nu. Ska man fortsätta ge sitt stöd till terrorister och mördarband i Irak? Eller ska man stödja demokratin? Ett extremt svårt val, uppenbarligen. En som vrider och vänder på sig är Göran Greider i dagens Metro. Först är han konstruktivt postitiv:

Kritiken mot det orättfärdiga kriget måste emellertid skiljas från det löfte om demokrati som nu, trots alla svårigheter, föds i det sargade Irak. De som är kritiska till USA:s agerande måste ha modet att så att säga nollställa sin analys och utgå från en enda övergripande sak: att stödja det som är bra för den irakiska civilbefolkningen. Och valet är ett steg framåt.

Men Greider orkar inte hålla sin egen nollställning i många sekunder. Bara några meningar senare har han vänt 180 grader:

Det är tragiskt att amerikanerna inte lyckats skapa lugn och ro i landet, utan förvandlat Irak till en tummelplats för islamisk terrorism. Det är nämligen inte bara terrorister som står för våldet mot de civila: allt tyder på att ockupationstrupperna är lika ansvariga för detta våld.

Jasså, det var alltså lugn och ro innan landet befriades?! Varför är vänstern så blind för dikaturers våld och massmord? Varför ser man ett antal fall av misshandel utförd av amerikanska soldater som värre än de miljontals som dödats av Saddam Hussein? Vänstern tar allt människovärde från diktaturernas offer. De räknas inte. De finns inte. De är luft.


Måndag 2005-01-31 / 8.33
FÖR ATT SUMMERA. Så här summerar bloggaren Andrew Sullivan läget dagen efter det irakiska valet:

För två år sedan befriade Västvärlden Irak. Men igår befriade irakierna sig själva.

Måndag 2005-01-31 / 8.33
KAMP FÖR DEMOKRATI. Även förbittrade européer borde nu inse att Irak handlar om en kamp för eller emot demokrati. Obeserver, en del av Europas hetsigaste anti-krigstidning Guardian, skriver:

Valet i Irak är utan motsvarighet. Aldrig, inte ens under Weimar-Tysklands sista döende dagar när nazister och kommunister utkämpade gatustrider, har det förekommit ett så samlat försök att förstöra ett val genom våld ...

Detta får en att undra om vänstern glömt rätta namnet på människor som bombar vallokaler, dödar valarbetare och mördar kandidater - fascister.

Måndag 2005-01-31 / 8.33
IRAKISKA BLOGGAR KOMMENTERAR VALET. Wall Street Journal citerar 19 irakiska bloggar om läget under valdagen.