Bloggens intervjuserie med EU-kandidater har nöjet att presentera: Abir Al-Sahlani, 33. Hon har en ovanlig bakgrund, och jag tänker då inte främst på att hon är flykting från Irak, utan att hon varit med i arbetet för att bygga demokrati i Irak sedan diktatorn hennes familj flydde ifrån störtats.
I Bagdad tjänstgjorde i parlamentet för ett nytt liberalt parti under första mandatperioden, och vet demokratins värde. Det är intressant att höra henne berätta om villkoren i ett land som lidigt svårt i mer än tre årtionden av en brutal diktatur, och sedan får chansen att skapa något nytt. Det är inte lätt att fylla ett så stort maktvakuum, och mörka krafter försöker ta den med våld.
Al-Sahlani förstår vad demokratiska brister är, en inte onyttig erfarenhet i EU-sammanhang. Hon står på plats 3 på Centerpartiets valsedel.
Här är hennes svar:
1. Vilken kommissionärsportfölj tycker du Sverige ska välja för kommande fem år, om vi fick välja fritt – och varför?
Utrikeskommissionären. EU behöver öka ambitionen att vara en ansvarstagande global aktör. För Sveriges del skulle det ansvaret innebära en annan bild av vad vi vill med vårt medlemskap.
2. Jordbruksstödet utgör hälften av EU-budgeten. Tillsammans med tullar och andra handelshinder orsakar detta katastrof för fattiga länder som vill exportera istället för att leva på bistånd. Vad tänker du göra åt CAP i parlamentet?
Rösta för nedmontering av handelshinder och alla reformer av CAP som innebär minskade regleringar och stöd.
3. Vad är du beredd att göra för att stoppa flyttcirkusen mellan Strasbourg och Bryssel?
Det alla parlamentariker kan göra – bilda opinion och vädja till medlemsländerna att förändra saken. Tyvärr är det ju regeringscheferna som har makten över flyttvansinnet.
4. Det råder strängt förbud att sälja snus i EU (med Sverige som enda undantag). Är inte detta ett bevis på att små länders kultur missgynnas i EU och att varken subsidiariteten eller öppna gränserna gäller?
Jag skulle inte vilja gå så långt. Det är snarare ett tecken på ett missriktat försök att visa handlingskraft, där man inte vågade ge sig på de stora tobaksbolagen och istället angrep de små. Jag ser det som ett systemfel, där en organisation som inte får agera i stora frågor istället börjar peta i alla möjliga mindre. Det blir ett slags omvänd federalism, där EU inte ägnar sig åt stora frågor, utan bara detaljer som ställer till förtret i vardagen.
5. EG-domstolen har i Vaxholmsmålet slagit fast att svenska villkor ska gälla angående minimilön, semester mm. Är inte det ett brott mot principen om fri rörlighet för tjänster? Borde det inte räcka med anställningsavtal i hemlandet?
Svår fråga. Huvudregeln bör vara att avtal i hemlandet gäller, men jag
tycker att det är en hygglig balans att komplettera med minimiregleringar. Däremot ska svenska fackföreningar naturligtvis inte kunna ställa krav på kollektivavtal eller något slags ”genomsnittslöneresonemang”. Fri rörlighet är en av de viktigaste grundpelarna inom EU, precis som frihandel.
6. Ska Sverige leda en ny militär snabbinsatsstyrka i EU, battlegroup 2011?
Ja, men helst skulle jag vilja se en gemensam organisation, där medlemsländerna är permanent delaktiga. Den nuvarande ordningen där ansvaret roterar innebär naturligtvis alltid att de länder som för tillfället har ”jouren” kommer att vara tveksamma till att använda insatsstyrkorna. EU behöver mer gemensamt och solidariskt ansvar för säkerhetspolitiken.
7. Turkiet krävde inskränkningar i yttrandefriheten för att man skulle godkänna danske statsministern Anders Fogh Rasmussen som ny generalsekreterare i Nato och sade inför hemmaopinionen att man lyckats. Kan Turkiet bli EU-medlem om man vill avskaffa yttrandefriheten i Europa?
Nej. Det är viktigt att Turkiet får möjlighet att bli medlemmar, men kraven på respekt för demokrati (inga fler militärkupper), yttrandefrihet (inte bara i Danmark utan också för kurderna i Turkiet) och mänskliga rättigheter (stopp för tortyr och godtyckliga gripanden, slut på diskrimineringen av den kristna minoriteten) får inte vara förhandlingsbara. Det krävs alltså en omfattande reform av den turkiska konstitutionen för att ett medlemskap ska vara möjligt.
8. Lissabonfördraget innehåller ingen möjlighet för väljarna att utkräva ansvar av en regerande majoritet och ge makten till ett regeringsalternativ i opposition. Är detta acceptabelt ur demokratisk synpunkt?
Lissabonfördraget skapar inte någon riktig regeringen för EU, där är vi inte än. Därför blir det svårt att utkräva direkt ansvar när man har en blandning av direkt och indirekt demokrati. Än är Europa inte moget för ett federalt system, men så länge måste parlamentets roll stärkas för att bevara och bevaka individernas påverkansmöjligheter!
9. Under 2008 röstade de borgerliga och socialdemokrater lika i 97% av 535 voteringar. Är det någon skillnad alls mellan blocken?
Det tycker jag. Men EU präglas dels av förhandlingsdemokratin, där frågor avgörs genom stora kompromisser, dels av maktdelningen som innebär att parlamentet måste agera som en enhet gentemot ministerråd och kommission.Men även i Sverige röstar blocken för det mesta gemensamt eftersom det stora flertalet frågor inte är partiskiljande.
10. Är det Iran, Hamas och Hizbollah som är huvudhindret för fred i Mellanöstern och som därmed ska pressas av EU, eller är det Israel som utgör främsta hindret för fred och ska bojkottas av EU?
Jag tycker inte frågan bör ställas på ett så polariserande sätt. EU:s trovärdighet som samtalsledare i konflikten måste bygga på att man inte väljer sida nationsmässigt, utan utgår från tydliga principer om demokrati, rättsstat och mänskliga rättigheter som tillämpas i resonmangen med båda sidor. Från den utgångspunkten ser jag sorgliga misslyckanden på båda sidor, där konflikten fått en religiös status och därmed blivit än svårare att lösa.
Klart är att det största hotet är den oheliga alliansen mellan Hizbollah, Iran, Hamas och Syrien. Men bojkotter och isolering skulle bara bidra till att isolera konflikten ytterligare. EU:s insatser i dessa samhällen borde istället inriktas på att åstadkomma social förändring för att minska grogrunden för extremism och på ett målmedvetet stöd till demokratiska alternativ.
Eftertänksamma svar. Mitt intryck är att Abir är en engagerad politiker som jag skulle kunna rösta på.
Se TV4-intervju: Abir hade en dödsdom över sig som 1-åring
(Andra intressanta bloggar om politik, Abir Al-Sahlani, Centerpartiet, Europa, EU, EU, EU-parlamentet, EU-val, EU-valet)