Bloggarkiv:
i hjärtat rebell

Dick Erixon:
Kommentarer 31 okt - 6 nov 2005

Söndag 2005-11-06 / 14.15 länk
FRANKRIKES KRIS ÄR EUROPAS KRIS (II). Niall Ferguson tar i kolumnen You shouldn't have to burn cars to get a better life - ask my Bolivian cleaning lady också upp den ofrånkomliga frågan om USA:s liberala arbetsmarknad:
[Assimileringen] fungerar. Jag kommer tydligt ihåg dagen då den bolivianska städerskan vi anlitade i New York hade klarat testet, svurit eden och blivit medborgare i Förenta Staterna. Hon var euforisk. 'Vad ska du göra nu?', frågade jag. 'Studera juridik', svarade hon. Och gjorde det.

Som detta antyder, är Europas problem också ekonomiska. På en fri arbetsmarknad som den i USA får immigranter jobb; de är inte arbetslösa i högre grad än amerikanska arbetare.
Om det viktigaste problemet med immigranterna i Europa är ovilja att lära sig språket och bristande ansträngningar - från alla håll - i strävan att bli svensk (eller fransk, eller tysk), så är den andra avgörande faktorn Europas arbetsrätt. Ju fler rättigheter man ger dem som har fast anställning, desto svårare blir det att få en fast anställning. Rättigheterna höjer tröskeln katastrofalt högt. Företag vågar inte anställa, eftersom man inte blir av med folk som inte klarar jobbet eller inte längre behövs.

Med liberalare arbetsrätt skulle de (allt färre) som har fast anställning tappa en del av sin trygghet. Visst är det så. Men samtidigt skulle företag och arbetsgivare mycket lättare våga anställa fler. Flexibiliteten på arbetsmarknaden skulle öka. Och denna flexibilitet är immigranternas bästa vän. Den gör det möjligt att få arbete.

Europa kommer aldrig att kunna lösa problemen med allt mer isolerade immigranter utan att ta tag i dessa två frågor. Men hittills har Europas etablissemang blundat. Ju längre man blundar, desto värre kommer problemen att bli. Och desto mer utrymme ger man dem som vill exploatera problemen i onda avsikter - såväl nya islamofascister som traditionellt europeiska fascister.


Söndag 2005-11-06 / 13.22
länk
FRANKRIKES KRIS ÄR EUROPAS KRIS (I). Det är komiskt att höra lunchekot i radion tala i flera minuter om tionde nattens vandalisering, bränder och upplopp i Frankrike utan att nämna vilka som bor i de förorter där kravallerna är som värst. Lika hårt tillrättalagd och censurerad blir inte verkligheten i Niall Fergusons kolumn i Sunday Telegraph:
Avslöjande nog är de upploppsmakare som arresterats så här långt nästan uteslutande söner eller sonsöner till immigranter. Deras historia är en sorgelig berättelse av underprestation i skolan, arbetslöshet och kriminalitet.

Immigrationen behöver dock inte betyda social exkludering. De flesta som flyttar från fattiga till rika länder gör det av de bästa intentioner: att arbeta hårt och skapa ett bättre liv för sig själva och sina barn. Jag skriver den här kolumnen från USA, ett land byggt på immigration. Och USA har varit överlägset i förmågan att inkludera nykomlingar i det amerikanska samhället.

Inte för så länge sedan besökte jag en mellanstadieskola i Texas, inte långt från gränsen till Mexiko. Dagen började med att hela klassen sjöng: 'Jag är stolt att vara amerikan, vara amerikan, vara amerikan / Jag är stolt att vara amerikan, leva i Amerika - okej!' Svårt töntigt, visst. Men dessa barn sjöng med engagemang och kraft. Vart enda ett av barnen hade mexikansk bakgrund.

Strävan efter att amerikanisera immigranterna tar sig många olika uttryck. För att kvalificera sig för medborgarskap behöver du demonstrera att du inte bara behärskar engelska språket utan också har 'kunskap om och förståelse av fundamentala aspekter av USA:s historia och om principerna för det amerikanska samhällets styrelseskick' genom att svara på frågeformulär med frågor som 'Vem sa: ge mig frihet eller ge mig döden'? Svaret, som jag inte kände till, är Patrick Henry, en frihetsrevolutionär från Virginia.
Så gör man i landet som i mer än tvåhundra år tagit emot våg efter våg av immigranter. Ska samhället hålla ihop, ska det utvecklas, ska det fungera, måste nykomlingarna assimileras in i landets kultur, språk och sociala livsmönster.

Problemet är att hela Europa hycklar på denna punkt. Man menar att nykomlingarna ska bevara sina identiteter, sin kultur och sitt språk. Men hur i jösse namn ska de då kunna lyckas i sitt nya land!? Självklart måste de som flyttar från sitt gamla land till Europa, till Frankrike eller Sverige, dra konsekvensen av det. Det nya landets regler, kultur och språk är nu det man har att lära sig och leva efter.

Lunchekots nyhetsrapportering är därmed ett tydligt exempel på det som är fel i Sverige och Europa: man försöker blunda, allt hårdare, för realiteterna. Man försöker förtränga orsakerna till problemen. Vi måste ju tvärtom öppna ögonen och se problemen för att kunna ta itu med dem.

Om immigranternas barn i allt större grad går ut grundskolan utan fullgott betyg ökar givetvis risken att hamna i livslångt utanförskap. Om man i de svenska förorterna inte kan andra svenska ord än 'hora' så är den självklara konsekvensen att man aldrig kommer att få ett riktigt arbete.

Med assimilering menar jag inte att man ska förakta sitt ursprung, men man måste acceptera att detta ursprung står i vägen för att komma in i det samhälle man flyttat till. Man måste eftersträva och jobba hårt för att bli en del av det nya samhället. Sitt ursprung kan man vårda på fritiden, vid sidan om. Men det är mer en belastning än en tillgång av den enkla anledningen att man bytt kultur - man har flyttat. Det gäller att inse realiteterna och anpassa sig. Allt annat är en tvärsäker väg till elände - för alla parter.


Söndag 2005-11-06 / 9.22
länk
STURE ESKILSSON GER UT MEMOARER. I veckan som kommer släpper Sture Eskilsson boken Från folkhem till nytt klassamhälle - ett högerspöke berättar (Fischer & Co). Om en lista gjordes över Sveriges främsta opinionsbildare de senaste 100 åren skulle Sture Eskilsson ligga i topp. Även om han själv varit en doldis som inte sökt uppmärksamhet för sin egen person, är hans insats som SAF:s informationsdirektör 1970-1990 och som styrelseordförande i tankesmedjan Timbro 1978-1998, en verksamhet han startade, centrala i svensk politisk nutidshistoria.

Till och med motståndarna på vänsterkanten, exempelvis ETC och Ordfront i Höger om!, lyfter fram Sture Eskilsson som en av huvudaktörerna bakom det faktum att Sverige efter 1968-epoken har fått en breddad samhällsdebatt som gjort kapitalism och frihet till inte bara rumsrena idésystem utan givit dem sådan status och livskraft i människors tänkande att de kunnat ta upp striden med socialism och planekonomi.

Nu ger Sture Eskilsson alltså ut sina memoarer och jag har inför publiceringen fått läsa i det kapitel där han analyserar dagsläget. Här ett smakprov om de nya medierna:
Vindarna i Sverige
Hur är det intellektuella klimatet i Sverige anno 2005? Blåser där några frihetliga vindar? ... I de övre luftlagren dominerar friska, frihetliga vindar ... Därtill har kommit de nya zefyrerna, bloggarna, som spelar en allt större roll. De är inga massmedier, men de läses av dem som svarar för debatten i massmedierna. Två av de viktigaste utgår från Timbro, Johan Norbergs och Johnny Munkhammars. Även en tredje, skarp, liberal bloggare, Dick Erixon, har en bakgrund i Timbro liksom förstås PJ Anders Linder som startade den första "ledarbloggen".

"The medium is the message", sade en gång 60-talsprofeten McLuhan. Bloggen är den slutliga bekräftelsen på att han på den punkten hade rätt. Mediet i sig är liberalt och ger en mångfald i debatten som aldrig kan åstadkommas genom de gamla massmedierna ...

Innehållet i bloggarna tenderar att få en frihetlig inriktning eftersom formen attraherar skribenter, som hellre tänker själva än formulerar åsikter på ett kollektivs uppdrag ... Det har gjorts försök från partiföreträdare att etablera sig som bloggare men de har knappast lyckats. Resultaten har blivit förutsägbara, ointressanta.

Bloggarna är barn av Internet som i dag erbjuder praktiskt taget obegränsade möjligheter till snabb informationsöverföring ... En debatt som i tryckta medier tar ett par veckor klaras på Internet av på ett dygn eller två.

Innehållsmässigt är det viktigaste bidraget från det nya mediet att det har öppnat nya fönster mot världen. En gång i tiden hade de stora svenska tidningarna utrikeskorrespondenter i världens viktigaste länder. Det var välkända publicister och deras rapporter utgjorde en viktig del av det dagliga informationsinflödet ... Så är det inte längre. De kvalificerade analyserna har trängts undan ... Någon bevakning av idéutveckling och politisk debatt utanför Sveriges gränser förekommer knappast. När det gäller värderingen av det som händer i världen finns det en dominerande mening: krig och elände har sin grund i USA:s politik.

Antiamerikanismen har sedan länge en stark ställning bland tyckare i svenska medier. Tack vare de liberala bloggarna kan de inte längre fortsätta att tycka, obekymrade om fakta och samband ... I förmedlandet av kunskap om skeendet i Irak och arabvärlden nyanseras den bild av terrorism och fundamentalism som dominerar de stora nyhetsmediernas rapportering. Det finns faktiskt krafter även i arabvärlden som arbetar för demokrati med folkligt stöd ...

När det gäller inrikespolitiken är inte minst de här nämnda bloggarna en tagg i baken på statskramarna. Man publicerar fortlöpande alla de fakta som ger vid handen att välfärdsstaten inte fungerar. Kritiken sker mot bakgrund av ett tydligt ideologiskt ställningstagande. Man accepterar inte synsättet att det är staten som har ansvaret för allas vår välfärd. Att staten tar ifrån medborgarna merparten av deras pengar innebär att de berövas möjligheterna att själva styra sina liv och göra den insats i samhällsbyggandet de är kapabla till. Den stora staten är inte lösningen, den är problemet.


Lördag 2005-11-05 / 16.38 länk
KOFI ANNAN: FÖRSTATLIGA INTERNET. Efter mycket pladder i en debattartkel i Washington Post idag, hävdar FN:s generalsekreterare att internet måste ställas under regeringarnas maktutövning, men att detta inte är ett hot mot yttrandefriheten: The U.N. Isn't a Threat to the Net. Han skriver:
Internet har blivit så viktigt för nästan alla länders ekonomi och administration att det vore naivt att hävda att regeringar inte har intresse i det, särskilt sedan offentlig verksamhet på områden som utbildning och sjukvård kommer att omfatta allt fler. Regeringarna måste kunna få rätsida på sin internet-politik, och för att kunna koordinera med andra regeringar och andra aktörer på nätet. Men regeringar kan inte ensamma utforma reglerna. De måste lära sig att samarbeta med ickestatliga företag. Det är, trots allt, dessa som spelat en avgörande roll i att bygga upp internet och de förblir den drivande kraften i framtida utveckling och nytänkande.
Det här är ingenting annat än socialism. Kofi Annan och FN vill förstatliga internet och låta Fidel Castro, ayatollorna i Iran och kommunisterna i Kina bestämma hur vi använder internet.

Det har aldrig varit tydligare än nu att USA är den enda garanten för ett fritt internet där yttrandefriheten regerar över alla regeringar och diktaturer. Vi vet att George W Bush aldrig kommer att lämna över den yttersta kontrollen över internet till FN - det Bill Clinton lovade att göra. Men kommer framtida presidenter att stå emot dem som vill krossa yttrandefriheten på internet? (Se mer i bloggen: här och här)


Lördag 2005-11-05 / 14.06
länk
LUKASJENKO SKYLLER FÖRTRYCK PÅ SVERIGE. När Vitrysslands kontroversielle president Aleksander Lukasjenko tog emot nye svenske ambassadören Johan Molander och denne började tala om mänskliga rättigheter, svarade Lukasjenko att han som ung president använt Sverige som förebild och ”om vi har gjort någonting fel är det inte vårt fel, eftersom vi lärt oss av er”, sa ledaren för det som ibland kallas den sista Sovjetrepubliken. Källa: UPI


Lördag 2005-11-05 / 14.06
länk
FUNDAMENTALISTERNAS TACK TILL CHIRAC. Det var ingen slump att ayatolla Khomeini bodde i Paris innan han tog över Iran, eller att Yasser Arafat fick vård i Paris innan han dog. Inte heller var det någon slump att Chirac ledde motståndet mot Irakkriget. Frankrike har alltid strukit muslimska tyranner medhårs. Chirac trodde att det skulle göra honom och Frankrike populärt i dessa kretsar. Sanningen är att de islamistiska fundamentalisterna djupt föraktar eftergivenhet (appeasement) som de ser som svaghet. Något som nu demonstreras på gatorna i allt fler städer i Frankrike.

Amir Taheri förklarar i New York Post: Why Paris is burning:
I vissa områden är det möjligt för en immigranter och hans barn att leva hela sina liv utan att någonsin behöva kunna tala franska, ännu mindre umgås med någon aspekt av den så kända franska kulturen. Resultatet är ofta alienation. Och det ger, i sin tur, radikala islamister möjlighet att propagera till förmån för religiös och kulturell apartheid.

Vissa förespråkar att bostadsområden där muslimer är i majoritet ska erkännas som muslimskt styrda enligt 'millet', ett system som tillämpades inom Ottomanska riket: varje religiöst samhälle (millet) har rätten att organisera allt socialt och kulturellt liv, inklusive undervisningen, i enlighet med sin religiösa uppfattning.

I delar av Frankrike tillämpas redan, de facto, millet-system. I dessa områden är det obligatoriskt för alla kvinnor att bära slöja (hijab) medan de flesta männen odlar skägg så långt som föreskrivs av de religiösa ledarna.

De radikala har lyckats jaga iväg franska butiksägare som säljer alkohol och griskött, och tvingat 'platser för synd' - dvs danslokaler, biografer och teatrar - att stänga. Och man har tagit kontrollen över den lokala förvaltningen...

President Chirac och premiärminister de Villepin är särskilt förstummade eftersom de trodde att deras opposition mot att avsätta Saddam Hussein 2003 skulle ge Frankrike en heroisk image i den muslimska världen.
Sanningen är ju att Chirac är vår tids Neville Chamberlain - den som i ren dårskap matar ondskan med allt det den vill ha, så att den kan växa sig allt starkare. Fundamentalisterna föraktar Europa som lägger sig platt, som inte gör motstånd och man vill hämnas på Europa för att Europa vann över det Ottomanska riket.

Fundamentalisterna har inte vågat attackera USA efter 11 september, förmodligen därför att man är rädd för vad George W Bush skulle svara med efter en ny attack. De hatar USA lika mycket som Europa, men man kan inte annat än känna respekt för ett Amerika som har ett politiskt ledarskap som inte viker ner sig och inte låter sig trampas på.


Lördag 2005-11-05 / 9.40
länk
FRANKRIKE PÅ RANDEN TILL INBÖRDESKRIG. Det ser ut som om kravallerna trappas upp och sprider sig efter nionde natten i rad. Borgmästarna för Paris-förorterna, där upploppen startat, menar att regeringen gör för lite för att stoppa våldet.

”Allt som behövs nu är ett dödsoffer och händelseutvecklingen skulle bli helt okontrollerbar”, säger borgmästaren Jean-Christophe Lagarde till BBC. Och AFP rapporterar att myndigheterna står maktlösa trots kravallpolis i hundratal. Under veckan har över tusen bilar satts i brand, butiker plundrats och i natt började man anlägga mordbränder i bostadshus så att de boende tvingades evakuera.


Lördag 2005-11-05 / 9.20
länk
TYYYYYST OM PARIS-UPPLOPPEN. Ett intressant mejl:
Tänk, bara tänk tanken att det som nu händer natt efter natt skulle inträffa i USA, i någon stad. Med kanske bara bråkdelen av den omfattning som nu sker i Paris förstäder.

Hur skulle mediebevakningen se ut i Sverige?

Jeeeeesus.

Tänk Wolfgang Hansson, tänk Guillou, tänk Persson. Tänk ledarsidor på DN, AB eller Dalademokraten....etc. etc.

Nu är det förvånansvärt tyst, är det inte det? Med tanke på kravallernas storlek och den skadegörelse som åsamkats.

Lördag 2005-11-05 / 9.15 länk
BUSH POPULÄRARE ÄN TIDIGARE PRESIDENTER. Via TT sprids en opinionsmätning från CBS som säger att bara 35 procent ger president Bush godkänt och att detta skulle vara det sämsta stödet för en president sedan Watergate. Det är en medveten politiskt vinklad lögn. CBS har, för det första, använt synnerligen tvivelaktiga metoder när man viktat svaren. I mätningen ingår endast 24 procent svarande som är republikaner, vilket betyder att CBS i oproportionerlig grad låter vänsterfolk svara på frågan (se här). Om man ser till snittet av denna typ av opinionsmätningar, job approval, visar det att Bush får godkänt av 38,8 procent.

Det är lågt för att vara en amerikansk president, men fortfarande högre än vad alla omvalda presidenter haft i modern tid, utom Eisenhower. Så här ser presidenternas lägsta stöd ut för godkänt arbete:
  • Gerald Ford: 37 percent
  • Bill Clinton: 37 percent
  • Ronald Reagan: 35 percent
  • Lyndon Johnson: 35 percent
  • George H W Bush: 29 percent
  • Jimmy Carter: 28 percent
  • Richard Nixon: 24 percent
  • Harry Truman 23 percent
Alla dessa presidenter har alltså haft lägre opinionsstöd än president Bush just nu (se mer här, här och här).

Som jämförelse ska nämnas att Göran Perssons regering får godkänt av 31 procent av svenska folket.

Sist - och viktigast - är det faktum att Harry Truman och Ronald Reagan, historiska presidenter som formade världen, har betydligt högre popularitet efter sin presidentperiod än under sin tid i Vita huset. Det är först efteråt som folket har förstått hur stora de var. Detta bekräftar att popularitetssiffror för sittande president och storheten i statsmannaskapet inte nödvändigtvis hänger ihop.


Fredag 2005-11-04 / 17.15 länk
NÅGRA ORD FRÅN JAY LENO.... i Tonight show:
  • Enligt den senaste opinionsmätningen skulle George W Bush förlora mot en demokratisk kandidat om det var presidentval idag. President Bush sa, 'Igen?'
  • Anti-krigsdemonstranten Cindy Sheehan säger att hon ska binda sig själv vid Vita huset för att få presidentens uppmärksamhet. Rätt idé, fel president. Jag tror det där var mer en Bill Clinton-grej.
  • Behån fyller 91 år. Den uppfanns en dag efter trampolinen.

Fredag 2005-11-04 / 16.01 länk
I SOCIALDEMOKRATINS SVERIGE FINNS INGA PENGAR. Bankerna går nu ut och uppmanar folk: Snälla, bunkra inte pengar. Redan i dag kan kontanterna ta slut i automaterna och på bankkontoren.

Skälet? I socialdemokratins Sverige är det kriminella som styr och tömmer samhället på kontanter genom återkommande rån mot värdetransporter. I Sverige lönar sig brott. I svensk politik är brottsligheten så lågprioriterad att allt fler säger "Det är rena vilda västern". Det är riskfritt att begå brott. Och skulle man mot förmodan åka fast är straffen löjligt låga och vistelsen i fängelse är att betrakta som semester.

Är det så här vi vill ha det?


Fredag 2005-11-04 / 13.43
länk
FREIVALDS OCH JÄMTIN JÄMRAR SIG I EXPRESSEN. I en av floskler proppfylld artikel går utrikesministern och biståndsministern till angrepp på moderaterna: Reinfeldts utrikespolitik är farlig för Sverige. Något märkligt eftersom de flesta, bland annat denna blogg, kritiserat Reinfeldt för att han inte går att skilja från, just det, socialdemokraterna i utrikespolitiken.

S-ministrarna skriver: ”Samma rättigheter och skyldigheter måste gälla alla, oavsett storlek och styrka. Därför är stödet för folkrätten en grundbult i socialdemokratisk utrikespolitik.” Problemet är bara att 'alla' i detta sammanhang enbart gäller staters agerande mot andra stater. Folkrätten har däremot ingenting att säga om att Saddam Hussein mördar hundratusentals av landets medborgare. Inom landets gränser kan den ”starke” styra fritt, utan att socialdemokraterna lyfter ett finger.

Och det blir pinsamt när ministrarna talar om demokrati- och katastrofbistånd till Darfur. Denna provins i Sudan är utsatt för ett folkmord, afrikanerna behöver militär råstyrka för att få stopp på den arabiska milisens härjningar. Men socialdemokraterna är - i folkrättens namn - emot militärt ingripande. Istället talar man gulligt om att ge råd om demokrati till människor som slås ihjäl och vars blod flyter. S-ministrarna anklagar Reinfeldt för att inte stå för internationell solidaritet, utan ”vill lägga pengar från biståndsområdet på militära insatser”. Jag är helt övertygad om att människorna i Darfur hellre ser bistånd i moderaternas tappning än i socialdemokraternas.

Freivalds och Jämtin jämrar sig också över att Reinfeldt i sitt linjetal inte nämnde orden 'rättvisa' eller 'solidaritet'. Nej, men han visade ”engagemang för att bistå i återuppbyggnaden och demokratiseringsprocessen i Irak”. Det är solidaritet i handling, till skillnad från socialdemokraterna som vägrar att hjälpa irakierna, precis som man vägrar att hjälpa afrikanerna i Darfur. Socialdemokraterna låter våldsverkare härja fritt utan att ens försöka rädda människors liv. Vad för slags 'rättvisa' och 'solidaritet' är det?


Fredag 2005-11-04 / 13.16
länk
DEN NYA TOTALITARISMEN. I Axess recenserar (ej online) Lisbeth Lindeborg den nya boken Der Neue Totalitarismus av Bassam Tibi, under rubriken ”Fanatismens förtrupp står redan i förstäderna”. Här några utdrag ur den högst läsvärda recensionen:
I Sverige har det långvariga starka engagemanget för tredje världen lett till en viss dövhet inför obehagliga sanningar om den islamiska fundamentalismen som en imperialistisk ideologi ...

Inom den statvetenskapliga forskningen råder ingen tvekan om att islamismen i såväl sin fredliga som militanta form är en ny totalitarism i Hitlerfascismens och den stalinistiska kommunismens efterföljd ...

Utmärkande för islamismen som totalitarism ... är den extrema helhetssynen där gudsstaten (Hakimiyyat Allah) - en 'organisk' statsstruktur baserad på sharialagen - är målsättningen ... I denna finns ingen gräns mellan den privata och den offentliga sfären; den enskilda individen saknar betydelse.

Tibi påpekar att islamismen som totoalitarism är farligare än sina föregångare eftersom den gör anspråk på en religiös legitimitet ... I likhet med fascismen och kommunismen är islamismen en fanatisk ideologi där hatet mot demorkati och liberalism är bärande byggstenar, där antisemitismen florerar och där det öppna samhället med sin pluralism är fienden.
Här kan vi ana varför vänstern i Europa ser meningsfränder i de kriminella som spränger civila i Irak: kommunister och islamister har en gemensam finende - samhällen byggda på liberalism, individualism, demokrati och pluralism. Och fiendens fiende är en vän...


Fredag 2005-11-04 / 13.04
länk
SEX DAGARS SPEKTAKEL ÄR ÖVER. Ledaren i Sundsvalls Tidning summerar väl den nu avslutade partikongressen med socialdemokraterna:
[Det bjöds på] ofinansierade välfärdsreformer som partiet skall locka väljare med under det kommande året. Dit hör Ylva Johanssons miljardregn över de äldre och Perssons tal om en ny tandvårdsreform. Trist nog gavs inga tillfredsställande svar på var pengarna till dessa kostsamma reformer skall tas ifrån. Hur kommer det sig att socialdemokrater kräver att den borgerliga alliansen skall finansiera varje utgift ner till sista decimal, men själva skall de kunna föreslå satsningar utan att redovisa var en endaste krona skall komma ifrån?
Exakt rätt fråga. I tidigare valrörelser har det alltid varit de borgerliga som ska redovisa detaljer, medan socialdemokraterna aldrig ställs mot väggen. Om mainstremmedierna fortsätter med det i nästa års valrörelse, så kan man i alla fall vara säker på att bloggarna inte är lika lättköpta.


Fredag 2005-11-04 / 11.38
länk
STRAFFSKALAN FÖR BROTT ÄR SJUK. Äntligen har någon i mainstremmedierna upptäckt hur sjuk den svenska straffskalan är. Anna Dahlberg skriver i Expressen att dagens straff är oproportionerliga. Problemet är att domstolarna konsekvent använder den lägre delen av straffskalan för alla brott utom narkotikabrott där man tvärtom konsekvent använder den övre delen av straffskalan.

Dagens praxis har lett till att den som kört ihjäl människor på fyllan kommit undan med 1,5 år i fängelse och den som sparkat ihjäl sitt barn klarat sig med 3,5 år. Samtidigt kan man få upp till 14 års fängelse för att ha förvarat och sålt vidare stora mängder cannabis - en icke-dödlig drog.

Domstolarna har alltså möjlighet att döma annorlunda än de gör, men av sympati med våldsverkarna låter man bli. Därför måste politikerna gå in och höja minimistraffen för våldsbrott, och kanske sänka dem för andra brott.


Fredag 2005-11-04 / 9.45
länk
PARIS OCH EUROPA BORDE LÄRA AV USA. Kolumnisten Froma Harrop skriver i Riots Show That Europe Can Learn From America:
Franske presidenten Francois Mitterrand använde upploppen i Los Angeles [i början av 1990-talet] för att försvara Frankrikes generösa välfärdsprogram. Kaoset i Amerika, sa han, visade 'att de sociala behoven i varje land inte får negligeras'.

Välfärdens bidrag i Frankrike är fortfarande höga och ändå exploderar immigranternas förorter runt Paris i vrede. Något annat måste pågå. En populär förklaring från officiellt håll i Frankrike är att upploppsmakarna främst är fattiga muslimer som jagats upp av en extremistisk religiös ledare. Det finns en sanning i det, men det finns djupare rötter... Immigranterna och deras barn känner sig som främlingar i ett land som aldrig kommer att acceptera dem som sina egna. Fransmännen vill att de i tysthet städar deras toaletter, sedan försvinner i natten.

Amerikaner kan här ha något att lära sina europeiska vänner. Amerika införlivar immigranter i miljontals. Och immigranterna startar inte upplopp. De arbetar, och de assimileras. Det kan vara så att amerikaners arbetsmoral - ofta förlöjligad av fritidstörstande européer - innebär att de visar stor respekt för människor som arbetar. Därmed är vårt samhälle mer öppet.
En intressant och viktig iakttagelse: genom att bedöma en människa efter hennes villighet att arbete och slita struntar man i om hon kommer från Mexiko eller Boston. Och lägg märke till att amerikaner i debatten om immigranter alltid talar om assimilering. Inte fjantig integration, som i Europa betyder att man inte ska bli en del av det land man nu lever i, utan hålla fast vid det som skiljer.


Fredag 2005-11-04 / 9.14
länk
FYLL PÅ BANKOMATERNA! Om inte värdetransporterna får rulla och bankomaterna fylls på, har Sverige kapitulerat inför brottsligheten. De kriminella styr landet. Så illa får det inte vara. Sätt fart på värdetransporterna!


Fredag 2005-11-04 / 9.14
länk
PARIS STÅR I LÅGOR. För åttonde natten i rad sprider sig upploppet, våldet och bränderna i Paris-förorterna. Franska nyhetsbyrån AFP rapporterar:
Ytterligare omfattande upplopp bröt ut i utkanterna av Paris tidigt på fredagen när gäng av ungdomar utmanade myndigheternas ambition att få ett slut på våldet som har plågat den franska huvudstaden i över en vecka.

Polis säger att ungefär 400 bilar har satts i brand i Paris, medan 27 bussar gick upp i rök vid en depå, även om det var färre sammanstötningar mellan polis och 'bråkmakarna' än under torsdagen, säger en polistalesman. I västra Paris förstördes de 27 bussarna i en depå som sattes i brand omkring klockan 5.00 i morse. Vid gryningen har läget 'tenderat att bli lugnare', säger han.
Så här går det när man tillåter stora befolkningsgrupper leva utanför samhället och strunta i dess regler. Man bäddar för anarki. Automatvapenelden mot polisstationen i Södertälje för några veckor sedan var ett första tecken på att det som händer i Paris också kan hända här.


Torsdag 2005-11-03 / 22.01 länk
GOOGLE HAR STARTAT SIN BOKSÖK - HÄR ÄR ADRESSEN. Nu har internetföretaget Google dragit igång sin kontroversiella boksök-funktion på nätet: http://print.google.com/.

Men man avstår, till att börja med, från att inkludera copyrightskyddad litteratur. Detta fantastiska projekt är kontroversiellt därför att företaget Google, som gör enorma vinster, har tänkt inkludera sådana böcker utan att ge någon ersättning. (se blogg: Google stäms, Google 7-dubblar vinsten, Europa försöker komma ikapp Google, Frankrike utmanar Google, Alla ögon på Google)

Nyhetssiten Breitbart citerar pressmeddelande från Google: ”Eftersom [böckernas] copyright har gått ut kan dessa kulturella skatter nu läsas i sin helhet online på http://print.google.com, där vem som helst kan söka i alla sidor. [Böckerna] är helt sökbara och användarna kan spara enskilda sidor som bilder.”

När jag testat funktionen framgår att där finns copyrightskyddade böcker. Google kräver då att man skapar och loggar in på särskilt Google-konto. Man påpekar också att sökningen är till för att hitta vissa sidor, inte för att läsa hela böcker.


Torsdag 2005-11-03 / 14.23
länk
BORGERLIG LEDNING TROTS KD-FALL. I TV4/Demoskops opinionsmätning hamnar kristdemokraterna under 4-procentsspärren, men de borgerliga vinner ändå riksdagsmajoriteten om det varit valresultat. Detta eftersom socialdemokraterna också rasar. Dessutom har ju socialdemokraterna på sin kongress i veckan givit kristdemokraterna en fin julklapp genom att göra kvotering av föräldraledigheten till en valfråga. En röst på socialdemokratin kommer att innebära mer förmynderi. Det ger kristdemokraterna möjlighet att profilera familjepolitiken och föräldrarnas självbestämmande.

Se hur kampen mellan blocken utvecklas: Opinionen inför riksdagsvalet 2006.


Torsdag 2005-11-03 / 11.55
länk
INGET FÖRNUFT UTAN FRIHET OCH SANNING. I en mycket läsvärd artikel i senaste Axess skriver Per Bauhn:
Condorcet står för vissa värden som vi kommit att förknippa med upplysningen: frihet, förnuft och sanning. I dag är dessa värden omstridda, för att inte säga kontroversiella, i vissa intellektuella läger. Inte minst gäller detta sanningsbegreppet. Vi lever i en tid som, enligt en brittisk sociologiprofessor, ”betraktar sanningen som ett ämne värdigt för skönlitteraturen, snarare än för intellektuellt sökande”.

Den samtida kritiken mot sanningsbegreppet är delvis en moralisk kritik snarare än en epistemologisk. Det handlar alltså inte så mycket om att sanningen är svår att nå, eller kanske i vissa fall principiellt otillgänglig, utan om att själva viljan till sanning ses som problematisk.

Denna ståndpunkt knyts till en mer generell kritik av upplysningens förnuftsideal, som gör gällande att ”upplysningen har genererat tidigare icke skådade system av förtryck, på grund av dess tro på en externaliserad, objektiv sanning om individer och samhälle” ...

Anspråk på sanning reduceras därmed till anspråk på makt och till en ambition att ta kontroll över andras erfarenheter.
Så kan vänsterns perspektiv sammanfattas. De är inte intresserade av sanning. De använder argument bara i ett syfte: att vinna mer makt. Om argumenten är lögner spelar ingen roll, bara de egna maktambitionerna gynnas är vilka lögner som helst acceptabla. Lögner blir bara en belastning om de avslöjas.

Tog upp perspektivet, på mitt lite mer grovhuggna vis, för ett år sedan i Smedjan: Michael Moore – ett tidens fenomen.


Torsdag 2005-11-03 / 9.58
länk
DOMARE ALITO OCH ABORTFRÅGAN. Det visar sig nu att presidentens nominerade domare till Högsta domstolen, Samuel Alito, inte alls är särskilt konservativ i amerikansk mening. Han har, som Christian Science Monitor skriver: On abortion, a nuanced stand.

Sedan måste jag nog åter påpeka att abortdebatten i USA är en helt - helt - annan än i Sverige. Om en svensk åkte över dit och presenterade svensk abortlagstiftning inför en publik av amerikanska abortförespråkare skulle svensken bli utbuad som abortmotståndare. Att begränsa rätten till fri abort till 24:e veckan! Vilken inskränkning av kvinnors rätt!! Att inte tillåta Partial-Birth Abortion i 40:e veckan, vilken skymf mot kvinnors rätt att bestämma över sin kropp!!!

Varje domare som vill göra minsta inskränkning i kvinnans rätt att, fram till det fostret är fött, göra vad hon vill, stämplas som abortmotståndare. Svensk lag är i amerikanskt språkbruk en anti-abortlagstiftning.

Själv tycker jag, eftersom barn som föds så tidigt som i vecka 23 kan överleva, att den svenska fria aborträtten ska gälla till vecka 12. Därefter bara av medicinska skäl. Så länge fostret inte kan överleva utanför modern, anser jag det vara en del av kvinnan. Men när fostret kan överleva utanför livmodern är det ett eget liv, en människa.


Torsdag 2005-11-03 / 9.10
länk
DÄRFÖR BEHÖVS SVENSK KONSERVATISM. Jag har i flera dagar velat skriva om den debatt som startat hos nättidningen Captus om svensk konservatism, hur den ser ut och hur den skiljer sig från liberalism (såväl socialliberalism, som ju är en sorts socialism, och nyliberalism).

Två mycket skärpta och ideologiskt intressanta profiler har skrivit: Roland Poirier Martinsson i Betydelsen av konservatism, del 1 och del 2. Och Mattias Svensson har replikerat i Förskräckande sympatisk konservatism.

Problemet är att jag håller med båda. Eller rättare, jag har haft svårt att sätta fingret på och konkretisera det perspektiv som konservatismen, eller som jag hellre sagt: kommunitära hållningen, tillför och som saknas i liberalismen. Men idag fick jag ett konkret exempel: Marie Söderqvists kolumn Varför denna oartighet och brist på hänsyn? i Expressen. Den handlar om en helt vardaglig situation. Om detta med att inte resa sig upp och inte ge plats åt barnvagnar på bussen, ger ett pedagogiskt exempel.

Varken socialism eller liberalism har något att säga om detta. Socialisten hänvisar till statens bidrag och liberalen har inget alls att säga. Däremot kan den konservative hänvisa till att ett gott samarbete mellan personerna i en trång buss är ett exempel på civilisationsgrad. Det är en dygd att ställa upp på varandra. Och en gravid kvinna med barnvagn, och även en småbarnspappa med barnvagn, ska vi visa respekt för, eftersom det är en god tradition. Inte därför att det har någon total samhällsnytta (socialisten) eller för att det ger mig själv någonting tillbaka (liberalen), utan därför att det är sunt förnuft, det är artigt och det är civiliserat.

Där, i den praktiska situationen där vi alla bara är människor, inte myndighetspersoner eller politiker, där syns behovet av konservativa värderingar som mest.


Kommunala folkomröstningar om trängselavgifter 2003 och 2004
Kommun JA NEJ
Danderyd 15,781,0
Ekerö 16,379,8
Lidingö 7,890,4
Nacka 16,380,9
Nykvarn 12,981,4
Salem 13,683,4
Solna 19,077,1
Sollentuna 16,179,5
Tyresö 14,781,8
Täby 14,582,1
Vaxholm 19,476,0
Värmdö 17,077,8
Österåker 14,482,1
Resultat i procent.
Källor: Valmyndigheten och Vägen till besluten om folkomröstning i Stockholm och Så drabbas barnfamiljer
Onsdag 2005-11-02 / 21.07
länk
TRÄNGSELSKATTEN EN REGIONAL FRÅGA. Miljardrullningen inför starten av trängselskatterna i Stockholm fortsätter. Samtidigt höjs temperaturen i hur utfallet i de kommunala folkomröstningarna ska räknas. S, v och mp anser att bara vissa medborgare ska ha rösträtt, medan andra medborgare fråntas sin rösträtt. I dag gör miljöpartiet nya uttalanden om att bara de som bor inom Stockholms stads gränser ska räknas. Medborgare i de 13 kranskommunerna som hållit kommunala folkomröstningar 2003 och 2004 ska helt ignoreras.

Åter demonstrerar vänstern sitt förakt för folket. I dessa kommuner har man, som framgår i tabellen, ”röstat fel”. Och de som inte håller med s, v och mp ska inte ha någon rösträtt, utan istället uteslutas från den demokratiska processen.

Självklart ska en person en röst gälla också i folkomröstningar om trängselskatter. En avgiven röst från en värmdöbo ska vara lika mycket värd som från en stockholmare skriven i Stockholms stad.

När rösterna är avgivna i Stockholms stad i september 2006 ska röster avgivna i de 13 tidigare kommunala folkomröstningarna, för och emot trängselskatt, läggas till för att få fram det demokratiskt fattade beslutet.

Men stockholmarna bör komma ihåg Annika Billströms vallöfte från 2002 - om att inte införa trängselskatt. En röst på socialdemokraterna i Stockholm är en röst för trängselskatt även om folket säger nej. Billström och hennes parti har ingen respekt för demokratiska utslag eller ens för sina egna vallöften. För att vara säker på att slippa trängselskatt räcker det inte med att rösta nej i folkomröstningen - man måste också rösta borgerligt i kommun, landsting och riksdag. Annars kommer trängselskatterna att införas vad utslaget än blir i folkomröstningen. Det räcker med att ändra någon detalj i systemet, för att hävda att det man då inför är något annat än det folkomröstningen handlade om.


Onsdag 2005-11-02 / 19.07
länk
BUSH-HATARNAS FÖRTVIVLADE JAKT PÅ SKANDALER. Det är komiskt. Jag får många mejl om svenska journalister som gör allt för att försöka få det till att Bush är i knipa. SVT:s Rapport talar om ”lång mörk höst” för Bush, Jesper Bengtsson skrev igår: ”Skandalerna hopar sig kring Vita huset i en omfattning som får Clintons presidentperiod att framstå som rena söndagsskolan” (en synnerligen märklig association). Och idag skriver Wolfgang Hansson: ”Skandalerna knäcker Bush ... han kommer allt närmare Bill Clintons spermafläckar”. Vilka dagdrömmare! Dessa journalister lever i amerikanska vänsterns våta fantasier.

I verkligheten har Bush lanserat en stark kandidat till Högsta domstolen, vilket nu samlar republikanerna till offensiv i kulturkriget mot vänstern. Irakierna har godkänt konstitutionen och går till demokratiskt parlamentsval i december. Syrien har börjat samarbeta genom att utlämna kriminella som organiserat våldsdåd i Irak. Irans religiösa ledarskap är svårt trängt. USA:s ekonomi, både tillväxt och sysselsättning, visar sig klara svårigheterna efter orkanerna bättre än väntat.

Skandalerna då? Som sagts tidigare: en för allmänheten okänd medarbetare i Vita huset har åtalats för att i förhör förnekat något han visste. Åtalet handlar om en persons agerande och berör inte politiska frågor, inte Irak eller något annat. I ren desperation har demokratiska ledarskapet obstruerat senatens arbete för att visa att de finns. Men några röster vinner man inte på att gläfsa och gnälla.

Allt talar för att republikanerna kan vinna nästa hösts kongressval, vilket vore historiskt. Till och med Ronald Reagan förlorade mark i kongressen under sin andra period i Vita huset. Maktpolitiskt tror jag att George W Bush kan överträffa Reagan. Ideologiskt har dock Bush en del kvar att bevisa. Han borde skära i statsbudgeten och minska budgetunderskottet. Om han gör det, kan hans åtta år i Vita huset komma att betraktas som ovanligt framgångsrika.


Onsdag 2005-11-02 / 16.25
länk
ALLMÄNHETEN MISSTROR MEDIERNA. I Boston Globe skriver Jeff Jacoby under rubriken The good news from Iraq is not fit to print:
Mätning efter mätning bekräftar allmänhetens låga tilltro till mainstremmediernas nyheter. Gallup kom nyligen fram till att förtroendet låg på 28 procent, ett alla tiders bottenrekord. Varför sådan misstro? Mediernas vinklade bevakning av Irak ger en god fingervisning.
Priset för denna grova vinkling kommer att stå dessa medier dyrt i längden. De förbrukar i snabb takt det försprång de har framför nya medier, som bloggar, sitt förtroendet hos allmänheten.


Onsdag 2005-11-02 / 16.16
länk
S-KVOTERING MOT FOLKETS VILJA. Stockholm Spectator kommenterar det faktum att socialdemokrater fullständigt struntar i vad folket vill. Denna gång genom att förespråka tvångsmässig uppdelning av föräldraledigheten. Man jämför med vad president John Quincy Adams sa 1825, om att amerikanska politiker, till skillnad från i andra länder, är underordnade viljan hos medborgarna. Ja, till skillnad från USA sätter inte socialdemokratin värde på väljarnas vilja. Det är bara deras egen vilja som räknas.


Onsdag 2005-11-02 / 16.09
länk
'KÖNSKRIGET' FRIAS - OCH BELÖNAS?. Nu på eftermiddagen rapporteras glädjande nyheter:
SVT:s dokumentär 'Könskriget' fick kritik men friades från fällning av Granskningsnämnden. Det blir ännu en seger för Evin Rubar, journalisten bakom programmen, som i förra veckan nominerades till Stora journalistpriset i klassen årets avslöjande.
Och dokumentären är helt klart värd att belönas. Det typen av inträngade reportage ser vi för lite av (se mer i bloggen: Könskriget i urval)


Onsdag 2005-11-02 / 8.19
länk
ETT ÅR SEDAN VAN GOGH MÖRDADES. I Wall Street Journal skriver Francis Fukuyama, A Year of Living Dangerously:
För ett år sedan idag fick regissören Theo van Gogh halsen avskuren i ett ritualmord utfört av Mohamed Bouyeri, en muslim född i Holland. Händelsen har helt omformat holländsk politik, lett till ökad kontroll och stopp för nya invandrare i landet ...

Idag finns goda skäl att anta att ursprunget till radikal islamism finns i Västeuropa, inte i Mellanöstern ... Identitetsproblemen är särskilt svåra för andra- och tredje generationen invandrare. De växer upp utanför den traditionella kulturen som deras föräldrar tillhör, men till skillnad från immigranter i USA, blir få accepterade av det omgivande samhället i Europa...

Många européer menar att den Amerikanska lösningen inte kan överföras till Europa. Identitet där förblir förankrad i blod, jord och gemensam historia. Det kan vara sant, men i så fall kommer Europa att få stora problem i framtiden när muslimerna blir en allt större andel av befolkningen. Och eftersom Europa idag är en huvudfront i kriget mot terrorismen, kommer det att ha betydelse för hela världen.
Fukuyama identifierar problemet. Och vi ser i Paris upplopp som skulle kunna sprida sig till hela Europa. Överallt finns dessa betongförorter. Vi har Rosengård, Ronna och många fler platser där man i europeisk anda lever isolerat från övriga samhället. Allt medan muslimer och andra immigranter fort blir en del av det amerikanska samhället. Den nyligen nominerade domaren till Högsta domstolen, en av de allra mest prestigefulla uppdragen i det amerikanska samhället, Samuel Alito, är en andra generationens invandrare. Men ingen ser honom som något annat än amerikan. Han är assimilerad, inte bara integrerad.

USA hanterar immigranter på ett helt annat sätt än Europa. Vi har mycket att lära av Amerika. Extremt mycket. Men våra fördomar hindrar oss. Vi vill inte lära oss av dem som lyckats betydligt bättre än oss. Och det kan komma att stå oss dyrt. Brinnande förorter kan bli vardag i framtiden.


Onsdag 2005-11-02 / 7.46
länk
S ÖPPNA FÖR FÖRÄLDRAKVOTERING. Medierna stryker socialdemokratin medhårs när man rapporterar att det ”inte blir” utökad pappakvotering i föräldraförsäkringen. För det blir det visst. Man vill bara inte skylta med det före valet. Man vet att kvotering inte är en röstvinnare. Men bara man lurat folket i valet i september nästa år kommer man att kvotera utav bara helvete. Skrivningarna antyder just detta: inte nu, men sedan.

Den som röstar på socialdemokraterna måste vara inställd på att det blir totalt förmynderi i föräldraförsäkringen där ingen makt, ingen frihet överlämnas till föräldrarna.


Tisdag 2005-11-01 / 18.00 länk
FÖRFATTNINGSDOMSTOL I SVERIGE. Ett mejl lyder:
Jag har läst dina inlägg om utnämningsförfarandet i USA Supreme Court vilket jag finner mycket intressant. Enligt egen mening tror jag inte vi får en fungerande demokrati i Sverige förrän vi har ett självständigt domstolsväsende med ett belyst utnämningsförfarande ... Med vårt nuvarande statsskick uppfyller vi knappast kraven som en fungerande demokrati. Därtill är domstolsväsendet med Domstolsverket i spetsen, alltför eftergivet och "lydigt" utnämningsmakten. Persson hittar i princip vilka jönsar som helst till Regeringsrätten och HD, och aldrig hör vi en kommentar om utnämningarna i svenskt media. Det verkar vara enpartistatens egen lilla privata angelägenhet som i sin förlängning de facto befäster det långa maktinnehavet.

Vad skall den stackars Alliansen göra om de vinner valet, i stort sett inget ting. Det blir i samma "gjutform" bara en ny tupp i den svenska hönsgården. På alla viktiga positioner sitter efter en valseger likt förbannat i statsförvaltningen en massa sossar. Sveriges problem är dess konstitution enligt min mening.
Ja, skyddet för de enskilda medborgarnas grundläggande fri- och rättigheter är mycket svagt i Sverige. Den politiska makten är däremot mycket stark. Justitieombudsmannen, JO, bevakade en gång i tiden statsmakten och dess tjänstemän så som ombud för medborgarna, men ombudsmannafunktionen - som Sverige exporterat internationellt - har förvandlats till ytterligare en förtryckarapparat som granskar medborgarna på statens uppdrag.

Alla dessa ombudsmän som tillsatts i den politiska korrekthetens namn borde avskaffas. Istället borde en författningsdomstol inrättas. Problemet är att vi behöver en ny grundlag, för den vi har liknar mest sovjetunionens, där allehanda politiska mål görs till rättigheter. Och det fyller ju ingen funktion om folk polisanmäler staten för att man blivit sjuk, eller för att staten inte ordnat jobb eller för att staten inte erbjudit den bostad man vill ha. Enligt vår grundlag (Regeringsformen, kap 1, 2 §) är nämligen allt detta lagstadgade rättigheter: ”Det skall särskilt åligga det allmänna att trygga rätten till hälsa, arbete, bostad och utbildning samt att verka för social omsorg och trygghet.”

Men utnämingsmakten skulle man kunna göra något åt, direkt efter en borgerlig valseger. Alla justitieråd, generaldirektörer och ambassadörer borde nomineras av regeringen och godkännas av vederbörande riksdagsutskott. Då skulle processen bli mer öppen.


Tisdag 2005-11-01 / 15.10
länk
PERSSON ÄGNAR SIG ÅT MYTBILDNING OCH FÖRDOMAR. Statsminister Göran Persson är oerhört desperat. I det kongresstal han nu håller sprider han de simplaste fördomarna och väljer medvetet bort kunskap och fakta. När ett parti istället för att tala konstruktivt om framtiden hetsar mot USA är det ett parti i djup kris. Göran Persson kopierar Gerhard Schröders valstrategi för de tyska socialdemokraterna. Det är märkligt. Schröder framstår i dessa dagar som Europas störste förlorare efter förra månadens valfiasko. Men Persson tror uppenbarligen att svenska folket är så obildat och fördomsfullt att man lyssnar på honom.

Persson hänvisade till New Orleans efter orkanen Katrina och ”tolkade fritt” vad guvernören Kathleen Blanco skulle sagt om att skjuta plundrare och hur man i USA lämnat de fattiga åt sitt öde. Och han var säker på att hon har framtiden för sig. ”Hon blir nog återvald.” Men Persson talar i nattmössan. Som bloggen tidigare redovisat har Kathleen Blanco förlorat en stor del av sitt väljarstöd. Före orkanen var 50 procent nöjda med henne, i opinionsmätning som publicerades 17 oktober hade de nöjda minskat till 38 procent, medan de missnöjda ökat från 43 till 58 procent.

Statsministern hade självklart kunnat ta reda på dessa fakta inför talet, men han har medvetet låtit bli. För honom och socialdemokratin går nu demagogi och fördomar före fakta och kunskap. Det bådar inte gott inför valrörelsen. Den kommer förmodligen att bli den smutsigaste i Sveriges historia.


Tisdag 2005-11-01 / 11.58
länk
AHMEDINEJADs JIHAD. David Warren skriver i Ottawa Citizen:
Att [Ahmedinejad] lyftes upp till presidentposten ... var i sig själv en indikation på att det iranska ledarskapet är på väg mot sammanbrott. Det har observerat trenden i sin omgivande region - Iran ligger mellan Afghanistan och Irak - och är allvarligt uppskrämda. [Man ser det som nödvändigt att] använda mer råa metoder för att förtrycka demonstrationer i alla större städer.
Warren uppmanar väst att sluta försöka tillmötesgå Iran för att istället underminera regimen. ”Vi får inte söka en ursäkt för att titta bort”.

Ja, så snart Irak står på någorlunda stabil grund är det dags att fälla nästa svinaktiga tyranni i Mellanöstern. Ett efter ett ska de bort! Den här regionen har de senaste 50 åren dominerat internationell politik därför att man i kalla krigets skugga kunnat spela ut supermakterna mot varandra. Nu finns bara en supermakt. Inga tricks hjälper längre. Nu finns bara en väg framåt: demokrati!


Tisdag 2005-11-01 / 11.36
länk
PRINS CHARLES VILL ATT BUSH SKA VARA SNÄLL MOT TERRORISTERNA. På sitt härliga vis läxar kanadensaren Mark Steyn upp prins Charles ordentligt i sin Daily Telegraph-kolumn:
Enligt Sunday Telegraph [ska] prins Charles 'försökta övertala George W Bush och amerikanerna om fördelarna med islam ... eftersom han anser att USA har varit för intolerant mot religionen efter 11 september'. Hans Kungliga Höghet uppfattar uppenbarligen presidentens hållning mot islam 'alltför konfrontatorisk'.

Om prinsen vill ta med sig några exempel på icke-konfrontatorisk hållning till Vita huset, är det bara att plocka några ur senaste veckans nyheter: Irans president förespråkar att 'Israel utplånas från kartan'. Kofi Annan uttrycker 'bestörtning'. Utmärkt. Fångar väl den icke-konfrontatoriska tonen. Om det iranska kärnvapenprogrammet var lite mer utvecklat och de verkligen utplånade Israel från kartan, skulle väl FN:s generalsekreterare känna sig tvingad att bli lite mer konfrontatorisk och uttrycka 'djup oro'.

I Sulawesi i Indonesien halshöggs tre kristna flickor på väg hem från skolan. 'Det är oklart vem som ligger bakom', rapporterar BBC skrupulöst icke-konfrontatoriskt.
Nej, självklart har Mark Steyn rätt att det finns bara ett sätt att få stopp på terrorismen och det är att ta konfrontationen och vinna.


Tisdag 2005-11-01 / 11.36
länk
ALITO BLIR DOMARE I VADSLAGNINGEN. Bush-nominerade domaren Samuel Alito står stark i vadslagningsbranschen. Just nu är oddsen för att senaten godkänner honom 78 procent, enligt Tradesports


Tisdag 2005-11-01 / 8.18
länk
KOMPETENS INGET FÖR ALITO-MOTSTÅNDARE. Nu har striden om amerikanska Högsta domstolen och nominerade domaren Samuel Alito börjat. Vänsteraktivisternas tidskrift The Nation skriver i Can Dems Say 'Finito' to 'Scalito'? att kompetens inte är något skäl för att godkänna en domare i Högsta domstolen:
Ja, i det förgångna har republikaner röstat för kvalificerade nominerade som varit vänster ... och demokrater har röstat för kvalificerade domare till höger ... Men demokraterna måste nu vänligt men bestämt deklarera att den tiden är förbi, åtminstone tills vidare, så länge HD står och väger och Bush aktivt försöker flytta den i en klar ideologisk riktning. Demokrater har ingen skyldighet se på medan Bush och hans nu glada och förenade konservativa agerar på ett sätt som demokraterna anser vara i strid med landets bästa.
New York Times ger sin dom i Rulings That Are Lucid and Methodically Based:
I sina domslut är Samuel Alito i högsta grad metodisk, torr och respektfull för prejudikat, men den tekniska kvaliteten i hans motiveringar kan maskera djärva och solitt konservativa slutsatser i frågor som abort, vapenkontroll och dödsstraff.
Washington Post tar i artikeln As Democrats Lead Opposition, GOP Moderates May Control Vote upp det som diskuterades här i bloggen igår: de moderata republikanerna avgör och demokraterna kan komma att försöka driva filibuster mot Alito. Men som framgår i slutet säger Linsey Graham att då kan republikanerna komma att ändra senatens omröstningsregler, så att möjligheten till filibuster tas bort.


Tisdag 2005-11-01 / 7.38
länk
552 MYNDIGHETER. Bloggen Östra Ölands fria horisont har listan på Sveriges 552 myndigheter. Visst gör de oss lugna och trygga?


Tisdag 2005-11-01 / 7.38
länk
FRISKOLOR? NEJ! Socialdemokraterna är i full färd med att införa stopplag i sjukvården för att stoppa privata alternativ. På kongressen skärpte man i natt sitt motstånd mot friskolor. Enligt Rapport vill partiet ge kommunerna rätt att säga nej till friskolor. Idag kan kommunerna bara lämna yttrande till Skolverket som godkänner friskolor. Om kommunerna får möjligheten att sätta tänderna i friskolor kommer man att göra det, eftersom det skulle ge mer pengar till kommunerna.

Samtidigt sa kongressen nej till kunskapsprov. Inga krav ska ställas på eleverna.

Socialdemokratin är inget mittenparti, utan ett parti klart ute på vänsterkanten. Det bör väljarna få klart för sig.


Måndag 2005-10-31 / 23.15 länk
EN VÄNSTERNS HÖK. Peter Beinart är redaktör för New Republic, och något så ovanligt som en strategiskt klok vänsterintellektuell. Om demokratiska partiet gjorde det han föreslår i artikeln Tough Liberalism skulle de ha chans att vinna Vita huset 2008. Men det han föreslår strider mot allt vad Michael Moore står för, så det kommer knappast att hända.

Beinart menar att demokraterna måste ta striden mot den muslimska extremismen och göra anti-totalitarism en del av en modern vänster. Han drar paralleller med hur Harry Truman tog strid med kommunistsympatisörerna inom vänstern på 1940-talet för att kunna bygga upp ett demokratiskt Västeuropa genom Marshallplanen och hålla sovjetimperialismens i schack.

Om demokratiska partiet i USA återfick sans och balans och följde Beinarts råd skulle också anti-amerikanismen i Europa tappa kraft eftersom dess legitimitet och energi, paradoxalt nog, kommer från amerikanska vänstern.


Måndag 2005-10-31 / 15.50
länk
IRAN MOT INRE UPPROR? När de styrande ayatollorna såg till att den fanatiske Mahmoud Ahmadinejad blev vald till president kanske de gjorde sitt största misstag sedan revolutionen 1979. Genom honom exponerar de nu hur fundamentalistiskt ayatollornas styre är. Det kan, som nyhetstelegrammet Ahmadinejad's Israel Remarks Split Iran från AP indikerar, innebära att oppositionen inom landet vågar höja rösterna och mobilisera för att på riktigt utmana det religiösa styret. Ahmadinejads uttalande är också en nyttig läxa för det naiva Europa som så gärna vill tro på diktaturers goda vilja, en naivitet som efter uttalandet om Israels utplånande avslöjas som monumental dumhet.

Jag kommer att tänka på statskuppen mot Gorbatjov i augusti 1991 då de hårdföra kommunisterna en sista gång försökte återta kommandot. Istället blev det hela Sovjetunionens kollaps och förnyarnas seger. Ahmadinejads hårdföra och öppna förakt för all utveckling kan, om det vill sig väl, trigga igång en förnyelseprocess.


Måndag 2005-10-31 / 15.07
länk
'ALLA DEMOKRATER KOMMER ATT RÖSTA EMOT'. Tom Bevan på nyhetssiten Real Clear Politics gör följande prognos för hur de 100 senatorerna kommer att rösta om Samuel Alito:
Nu till politiken. Man kan förvänta sig att så gott som varje demokrat kommer att rösta emot Alito. Men, som vi skrivit förut, handlar nomineringens chanser i realiteten om det fyras gäng inom republikanerna ... Bush behöver stöd av minst två av dem för att få Alito godkänd [alltså 51 röster av de 100] ... Graham och McCain har gjort uttalanden som kan tolkas som att denna nominering har en verklig chans att gå igenom när allt damm har lagt sig. Och mycket damm kommer det att bli.
Jag tycker Bevan låter lite väl försiktig. Om de starka och populära profilerna Lindsey Graham och John McCain, kända för att inte gå i ledband, stöder Alito kommer säkert fler senatorer att följa deras exempel. Inte minst demokratiska senatorer i delstater som röstar republikanskt i presidentvalet har anledning att distansera sig från den vettvilliga vänsterprofil som demokratiska partiet har på federal nivå i USA.

En större fara, som jag ser det, är filibuster. Det krävs bara 41 senatorer för att i evighet bordlägga omröstningen om Alito. Och eftersom demokraterna har 45 platser måste minst 5 av dem avvika från partilinjen för att häva en filibuster.


Måndag 2005-10-31 / 14.33
länk
BILL KRISTOL ÄR NÖJD. Redaktören för Weekly Standard, Bill Kristol, var en av de tyngre rösterna som fällde Harriet Miers, genom att omedelbart efter offentliggörandet av hennes nominering skriva artikeln Disappointed, Depressed and Demoralized. Han intervjuas just nu i Fox news och fick frågan om han gillar nomineringen av Samuel Alito, och svarar: ”Very much”.

Samtidigt blir det svårt för vänstern att rösta emot honom, eftersom de enhälligt röstat för honom som federal domare och han är den nominerade till HD under senaste 70 åren som haft längst erfarenhet som domare.

Själv tycker jag det är synd att inte Janice Rogers Brown nominerades. Hon hade garanterat resulterat i en mycket hård och tuff politisk strid, men de värderingar hon står för behöver lyftas fram. Inte bara i USA utan i hela västvärlden. Nu valde Bush att undvika en så tillspetsad ideologisk strid. Synd.


Måndag 2005-10-31 / 14.04
länk
SLAGET OM HÖGSTA DOMSTOLEN KAN BÖRJA! ELLER? För tredje gången på ett halvår utropar man både till höger och vänster att kulturkriget kan börja om presidentens nominering av ny domare till Högsta domstolen, som bland annat avgör synen på abort. Men när John Roberts nominerades var han så kvalificerad och civiliserad att anti-Roberts reklamen snabbt drogs tillbaka av abortförespråkarna eftersom kritiken ansågs skada deras eget anseende. Roberts utsågs av senaten med betryggande majoritet. Sedan kom Harriet Miers. Och då gick högern till attack mot presidentens nominering, medan vänstern förundrat såg på.

Nu nominerar presidenten Samuel Alito, som varit en lågmäld federal domare i 15 år. Och när senaten utsåg honom 1990 var det ett enhälligt beslut. Innan dess var han åklagare. Hans far emigrerade som barn från Italien till USA 1914. Föräldrarna var lärare i offentliga skolor.

Alito anses vara pålitligt konservativ, men ingen ideolog, ingen som sticker ut. Frågan är om han är en person som kan tända gnistan till hård politisk strid i amerikanska kulturkriget.


Måndag 2005-10-31 / 9.40
länk
BLOGGARNA FÄLLDE MIERS. I Wall Street Journal skriver John Fund under rubriken Internet Rules:
Medan president Bush förbereder en ny nominering till Högsta domstolen sjunker lärdomarna fortfarande in om den misslyckade nomineringen av Harriet Miers. En lärdom som behöver studeras är hur en blixtsnabbt nyhetsförmedling, ett klumpfotat försvar och de växande nya medierna som talkradio och bloggarna sänkte Miers chanser redan innan de stormrika kampanjgrupperna för särintressen hann publicera sin första TV-reklam.
Harriet Miers ska själv ha sagt till vänner att hon var förvånad över hur internet snabbt blev platsen där skeptisk debatt drev opinionsbildningen mot henne.
Även om enbart en liten minoritet av amerikaner läser politiska bloggar, tenderar de att locka inflytelserika läsare i medierna och politiken med dygnetrunttillgång till datorer. Sådana personer påverkar opinionsbildningen. 'Internet bearbetade alla argument för Miers på rekordtid och avvisade dem' säger redaktören Rich Lowry på National Review. 'Några dagar innan Miers drog tillbaka sin kandidatur hade hennes supportrar inget kvar att säga.'
Här kan vi - äntligen - finna en likhet mellan USA och Sverige - om än i mindre skala. När det gäller att bedöma kvaliteten och hållbarheten i politiska nyheter, har vissa bloggar genom sin läsekrets möjlighet att påverka hur debatten om en nyhet tar gestalt, om den blir väl emottagen eller inte. Debatten om en nyhet är alltid mest formativ i början, och om argumenten först formas i bloggarna, påverkar det hur nyheten kommer att betraktas i andra sammanhang. Det här kan få betydelse i den svenska valrörelsen nästa år.