Bloggarkiv:
i hjärtat rebell

Dick Erixon:
Kommentarer 27 juni - 3 juli 2005

Söndag 2005-07-03 / 20.11
BUSH BORDE VÄLJA JANICE ROGERS BROWN. För min del tycker jag det är spännande att så framträdande konservativa opinionsbildare som Fred Barnes i Beltway Boys och Bill Kristoll i Weekly Standard förordar Janice Rogers Brown som ny HD-domare. Hon är en ledande nyliberal kandidat, enligt många. Och den mest ”extreme” som senaten haft att godkänna, om man får tro demokratiske senatorn Joseph Biden (se varför här).

Precis som HD-domaren Clarence Thomas (se profil här) växte Janice Rogers Brown upp i fattiga förhållanden på landsbygden i amerikanska södern. De såg hur politiker använde sin makt för att upprätthålla rassegregation och har upplevt hur förtryckande och orättfärdig statsmakten kan vara. Det är säkert en förklaring till att de båda mycket starkt förespråkar frihet och är emot att politiker ska ha makt över individerna.

En känsla som jag själv känner igen mig i. Den socialdemokrati och intellektuella vänster som säger sig stå på de mindre bemedlades sida i Sverige använder i praktiken dessa människor för sin egen karriär, och ser till att hålla ”svaga grupper” nere genom att utmåla dem som offer och intala dem att de ingenting kan göra åt sin egen situation. Nej, allt de kan göra för att få det en gnutta bättre är att ge makten till socialdemokratin.

Clarence Thomas och Janice Rogers Brown, liksom utrikesminister Condoleezza Rice, har genomskådat vänsterpolitikernas bedrägeri och står för värderingar där individernas frihet går före politikernas och statsmaktens. De inser att friheten är än viktigare för dem som fått en taskig start i livet. Det är bara om man i full frihet får möjlighet att ta sig fram på egna meriter som man kan utjämna det försprång som de har vars föräldrar har pengar, utbildning och är välförsedda med sociala kontaktnät.

Och Janice Rogers Brown har en mycket större chans nu när det inte är (så som man väntat sig) chefsdomarens stol som ska fyllas, utan stolen för domstolens första kvinna. George W Bush gillar särskilt Clarence Thomas, vilket framgår av uttalanden han gjorde innan han blev president. Eftersom Brown delar Thomas filosofi, borde hon ligga bra till, särskilt som om hon nyss godkändes av senaten som domare i USA:s näst högsta domstol. Den majoritet som röstade för henne för en månad sedan, borde rimligen rösta för henne om hon föreslås till HD.


Söndag 2005-07-03 / 16.47
NU KAN BUSH ÖVERTRUMFA REAGAN. Som svensk är det svårt att föreställa sig hur viktigt valet av domare till Högsta domstolen är i USA. Men för att få ett grepp: flera kolumnister i helgens tidningar anser att valet av ny domare efter O'Conner är lika viktigt för president Bush:s historiska eftermälet som hans handfasta agerande dagarna efter 11 september 2001 och hans beslut att gå in i Irak och störta Saddam Hussein.

I den för republikaner ledande tidskriften Weekly Standard skriver Bill Kristoll Bush has the chance to succeed where Reagan failed. Bush har fullföljt Reagans utrikespolitik genom att ta strid för demokrati, han har följt i Reagans fotspår när det gäller att sänka skatterna. Men han kan, när det gäller USA:s inrikespolitik, överträffa Ronald Reagan genom att göra det Reagan inte lyckades med: att vrida Högsta domstolen i konservativ riktning.

Reagan hade chansen och nominerade Robert Bork, men överrumplades av den enorma kampanj vänstern bedrev mot Bork. En kampanj som fick senaten att inte godkänna honom. Det var ett av Reagans få misslyckanden.

Bush kan nu, på ett viktigt område, överträffa Reagan i rollen som president.


Söndag 2005-07-03 / 16.37
NÅGRA JURIDISK-FILOSOFISKA SKOLOR. I New York Times presenteras i enkla termer fem olika filosofiska inriktningar inom juridiken av juridikprofessor Jeffrey Rosen: So What's the 'Right' Pick?. Och då handlar det bara om filosofiska skolor till höger, de som president Bush kan förväntas ha i tankarna när han väljer vilken domare han ska nominera till Högsta domstolen.

Ironiskt nog är det väl den femte inriktningen, den som inte lägre praktiseras i USA, som gäller i Sverige: ”judicial deference” - en skola som anser att domstolarna ska spela en mycket begränsad roll och i största möjliga utsträckning överlåta till politiska församlingarna att stifta vilka lagar de vill. (Nixon gillade denna inriktning, eftersom den gav honom större frihet att trixa i politiken.)


Söndag 2005-07-03 / 14.37
JURIDIK VIKTIGARE ÄN POLITIK. Efter Göran Perssons förslag att i lag förbjuda sexualisering i medier, vilket fullständigt skjuter yttrandefriheten i sank, och efter Göran Hägglunds förslag om att förbjuda medborgare att 'heja på' brottslingar, trots att lagstiftningen hårt kan straffa medhjälp, och efter centerpartiets förslag om att göra samlag med tvångsprostituerad till våldtäkt, trots att sexköp, koppleri och kidnappning och medhjälp härtill redan är förenat med höga straff, är det uppenbart att svenska politiker inte har en susning om innebörden i juridik och rättvisa.

Det är därför befriande att läsa den flod av intressanta amerikanska artiklar som i helgen publiceras efter det att Högsta domstolens vågmästare, domare Sandra Day O'Conner meddelat sin pensionering. 'Jurisprudence', alltså juridisk filosofi, är ett mycket viktigt tema i amerikansk samhällsdebatt. I Sverige är vi analfabeter på området. Det är därför politiker kan lägga hur dåraktiga förslag som helst, och ändå tas på allvar.

I artikeln Who Should Reign Supreme? i nyliberala magasinet Reason får en rad framstående jurister (som i ekonomiska och moraliska frågor sträcker sig från vänster till höger, men alla har det gemensamt att de försvarar individens frihet från statligt förmynderi) ge sina förslag på O'Connors efterträdare. Och samtidigt tala om vem de anser vara historiens bäste HD-domare.

En sådan diskussion är omöjlig i Sverige, eftersom juridiken är helt underställd politiken. De domare som beundras i USA skulle i Sverige bli avsatta för tjänstefel, eftersom de inte slaviskt skulle lyda politikernas senaste vink.

I artikeln säger Larry Klayman, generalsekreterare i Judicial Watch, något mycket väsentligt:
Och [chefsdomaren John] Marshall ansåg, som jag gör - och det här är inte en typiskt konservativ ståndpunkt - att rättsväsendet förmodligen är den viktigaste delen av statsapparaten. Och det är just därför jag startade Judicial Watch: för att inte bara granska domstolarnas arbete, utan också för att slå larm när de två andra delarna av staten [lagstiftande kongressen och verkställande presidenten] agerar tyranniskt. Rättsväsendet är medborgarnas viktigaste tjänare och det kan använda sin makt klokt, eller, som i så många fall, oklokt. Det är nödvändigt att rättsväsendet, inom ramen för konstitutionen, fungerar som vakt mot statliga övergrepp.
Jag lutar åt att det nog är så vi borde börja se det också hos oss. I takt med att politikerna inte längre kan styra ekonomin, så som de energiskt gjorde under 1900-talet men inte kan nu i globaliseringens tidevarv, har de börjat kasta sig över juridiken. Och detta utan att ordna någon som helst öppen och förutsättningslös samhällsdebatt.

I juridiken, till skillnad från ekonomin, kan man lägga hur vansinniga idéer som helst utan att ställas mot väggen. Det är ingen slump att de tre fall jag inledde med alla anknyter till sex. Genom att retoriskt välja exempel koncentrerade på våld i sexuella sammanhang, stänger man effektivt alla möjligheter till en fri debatt. Kritiker kan omedelbart misstänkliggöras för att stå på sexualförbrytarnas sida. Eftersom ingen vill göra det, tystnar kritiken och politikerna kan göra vilka groteska ingrepp i medborgarnas friheter som helst.

Konsekvensen av allt mer klåfingriga lagar om hur vi medborgare ska leva våra liv, samtidigt som inte ett enda riksdagsparti står för en upprustning av ordningsmakten så att gällande lagar konsekvent upprätthålls, får vi ett extremt nyckfullt samhälle. Med detaljerade förordningar om hur du ska leva ditt liv, blir konsekvensen att du ständigt bryter mot lagarna. Och normalt händer ingenting. Bara slumpmässigt upptäcks brott, och de leder då till åtal. Alltså: den som har otur blir straffad.

En än värre konsekvens: om politiker och makthavare vill sätta dit någon som är obekväm, är det bara att be ordningsmakten kolla upp personen, som helt säkert brutit mot någon detaljregel. Det är just det som hände i Stalins Sovjetunion - och som nu återupptagits i Putins Ryssland. Och nu är svenska politiker på väg att följa i Putins fotspår.


Söndag 2005-07-03 / 10.47
LAGSTADGAT CIVILKURAGE? (II) Ett mejl rapporterar följande och avslutas med en fråga:
Citat från DN idag: Fråga: Enligt ditt tal i Skövde vill KD göra det straffbart att inte ingripa när någon exempelvis blir misshandlad, om situationen är av sådan art att ett ingripande hade varit möjligt. Tanken är väl i och för sig god men öppnar inte detta för väldigt mycket bedömningsfrågor?

Hägglund: - Liknande lagar finns i länder som Norge och Frankrike. Fall som jag tänker på är exempelvis våldtäkter där en grupp killar står och hejar på istället för att ingripa. Det är märkligt att sådant skall vara straffritt. Det är inte tal om att förmå någon att ingripa med risk för sitt eget liv. Jag vill påpeka att detta har varit under övervägande i straffansvarskommittén från 1996 så helt nytt är det inte.
- - -
Detta hans svar borde kanske nyansera din kritik av Hägglunds förslag?
Nej. I det hypotetiska gruppvåldtäktsfallet Hägglund använder kan gruppen 'grabbar' som 'hejar på' redan döma för medhjälp - för vilket straffsatserna är lika höga som för själva brottet.

Grundproblemet i svenskt rättsväsende är inte bristen på lagar. Det som brister är förmågan att upprätthålla lagarna. Polisen saknar effektivt ledarskap och har alldeles för få tjänster. Åklagarväsendet är överbelamrat och fortutbildningen undermålig. Domstolarna likaså. Dessa tre delar av rättsväsendet är försummade. Är det något som behöver ske, så inte är det fler lagar, utan en bättre och effektivare rättsstat.

När politiker kastar ur sig nya lagförslag är det ett substitut för att ta laglösheten på allvar. Det är ju så mycket enklare att plita ner dåraktiga förslag, som Göran Perssons lag om avsexualiserade medier, än att få ordning på polisens organisation, åklagarväsendet och domstolarna. Men kloka väljare borde inte gå på de billiga, populistiska knepen. Rättsväsendet är för viktigt för att bli politikernas lekstuga.

UPPDATERING (ur mejlväxling): Vi behöver en diskussion i Sverige om "jurisprudence", alltså juridisk filosofi, en diskussion som är ständigt pågående i USA. För jag tror många - inte minst politiker - blandar samman frikännanden (exempelvis för medhjälp vid våldtäkt) med att lagarna inte skulle vara tillräckligt hårda. Men det som brister i de upprörande fallen är bevisen. Utan tydliga bevis - när ord står mot ord - kan inte en rättsstat döma någon. Rättvisa skipas över det som går att bevisa, inte över det som kan ha hänt. Därför behöver polis och åklagare bli bättre. Inte lagarna.


Söndag 2005-07-03 / 10.08
LAGSTADGAD CIVILKURAGE? Jag var ju kritisk mot Göran Hägglunds förslag om att göra det straffbart att inte gripa in i ett slagsmål på gatan eller i tunnelbanan. Inte därför att medborgare inte skulle ha en moralisk skyldighet att gripa in, utan därför att fler lagar inte är vägen. I Helsingborgs Dagblad utvecklar ledaren När det leks blindbock i politiken denna hållning och pekar på hur politikerna faller i fällan att ännu snävare vilja detaljstyra medborgarna med lagstiftning.


Söndag 2005-07-03 / 9.58
MER OM MOORE I SVT. Ett mejl från svensk i Dallas, Texas, tillför också intressant poänger:
Grejen är att journalisterna _tror_att de är objektiva. De läser amerikanska tidskrifter som The Nation, The New Yorker och The Mother Jones, Washington Post och New York Times och tror att det, eftersom det kommer från högerns USA, måste vara högervinklat. För att uppnå objektivitet vrider de reportagen ett varv åt vänster själva.

Om journalisterna istället skulle läsa National Review eller Weekly Standard eller för all del Dallas Morning Post eller The Austin Journal and Statesman skulle deras reportage sannolikt se annorlunda ut.

Bowling for Columbine är för övrigt riktigt objektiv om man jämför med den "dokumentär" i samma genre "Hata USA och skjutvapen" som SvT:s egen Folke Rydén gjorde för ett par år sedan (och som han fick någor fint journalistpris för) - Amerikas beväpnade stater. Han gör bland annat reportage från Baltimore för att se hur hemskt det blir om man inte har några regler som hindrar folk från att skaffa skjutvapen men glömmer bort att Baltimore har i princip totalförbud (=långt strängare regler än Sverige).


Lördag 2005-07-02 / 11.28
DAGENS MEJL OM MOORE I SVT. Detta mejl är för mer än mina ögon:
I DN idag (kultur sid 24) intervjuas Ingemar Persson, chef för SVT Dokumentär, om satsningen på 'USA-dokumentärer' i sommar:

-Vad vi gör är att presentera annorlunda bilder av USA, och inte de som vanligtvis florerar i Sverige. Vi ville undvika det stereotypa.

Filmen som är först ut i serien? Bowling for Columbine av Michael Moore.

Är karln ironisk?
Nej, han menar säkert det han säger - och är därmed ett typexempel på hur vänstervriden svenska journalistkåren och mediebranschen är.


Lördag 2005-07-02 / 10.08
GÖR DET ENKELT ATT SPARKA FOLK. Thomas Friedman skriver just nu sina kolumner i New York Times från Dublin, Irland. För några dagar sedan påpekade han i The End of the Rainbow att Irland nu är den rikaste nationen i EU (efter Luxemburg). Landet som är känt för immigration till Amerika på grund av svält är nu rikare än Tyskland och övriga industrialiserade länder i Europa. Hur Irland gick från att vara fattiglappen från Europas periferi till den rike och stoltaste på mindre än en generation är en intressant historia. Svaret är givet: man har tagit vara på globaliseringens möjligheter istället för att se globaliseringen som ett hot.

Friedman följde igår upp med kolumnen Follow the Leapin' Leprechaun (ung: Följ den irländska älvan) där han tipsar dem som värnar om Europas ”sociala modell” om vad som måste ske om deras länder inte ska förvandlas till avfolkningsdrabbade museum. Han nämner Tyskland och Frankrike, men det gäller i lika hög grad Sverige.

Det första Irland gjorde, det allra viktigaste av allt, för att få fart på ekonomin är att göra det enkelt att sparka folk.

Bara med en flexibel arbetsmarknad kan trenden vända. Innan Sverige och övriga EU-länder fattar det spelar det ingen som helst roll vad man hittar på. Utan en avvecklad arbetsrätt fortsätter vår färd mot ättestupan. Bara när vi fattar att detta är proppen som hindrar all utveckling, kan vi börja ta upp konkurrensen på den globala marknaden.
Med tanke på att Irland erhöll mer direkta utländska investeringar från USA än Kina mottog från USA 2003 kanske tyskar och fransmän ska ta vara på några tips från den Celtiska tigern. En av de första reformer Irland genomförde var att göra det enkelt att sparka folk, utan att behöva betala lön under långa uppsägningstider. Låter brutalt, jag vet. Men ju enklare det är att sparka folk, desto villigare är företag att anställa folk.
Tänk så enkelt och briljant man kan formulera det mest grundläggande ekonomiska fundamentet. Det är om denna slutsats Europas överlevnad hänger. Varken mer eller mindre.


Lördag 2005-07-02 / 9.46
INVANDRARE - OFFER ELLER FÖRRÄDARE? Thomas Gür har en lysande kolumn i Svenska Dagbladet, Är Baylan offer eller förrädare?
Den som förnekar förtrycket är antingen förtryckare själv eller en förrädare ur de förtrycktas led. Krona och jag vinner, klave och du förlorar. Men värre än detta, är den rolltilldelning som utredningen består invandrare i Sverige med. Tesen att den strukturella diskrimineringen är allenarådande oavsett våra avsikter eller förnekelser innebär att alla invandrare också är offer (och att några av offren är kollaboratörer, Onkel Tom-figurer).

Här erbjuds ett skalkeskjul till alla rappkäftade med utländsk bakgrund. Varje verklig eller inbillad motgång, varje gång någon säger ifrån eller emot, kan utmålas som en del av det strukturella förtrycket - antingen av någon "svenne" som är förtryckare eller av någon renegat till "svartskalle".

Krav på ordning, flit, självdisciplin eller kunskap kan avvisas som en del av förtrycket. Alla invandrare som har gjort något av sina liv i Sverige kan fulas ut som avfällingar.


Fresdag 2005-07-01 / 17.14
O'CONNER SLUTAR - DOMARKRIGET KAN BÖRJA. Så lyder bloggaren Andrew Sullivans enda och dramatiska kommentar om att Sandra Day O'Conner, ofta kallad Amerikas mäktigaste kvinna, idag meddelat att hon pensionerar sig från USA:s Högsta domstol.

Förklaringen är att valet av hennes ersättare som domare i Högsta domstolen kan få större konsekvenser än val av president, åtminstone i amerikansk inrikespolitik.

Se presidentens omedelbara kommentar till pressen med anledning av O'Conners avgång hos C-Span.

I processen att utse ny domare står hela vänsterns arv ända sedan Roosevelts tid på spel. O'Conner har utgjort vågmästare mellan höger och vänster i domstolen. Om hon ersätts med en konservativ domare kan HD upphäva rätten till abort och en lång rad andra frågor där Högsta domstolen inrättat rättigheter som inte beslutats i demokratisk ordning. Economist sammanfattade igår vad det handlar om.

I Sverige och andra demokratier har folkvalda politiker beslutat om aborträtt mm. I USA har varken delstater eller kongressen beslutat om sådan lagstiftning. HD har tolkat konstitutionen så att den omfattar olika rättigheter som legat i tiden. Det betyder att en ny sammansättning i domstolen kan upphäva alla dessa tolkningar. Och många konservativa vill att delstaterna ska lagstifta om abort mm, det ska inte vara en fråga för domstolarna.

I vilket fall kommer den domarvalsprocess som nu inleds att avgöra vilket historiskt eftermäle president Bush får för sin andra mandatperiod. Lyckas han tillsätta en konservativ domare, eller förlorar han mot senatorerna? (se också 20 juni)


Fresdag 2005-07-01 / 14.59
FRANKRIKE FÖRSÖKER BLOCKERA BLAIR. I går satte Frankrike tonen för sin hållning under det halvår som Tony Blair är EU-president. Premiärminister Dominique de Villepin sa på engelska språket, så att britterna skulle förstå: ”Vi är redo att diskutera allt, men inte förhandla om [jordbruksstödet] under denna period”, rapporterar Times.

Om Angela Merkel blir Tysklands förbundskansler och gör upp med britterna, hamnar plötsligt Frankrike i Margaret Thatchers isolerade position. Den som Frankrike tidigare uttalat sig så hånfullt mot. Det kan gå snabbt i politiken...


Fresdag 2005-07-01 / 14.51
BLAIR VÄNTAR UT TYSKA VALET. Brittiska tidningen Independent avslöjar att Tony Blair antagligen kommer att ligga lågt om EU:s långtidsbudget och inte ta upp de havererade förhandlingarna förrän efter det väntade förbundsdagsvalet i Tyskland i september. Om Gerhard Schröder, som varit en nära bundsförvant till franske presidenten Jacques Chirac, då förlorar och ersätts av Angela Merkel kan ny dynamik skapas i EU. Se Snart kan EU få nytt ledarpar.

Det tyska folket kommer inte bara att avgöra inriktningen på sitt egen land, utan också ge ett viktigt besked om vad Tyskland vill med EU. Ska unionen fortsätta regleringsvägen, eller ska man prova frihandels och avregleringsvägen? Med tanke på hur laddade relationerna är mellan stats- och regeringscheferna börjar folken i Europa få någonting att säga till om...


Fresdag 2005-07-01 / 10.09
BUSH VANN STÖD FÖR MER FRIHANDEL. I natt vann president Bush en stor seger när senaten, med rösterna 54-45, antog nytt frihandelsavtal med Centralamerika, CAFTA. ”Beslutet är viktigt eftersom framtiden står på spel för Centralamerika när det gäller deras ekonomiska och politiska dimensioner och därför också i säkerhetsdimensionen”, sa senator John McCain efter omröstningen.


Fresdag 2005-07-01 / 9.53
ERSÄTT PARLAMENT MED FOLKVALD EU-PRESIDENT. Jag håller med Anders Wijkman och Göran Hägglund när de i ny bok, som presenteras i SVD-Brännpunkt, föreslår att EU bör få en folkvald president, vald på 5 år. Det har tidigare föreslagits i denna blogg. Men presidentvalet ska ersätta EU-parlamentet. Det blir fullständigt fel att välja båda, om man inte är ute efter att ersätta nationalstaternas parlament. Om EU ska ha en begränsad uppgift, vilket är min mening, bör EU-parlamentet avskaffas. Det bidrar bara till beslutsförvirringen. Deras roll bör intas av Europeiska rådet, alltså medlemsländernas regeringschefer. De är väl förankrade i sina parlament, och blir en motvikt mot den i hela unionen valde presidenten.


Fresdag 2005-07-01 / 8.19
JA SE FEMINISMEN. Margareta Winberg sprider fördomar och myter om svenska män. Jämställdheten får svenska män att slå säger hon till brasiliansk press. Och fortsätter: 40 procent av Sveriges kvinnor har utsatts för våld jämfört med 11 procent av spanjorskorna. Sanningen är, naturligtvis, en helt annan: 3 procent av kvinnorna är våldsdrabbade. Vad som inte framgår i medierapporteringen är att män är mer utsatta för våld: Brå rapporterar att under 2004 har 60 000 anmälningar om hot- och våldsbrott mot kvinnor skett, medan anmälda våldsbrott mot män var 66 000.


Fresdag 2005-07-01 / 8.19
WOODWARDs BOK OM DEEP THROAT. En av Watergateskandalens avslöjare, journalisten Bob Woodward, kommer ut med en bok där han berättar om sina hemliga möten i garaget 1973 med FBI:s bitr chef Mark Felt, den källa som under 30 år gått under namnet 'Deep Throat'. Av någon anledning hinner tidningen USA Today före Washington Post med detaljer ur boken i artikeln: Woodward's 'Deep Throat' book surfaces. Motivet för Felt att ge tips om hur president Nixon kunde sättas dit, var att han ville skydda FBI från den politiska styrning som Nixon stod för, samtidigt som Felt avskydde Nixon, men älskade spänningen i hemlighetsfullt underrättelsearbete.


Torsdag 2005-06-30 / 22.26
GARTON ASH: TILLSAMMANS I ENFORMIGT EU. För att vara professor i Europeiska studier vid Oxford kan Timothy Garton Ash ibland bli väldigt platt och rent av töntig. Som i dagens DN-kolumn:
Under alla omständigheter behöver vi en annan ton i det brittiska ordförandeskapet. Dess förutsättning borde vara att alla europeiska länder har något att bidra med ... Så låt oss ... gå framåt tillsammans och stödja oss på det bästa i varje nations erfarenheter. I affärslivet kallas det benchmarking. Vad vi i dag behöver är ett lyssnande ordförandeskap.
Jag är allergisk mot detta, i bästa fall naiva trams, i sämsta fall hårdhänta maktspråk som används för att lägga locket på, tysta ner och förneka stridigheter som behöver diskuteras i det öppna. Det är ett vanligt förekommande språk i diktaturer, som Kina, där sammanhållning ger motiv till förtryck. Snacket om att 'gå framåt tillsammans' används också i andra sammanhang för att tysta dem som vill diskutera meningsskillnader.

Misstaget Timothy Garton Ash - och de flesta andra som diskuterar Europa - begår är att utgå ifrån att europeisk politik inte bygger på motstridiga värderingar. Det som i nationalstaterna är hårda strider mellan höger och vänster, mellan socialister, liberaler och konservativa, anses plötsligt vara som bortblåsta så fort politik i EU diskuteras. Puts väck! Borta! På Europanivå ska alla vara bästa kompisar, leka snällt tillsammans och komma överens om allt.

Men det kan ju bara ske om EU är maktlöst och aldrig någonsin behandlar kontroversiella frågor. Så fort EU ska behandla politiska frågor av betydelse - vilket ju är just den utveckling vi sett på senare år - uppstår givetvis samma sorts värderingskonflikt som på nationell nivå. Jag fattar inte hur man kan tro att laddade politiska ställningstaganden skulle kunna beslutas i stor enighet och ”tillsammans”.

Varför vill Ash och andra så starkt betona enighet? Allt för ”unionens bästa”! Och vem avgör vad som är bäst? Euroeliten, naturligtvis. Och alla som inte håller med anklagas i Ash:s anda för att inte inta rätt ”ton” och för att inte vilja leka ”tillsammans”.

Det här är, om jag får hårddra en smula, ett totalitärt synsätt. Och därmed pekar Timothy Garton Ash - omedvetet - ut det som faktiskt är EU:s största problem: Europaeliternas uppfattning om att de, tillsammans, kan avgöra unionens framtid, utan öppen debatt och utan allmänna val där medborgarna får avgöra Europas inriktning. På samma sätt som vi i en demokratisk nation inte kan ställa krav på att riksdagens ledamöter ska tycka likadant om allt, kan vi kräva att aktörer i unionen ska göra det. Det handlar istället om att hitta demokratiska metoder så att européerna får avgöra inriktning och omfattning på unionen. (se mer i bortom ja och nej och folkvald EU-president).


Torsdag 2005-06-30 / 15.40
GÖRAN HÄGGLUND LITE VASSARE. Kristdemokraterna har inlett sitt riksting med partiledartal av Göran Hägglund. Han hade en svår uppgift. Han saknar Alf Svenssons pondus och retoriska förmåga. Men till innehållet är han bättre än väntat. Etikprat blir ofta flum, men den här passagen gillar jag:
Den goda etikens betydelse som grund för ett gott samhälle måste återuppväckas. Och då pratar jag inte om de etiska koder som brukar tvingas fram av mediestrateger efter ännu en näringslivs- eller fackföreningsskandal. Som ett modernt avlatsbrev! Det är så dags då. Nej, etik är inte något som ska finnas på papper att stoppa i våra skrivbordslådor och publicera på våra hemsidor, utan i våra hjärtan.
Tyvärr föll han dock i fällan att göra etik till skriftlig regel: ”Jag menar att vi också i Sverige behöver en ny lag i straffrätten: Var och en ska göra det som man utifrån situationen och sin egen förmåga kan göra, när en medmänniska befinner sig i nöd!” Det ska alltså bli brottsligt att vara passiv. Ett ytterst tveksamt förslag. Hur ska gränsen mellan vad som är ett tillräckligt och otillräckligt ingripande kunna avgöras i en domstol, när det är svårt nog att vid slagsmål och andra händelser som sker snabbt avgöra vem som gjort vad i aktiv brottslig handling? Precis som centerpartiet använder kristdemokraterna lagstiftningen för att röra till begreppen enbart i syfte att nå publicitet och uppfylla politiskt korrekta syften.

Ett bättre sätt att stärka människors vilja att gripa in mot brott vore att förbättra nödvärnsrättens (självförsvarets) ställning. Nu döms ofta de som griper in för att förhindra brott för övervåld (se ex fallet med kioskägaren i Gislaved). Men detta mitt förslag är ju inte politiskt korrekt. Därför vågar inte kristdemokraterna. Det är lättare att införa ännu en tvångslag. Uppifrånperspektivet är tydligt.

Men samtidigt var Hägglund stark i familjepolitiken så jag ger honom betyget 3, godkänt. Vilket underlättades av att han visade lite befriande självdistans:
För att främja etikdiskussionen inom poliskåren har tydligen polisförbundet tagit fram kakburkar där själva kakorna blandas med lappar med ämnen för etiska samtal. Moralkakor, det trodde jag var något som vi kristdemokrater hade ensamrätt att baka och bjuda på. Men tydligen inte.

Torsdag 2005-06-30 / 9.57
BITTER JEAN-CLAUDE JUNCKER. Deutsche Welle har intervjuat avgående EU-presidenten, Luxenburgs premiärminister. Det är en bitter man. Juncker vägrar ge råd till sin efterträdare, Tony Blair, eftersom Blair ändå inte skulle lyssna. Stackars Jean-Claude!

Om misslyckandet med EU-konstitutionen och samanbrottet i budgetförhandlingarna säger han: ”Känslan av besvikelse har gått över och gjort mig mer beslutsam än någonsin. Vår generation har inte rätt att förstöra något som tidigare generationer har byggt upp.”

Vadå förstöra? Det är ju för att rädda EU som dramatiska förändringar behöver ske. Att år 2005 stå för en politik som var rationell 1957 är inte rationellt. EU har nu lämnat ”efterkrigstiden”, då det gällde att ställa saker tillrätta efter andra världskriget. Den logiken håller inte längre. Nu gäller det att se framåt och ta sig an den globala konkurrensen med Kina, Indien och USA.


Torsdag 2005-06-30 / 8.57
BRITTERNA TAR STRID FÖR FRIHANDEL. I morgon blir Tony Blair EU:s president. Och hans regering trappar nu upp insatserna. Inför möte med UNICEF, FN:s barnorganisation, i London sa finansminister Gordon Brown att det är hyckleri när rika länder förvägrar fattiga tillgång till sina marknader och därigenom möjlighet att genom export lyfta sig ur fattigdomen.

Browns tal var en uppmaning till EU att ta bort de stöd och subventioner som stör handeln och minska slöseriet inom jordbrukssystemet CAP genom att sätta ett datum för att skrota exportstödet, rapporterar Times idag.

Det här är riktigt tuffa ord. Men det är otroligt intressant att britterna nu ser till att EU tvingas diskutera om man är en organisation för frihandel eller protektionism.


Döda i terrordåd i Irak
våren 2005 Civila Irakisk polis USA-trupp Övr icke-irakier
Januari 720 (76%) 109 (12%) 104 (11%) 7 (1%)
Februari 860 (84%) 103 (10%) 56 (5%) 2 (1%)
Mars 1.000 (80%) 200 (16%) 40 (3%) 5 (0,5%)
April 990 (79%) 199 (16%) 50 (4%) 20 (2%)
Maj 700 (66%) 270 (26%) 77 (7%) 11 (1%)
Juni 780 (68%) 282 (25%) 76 (7%) 3 (0%)
Summa 5.050 (76%) 1.163 (17%) 403 (6%) 48 (1%)
Inom parentes: andel av samtliga under den aktuella månaden. Källa: Brookings Institution, Iraq index (June 27 2005).
Onsdag 2005-06-29 / 22.30
TERRORISTERNA DÖDAR CIVILA I IRAK. Jag tycker mig se en ny trend i svenska nyhetssändningar: man refererar antalet döda irakiska poliser och amerikanska soldater. Men nämner väldigt sällan hur många civila som dödas av 'motståndsmän', 'rebeller' och 'upprorsmän'. Förklaringen? Självklart blir det svårare att upprätthålla bilden av 'rebeller', om det är kvinnor, barn och åldringar som dödas i frisersalonger, på marknader och i bostadsområden.

För att mediernas bild av rebellmotstånd ska gå fram måste det framstå som att män i uniform, militärer och poliser, dödas.

Som framgår av tabellen är det överlägset flest civila som dödas av terroristerna - vilket är den enda rimliga benämningen på dem som spränger bilbomber och begår självmordsbombningar (se mer 18 maj).

För att sätta dödandet i perspektiv, kan vi jämföra med antal döda i trafiken. I USA dör drygt 15 personer per 100.000 i trafikolyckor (källa). Översatt till Irak med 25 miljoner invånare betyder det 3.750 förolyckade i trafiken på ett år. Utanför västvärlden brukar trafikolyckorna vara fler. Därmed kan man resonera i termer av att terrorismen dödar ungefär dubbelt så många som kan förväntas dö i trafikolyckor. Det gör naturligtvis varken trafikdöden eller terrorismen mindre tragisk, men det sätter ett gripbart perspektiv på terrorismen.

Och antalet positiva nyheter från Irak är många. Bloggen Chrenkoff gör ett gott jobb genom att sammanställa allt framåtsyftande som händer i Irak.


Onsdag 2005-06-29 / 18.53
PEGGY NOONAN OM POLITIKERS HÖGFÄRD. Reagan-talskrivaren Peggy Noonan ryter till ordentligt om politikernas dåliga smak att ständigt ägna sig åt självberöm i Wall Street Journal-kolumnen Why are our politicians so full of themselves?
[K]an ni tänka er George Washington i offentlighet, eller ens privat, tala om sina många förtjänster som person? I normala Amerika brottar man inte ner folk på marken tills de erkänner vilken god karaktär man har. Man skryter definitivt inte om det. Om du är godhjärtad, så är du godhjärtad; om andra ser det, bra. Om du är principfast blir det uppenbart i ditt agerande. Du talar inte om sådant. För du kan inte göra det, av samma orsak som det undergräver sanningshalten i uttalandet om du skryter om hur blygsam du är.

Onsdag 2005-06-29 / 15.40
GÖRAN PERSSON SÄGER EMOT SIG SJÄLV. På Expressens debattsida publicerar idag Johnny Munkhammar, Timbro, viktiga fakta. Här i bloggen har efterlyst journalister som, likt sina brittiska och amerikanska kollegor, ställer politiker och makthavare mot väggen genom raka, vassa och genomtänkta följdfrågor. Istället för att låta statsministern lägga ut texten på oprecisa och okunniga frågor, som inte ger allmänheten någonting, borde journalister nita politiker för att de inte är konkreta och för att tala emot det man själv sagt tidigare. Om politiken ska återfå någon trovärdighet måste höga krav ställas på vad politiker säger och att de inte tillåts slingra sig.

Munkhammar pekar på att Persson under debatter i maj och juni sagt att han fick ”städa upp” efter den borgerliga regeringen 1991-94. Är det sant? Nej, inte ens Göran Persson själv anser det. ”En viktig förklaring till att krisen blev så djup är att Sveriges konkurrenskraft urholkades under slutet av 1980-talet”, skrev han i boken Den som är satt i skuld är inte fri. Då fanns ingen borgerlig regering.

Inte heller finansdepartementet stödjer Perssons anklagelser. I budgetpropositionen 2001, som Perssons regering lade fram, heter det om krisen på 1990-talet: ”Ett första avgörande beslut var devalveringen 1982 (…) Resultatet blev allmän överhettning och höga pris- och löneökningar särskilt under 1980-talets senare del.” Socialdemokratiska beslut.

Munkhammar ställer den fråga statsministern borde få, efter anklagelserna mot den borgerliga regeringen: Vad hade en socialdemokratisk regering gjort om man regerat? Svaret är: mindre, skriver Munkhammar som gått igenom deras förslag från aktuella tiden. Och inte ens Göran Persson visade sig tro på den oppositionspolitik hans parti bedrev. Utan en borgerlig regering hade det alltså blivit etter värre.

Politiker måste ställas till ansvar för sitt agerande. Men det kräver journalister som är vakna, som läser på, som lägger lite energi på att formulera smarta och tuffa frågor. Analyser ska inte bara ske på debattsidorna.


Onsdag 2005-06-29 / 14.25
BUSH STÅR PÅ OM IRAK. Bästa kommentaren i samband med presidentens Iraktal i natt som jag hittills sett kommer från en av bloggandets pionjärer Andrew Sullivan:
'Jag anser att det också är viktigt för presidenten att lägga fram en tidsplan som talar om hur länge man tänker vara involverad och när man drar sig tillbaka.' Så sa guvernör George W Bush 5 juni 1999, om de amerikanska trupperna i Kosovo under Clintons tid i Vita huset. Jag höll inte med Bush då och jag håller inte med hans kritiker idag. Kosovo fungerade tack vare militär styrka och uthållighet. Trots alla våra misstag är uthållighet i Irak - och inte en tidsplan för tillbakadragande - vårt enda ansvarsfulla val.
Förvandlingen av Irak från grym förtryckarstat till demokrati går långsammare än alla hoppas (ja, bortsett från dem som inte alls vill se demokrati i Irak). Men Bush står för en klar agenda med ett tydligt mål: kämpa ner terroristerna för att uppnå demokrati, yttrandefrihet och ekonomisk tillväxt för irakiska folket. Frågan är vad de vill som ropar 'USA ut ur Irak'. Hur ser deras alternativ ut? Ska Saddam återinsättas? Ska terroristerna få ta över och införa talibanstyre i Irak? Det är dags för Bush-kritikerna att erbjuda något konstruktivt, inte bara kritisera det som varit.

Lästips: Speech may get critics to back off for now, Chicago Sun-Times, A Case for Progress Amid Some Omissions, Washington Post, Bush Speech: Thumbs Up and Down, CBS, Australia praises Bush speech, AP.

UPPDATERING: opinionsmätning beställd av CNN visar att 46 procent av amerikanerna som såg talet var 'mycket positiva', 28 procent 'positiva' och endast 26 procent svarade att de reagerade negativt på presidentens tal.


Onsdag 2005-06-29 / 9.19
FRANKRIKE: KOBIDRAGET EUs STÖRSTA FRAMGÅNG. Medan brittiske premiärministern satsar hårt för att få igång reformeringen av EU, spjärnar Frankrike emot allt vad man kan. Nu säger franske utrikesministern Philippe Douste-Blazy att Frankrike gärna diskuterar förändringar, men inte till priset av jordbruksstödet, ”ett av våra mest framgångsrika gemensamma projekt”. Det framgår i Times: 'The CAP is one of our most successful common policies'.

Ska EU överleva måste Frankrike sättas på plats. Riktigt ordentligt.


Onsdag 2005-06-29 / 9.10
OECD BACKAR UPP BLAIR OM EU-REFORMER. Tony Blair har talat klartext om att Europa behöver ekonomiska reformer för att klara den globala konkurrensen. Parisbaserade Organisation for Economic Co-operation and Development, OECD, ger nu sitt stöd, skriver Guardian i OECD backs Blair on Europe reform.

Framför allt är det liberaliseringar av arbetsrätten som behöver ske över hela Europa, enligt OECD. Gissa om fackföreningarna kommer att sätta sig på tvären.


Onsdag 2005-06-29 / 8.54
RIV DOMARES HEM OCH BYGG HOTELL . Upprördheten är stor efter Högsta domstolens beslut i USA där kommuner ges rätt att expropriera nedgångna bostadsområden för att bygga lyxhotell och kontorslokaler, med motiveringen att det betyder högre skatteintäkter till kommunen (se blogg 26 juni).

I måndags lämnade ett byggföretag in ansökan om bygglov för hotell på adressen som är hemadress för en av domarna i Högsta domstolen. Vd:n Logan Darrow Clements slår fast att ett hotell på denna adress skulle ge mer skatteintäkter än om tomten fortsätter att endast användas för privat villa.

Striden handlar om hur stark äganderätten är och om fattiga har svagare äganderätt eftersom deras mark kan användas på ett mer kommersiellt sätt, ett beslut fattat av politiker som välbeställda har lättare att värja sig emot än fattiga. Det var domarna till vänster som beslutade att fastigheter i nedgångna områden kan tvångsinlösas, medan domare till höger försvarade de mindre bemedlade och äldre husägarnas rätt till sina egna hem.

Läs mer om fallet hos Institute for Justice som företrädde husägarna.


Onsdag 2005-06-29 / 8.22
VÄLDIGT OSVENSKT. Billy McCormac i Stockholm Spectator uppmärksammar i kommentar svenske Ulf Hjertström som var kidnappad i två månader i Irak. Inte nog med att han tror sig ha klarat livhanken genom att skälla ut kidnapparna och aldrig någonsin visa minsta rädsla när han skenavrättades, något som gav honom respekt i kidnapparnas ögon, nu har han börjat ta upp jakten på dom. ”Jag har lagt ut ungefär $50.000 hittills och vi kommer att ta dom, en efter en.”

Skönt att se att någon har kvar lite jävlar annama...


Tisdag 2005-06-28 / 14.48
BARN SAKNAR STRATEGI FÖR MOTGÅNGAR. En lärare mejlar klarsynt analys från den verklighet borgerliga ledarskribenter och politiker aldrig tycks besöka (eller så kanske de är en del av det beskrivna problemet):
Läste ditt inlägg om barnen och skolhälsovården. Håller helt med. Skolhälsovården fyller naturligtvis en viktig funktion på de flesta skolor, vår skolsköterska gör ett fantastiskt jobb. Men det handlar lite om hur man lägger problemformuleringen. Det är inte kraven i samhället som är problemet, det är alla förbaskade curlingföräldrar som servar sina barn till max och inte klarar av att sätta gränser. Det är klart att dessa barn mår dåligt när de konfronteras med verkliga problem i livet. De har ju inte lärt sig några strategier för att klara av dem.

Tisdag 2005-06-28 / 12.50
TERAPIKULTURENS DOMINANS. Kjetil Johansen i Oslo diskuterar i sin blogg Replikk den framväxande föreställningen om att det är fruktansvärt att leva, det som så tydligt framgår i förra kommentaren här i bloggen.

Allt fler av vardagslivets komponenter traumatiseras. Livet ses som allt mer farligt. Och om du tvingas möta den otrygga verkligheten, så behöver du nog terapihjälp efteråt, summerar Johansen, som sedan tar upp boken Therapy Culture - Cultivating vulnerability in an uncertain age av ungersk-brittiske professorn Frank Furedi.
De senaste årtiondena har snart sagt varje sfär av livet blivit föremål för en ny emotionell kultur ... en kultur som radikalt omdefinierar vad det innebär att vara människa. Ökad sårbarhet presenteras som ett karakteristiskt drag i människors psykologi. Tal om människor i 'riskzonen', 'skrämd för livet' och 'emotionellt skadade' väcker en unik känsla av maktlöshet. Furedi ifrågasätter den allmänt accepterade tesen om att den terapeutiska inriktningen representerar ett upplyst skifte till känslor.
Ja, och det är, som framgår av tidningsledarna i förra kommentaren inte bara socialister som ser individer som offer, utan i lika hög grad borgerliga opinionsbildare. Det är nog inte en stark socialdemokrati som gör Sverige partipolitiskt unikt i världen, det är att det ideologiskt, moraliskt och mentalt inte finns en enda gnutta opposition mot den socialdemokratiska omhändertagandefilosofin. Hela den politiska klassen i Sverige står för terapikulturen och anser att medborgarna är viljelösa offer som måste tas omhand av staten.

UPPDATERING: Och ett av få undantag är - socialdemokratiskt. Widar Andersson visar i Folkbladet-ledaren Psykisk ohälsa ökar bland unga - eller? en sund skepsis. Varför är han så ensam?


Tisdag 2005-06-28 / 8.36
BARN SOM VÄLFÄRDSSTATENS KLIENTER. Det är skrämmande hur liten den ideologiska bredden är i svensk politisk. Av ledarna som citeras här nedan framgår hur självklart det är att utmåla barn som offer, som stackars satar som måste tas omhand av psykvården, som lider av att leva, som inte tål utmaningar och konkurrens. Sverige har en fundamentalistisk syn på terapi som enda metod att överleva.

Jag blir förskräckt. Redan vid några få års ålder får det uppväxande släktet lära sig att de inte kommer att klara av 'den tuffa konkurrensen' i samhället. Det är så förbaskat synd om dom. Va faan är det för budskap?! Hur galet får det bli? Barn ska naturligtvis få lära sig att livet inte är enkelt, utan handlar om att övervinna motstånd, att ta sig an utmaningar och även om man ofta inte lyckas, veta att man kämpat väl och att däri ligger belöningen: stolthet som ger självkänsla. En tillfredsställelse i att gjort sitt bästa, som ger kraft att ta sig an nya mål som också de kan vara svåra att till fullo uppnå. Men lära sig att finna tillfredsställelse i sin strävan, i sina försök, i det man trots allt lär sig och får uppleva.

Att gråta ut hos skolhälsovården gör knappast livet mer värt att leva. Att hela tiden lära sig nya saker, att lära känna sig själv, sina begränsningar men också styrkor - det är att leva.

Men svenska ledarsidor, och här finns ingen som helst skillnad mellan socialdemokrati och borgerlighet, ser Pappa Staten - eller ska vi säga Mamma Staten - som den ende som kan lägga livet tillrätta för barn. Det är skattefinansierade och lagreglerade psykmotagningar som kan göra barn lyckliga. Vilket skitsnack! Kolla bara:

Dala-Demokraten (s) skriver i ledaren Kvävda barn: ”lagstiftningen måste visa vem som ansvarar för att minska den psykiska ohälsan, att vi måste ha mer resurser till skolhälsovård, primärvård och föräldrastöd.”

För Norrländska Socialdemokraten (s) är svaret givet: Satsa på skolhälsovården: ”Resursbristen är i dag ett faktum och även något som de barn- och ungdomspsykiatriska enheterna ser som en bidragande orsak till att skolhälsovården inte förmår bidra till att förebygga och samverka mot den psykiska ohälsan.”

I Helsingborgs Dagblad (oavh) heter det i krönikan Gör inte samma misstag igen: ”Nedskärningarna i skolhälsovården, socialtjänsten och primärvården har lett till längre väntetider hos skolpsykologer och kuratorer ... Nu ser vi alltså resultatet av nedrustningen ... Den som inte har möjlighet att hävda sig i konkurrenstrycket blir lätt nedstämd eller uppgiven.”

Östgöta Correspondenten (m) skriver i Allt fler unga mår dåligt: ”Många barn idag har svårt att hantera pressen från omvärlden. De upplever att de ständigt måste vara lyckade inom alla områden; vackra, trendiga, sportiga, duktiga i skolan.”

Norrköpings Tidningar (m) menar att Otydliga regler ökar psykisk ohälsa: ”Orsakerna till denna ökning av psykisk ohälsa bland unga är flera. En av de tyngsta uppges vara neddragningarna inom skolhälsovården.”

Östersunds-Posten (c) frågar Var gick den lyckliga barndomen förlorad? och svarar: ”Att tjejer mår sämre än killar är inte förvånande, snarare helt logiskt utifrån den press som unga kvinnor utsätts för. I dagarna lanserades ännu en grabbtidning som objektifierar och psykiskt våldför sig på unga kvinnor. Att ytterligare en tidning anser sig få plats bland titlar som Slitz och Moore, säger en del om det klimat framförallt unga tjejer växer upp i. Den som är förvånad över att tjejer skär sig i handlederna, sväljer rakblad, späker sig till undernärda borde se sig omkring. Det räcker att gå till tidningshyllorna.”


Tisdag 2005-06-28 / 8.36
GENERALDIREKTÖRER DESINFORMERAR. I huvudledaren Generaldirektörer som handelsresande i åsikter i Dagens Nyheter skriver man:
Cheferna för statliga myndigheter och företag ägnar sig numera mer åt politisk propaganda än åt lagtolkning och regeltillämpning. En vanlig metod är att beställa opinionsundersökningar där svaren är givna på förhand.
Och de visar därmed att de inte behövs. En borgerlig regering med lite civilkurage skulle minska antalet dramatiskt och se till att de som tillsätts sköter verksamheten effektivt istället för att vara propagandamaskiner.


Tisdag 2005-06-28 / 0.28
ARBETSLÖSHET: SVERIGE 19,8%, USA 5.2%. Kurd-svenske Tino Sanandaji, som studerar vid University of Chicago, diskuterar i bloggen Truck and Barter (drivs av ekonomistuderande) den svenska arbetslösheten i jämförelse med den amerikanska: How high is total Swedish unemployment?.

Sanandaji plockar fram all den frånvaro från produktivt arbete som svenska myndigheter och politiker så omsorgsfullt gömmer undan. Jämfört med USA:s arbetslöshetsstatistik på 5,2% har Sverige i praktiken en arbetslöshet på 19,8%. Och han påtalar att svensk sjukfrånvaro är 26 arbetsdagar i snitt per år, medan den i Kanada, som också har ett utbyggt trygghetssystem är 7,5 sjukdagar.

Man blir lika irriterad och konfunderad varje gång man ser hur illa det är i Sverige och hur bidragsförsörjda vi är.

Det ser nästan lika illa ut med produktiviteten som är föremål för ett annat inlägg i bloggen: Euro-Excuserosis. Där får vi veta mer om varför svenska regeringen kan visa statistik som hävdar att Sverige har hög produktivitet. Eftersom man räknar produktivitet per arbetstimme, räknas inte mindre produktiva tjänster in - eftersom de som i USA utför detta arbete i Sverige lever på bidrag. En annan sida av saken är att svenska tjänstemän ägnar 8 timmar mer per vecka åt underhåll och hushållsarbete i hemmet än amerikanska. Förklaringen är att i USA köper man dessa lågproduktiva tjänster - som därmed räknas in i ekonomin, medan så inte sker om det utförs obetalt (eller svart). Professorer tapetserar hemmet i Sverige eftersom skattekilarna är 600-900 procent, medan yrkesfolk utför det arbetet i USA. Det förbättrar de officiella siffrorna för Sverige, men det är knappast mer produktivt i realiteten.

Tino Sanandaji tar upp brister i den officiella statistiken som borde få SCB att skämmas. Men som alla andra myndigheter är de mer propagandaorgan för regeringen än objektiva och sakliga aktörer i folkets tjänst.


Måndag 2005-06-27 / 10.09
MERA OM FOX NEWS OPARTISKHET. Många mejl tar upp gårdagens bloggkommentar om Fox News och mediernas partiskhet. Via Chicago University har jag fått mer material som styrker min tes.

Men först ett tydliggörande: observera att jag jämför Fox med andra medier när det gäller balans/obalans. När vänsteraktivister attackerar Fox för högervinkling undviker de nogsamt att diskutera andra mediers obalans. Därmed uppnår de tre retoriska vinster: 1) genom att fokuserar på att Fox avviker i politisk tendens, gör man mångfald av åsikter i debatten till något fult och misstänksamt. Så resonerar givetvis inte en sann demokrat. 2) därmed gör man också vänstervriden nyhetsrapportering till norm, den 'nollpunkt' varifrån man börjar mäta avvikelser. Detta är naturligtvis en föga balanserad ståndpunkt i sig. 3) genom fokus enbart på Fox slipper man diskutera övriga mediers överväldigande vänstervinkling.

Så kom ihåg: när någon hävdar högervridning i exempelvis Fox, utan att analysera andra mediers eventuella partiskhet, då är det en skojare i Michael Moores anda.

Så till ytterligare en forskningsrapport, utarbetat av statsvetaren Tim Groseclose på UCLA och nationalekonomen Jeff Milyo vid University of Missouri: A Measure of Media Bias (pdf). Deras rapport använder som variabel hur ofta olika thinkthanks refereras som källa i nyhetsmedierna och korrelerar med USA:s parlamentariker. Man undviker därmed att bli subjektiv om vad som är vinkling.
Table 4. Rankings Based on Distance from Center (ADA)
1. Newshour with Jim Lehrer 55.8
2. CNN NewsNight with Aaron Brown 56.0
3. ABC Good Morning America 56.1
4. Drudge Report 60.4
5. Fox News' Special Report with Brit Hume 39.7
6. ABC World News Tonight 61.0
7. NBC Nightly News 61.6
8. USA Today 63.4
9. NBC Today Show 64.0
10. Washington Times 35.4
11. Time Magazine 65.4
12. U.S. News and World Report 65.8
13. NPR Morning Edition 66.3
14. Newsweek 66.3
15. CBS Early Show 66.6
16. Washington Post 66.6
17. LA Times 70.0
18. CBS Evening News 73.7
19. New York Times 73.7
20. Wall Street Journal 85.1
Källa: A Measure of Media Bias (UCLA)


I tabellen är index 50 mittpunkten och siffror däröver vänster och därunder höger. Ju större avvikelse från 50, desto större politisk avvikelse från en balanserad mittpunkt. Som framgår är Fox Special Report ett av de mest balanserade av de ledande nyhetsförmedlarna. Men! Deras lilla avvikelse är dock åt ett annat håll än övriga medier: åt höger, medan så gott som alla andra sker åt vänster. Återigen handlar irritationen och förtalet av Fox inte om att man är mer obalanserad än andra, utan att den lilla avvikelse man har sker åt 'fel' håll.

Det som förvånar mig är att Wall Street Journal är mest vinklad - och åt vänster. Hade trott det skulle vara New York Times, som blir näst 'sämst' (ur mitt perspektiv). Forskarna förklarar det med att man granskat enbart nyhetssidorna, inte ledarsidorna. Och Wall Street Journal har tidigare noterats för att kombinera starkt konservativ ledarsida med starkt vänstervinklad nyhetsförmedling: Reed Irvine och Cliff Kincaid noterade 2001 att tidningen "länge haft en tudelning mellan sin konservativa ledarsida och sina vänsterinriktade nyhetssidor." Paul Sperry har under rubriken "Myten om att Wall Street Journal är konservativ" skrivit att "tidningens nyhets- och ledarredaktioner politiskt är lika polariserade som Nord- och Sydkorea."

Men som sagt. Studien visar att medierna i regel är vänstervinklade och att Fox News inte är mer vinklat än andra, men åt andra hållet.


Måndag 2005-06-27 / 8.48
TERRORISTERNA KAN INTE VINNA I IRAK. Fareed Zakaria i Newsweek har varit en ibland skoningslös kritiker av Irakkriget, och en kritik så träffsäker att jag haft svårt att invända. Men i nästa nummer skriver han i This is the picture in Iraq att han inte längre kan se hur terroristerna skulle kunna vinna.

Problemet nu är att USA är dåligt förberett på 'nationsbyggande', alltså lösa civila tvister mellan kurder och turkmener, att bygga skolor och renovera vattenledningar. Zakaria konstaterar att försvarsminister Donald Rumsfeld länge hävdat att amerikansk trupp aldrig ska engageras i nationsbyggande. Men på plats i Irak struntar soldaterna i försvarsministerns påbud för att få ordning på saker och ting. Soldater i 20-25 års åldern löser tvister och hjälper till att få civilsamhället att fungera.

Man kan inte annat än instämma. Men är det inte här Europa borde ta ansvar? Brukar det inte heta att USA är bäst på de hårda uppgifterna, de militära, medan Europa är bättre på de mjuka, civila?

Skulden för Iraks problem är naturligtvis, i sin helhet, en persons ansvar: Saddam Husseins. Men när USA räddat landets 25 miljoner invånare från denna tyrann, genom att offra 1700 unga amerikanska soldaters liv, borde Europa ställa upp med insatser för att få civilsamhället på fötter. Europa bär nu det tyngsta moraliska ansvaret för Iraks utveckling. Sätt fart!