"Maj 10 [1904], efter middagen, som jag ätit på riksdagskällaren, råkade jag i förstugan till klubben Per Persson", som var Blekingebonde i lantmannapartiet och vice talman. Han förklarade att ett antal personer hade planer "på en ny partiorganisation, till motverkande af den s k frisinnade landsföreningen och dess inflytande vid andrakammarvalet". Under en timme diskuterade Johan Widén och Per Persson på Hotel Östergötland ett "utkast till upprop och stadgar för 'Svenska nationalförbundet', uppgjordt af G F Östberg [som idag räknas som moderaternas förste partiledare] … Jag förklarade att jag fann namnet och äfven, delvis, uppropet omöjliga. Framlade min ståndpunkt och att man mera borde lägga an på de moderata elementen, att man ej stötte dem bort; de mera åt höger finge man ändå, de hade icke något annat håll att gå till."

"Okt 17, gick det beramade mötet för bildande af en allmän högerförening … af stapeln på Runan kl 12. Det var ganska mycket folk, mest 1:a kammarledamöter … Först yttrade sig G F Östberg, hvilken väl är den, som arbetat ihop det hela. Striden stod om, huruvida i föreningens program skulle stå något om [valsystemet - fortsatt enmansvalkretsar eller övergång till proportionella val] … Jag uppträdde äfven och framhöll oklokheten af att i vissa speciella punkter nu fastslå ett bestämdt program"

Widén ville att den konservativa riksdagsgruppen i 2:a kammaren, alltså lantmannapartiet, skulle stå som avsändare för högerns valmaterial i 1905 års riksdagsval, så att godsägarna och adeln i första kammaren inte fick så framträdande roll. "Detta väckte ej något gehör, men jag trodde det ej heller; önskade det knappast; ty härigenom har jag full anledning hålla mig borta från denna förening, som smakar mer af 1:a kammaren och Nya Dagl.Allehanda-höger, än jag anser politiskt klokt af 2:a kammarens moderata parti att inlåta sig på."

"Okt 18, [Kapten Fredrik] Pettersson, själf ledamot af öfverstyrelsen [i det nybildade förbundet], frågade mig, hvarför jag ej ville däri ingå. Jag angaf … att jag ansåg föreningen vara litet olyckligt startad, om man afsåg valen år 1905 till 2:a kammaren. Härtill sade han intet; men förmälte, att han icke hade några stora förhoppningar på resultaten af föreningens verksamhet. Och jag undrar, om ej detta är tanken på flere håll … Emelletid utvisar listan på öfverstyrelsens ledamöter, att man tagit ad notam kloka råd att välja moderata namn."

"Okt 24, Besökte landshöfdingen [Filip Boström, bror till sittande statsminister Gustaf Boström] … Vi språkade ock om den nya högerorganisationen. Landshöfdingen ansåg den som ett fiasko; och den meningen torde vara rätt allmän. Jag sade, att det ännu var för tidigt att döma, men att äfven för mig såg det så ut.

… Både redaktör Landgren och Landshöfdingen synes anse [friherre Ivan von] Knorring politiskt död [i Sörmland genom sitt engagemang i den nya högerföreningens styrelse i länet. Hans tid i riksdagen var över, men Knorring blev ordförande i landstinget 1917-24]."

tabell) så hade centerpartiet högst noteringar före det att kärnkraften blev en laddad politisk fråga. När kärnkraftsfrågan blivit profilfråga började väljarstödet att sjunka - såväl i sifo som i valen.

Ändå har partiaktivisterna hårdnackat hållit fast vid frågan. Jag tillhörde stämmopresidiet vid centerungdomarnas stämma 1987 då den legendariske förre partiledaren Gunnar Hedlund gjorde ett kort hälsningstal. Mitt i allt jubel sa han att partiet borde sluta tjata om kärnkraft. Jublet fortsatte, men ingen lyssnade på vad han sa. Det var ett klokt råd från Den Gamle.

Nu först börjar partiet sätta frågan i vår tids sammanhang. Klockan går inte vrida tillbaka. Kärnkraften producerar el - och avfall (som måste tas omhand, oavsett om aggregaten avvecklas eller inte). Svensk ekonomi är inte i det världsledande skick som den var i 70-talets början. Vi har helt enkelt inte råd att göra oss av med en effektiv energikälla. Låt reaktorerna gå så länge säkerhet och ekonomi tillåter.


Lördag 2004-10-09 / 14.42
HEJA AUSTRALIEN! Jag visste det. Australiensarna är av annat virke än de fega spanjorerna. Trots bombdåd riktade mot Australien och hot från terroristerna vann den konservative premiärministern John Howard en klar seger i nattens val: 52 procent, mot 47 för vänsteroppositionen. Därmed visade Australien att man inte viker ner sig för terrorismen, utan fortsätter jakten på dessa svinaktiga mördare.


Lördag 2004-10-09 / 14.19 (uppdaterad)
MITT I PRICK OM M-TAKTIKEN. I kommentaren ”Vet moderaterna vad de sysslar med?” preciserar bloggaren Henrik Alexandersson frågeställningarna om moderaternas kursomläggning:

[Frontförkorta och triangulera handlar] om att ge offensiva svar på motståndarnas frågor och problemformuleringar. Men - och detta är viktigt - det handlar inte om att ge upp, vara defensiv eller om att ta efter motståndarens åsikter. Om man skall försöka sig på triangulering, då är det oerhört viktigt att man har sina principer klara för sig. I annat fall kan det sluta med att man säljer ut sin egen politik, ideologi och själ.

Och självfallet är risken för detta mycket stor. Men nu är tid att ta risker! Andra strategier har misslyckats - katastrofalt. Därför tycker jag det är rätt av moderatledningen att prova andra vägar. För även om man misslyckas kan det knappast, för den som vill förändring, bli sämre än i valet 2002. Kort sagt: för den som vill förändring finns helt enkelt inget att förlora.

I ekots lördagsintervju med Fredrik Reinfeldt som just avslutats, framgår att värderingarna om mer makt till individen ligger fast, även om förslagen i sak är mindre långtgående. Om Reinfeldt klarar av balansgången mellan mjuk framtoning och frihetlig förnyelse är naturligtvis svårt att säga, men att han försöker, att han gör något nytt och att han tar risker, är för mig något positivt.

Misslyckas de borgerliga att ta makten 2006 kan dessa partier lägga ner, avveckla sig, upphöra att existera.


Lördag 2004-10-09 / 14.02
V HYLLAR CHE. Igår höll Eva Björklund, ledamot i vänsterpartiets partistyrelse, anförande med rubriken ”Leve Che Guevara!” i ABF-huset i Stockholm. Hon intervjuas i SVD (ej online):

- Kuba visar att det finns ett alternativ till privatiseringar och avregleringar.

Ja, och det alternativet är kommunistisk diktatur som avrättar oliktänkande.

Björklund visar att vänsterpartiet inte bara är demokratiskt opålitligt när det gäller gångna tider, utan framför allt när det gäller vilken politik man står för nu och i framtiden. Vänsterpartiet hyllar mördare och förtryckare. Då som nu.

Det är obehagligt att socialdemokraterna, för första gången i Sveriges historia, släppte in dessa krafter i regeringskansliet 1998 och bara lite löst hotar att bryta samarbetet med v. Brytningen borde vara självklar om regeringen tar demokrati på allvar. Det är också lika bra att ”förnyarna” i v bildar nytt parti. Kommunisterna kommer inte att göra avbön.


Lördag 2004-10-09 / 11.30
BLOGGAR OM DEBATTEN BUSH-KERRY. Här några av de större bloggarnas syn på presidentdebatten i natt. Jag har bara valt dem som ansåg att Kerry vann förra debatten, alltså inga partilojala bloggar. (Mitt omdöme finns nedan.)

Bloggen Polipundit skriver: ”Inom de första 5 minuterna av den första debatten förklarade jag Kerry som vinnare ... Och nu, inom 5 minuter av den andra debatten säger jag att Bush vann ... Kerry rabblar siffor och låter negativ, söker inte kontakt med frågeställaren. Bush, å andra sidan, är säker, avslappnad och får in flera träffar på Kerry.”

NZ Bear: ”Lokalen tillhörde Bush, Kerry var bara på besök. Kombinera det med solida svar som riktade slag mot Kerry's svaga punkter och kvällen var en klar seger för Bush”.

Power line: ”Bush va mycket bättre ikväll, mer samlad och energisk. Han hade flera bra spontana stunder, till och med några som var riktigt kul. 'Vann' han? Säg det. Men han lyckades väl, och han förlorade helt klart ingen mark ikväll.”

Instapundit: ”det ser ut som en ganska säker Bush-seger av två skäl: förväntningarna var låga och han var dramatiskt mycket bättre än i förra debatten ... han var också fokuserad med klara budskap ... Han vinner 'come-back' priset och dynamiken har skiftat till hans fördel.”


Lördag 2004-10-09 / 9.20
NY VALFILM FRÅN JIBJAB. Grabbarna som gjorde parodin ”This land” är tillbaka med ”Good to be in DC”. Båda filmerna kan ses hos JIBJAB.


Lördag 2004-10-09 / 8.20
LITEN SEGER FÖR BUSH. Nu har president Bush vaknat. I nattens debatt mot Kerry var han på offensiven och gjorde skillnaderna mellan dem tydligare. Bush sa att om Kerry fått bestämma skulle Saddam fortfarande sitta kvar vid makten. Kerry svarade ”inte nödvändigtvis”. Därmed tappade Kerrys retorik lyskraft och talet om att allt varit så mycket bättre om han hade fått styra framstod som lättviktigt.

Också när det gäller stil, något som medier och bloggar gör alldeles för mycket av, var Bush mycket bättre än förra gången. Han fick publiken att skratta vid flera tillfällen, medan Kerry skrattade ensam åt sina egna formuleringar. Båda var energiska. Kerry hade några välförberedda repliker på kritiken från Bush och dolde väl sin tendens att ständigt byta ståndpunkt. Bush hamrade in bristerna i Kerrys ställningstaganden, exempelvis att det är fel att håna sina internationella allierade samtidigt som man säger sig vilja bygga större internationella allianser. Summa summarum: liten seger för Bush.


Fredag 2004-10-08 / 17.58
NY HALSHUGGNING. Enligt rapporter har britten Ken Bigley halshuggits. Videofilm sägs visa den ohyggliga gärningen. Släktningar till honom säger nu att Tony Blair ”har blod på sina händer”. Att familjen är i chock är en sak, men att rikta skuld på det sättet är att kapitulera för terroristerna. Det är DOM som utfört handlingarna och de är ensamt ansvariga. Ingen annan. Om det blir politiskt legitimt att skylla terroristernas handlingar på dem som bekämpar terrorsterna, kommer halshuggningar snart att ske i Europa, eftersom inga politiker kommer att stå upp mot våldet - exakt det som hände när Neville Chamberlain kapitulerade för tyskarna 1938. Den eftergiftspolitiken skulle kosta tiotals miljoner fler liv än om man tidigt satt stopp för våldsverkarna.


Fredag 2004-10-08 / 16.08
MODERAT TAKTIK (VI). På mitt försvar av moderatledningen (en högst förvånande och oplanerad roll för mig) har PJ Anders Linder i sin blogg svarat:

... det är olyckligt att moderaterna går längre än de skulle behöva göra och fortsätter från verklighetsförankring in i ren anpasslighet ... varför i all världen säga att svensk arbetsrätt är bra, eller att det är viktigt att LO fortsätter att vara starkt?

I sin blogg replikerar Johan Norberg mot mitt synsätt:

Det är inte några högtflygande planer att vilja ta ifrån facken ett skattefinansierat försäkringsmonopol eller att lägga ned en miljardslukande AMS-byråkrati som minskar de arbetslösas chans att få nya jobb.

Men är det så att moderaterna utesluter alla reformer i Las och Ams? Ska allt frysas vid det som gäller nu? Dessa repliker utgår från att det är så. Men jag finner inget belägg för det. I debattartikeln 4 okt skriver Reinfeldt:

Sverige behöver inte någon arbetsrättsrevolution. Däremot finns det skäl att göra justeringar i lagstiftningen för att komma till rätta med de problem som framför allt små företag upplever.

Detta sagt i en fråga som är laddad och där minsta lilla förändring av facket anses vara raserande av arbetsrätten. Moderaterna talar om förändring, men inte revolution. Varför är detta så farligt?

I den moderata budgetmotionen (pdf) heter det:

Det finns inte några starka belägg för att AMS-åtgärder skulle förbättra matchningen mellan arbetssökande och arbetstillfällen. Vissa typer av AMS-åtgärder har i stället betydande undanträngningseffekter på reguljär sysselsättning. De åtgärder som kanske kritiseras hårdast är de som riktas till ungdomar.

Någon övertro på AMS finns inte, även om det naturligtvis är långt från ett löfte om omedelbar avveckling av AMS. Men skulle det vara möjligt politiskt, med tanke på att fp, c och kd (som vad jag vet inte omedelbart vill lägga ner AMS)? Är det inte så att moderaternas tidigare tuffa nedläggningskrav sågs som en garanti för att AMS åtminstone skulle reformeras, och när moderaternas tuffa krav nu inte ställs, skapas en gnagande oro om att AMS inte ens kommer att reformeras?

Jag har dröjt med att svara, för jag är fortfarande osäker på hur den känsloladdade kritiken mot moderaternas kursomläggning ska tolkas. Förmodligen är det intervjun i LO-tidningen som spökar och där man kan få intryck av att absolut ingenting i arbetsrätten behöver göras. Men den bilden stämmer inte med moderaternas egna dokument. Där förespråkas förändring, men inte av det storstilade slaget.

Jag tror också tonen och språket i de moderata dokumenten skrämmer förnyare och dem som inte varit partiaktiva. Budgetmotionen ger ett otrevligt teknokratiskt intryck. Men herregud, det är så svensk politik i arbete ser ut - och alltid sett ut. Svenska politiker är sprungna ur kungens tjänstemän, ur statsbyråkratin. Och formen är väl ändå inte det viktiga, utan viljestyrkan i att förändra. Om makt att förändra kräver byråkratprosa, ja men då är det väl ett litet pris att betala...?


Fredag 2004-10-08 / 11.15
KVOTERAT FREDSPRIS. Det är svårt att inte omedelbart se norska Nobelkommitténs val av Wangari Maathai som ett utslag av kvotering: miljöaktivistisk kvinna från Afrika. Såååå korrekt. Men en förmildrande omständighet är att hon var verksam i Kenya under diktaturen och tog då personliga risker för sitt engagemang. Hon har inte givit världen några nya insikter eller tankar, inte löst några viktiga konflikter. Men om man är generös kan priset ses som ett erkännande för lokalt arbete i civilsamhället.


Fredag 2004-10-08 / 10.18
KERRY EN FJANT. Det är inte bara i Irakkriget som demokraternas presidentkandidat John Kerry intagit alla tänkbara positioner. Också i andra frågor ändrar han åsikt utan att blinka. New York Times rapporterar nu att Kerry ändrat sig om samkönade äktenskap. Nu säger Kerry:

The president and I have the same position, fundamentally, on gay marriage. We do. Same position.

Andrew Sullivan har tidigare varnat gayaktivisterna för att lita på John Kerry. Denne demokrat är fullständigt ryggradslös. Han vore en katastrof i Vita huset.


Fredag 2004-10-08 / 9.34
DAGENS MEJL. En intressant reflektion på gårdagens kommentar ”buttra vänsterintellektuella”:

"Varför gör inte svenska folket upp med förmynderiet [i kontrast till amerikaner]?" Svar: [Amerikaner] har en annan världsåskådning. I USA säger 60% att religionen är mycket viktig i deras liv. 90% tror på Gud. Det ligger nog en viss band wagon-effekt i detta, men skillnaden mot Sverige är ändå enorm. Den troende amerikanen förtröstar på Gud. Men den gudlöse svensken måste lita på sina medmänniskor. Han måste anpassa sig, hålla med, tycka lika, smälta in i gruppen.

Ja, här tror vi inte på Gud, men på staten.


Fredag 2004-10-08 / 9.05
AGGRESSIV? SNARARE FÖRVIRRAD. I DN-kolumn (ej online) skriver Barbro Hedvall att jämställdheten har fått en olycklig aggressiv laddning.

Reaktionerna mot sexualiserad offentlighet (reklam, teveprogram) är starka. Samtidigt som unga flickor kräver respekt för sin avklädda klädstil, angriper de H&M-reklamen.

Är 'aggressiv' rätt ord? Inkonsekvent, förvirrad, oreflekterad är väl mer passande beskrivning på feminismen.


Fredag 2004-10-08 / 8.57
OHLY-CITATEN. Lars Ohly har många gånger satt diktatur före demokrati, vilket framgår av Uppdrag gransknings citatsamling. Det är något självbedrägligt över Ohly som person, precis som med kommunismen som ideologi. Hur annars förklara dessa två citat:

Ingen i vänsterpartiet har Lenin som förebild.
Lars Ohly, 27/12 1998 i Dagens Nyheter

Jag står för en modern leninism baserad på klasskamp.
Lars Ohly, våren 1999. Intervju i engelska tidskriften Renewal

Torsdag 2004-10-07 / 23.44
TERRORISMENS ORSAK: RIKEDOM. Efter de tröttsamma utfallen mot president Bush, något som tydligen är ett obligatoriskt påbud i varje artikel i New York Times så här veckorna före valet, kommer Thomas Friedman med en ny intressant vinkling på terrorismen: den beror på rikedomen som oljan givit några arabländer. Oljepengarna innebär att man inte behöver reformera sina samhällen.

Arabländer utan, eller med endast små mängder olja, som Bahrain, Dubai och Jordanien genomför reformer när det gäller kvinnors rättigheter, val, marknadsekonomi och frihandel. Arabländer med mycket olja, som Saudiarabien och Iran, står still eller går i fundamentalistisk riktning. ”Oljeregimerna behöver inte modernisera.”

En iakttagelse som de som skyller terrorism på fattigdom borde ta till sig. (Däremot inte Friedmans förslag om höja bensinskatter...)


Torsdag 2004-10-07 / 23.31
MÄTNING EFTER MÄTNING. Under de 7 stackars dagar som gått i oktober månad har minst 12 opinionsmätningar publicerats i USA (Bush-Kerry):

Rasmussen 7 okt .............. 48-47% ..... Bush +1
ABC News/WP 4-6 okt ...... 49-47% ..... Bush +2
AP 4-6 okt ........................ 46-50% ..... Kerry +4
Marist 4-5 okt .................. 47-46% ..... Bush +1
Zogby 4-6 okt .................. 46-44% ..... Bush +2
Fox News 3-4 okt ............. 47-45% ..... Bush +2
ICR 1-5 okt ....................... 51-45% ..... Bush +6
ARG 2-4 okt ...................... 46-46% ..... lika
CBS News/NYT 1-3 okt ...... 47-47% ..... lika
Pew Research 1-3 okt ...... 49-44% ..... Bush +5
CNN/Gallup 1-3 okt ........... 49-49% ..... lika
Newsweek 30/9-2 okt ...... 45-47% ..... Kerry +2

Torsdag 2004-10-07 / 17.43
BUTTRA VÄNSTERINTELLEKTUELLA. Det är kul att som omväxling läsa hur amerikansk vänster känner sig åsidosatt och utan politiskt inflytande, tongångar som är ovanliga här hemma. I American Prospect har Robert Reich under rubriken The Right-Wing Revolution recenserat två böcker som handlar om varför högern manövrerat ut vänstern i USA (de två böckerna har diskuterats här i bloggen: What´s the matter with Kansas? 19 juli samt The Right Nation : Conservative Power in America 10 aug och 20 aug).

Trots företagsutflyttningar till Latinamerika och att de rika blivit rikare har det amerikanska folket inte anslutit sig till vänsterns syn på människor som offer för marknadskrafterna. Tvärtom, de stöder högern. Varför? Reich skriver att amerikaner ser vänsterintellektuella som en snobbig elit som tror sig veta bäst, en elit som de lågavlönade föraktar.

De sociala och kulturella perspektiven kommer före det ekonomiska när människor identifierar sin politiska tillhörighet. Och i sociala frågor har folk tröttnat på en vänster som riktar anklagelser mot dem som äter kött och framför bannbullor om allehanda politiskt korrekta beteenden. ”Stora delar av Amerika har revolterat mot de eliter som vill tvinga på folket sina kulturella värderingar.” Och högern är antietablissemang, efter en lång vänstervåg som startade med Franklin D Roosevelt (som blev president bara några månader efter det att Per Albin Hansson blev svensk statsminister).

För mig blir frågan: varför gör inte svenska folket upp med förmynderiet? Även om de amerikanska symbolerna för den kulturella striden - aborter och samkönade äktenskap - är helt obegripliga för svenska förhållanden, har vi en social dimension med sprängkraft: ordning och reda.

Såväl vuxnas ansvar för barnens fostran och brottsligheten är frågor som vänstern aldrig kommer att ta på allvar och där en mycket stor majoritet av svenska folket delar borgerliga värderingar. Ändå vågar inte de borgerliga ta upp frågorna eftersom man är rädd för massmedier och journalister, som utifrån sina vänsteråsikter avskyr dessa frågor.

Men om de borgerliga vill vinna val, är det inte journalisterna man ska vinna över på sin sida, utan svenska folket. De borgerliga partierna i Sverige delar helt enkelt den amerikanska vänsterns problem - man är en snobbig elit som är för fin för att ta i vissa frågor. Därmed gör man också en valseger så svår.


Torsdag 2004-10-07 / 14.36
AIRBUS MOT BOEING I WTO. I den största stämningen i WTO's historia har USA stämt regeringarna i Frankrike, Tyskland, Storbritannien och Spanien för att ha givit 15 miljarder dollar i stöd till den europeiska flygplanstillverkaren Airbus. EU har svarat med att stämma USA för statsstöd till Boeing i form av utvecklingsanslag på 23 miljarder dollar. Till Financial Times säger USA's handelsrepresentant att USA är öppen för förhandlingar om ”ett avtal som sätter stopp för alla nya subsidier”. EU avfärdar kravet, märkligt nog. Vore det inte bra om konkurrensen var fri? Är inte det ett mål för EU?


Torsdag 2004-10-07 / 13.23
MODERAT TAKTIK (V). Besvikelsen över moderaternas mittenkurs hänger ihop med att alla förväntningar i svensk politik hängs upp på partier och partiledare. Särskilt på partiledaren i det största partiet på borgerliga sidan ställs helt orimliga krav:

• vara djärv opinionsbildare som tar ut svängarna i samhällsdebatten,
• skapa förtroende hos (inte skrämma bort) breda grupper av medborgare,
• ansvara för idéutveckling och vara banbrytande nytänkare,
• samla fyra partier som gör olika prioriteringar,
• tillfredsställa det egna partiets aktivister,
• leda ett regeringsalternativ med många viljor.

Att vara allt detta på en gång är förståss en omöjlighet. Dessa roller kan inte förenas i en person, i en statsministerkandidat, det vill säga moderatledaren Fredrik Reinfeldt.

Som jag skrev tidigare i år har borgerliga partiledare nöjt sig med att rädda det egna lilla partiet - inte Sverige. Man har reducerat sin roll på ett sätt som gör att ingen har tagit ansvar för det samlade borgerliga alternativet. Ett undantag finns - Thorbjörn Fälldin, och det stod honom dyrt att han mer såg sig som borgerlig ledare än partiledare.

De som nu kritiserar moderaternas kursändring agerar som centerpartisterna (varav jag var en) under Fälldins ledarskap: man vägrade inse att en borgerlig statsminister måste stå för hela regeringsalternativet, inte agera djärv nytänkare i idéutvecklingens framkant. Det ansvaret måste andra ta på sig.

Ansvarsfördelning mellan dessa olika uppgifter försvåras av att svensk demokrati så stenhårt är kopplad till några hierarkiska partier. Det gör att antalet röster bara blir lika många som antalet partiledare. Alla andra har att inordna sig i ledet. I valsystem med personval finns en större ideologisk bredd i debatten, eftersom personvalda politiker kan ta ut svängarna och är inte helt beroende av partiledningens gunst. Personvalda politiker, exempelvis i enmansvalkretsar, kan då ta på sig uppgiften som frihetens fyrbåkar och vara mer renläriga, mer vidsynta, mer frispråkiga, mer nytänkande.

Det Sverige behöver är denna sorts politiker, inte att en enda partiledare ska uppfylla alla uppgifter samtidigt.


Torsdag 2004-10-07 / 10.37
FN TOG MUTOR AV IRAK. Nu börjar den i Sverige så nedtystade mutskandalen (se här och här) i Förenta Nationernas mat-mot-olja-program rullas upp. Chefen för programmet, Benon Sevan, anklagas för att ha tagit mutor av Saddam Hussein i form av vouchers på försäljningen av irakisk olja.


Torsdag 2004-10-07 / 9.56
MODERAT TAKTIK (IV) Mejl fortsätter komma, både med kritik och stöd för bloggens linje. Ett lyder så här:

Jag håller med dina opponenter i moderatfrågan. Den som erövrar makten på 0-förändring får finna sig i att genomföra 0. Svenskarna är trygghetstörstande ja. Men de är inte dumma. De väntar - tror jag - på ett nytt slags budskap byggt på en tydlig värdegrund. Men detta förmår vare sig m eller de övriga att kreera.

Apropå skattesänkningar. Jag har ALDRIG hört någon partiledare på tal om bidragssänkningar SAMTIDIGT (i praktiskt taget samma andetag) tala om skattesänkningar som skulle neutralisera dessa. Varför?

Ja, ska vi vara ärliga så är de borgerliga politikerna idag inte kompetenta nog att föra fram ett värdeladdat budskap som kan fånga medborgarnas intresse för mer dramatiska förändringar. Se på Bo Lundgren - han hade ambitionen, men inte förmågan. Och då gäller det väl att anpassa sig till vad dessa politiker förmår? De klarar inte de stora greppen, och då är de små stegen i rätt riktning bättre än fortsatt socialdemokratisk dominans, eller?

Ja, vi har inte förut hört de borgerliga länka samman bidragssänkningar med skattesänkningar - ett bevis på borgerlig retorisk oförmåga. Samtidigt ett tecken på hur man med små medel ändå kan presentera en tydlig värderingsförskjutning.

Grundfrågan är om man litar på att de borgerliga verkligen vill reformera samhället i frihetlig riktning, eller om de nedtonade förändringsambitionerna ska ses som att man givit upp de frihetliga värderingarna (eller aldrig haft några). Om det senare gäller, förstår jag oron. Men är det så? Säg det rakt ut i så fall.


Torsdag 2004-10-07 / 8.31
VÄNSTERPARTIET. Senaste nytt: partiet har plockat bort sitt internationella program från hemsidan. Tänk om man lika lätt från svensk politik kunde blocka bort hela partiet....

Det stönas på vänsterkanten över att frågan om stödet till mördarregimer kommit upp. Ola Larsmo är representativ när han i DN-Kultur (ej online) skriver: ”Men inget av detta är heller nytt... Liksom i många debatter rakar man samman kända fakta och tänder eld på brasan en gång till i hopp om att veden nu hunnit torka.”

Kommunisternas bästa försvar: uppgifterna är inte nya! Men herrejösses. Skälet till att debatten kommer upp igen är ju att kommunisterna inte tar avstånd från och inte erkänner band till kommunistregimer som står för tyranni, förtryck, arbetsläger, svält och död. Kommunister - i dag - klarar inte av att göra skillnad mellan demokrati och diktatur. Så länge kommunister fortsätter ha dessa ståndpunkter, så länge är frågan aktuell.


Onsdag 2004-10-06 / 21.47
CITAT FRÅN TV-SHOWERNA. Några aktuella monologer:

Jag tyckte det mest fantastiska i debatten var när Dick Cheney med sin Dart Vader-röst sa till Edwards: 'John, jag är din far!'
Jay Leno

Vulkanen S:t Helen verkar var på väg att vakna. John Kerry säger att det är ett bevis på att president Bush förlorar kriget mot vulkanutbrotten.
David Letterman

Enligt senaste mätningen är det jämt mellan Bush och Kerry, Nader får 1 procent och felmarginalen är 3 procent. Vet ni vad det betyder? Nader ligger efter felmarginalen, som har 2 procent mer än honom.
Jay Leno

Onsdag 2004-10-06 / 19.11
MODERAT TAKTIK (III). Också Johan Norberg anser att moderaternas kursändring innebär att partiet inte skaffar sig något ”förändringsmandat” som kan användas ”när de väl har fått makten”.

Inget mandat? Jag förstår inte hur Norberg, Linder och Wolodarski kan komma till den slutsatsen. Visst. Varken debattartikeln 4 okt eller budgetmotionen är några retoriska eller ideologiska mästerverk. Men högtflygande planer, stora visioner och storstilade systemskiften har visat sig skrämma bort väljarna och resulterat i en evig ökenvandring. Hur smart är det att fortsätta det upplägget en gång till, och i praktiken lämna walkover åt socialdemokratin i kampen om regeringsmakten?

Sverige är Sverige och där är trygghet överordnat allt annat. Trist? Javisst! Men nu är det så. Den som då vill förändra landet innan vi helt tappat förmågan att skapa välstånd, måste gilla läget. Trygghet måste komma först. Försiktighet i reformer behöver inte betyda inga reformer.

Inget mandat? Jamen man föreslår sänkta ersättningsnivåer i bidragssystemen och samtidigt sänkta skatterna för låginkomsttagarna. Visst! Det betyder inte att framgångsrika entreprenörer belönas som de borde. Men om vi vill få människor att lämna de kostsamma bidragssystemen för att istället jobba, är väl det en absolut central reform: att få dem som socialisterna vill droga ner i evigt bidragsberoende att slita sig loss från det vanmäktiga beroendet av bidrag.

Kanske beror mitt avvikande perspektiv på att jag ser annorlunda på moderaternas roll? Andra ser partiet som fyrbåk för frihetens idéer. Jag ser moderaterna som det ledande partiet i ett regeringsalternativ, och som därför måste ta ansvar för helheten, inte agera som en radikal falang inom det.

Jag har tillhört det enda parti (utom s) som vunnit statsministerposten två val i rad: centerpartiet under Thorbjörn Fälldin. Jag såg hur partiet inte förstod att han som statsminister måste se till hela regeringsalternativet, inte bara det egna partiets idéer. Moderaterna kan alltså inte agera som ett renodlat opinionsbildande parti - om en kommande regering ska bli framgångsrik.

Visst har den ideologiska debatten försvagats i moderaterna, liksom argumenten för frihetens principer är få. Men är det så säkert att ansvaret för frihetlig opinionsbildning ska ligga på partier i riksdagen? Det ansvaret borde andra ta! Svenskt Näringsliv och många andra borde vara de drivande krafterna för ett friare Sverige, medan de borgerliga partierna ges möjlighet att manövrera i mitten och övertyga uppemot 50 procent av folket att ställa upp på en försiktig kursändring. En kursändring! Vad mer kan man begära i ett land som så länge dominerats av socialdemokratin?!


Onsdag 2004-10-06 / 15.21
MODERAT TAKTIK (II). Oj, av mejlen att döma är moderaternas kursändring fortfarande en het fråga. De två meningar som i förra kommentaren citerar Mathias Sundin står i kontrast till kritiken från Wolodarski i DN - ”[Reinfeldt] gör sig dock av med det viktiga mandatet till förändring” - och Linder i SVD - ”ett oppositionsparti ska inte bara vinna väljare utan också stöd och mandat för en alternativ politik”.

Jag menar att även den som vill åstadkomma stora förändringar och halvera statsutgifternas andel av BNP från över 50 till 25 procent, måste börja någonstans. Att då inte utmana fackets ansvar för administrationen av a-kassan, men minska statsbidragen genom att sänka ersättningsnivåerna, är ett sådant steg.

I takt med att människor som idag lever i vanmakt och bidragsberoende upptäcker att de med en borgerlig regering från 2006 kan öka sin inkomst genom sitt eget arbete, kan fler människor vinnas över till fortsatt reformering av välfärdsstaten.

Grunden för en framgångsrik reformregering är naturligtvis att man orkar hålla kursen, vilket är svårt nog, men dessutom få folket med sig så att man blir omvald 2010 och kan fortsätta reformarbetet. Väljarna måste se att förändringarna inte hotar tryggheten, utan faktiskt skapar ny trygghet i en ny tid, i en ny värld, där nya villkor gäller.

Wolodarski har tidigare dömt ut moderaternas strategi som ”värsta sortens teknokrati” (se blogg 25 mars) och Linder har beskrivit den som att ”Man möter en säregen blandning av röstfiske och [social ingenjörskonst]” (se blogg 5 mars).

Jag tycker detta är för hårda ord. Om man nu alls litar på Fredrik Reinfeldt. Andra mejl visar att en del liberaler inte gör det: ”Det är inte så att Reinfeldt är genomgående taktisk och lägger fram en konservativ budget nu för att bana vägen för en liberal budget. Killen är själv socialkonservativ och makthungrig utav helsike.”

Har man denna utgångspunkt hamnar moderaternas omläggning i ett annat läge. Då syftar den inte till att minska staten, utan enbart ändra de ideologiska utgångspunkterna för varför staten fortsätter lägga sig i och styra människors liv. Jag har inte funnit något som stöder den här analysen. Inget.


Onsdag 2004-10-06 / 10.19
MODERAT TAKTIK. Bloggaren Mathias Sundin menar att DN's Peter Wolodarski och SVD's PJ Anders Linder är för hårda i omdömena om moderaternas nya ekonomiska politik och skriver: ”det [är] inte alls omöjligt att slipa av kanterna, samtidigt som man förespråkar en stor förändring i samhället. [A]tt börja sänka skatterna för låg- och medelinkomsttagare först är både bra och smart taktiskt.”

Håller med.


Onsdag 2004-10-06 / 9.19
VILSE I RYMDEN. När John Kerry försöker förklara vad han menar med ”globalt test” innan USA agerar i kriget mot terrorismen, krånglar han till det än mer. CNN citerar Kerry:

- Jag kan göra ett bättre jobb för att skydda Amerika eftersom det test jag talade om var ett test av legitimitet, inte bara globalt, utan annorstädes (not just in the globe, but elsewhere).

Inte bara globalt? Vem mer vill Kerry söka legitimitet hos...?


Onsdag 2004-10-06 / 8.59
SEXIG VICEPRESIDENT? Bloggen No left turns undrar vad Dick Cheney har för grepp om kvinnorna, efter att ha uppsnappat flera säga att de tyckte han var sexig i debatten...


Onsdag 2004-10-06 / 8.46
BLODBADET I BESLAN startade, enligt en undersökningskommission som intervjuat överlevande, då en av de ohyggliga bombladdningar som terroristerna riggat bland barnen i gymnastiksalen oavsiktligt exploderade. Terroristerna trodde säkerhetstrupperna stormade och började skjuta barnen som flydde från den demolerade byggnaden.


Onsdag 2004-10-06 / 8.25
AVSLAGEN VICE-DEBATT. Vicepresident Dick Cheney och demokraternas motkandidat John Edwards debatterade i natt. Det blev en rätt avslagen historia, i synnerhet jämfört med förväntningarna. Ingen stor retorik, inga nya argument, inga knockoutslag. Cheney verkade trött och Edwards spänd. Tror bloggaren kausfiles är representativ när han anser det blev oavgjort. På fredag möts predidentkandidaterna igen. Kommer Bush att ta tillbaka det han förlorat efter förra debatten?


Tisdag 2004-10-05 / 23.11
FÖRLORARNA: SOCIALDEMOKRATERNA. På sätt och vis var Debatt i SVT ännu mer intressant än Uppdrag granskning ikväll. Där fortsätter partisekreteraren Pernilla Zethraeus (v) och Ungvänsterns ordförande Tove Fraurud att i direktsändning glida på formuleringarna och inte göra klar skillnad mellan demokrati och diktatur. Men för vänsterpartiet betyder inte det här så mycket. Deras väljare är lika oklara på begreppens innebörd som partiledningen. Allt är ju USA's fel, ändå.

Allvarligt är det däremot för socialdemokratin. I nästa val kommer man att få försvara kommunisterna eftersom de ingår i det socialdemokratiska regeringsalternativet. Aldrig i svensk historia har samarbetet mellan socialdemokratin och kommunisterna varit så nära som det är idag. Inte ens Olof Palme ville ha med dem att göra. Kommunisterna ställdes inför valet att rösta på s-regeringens förslag eller fälla en arbetarregering. Nu har kommunisterna folk i departementen och förhandlar ständigt med s-statsråden om regeringens politik. Hur kommer gråsossar att göra när det står klar vad man får på köpet när man röstar på SAP?


Tisdag 2004-10-05 / 21.42
UPPDRAG GRANSKNING är, trots att man nu vågat sig på att granska vänsterpartiet (=sina egna?), fortfarande en skum redaktion. Det är minst sagt häpnadsväckande att Åsa Linderborg i studiosamtalet presenteras som historiker och ges intrycket av att vara opartisk. Bloggaren globaljuggler visar med officiell länk att hon är förtroendevald vänsterpartist i Uppsala.


Tisdag 2004-10-05 / 18.24
BLOGGAR I TIDNINGAR. I en intressant, men onödigt kritisk, artikel (ej online) analyserar Nicklas Lundblad i Axess det faktum att Svenska Dagbladets ledarsida startat ledarbloggen PJ just nu. Lundblad menar att ledarredaktionen ger upp problemformuleringsprivilegiet genom att kasta sig ut i bloggosfären istället för att sitta kvar på piedestalen.

Jag håller inte alls med. SVD visar att man har sådan styrka - i åsikter, i formuleringskonst, i saklighet - att man inte räds den nya arena i samhällsdebatten som bloggarna är. De som sitter på piedestaler kommer inte att stå sig väl i det nya medielandskapet. Se bara på USA. Flaggskepp som New York Times och CBS News har bringats på knä av bloggosfären, som obarmhärtigt har avslöjat att dessa medier inte alls besitter någon överlägsen kompetens eller saklighet.

PJ Anders Linder försöker, som han utan omsvep skriver i bloggen, ”plocka russinen ur kakan och är stolt över det”. En betydligt mer insiktsfull hållning än NYT och CBS...

Lundblad nämner också denna blogg och menar att bloggkommentarens svaghet är ”att den alltid till sin natur är osjälvständig”, i meningen att de ofta knyter an till vad andra sagt eller gjort. En konstig kritik, eftersom bloggar i detta avseende knappast skiljer sig från ledarartiklar (okej, möjligen i grad, men inte i art). Och eftersom vi talar om samhällsdebatt, är det ju till sin natur självklart att bloggar inte skriver rakt ut i tomma intet, utan relaterar till företeelser och åsikter som finns i samhället.

Jag tycker Lundblad bara mellan raderna erkänner att bloggen som nytt medium är en kraftig förstärkning av yttrandefriheten. Här kan de som inte redan har en position inom etablerade medier, eller har åsikter som inte passar för de så politiskt korrekta mainstreammedierna, slå sig fram genom att skriva så intressant att besökstrafiken ökar och därmed bloggens betydelse och ställning.


Tisdag 2004-10-05 / 17.52
NYTT PARTI? INTE TILL 2006. Antalet politiska bloggar på svenska blir allt fler, vilket är kul. Ju fler röster, desto bättre! I dagarna har Henrik Alexandersson, ledande namn i nätverket Frihetsfronten, startat. Och han efterlyser ett nytt parti. Allt fler har givit upp hoppet om moderaterna och folkpartiet.

På sikt har Alexandersson rätt: de nuvarande sju riksdagspartierna är sprungna ur det gamla industrisamhället och kommer aldrig att i grunden ifrågasätta den byråkratiska välfärdsstatens rätt att styra och ställa över människorna. Mot dessa sju bidragspartier kommer så småningom krav att ställas från den arbetande halvan av befolkningen om ett parti som försvarar deras rätt att bestämma över lönen för mödan av hårt arbete. Men inte till 2006. Då ska sossarna sparkas ut ur Rosenbad.


Tisdag 2004-10-05 / 16.02
SKVALLER OM KERRY-KAMPANJEN. Den här artikeln, Vad skuggorna vet, i New Republic avslöjar hur spelet bakom kulisserna går till i amerikansk politik. Valstrategen John Sasso får äran av att John Kerry till slut fått ordning på sin kampanj. Denne Sasso jämförs med filmfiguren Keyser Sosze eftersom han omges av mystik. Michael Dukakis tvingades sparka honom i presidentvalskampanjen 1988, och en del menar att det var då Dukakis förlorade sin ledning över Bush den äldre. Efter den händelsen har Sasso varit hemlighetsfull och sällan framträtt i det offentliga. Intressant skådespel.


Tisdag 2004-10-05 / 15.03
CHRISTOPHER HITCHENS har nu lagts till i listan över länkar i denna blogg. Kanske förvånande för en del, eftersom han är känd som vänsterintellektuell och en ledande kraft i försöken att få Henry Kissinger ställd inför domstolen i Haag och dömd för brott mot mänskligheten.

Men som framgår i den intervju med honom, som jag tidigare refererat, är Christopher Hitchens en internationell idealist som vill sprida frihet och demokrati i världen, och därför är en stark förespråkare av Irakkriget. Han tar avstånd från den flummiga anti-krigs- och anti-globaliseringsrörelsen. Detta i lika hög grad som till den tidigare amerikanska utrikespolitiken som innebar att stödja militära diktaturer i kampen mot sovjetblocket.

Hitchens är en vältalig röst för den nya värld som så få har förstått. I minst lika hög grad som Nixon och Kissinger stödde militärdiktaturer på strikt realpolitisk grund stödjer Bush demokratisk utveckling i diktaturer. Amerika står idag för något helt annat än det vänstern tror i sin ideologiska bakfylla.

Hitchens-intervjun diskuteras i bloggsfären. En ledande vänsterbloggare, Normblog, tycker det är synd att vänstern förlorat en så stark kraft som Hitchens. Norman Geras tycker Hitchens går för långt, men håller med om kritiken av flumvänstern:

Dagens vänster har ingen anledning att gratulera sig själv.

Vänstern har haft lättare att få tiotusentals att demonstrera på gatorna mot Irakkriget än att engagera sig mot folkmord och terrordåd. För att vända vänstern rätt hade Hitchens behövts, skriver Norman Geras.


Tisdag 2004-10-05 / 12.45
PARTIER HINDRAR IDÉUTVECKLING. En aspekt som fallit bort i debatten efter första delen av Uppdrag gransknings dokumentation av vänsterpartiets nära band till förtryckarregimer (andra delen sänds ikväll), är varför kontakterna med Sovjetblocket ökade på 70-talet, trots att de mest sovjetvänliga bröt sig ut och bildade apk.

Det verkar ju logiskt att tro att vpk, efter denna utbrytning, skulle ha minskat sina kontakter. Samtidigt verkar ju själva utbrytningen märklig i tiden: den skedde 1977, något år efter det att den tydligt sovjetkritiske CH Hermansson avgått som partiledare och ersatts av den mer sovjetvänlige Lars Werner. Ändå lämnar de mest sovjettrogna vpk.

Här har vi ett exempel på varför så många statsmän i historien varit starkt skeptiska till partier i politiken: de agerar ofta irrationellt.

En förklaring till partisplittringen kan ha orsakats av att ideologiska meningsfränder blev personliga ovänner efter konkurrens om kontroll över partiet. En personligt färgad maktkamp kan ha fortsatt när apk startat, och istället för konkurrens om poster inom partiet handlade den nu om utländska kommunistpartiers gunst. Den som hade flest kontakter skulle kunna hävda att man var det legitima kommunistpartiet i Sverige.

Alltså: vpk lät sig som parti styras av prestige, inte idéer.

I detta fall tycker ju inte jag att det gör något att vpk gjorde bort sig och sumpade en möjlighet att reformera sig. Men den tragiska, och sällan diskuterade, aspekten är att alla partier fungerar så här. Eftersom partier är kollektivistiska (=några tilldelas makt över vad andra medlemmar ska tycka) kommer intern maktkamp alltid att vara viktigare än idéutvecklingen. Dokusåpor pågår inom alla partier, hela tiden. Och de personliga egenskaper som premieras inom partier internt är inte tankeskärpa, utan lydnad och "pakter".

På samma sätt som vänsterpartiet sumpade möjligheten att göra upp med sin historia, är risken stor att andra partier är oförmögna att omdana sina värderingar till de krav som vår samtid ställer. Idéutveckling och väljarkontakt kommer långt ner på dagordningen. Eller som Sveriges förste statsminister Louis De Geer sa: ”i partier är det svansen som styr hufvudet” (se artikel i Moderna tider).





Tisdag 2004-10-05 / 10.05
MENDELSON VÄL GODKÄND. Precis som Margot Wallström i Sverige hyllades som en stjärna efter en ointressant utfrågning i EU-parlamentet, får britten Peter Mandelson beröm av britter och parlamentariker i såväl Guardian som Daily Telegraph efter sitt ”förhör” som handelskommissionär. Precis som svensk media säger att Wallström har en nyckelroll, hävdar brittisk media att Mendelson har det (med något större tyngd...)

Provinsialismen är allt annat överskuggande i EU och bevakningen av EU. Det är därför unionen framstår som så småaktig, så inskränkt, så ointressant.


Tisdag 2004-10-05 / 9.26
AMNESTY: JUDARS LIV INGET VÄRDA. I ytterligare ett utfall mot Israel omnämns mördade israeliska barn bara i förbifarten, som om de vore döda råttor som luktade illa, medan Amnesty fördömer Israels svar på dessa mord. Amnesty gråter större tårar över att palestinier fått egendom förstörd än att israeliska barn dödas. Det här pressmeddelandet kunde lika gärna ha skrivits på 30-talet som idag.


Tisdag 2004-10-05 / 9.12
ESKORTERA BUSSAR OCH TÅG? Det är skandal att busslinjer måste läggas om så att de inte går genom Rosengård och Tensta eftersom de blir beskjutna och utsatta för stenkastning. Pendeltåg mot Nynäshamn saboteras genom att cyklar och brunnslock läggs ut på rälsen. En av få politiska tyckare som tar upp ämnet är Barbro Hedvall i DN idag. Hon föreslår att bussarna ska få poliseskort istället för att dras in. Ett något märkligt förslag.

Bättre vore om polisen hade resurser att utreda dessa sabotage och att de som utfört dem får stränga, mycket stränga straff. Idag är det tvärtom. De som ägnar sig åt detta vet att risken för att åka fast är mycket liten. Och skulle man åka fast blir straffet några minuters samtal med en socialtant som säger att så får man inte göra.

De som utför sabotaget saknar varje gnutta respekt för andra människor. Den respekten kan bara återskapas genom att omvärlden visar att man bryr sig - och mycket, mycket tydligt visa att det här beteendet inte tolereras.


Tisdag 2004-10-05 / 8.58
MÄTA AMERIKANSK OPINION. Eftersom alla svenska medier ensidigt rapporterat om den opinionsmätning i Newsweek som visade att Kerry leder över Bush, finns anledning att balansera lite. Newsweek är den enda av hittills sex nationella mätningar efter debatten som visar att Kerry leder. Själv tycker jag vadslagning kan ge minst lika bra information. I den har Bush ledning krymt, men är ändå tydlig: 58 mot 42 för Kerry. Dessutom avgörs inte presidentvalet på den nationella nivån, utan i delstat efter delstat.

Bloggarna runt om i USA följer kampanjerna närgånget. Shot In The Dark rapporterar att Kerry-kampanjen flyttar folk från Virginia, som Kerry-kampanjen trott var en jämn delstat man kunde vinna, till Minnesota och Wisconsin, delstater som ansågs säkra för Kerry. Det tyder knappast på att Kerry är på frammarch, tvärtom. Samma intryck förmedlas av New York Times' delstatskarta, byggd på mätningar i respektive delstat, där Bush har 257 elektorsröster och inte ens behöver vinna Florida, det räcker med en mindre delstat till, som New Jersey, som ingen trodde att demokraterna kunde förlora men där det nu är jämt.

Så visst, Bush tappade efter förra veckans debatt. Men två återstår. Och dessutom: i kväll möts vicepresident Dick Cheney och John Edwards.


Måndag 2004-10-04 / 15.10
VAL I AFGHANISTAN. Efter flera årtionden av inbördeskrig och olika förtryckarregimer går på lördag 10 miljoner afghaner till valurnorna för att välja president.

Valet kommer inte att bli perfekt. Motståndarna mot demokrati kommer att tillgripa våld. Men Afghanistan är nu, skriver Pittsburgh Review, en symbol i den globala kampen mellan en blodig form av teologisk fascism och resten av världen, en huvudfront i slaget mot Talibaner, al-Qaida och andra mördare som försöker slakta så många av oss som anses nödvändigt för att uppnå en ren värld. Det är en kamp som vi inte har råd att förlora, om vi vill fortsätta att existera, skriver tidningen.

Också Daily Telegraph rapporterar om den energi och dynamik valet har skapat i landet. Hur man i Sverige och Europa kan vara emot utvecklingen, om än långsam och svår, mot demokrati - i Afghanistan, Irak och i övriga Mellanöstern - är för mig obegripligt.


Måndag 2004-10-04 / 14.23
VARFÖR PRO-BUSH? Lyckönskningarna på ettårsdagen för denna blogg har varit många under veckan. Tack! En kommentar, eller kanske reservation, har bifogats av flera och behandlar mitt stöd till president Bush. Även om jag inte kommer från vänster, ger Christopher Hitchens i denna intervju om islamofascism och vänstern (publicerad i Independent) exakt de motiv som också fått mig att ställa upp på den idealistiskt demokratiska imperialism som Bush står för sedan 11 september 2001.

"The United States was attacked by theocratic fascists who represent all the most reactionary elements on earth. They stand for liquidating everything the left has fought for: women's rights, democracy[.] And how did much of the left respond? By affecting a kind of neutrality between America and the theocratic fascists."
...
Hitchens was on a TV debate with the leader of a small socialist party in the Irish dail. "He said these Islamic fascists are doing this because they have deep-seated grievances. And I said, 'Ah yes, they have many grievances. They are aggrieved when they see unveiled woman. And they are aggrieved that we tolerate homosexuals and Jews and free speech and the reading of literature.'"
...
"[I]nequalities in wealth had nothing to do with Beslan or Bali or Madrid... The case for redistributing wealth is either good or it isn't - I think it is - but it's a different argument."
...
[C]an he see a time when this kind of jihadist fever will be as marginalised as, say, Nazism is now, confined to a few reactionary eccentrics? "Not without what that took - which is an absolutely convincing defeat and discrediting. Something unarguable."

Intervjuaren Johann Hari summerar: Christopher Hitchens har bytt ut den marxistiska revolutionen mot den amerikanska. ”Thomas Jefferson har ersatt Karl Marx.” Och visst är det så att den amerikanska revolutionen behövs såväl i Europa som i övriga världen. Revolutionen som flyttar maktens ursprung och utgångspunkt från staten till individen.


Måndag 2004-10-04 / 9.53
KAMRATLIG SJUKVÅRD. Precis som i de gamla kommunistländerna avser socialdemokratin att förbjuda privat vård, exempelvis i S:t Görans sjukhus AB. Samtidigt säljer staten svensk sjukvård till utlandet, avslöjar Dagens Nyheter. Vad är skillnaden? Lyssna här på s-landstingsrådet Ingela Nylund-Watz:

- det finns en väldig skillnad och det är att det här är ett offentligt ägt bolag och vi har kontroll över verksamheten...

Jaha, så länge kommunist... förlåt, socialdemokraterna bestämmer och svensk vård används för utlänningar så uppstår inga gräddfiler, inga orättvisor. Svenskar får däremot absolut inte använda samma medel.

Vad liknar detta, om inte de dollarbutiker som fanns i Moskva på Leonid Brezjnev's tid? Butiker där utlänningar kunde köpa allt, medan hyllorna i de vanliga moskvabornas butiker gapade tomma. Sverige är på väg till den samhällsmodellen genom socialdemokraternas dogmatiska motstånd mot privata alternativ i vården (se blogg 25 aug).


Måndag 2004-10-04 / 9.43
SVENSK & EUROPEISK DÅDKRAFT. Våldet fortsätter i Darfur, Sudan, medan europeiska politiker visar hur viktigt de anser att mänskliga rättigheter är ... genom att snacka skit.

EU's utrikespolitiske talesman Javier Solana säger till nyhetsbyrån AFP att han kanske ska resa till Afrikanska unionens högkvarter i Addis Abeba för samtal. WAW! Vad imponerad man blir. EU visar sin handlingskraft!

Samma dådkraft visade Sveriges utrikesminister Laila Freivalds i torsdagens intepellationsdebatt i riksdagen där hon från de borgerliga fick frågan om hon anser att folkmordet i Darfur är ett folkmord. Hon slingrar sig i flera anföranden för att till sist landa i:

Men för min del är jag beredd att i varje sammanhang säga att det som pågår i Darfur är mord på folk, folkmord.

Oooooh! Vilken djärvet! Vilken statsmannagärning. Tänk vad tyranner måste skaka av rädsla för EU och Sveriges starka hållning i mänskliga rättighetsfrågor...


Måndag 2004-10-04 / 7.43
KOMMUNISTER I REGERINGEN. I förra valet sympatiserade Per T Ohlsson med återval av Göran Persson som statsminister. Nu konstaterar han i Sydsvenska Dagbladet att det oerhörda kan hända: ”en röst på hans parti 2006 kan vara en röst för kommunister i regeringen”. Ja, och än värre: i välfärdsfrågor ligger vänsterblocket allt närmare denna ideologi.