Enklast är bäst: väljaren röstar på EN av kandidaterna i sin valkrets. Den kandidat är vald som fått flest röster. Alla andra metoder är roliga leksaker för statsvetare, men de gynnar bara taktikröstande. Demokrati handlar om förtroende och väljarna bör rakt och klart tala om vem man har störst förtroende för.

Sådana väljare finns, naturligtvis. Men varför skulle det inte vara så på andra sidan också? Jag tror det kan bli ännu svårare för sossarna att få alla kommunister och mp-väljare att rösta på s-kandidat. Miljöpartiet kan mycket väl komma att ställa upp en egen kandidat vid sidan om sossen och därmed dra röster som går socialdemokraten förlorad. Och att socialdemokratin skulle låta bli att ställa upp kandidat i vissa valkretsar för att låta mp-kandidat eller v-kandidat ta mandatet strider också mot socialdemokratins mentalitet som statsbärande parti. Och kommer s-väljare i sådana valkretsar att rösta på mp-kandidat eller kommunist? Jag tror statsvetarna har helt fel om att majoritetsval i enmansvalkretsar skulle gynna socialdemokratin.

Nej. Titta på Storbritannien. Deras valsystem har gjort att de fått fram den överlägset skickligaste högerpolitikern i Europa i modern tid, Margaret Thatcher (därtill kvinna, så någon könsbarriärer finns inte heller). Sedan har man fått fram den störste vänsterpolitikern i Europa - Tony Blair. Det beror på att regeringsdugligheten hamnar så extremt i centrum, hela vägen från väljarna och upp i partiapparaterna. Varken Thatcher eller Blair hade kommit fram i ett land med proportionella val, eftersom de är kontroversiella i sina egna partier. Men de valdes eftersom partiet internt visste att de hade kraft att vinna val.

Kan undvikas. Problemet i dessa länder är att valkretsindelningen beslutats av politikerna själva. När Sverige inför det kan vallagen ange att domstolsväsendet, exempelvis Kammarrätten, blir ansvarig för att upprätthålla mini- och maxregler för valkretsarna (folk flyttar ju). Om valkretsindelningen blir en förvaltningsfråga undviks detta politiska apspel.