Dick Erixon


Dick Erixon:
Kommentarer 31 maj - 6 juni 2004

Söndag 2004-06-06 / 9.25 (uppdaterad)
RONALD REAGAN KROSSADE KOMMUNISMEN. En stor president har gått bort. Hans viktigaste tal var det han höll inför brittiska parlamentet 8 juni 1982. Här skiftar USA utrikespolitik, från Harry S Trumans doktrin från andra världskrigets slut om att försöka tygla kommunismen, till att krossa den.

Att förespråka demokratiska val och fri press är inte kulturell imperialism, det är basen för verkligt självbestämmande och mångfald, sa han som replik till dem som ansåg att väst inte skulle lägga sig i Sovjetunionens politik.
Det jag beskriver nu är en plan och en förhoppning i det långa loppet - marschen mot frihet och demokrati som kommer att lämpa Marxism-Leninismen på historiens skräphög, på samma sätt som den där har lämnat andra tyrannier som förkvävt friheten och folkets självbestämmande.
Talet väckte - givetvis - mängder med protester, inte minst i Europa. Det var oförskämt mot Sovjet. Det trappade bara upp spänningarna i världen. Ja, vi känner igen snacket. Samma skitprat som nu används mot befrielsen av Irak.

Ronald Reagans viktigaste inrikespolitiska tal var installationstalet 20 januari 1981. Där vänder han den halvsekel långa trenden av allt större offentlig sektor med de berömda orden:
Government is not the solution to our problem; government is the problem.
Helt suveränt. Och det som gör honom riktigt stor är att han fullföljde intentionerna i dessa båda tal. Kommunismen föll samman och ekonomin tog fart under slutet av 1980-talet och skapade den längsta högkonjunkturen över hela 1990-talet.


Söndag 2004-06-06 / 8.05
DAGEN D - OCH HYCKLANDET. I dag hyllar en rad opinionsbildare invasionen i Normandie som befriade Västeuropa för 60 år sedan, samtidigt som de är rabiata motståndare mot befrielsen av Irak.

Bland de största hycklarna finns, som vanligt, Dagens Nyheter. Varje dag fylls tidningen med vinklade och fullständigt obalanserade artiklar om Irak. Men i dag skriver Barbro Hedvall om
En invasion för demokratin. Så den invasionen passar, va? De som dog den gången dog inte förgäves? Men att irakiska folket skulle vara värda samma frihet, nejdå. Absolut inte!


Lördag 2004-06-05 / 18.16
HEDER ÅT JUNILISTAN. Eftersom journalistkåren är för lat för att ta reda på fakta, är det utmärkt att Junilistan plockar fram en ingående rapport om hur EU-parlamentets ledamöter röstat de senaste fem åren (se nedan). Det är sådant underlag vi väljare behöver för att kunna avgöra trovärdigheten hos valrörelsens aktörer. Rapporten bör nu stå i centrum för de sista dagarnas valrörelse: vilket är de etablerade partiernas försvar? Varför ger de en bild här hemma, och agerar annorlunda i Bryssel? Var god svara!


Lördag 2004-06-05 / 18.16
SPRÄNGSTOFF FRÅN JUNILISTAN. I rapporten
Med kluven tunga avslöjas ett omfattande dubbelspel från de etablerade partiernas sida. I den svenska valrörelsen tar alla partier avstånd från EU-skatt. De agerar annorlunda i Bryssel:

Omröstning 5 juli 2001, Haugbetänkande (238/2001): punkt 5, att "Europeiska unionen i allt högre grad [bör] minska sitt beroende av överföringar från medlemsstaterna", för att istället upprätta egen inkomstkälla, alltså EU-skatt. FÖR: alla 5 socialdemokrater, all 3 folkpartister, centerpartisten, Wijkman (kd). MOT: alla 5 moderater, alla 3 vänsterpartister, Sacrédeus (kd) och Schörling (mp). Frånvarande: Gahrton (mp). Moderaterna röstade emot sin partigrupp, EPP. Parlamentet antog punkten med 356 röster för, 141 mot.

Punkt 11 "stöder ansträngningarna att ev införa en EU-skatt som en direkt inkomst ... som kunde förstärka bandet [!!] mellan unionen och dess medborgare". FÖR: 4 s, Wijkman (kd). MOT: alla 5 m, 3 fp, 3 v, 1 c, 1 kd, 1 s, 1 mp. Nedlagda: 1 s. Frånvarande: 1 mp. Parlamentet antog punkten med 340 för, 156 mot. Folkpartiet och centern röstade emot majoriteten i ELDR.

Omröstning 26 februari 2004, Haugbetänkande (63/2004): tillägg "kommissionen [skall] före den 1 januari 2006 göra en övergripande översyn av systemet med egna medel." I motiveringen hänvisar fördragande Jutta Haug (tysk socialdemokrat) till tidigare omröstningar om EU-skatt. FÖR: alla 5 s, 1 c, Malmström (fp). MOT: 5 m, Sacrédeus (kd). Avstod: 3 v, 2 fp, 1 mp, 1 kd. Frånvarande: 1 mp. Parlamentet antog tillägget med 334 för och 72 mot.

Konsekvent mot EU-skatt är alltså bara moderaterna och Sacrédeus (kd), som alla dock tillhör partigruppen EPP som är starkt för EU-skatt. Fp och c har sannerligen inte agerat för ett smalare och vassare EU, utan tvärtom för ett bredare och tjockare EU. Socialdemokraterna är - föga förvånande - för nya skatter. Vänsterpartiet är fega: de avstår. Kd finns på båda ytterkanter.


Lördag 2004-06-05 / 15.41
TILLBAKA PÅ NORMANDIE'S STRÄNDER. Just nu direktsänder
Sky News från Ranville i Normandie där hundratals fallskärmshoppare nu gör om den dramatiska landning som inledde D-dagen, på natten till den 6 juni. Det är en upplevelse att höra de 80-åriga veteranerna berätta sina minnen samtidigt som denna hyllning genomförs med gamla flygplan och hundratals fallskärmar i luften.


Lördag 2004-06-05 / 15.41
NÄSTE CIA-CHEF: RUDY GIULIANI? I medier och blogsfären
spekuleras det om att New Yorks förre borgmästare och tidigare maffia-åklagaren Rudy Giuliani kan bli chef för CIA, nu när George Tenet plötsligt avgått. Det vore en utmärkt post för honom, innan han deklarerar att han kandiderar i presidentvalet 2008.


Lördag 2004-06-05 / 10.04
EUROPABUDSKAPEN KLARNAR. Det har inte varit lätt att få klart för sig vilka visioner som står till buds i parlamentsvalet 13 juni. Man får ont i öronen av allt skitprat, alla meningslösa klyschor och den oprecisa attityden som alla partier och kandidater präglas av.

Men jag har hittat två artiklar som ger lite substans. Rubriken på Sydsvenskans debattsida lyder i dag
Folkpartiet går mot strömmen. Lars Leijonborg (fp) sammanfattar sin hållning och attityd på ett stringent sätt, precis som Fredrik Reinfeldt (m) gjorde på samma sida häromdagen i Ta vara på EU:s möjligheter.

Båda är rätt trängda av den EU-kritiska opinion som råder sedan EMU-omröstningen, de står ändock fast vid sin positiva syn på unionen. Men borta är de idiotiska hurraropen för allt EU gör. Reinfeldt skriver att ”för oss handlar valet till Europaparlamentet om Sverige”. Genom EU vill han bekämpa brottsligheten, främja frihandeln, avreglera och begränsa EU-byråkratin. Sådant som har direkt effekt för Sverige. Leijonborg tar upp den fria rörligheten, miljöfrågorna, brottsbekämpningen, minskade handelshinder och mindre klåfingrighet från EU's sida. För allt detta behövs ”drivande och entusiastiska människor som brinner för Europa-tanken”.

Artiklarna präglas alltså av samma syn och har samma budskap. Men snarare än att bli till tom propaganda blir artiklarna symboler för svensk borgerlig tradition. Här finns frö till en mer genomtänkt hållning, en nykter relation till Europa som varken är euforisk eller alltigenom kritisk. De här artiklarna är, iallafall för mig, första tecknen på att några har lämnat ja/nej striden bakom sig.

Det som ändå gör mig något reserverad är frågan om hur stor tillit man kan sätta till att denna hållning kommer att gälla när deras partikamrater tar plats i Bryssel. Har deras kandidater kurage och mod nog att gå emot EU-byråkratin? Svenskar har hittills suttit tysta och snälla och accepterat vilken skit som helst i EU. Ja, några undantag finns - men då för ännu fler regler, aldrig för motstånd mot reglering.

För det är ju så i en byråkrati, att ytterligare regler är alltid mycket lättare att få igenom än att försöka förhindra nya berg av förordningar. För dessa nya förordningar är ju själva produktionen i en byråkrati. Att sätta sig på tvärs mot nya förordningar betraktas som att sätta käppar i hjulet. Det är inte uppskattat. Och jag undrar om någon svensk vågar.

Det jag saknar är... respektlöshet mot unionen och dess makthavare. I Sveriges riksdag försvann underdånigheten mot kungen och hans statsråd i förrförra sekelskiftet. Men, märkligt nog, finns en sådan underdånighet bland svenska politiker gentemot Romano Prodi, Javier Solana och för den delen mot stora länders ledare, som Chirac och Schröder. Det EU-kritiker har, som EU-entusiasterna saknar, är trovärdigheten i att vara respektlösa mot Europas mäktiga. Svenska folket vill representeras av folk som går rak i ryggen genom de milslånga korridorerna i Bryssel.


Lördag 2004-06-05 / 8.36
JOBBMASKINEN USA. Senaste officiella statistiken visar att
248.000 nya jobb har skapats i maj och siffrorna justeras upp för april till 346.000 och för mars till 353.000. Nära en miljon fler jobb, bara under det senaste kvartalet. Kommer Europas arbetsmarknad någonsin att bli så fri att den på samma sätt kan expandera och utvecklas som den amerikanska?


Lördag 2004-06-05 / 8.36
AMERIKANSKA VETERANER anländer nu till Paris inför morgondagens 60 årsfirande av dagen D. Mottagandet är
varmt och hjärtligt. Franska veteraner säger att för det franska folket 2004, precis som för det franska folket 1944 ”är ni sanna hjältar”.


Lördag 2004-06-05 / 8.36
VETERANER FÖREDRAR BUSH. Demokraten John Kerry omger sig alltid av krigsveteraner under sina framträdanden och det var hans militära erfarenhet som gjorde att han slog ut Howard Dean i partiets interna primärval. Men president Bush har veteranerna på sin sida:
54 procent mot 40 för Kerry.


Lördag 2004-06-05 / 8.36
VICE KANDIDAT. Många kommentatorer förundras över att John Kerry tar så lång tid på sig att utse sin vice president-kandidat. CNN listar tänkbara namn. Listan är lång och innehåller bl a...
Bill Clinton! (Men konstitutionen förbjuder att en president blir vice president.)


Fredag 2004-06-04 / 9.48
HUR DAGEN D HADE RAPPORTERATS OM DEN SKETT IDAG. Så här hade det kunnat låta (vissa paralleller med dagens verklighet är inte tillfälliga):

Trots omfattande planering och försök att skapa internationellt stöd, genomförs landstigningen i Normandie i huvudsak av amerikanska trupper som stöter på hårt motstånd.

På hemmaplan chockas amerikanerna över antalet döda amerikanska soldater. I övriga världen är kritiken hård mot USA's unilaterala agerande. I Sverige sänder radions ekoredaktion inslag som menar att USA är ett större hot mot ordnade relationer inom världssamfundet än Nazityskland. Utrikesministern beklagar USA's agerande och andra statsråd uttalar sig hånande om den amerikanske presidenten som en skjutglad cowboy som inget begriper.

Amerikanska TV-bolag sänder bilder på hur amerikanska soldater skjuter ihjäl SS-trupper och spränger byggnader. Däremot skriver varken Dagens Nyheter eller någon annan mainstreammedia om koncentrationsläger i Polen. Det där är inte bekräftat och det är inte intressant vad tyskarna gör eller har gjort. Det är ju Amerika som attackerar i Normandie!

Det är USA som agerar aggressiv ockupationsmakt och förstör den franska infrastrukturen som redan är hårt sliten och sårbar sedan tidigare. Detta är ytterligare ett bevis på amerikansk arrogans - att gå in i Frankrike som redan är svårt sargat av krig. Det borde räcka med att Tyskland marscherade in i landet. Varför ska amerikanska armén komma efter och ytterligare försämra situationen? Den intellektuella eliten fyller tidningsspalterna med hur hemskt och onödigt blodigt kriget är. Kan man inte låta FN förhandla istället?

Medierna är helt ointresserade av att tredje pansararmén drar genom Frankrike som en kniv genom smör. Medierna är i stället fyllda av historier som tillfångatagna tyskar berättar om hur dåliga de sanitära angelägenheterna är i fånglägren. Spaltmeter efter spaltmeter fylls med ingående skildringar om hur tyska soldater får för lite och för dålig föda. Däremot läggs de allt fler rapporterna om dödsläger i Polen åt sidan.

Vad är gasning av civilbefolkning mot tyska soldater på svältkost? Göran Rosenberg skriver i Dagens Nyheter och klagar på hur barbariska Amerika har blivit och att "gränsen är dragen i sanden" mellan Auschwitz och fånglägren för tyska soldater i Frankrike. Det har till och med förekommit dödsfall bland de tyska krigsfångarna. Amerika svälter ihjäl folk. Detta är barbari som inte skiljer dem från Tyskland.

Kritiken mot militärledningen över orättvist övervåld mot tyska trupper vill inte lägga sig i de amerikanska medierna. Krav på avgångar ställs dagligen. Inte minst oppositionspartiet i USA kräver försvarsministerns avgång efter fiaskot i Normandie.

Det hjälper inte att Vita huset kan meddela att efter de inledande svårigheterna vid landsstigningen så går befrielsen av Frankrike framåt för varje vecka, även om motståndet fortfarande är hårt.

Den snabba framryckningen av amerikanska pansararmén skapar oordning genom de långa underhållslinjerna bakåt. Misstag begås. Incidenter där amerikaner skjuter mot egna förband förekommer med dödsfall som resultat. Dessa enskilda händelser toppar förstasidorna i all världens press.

TV4's Nyheterna rapporterar att USA har tappat greppet. Amerika är arrogant och trodde att de skulle kunna slå ut Nazityskland på en eftermiddag, nu har de drabbats av oväntade problem och de kan inte hantera situationen. Frågan är hur de ska kunna göra en ordnad reträtt.

I SVT's Rapport spekulerar Bo-Inge Andersson om inte presidenten kommer att förlora valet i höst. Han gick in i Normandie för att kunna ha en fjäder i hatten i valrörelsen. Men nu får han i stället försöka reda ut det kaos som han skapat på egen hand.

Tekniska brister i den militära kommunikationen och förnödenheter är återkommande reportage i de politiska magasinen. De militära kostnaderna för invasionen kritiseras våldsamt i olika kongressutskott. Den politiska vänstern är upprörd - vi skulle kunna satsa pengar på daghem och brandstationer här hemma i stället för att döda tyskar. Vad har de gjort oss egentligen, frågar en talare retoriskt under protestdemonstration mot kriget.

Ett uttalande från Marskalk Petain om att USA kränker den franska jorden, och att fransmännen möjligheter att själva befria sig från tyskarna har försvårats, får mycket stort utrymme i alla amerikanska och svenska medier:

"Vad gör USA i Frankrike? Inte ens fransmännen vill ha dem där!"

I presidentvalskampanjen blir sittande president hårt pressad för att han varit onödigt och förhastat att attackera Europa. Det var ju trots allt inte Tyskland som anföll USA i Pearl Habour, utan Japan.

Motkandidaten i presidentvalet, medierna och en växande opinionen anser att kriget är misslyckat. Hitler sitter kvar, trots att trupperna varit i Frankrike i flera månader. Fler soldater dör för varje dag. Det är dags att dra hem trupperna. Europa mår bäst av att klara ut de där interna striderna själva. Och grannen i öst, Stalin, hjälper säkert till.


Torsdag 2004-06-03 / 13.29
UTNÄMNINGSMAKTEN måste ändras, det blir uppenbart i ljuset av att Göran Persson utsett sin kompis Lars Engqvist till landshövding i Jönköping, landets mesta småföratagarlän. Få kan vara sämre kvalificerade än honom. Enligt nuvarande ordning kan regeringen utse vem som helst. Inte ens presidenten i USA har sådan makt. Han nominerar ministrar, domare och andra myndighetschefer. Men det är senaten som godkänner i omröstning efter offentliga senatsförhör.

I Sverige borde riksdagen och därmed offentligheten ha en roll när statens högsta ämbeten ska tillsättas. Åtminstone ett utskott, kanske konstitutionsutskottet, borde ha makten att rösta igenom eller fälla regeringens förslag efter offentligt förhör. En sådan ordning borde främst förespråkas av välfärdsstatens försvarare. Prövningen av makthavare skulle ge bättre legitimitet till och förståelse för statens olika organ. Varför sker det inte? Ja, vad bryr sig makteliten om vad folk tycker?


Torsdag 2004-06-03 / 9.56
VERKLIGHETSKONTAKT. Dagens citat i Dagens Industri säger allt:
”Jag är stolt över att ha lyckats förbättra vården så mycket”
Lars Engqvist, avgående socialminister

Torsdag 2004-06-03 / 8.36
INFÖR D-DAGEN: VÄSTVÄRLDEN SPLITTRAD. Europas demokratier räddades från hitlerism och stalinism genom invationen i Normandie 6 juni 1944. I andra världskriget deltog 16 miljoner amerikaner. Över 400.000 offrade sina liv. Det är 60 år sedan nu - och glömt i Europa.

Europa fjärmar sig nu i raska steg från USA. Alla medier, också s k liberala tidningar, vräker ut antiamerikansk smörja på sina sidor. SVT visar fransk antiamerikansk
propaganda, som ”dokumentärer” i enlighet med Michael Moores nya definition av det ordet.

Samtidigt, på andra sidan Atlanten: president Bush sätter händelserna i ett historiskt sammanhang och jämför terrorbekämpningen med andra världskrigets kamp mot tyranni. På samma sätt som Europa var skådeplatsen för det kalla kriget är Mellanöstern nu skådeplatsen för kriget mot terrorismen, sa Bush i natt.

Europa kommer inte att lyssna. Vi kommer att hata Amerika allt mer. Till slut kommer USA att tröttna och svara med samma mynt. Det finns redan tecken på att USA vända sig mer mot Kina och Asien. I Europa hoppar man över EU och samtalar med Ryssland.

Men var så säker. När (mer än om) ett större terrordåd än 11 september sker i EU, kommer de högfärdiga européerna åter att springa till USA och kräva hjälp. Om jag i ett sådant ögonblick vore i amerikanarnas ställe hade jag sagt: dra åt helvete.


Torsdag 2004-06-03 / 0.01
EFTER PRODI - kommer Guy Verhofstadt, i all fall enligt brittiska tidningar (
Independent, Guardian). Han är liberal premiärminister i Belgien och blev förr kallad 'Baby Thatcher' för sin nyliberala framtoning, men finns nu till vänster inom den politiska mitten. Han backade upp Chirac i motståndet mot Irakkriget och försökte starta ett alternativ till Nato inom EU's ram förra året.

Blair verkar nu inför toppmötet 17-18 juni acceptera Verhofstadt som ny kommissionsordförande, trots att denne vill ge unionen större uppgifter, bland annat harmonisera skatter genom miniminivåer.

Guy Verhofstadt är född 1953, studerade juridik och blev 29 år gammal partiledare för flamlänska liberala partiet 1982. Var ett tag budgetminister. I opposition reformerade han partiet mot mitten. 1999 fick partiet 22 procent och bildade regering med socialisterna och de gröna. De sistnämnda kastades ut efter sin valförlust 2003.

Vi talar med andra ord om en politisk broiler som flyter över hela den politiska kartan.


Onsdag 2004-06-02 / 17.26
SÄMSTE MINISTERN NÅGONSIN, vilket inte säger lite, är utan tvekan socialminister Lars Engqvist - urtypen för en självgod, okunnig frastuggare. Hans eftermäle är
fruktansvärt när det nu äntligen står klart att han försvinner bort till en landshövdingestol där han inte kan göra någon större skada.


Onsdag 2004-06-02 / 17.02
FEMPUNKTSPLANEN för Irak som president Bush presenterade förra veckan var inte bara tomt prat. Den är på väg att genomföras. De hoppfulla tecknen i Irak är många. (källor: Washington Post, New York Daily News, New York Post och Philadelphia Inquirer)
1. Suveränitet för Irak: irakierna har utsett premiärminister och president med en snabbhet som förvånat Vita huset. Bush sa till journalister häromdagen att premiärminister Allawi och hans regering var FN's val och att han själv hade "noll" kontroll över det.

2. Militära närvaron: Allawi har annonserat att det nya Irak vill att de amerikanska trupperna av säkerhetsskäl ska stanna efter 30 juni.

3. Återuppbyggnaden: Bush har påmint om att Irak nu producerar 2,5 miljoner fat olja per dag.

4. Internationell samverkan: Initiativ för att FN ska uttrycka stöd för den nya regeringen är på väg, och det är irakier som kommer att tala för förslaget i FN, vilket gör det svårt för Frankrike att obstruera.

5. Allmänna val i januari: Bush har sänkt kraven på Thomas Jeffersonska val och nöjer sig med lösningar som Iraks nya regering och FN kan arbeta fram.
Samtidigt får den nye presidenten, sheikh al-Yawer goda vitsord i Irak: "Hela den sunnimuslimska stamstrukturen välkomnar honom", "Han är absolut vad landet behöver".

New York Post sammanfattar dagens utveckling i Irak, med tydlig adress:
Ekonomin är på gång. Utvecklingen rör sig framåt, trots terrorattacker. Och folket har redan visat långt mer politisk mognad än européerna gjorde under 1900-talet.

Onsdag 2004-06-02 / 8.02
INTE VÄRRE ÄN SVERIGE. Peter Wolodarski ondgör sig i DN (ej online) över att visumansökan för svenskars studier i USA kan dra ut på tiden. Jaha? Vad är det mot svensk byråkrati?! Ingenting. Här kan det ta åratal innan slutligt besked ges. Är inte USA längre ett fritt land, frågar han. Vilken fråga. Är Europa fritt? Vad ger européer rätt att ständigt vältra sig i hat och kritik mot USA, för att sedan bli förnärmade om USA inte står med öppna armar när man reser dit.


Onsdag 2004-06-02 / 7.38
HOMO CLIENTUS. I en
giftig kolumn i SVD skriver Elise Claeson:
Den anspråkslöse, arbetsamme svensken, homo modestus, som klarat sig bra utan facket, Ams och försäkringskassan är i dag en urtidsödla, lika otidsenlig som de troende, flitiga polacker som kallas sociala turister.

En ny svensk, homo clientus, håller på att ta över. Klientmänniskan är välfärdsstatens egen skapelse, en vettlös gökunge, som har den bidragsberoende inlärda svagheten som främsta kännetecken. Hon är i majoritet bland väljarna och fruktas av alla politiker. Ingen vågar vara först med att stoppa detta monster, som hotar vårt välstånd… De mest fulländade exemplaren finns inom Stockholms kulturvänster. Här har den parasitära svagheten blivit en hipp livsstil. En medioker, arbetsskygg, valiumknaprande ”konstnär”, som aldrig haft ett riktigt jobb eller en utställning, men känner ”ångest”, kan få social förtur till en lägenhet på Söder, slippa försörja sig och sitt barn och bli förtidspensionär före 50.

Onsdag 2004-06-02 / 7.38
SJÄLVSTÄNDIGHET PÅVÄG I IRAK. Den nye och sunnimuslimske
presidenten Gahzi al-Yawar utsågs även om han inte var USA's favorit. Och när han utsetts upplöste det provisoriska styret sig själva, så att den nya regeringen kan ta över innan den 30 juni som FN och USA sagt. Sjävstyret är inte bara prat, det är på god väg att genomföras.


Onsdag 2004-06-02 / 0.01
EUROPAS SJÄL - FINNS DEN? Amerika har sitt gemensamma ursprung i frihetsrevolutionen som följde på
oavhängighetsförklaringen 1776, det första dokument som slog fast att alla människor är skapta jämlika. Sedan dess har grundbulten i unionens självbild varit den amerikanska drömmen, hoppet om att alla kan lyckas mot alla odds. Unionen och dess konstitution skapades som skydd för medborgaren mot överheter i form av politiker och myndigheter.

Kan man, så här inför parlamentsvalet, se några gemensamma drag i de 25 nationer som utgör den Europeiska unionen?

Tyvärr är det mest karaktäristiska draget: krig. Nästan alla har försökt erövra sina grannar. Religionsstriderna mellan katoliker och protestanter har varit oräkneliga. Sverige ockuperade under Gustav II Adolf större delen av Centraleuropa. Sedan kom Napoleon och Hitler, medan Storbritannien haft blickarna riktad mot övriga världen snarare än mot Kontinentaleuropa.

Viljan att härska över andra är minsta gemensamma nämnare för Europa, medan USA (i protest mot Europa) var noga med att poängtera den enskilde medborgarens frihet.

Tyvärr är det denna historia som går igen i EU. Viljan att härska. Inte längre över andra nationer, men väl över unionens medborgare. Kungar och furstar har ersatts av partipolitiker, men ambitionen att styra och ställa lever vidare. Visst, vi slipper numera krig, men i fred från överheten lever vi definitivt inte.

Är det med denna kultur rätt att utöka unionens politiska inflytande? Nej. Nuvarande union drivs av klåfingrigt maktbegär. Det kan ena stunden kallas harmonisering av marknaderna, nästa stund för social rättvisa och solidaritet över gränserna. Men höger och vänster är bara förklädnader som väljs efter läge och vars syfte är att underlätta för det verkliga projektet: mer makt till Bryssel.

Alla partier vill i denna valrörelse hävda att de inte reservationslöst ställer upp på denna utveckling. Men argumenten som används är inte trovärdiga. I parlamentet har alla partier, allra mest de EU-kritiska, röstat för mer klåfingrighet. Nya Junilistan har inte testats än, men deras krav på folkomröstning om EU-konstitutionen är otillräckligt (ett nej är redan klart genom Storbritannien). I valrörelsen har ingen presenterat vilken strategi man avser använda för att vända utvecklingen och göra EU ”smalare men vassare”.

Erfarenheterna sedan 1995 är att svenska representanter inte obstruerar eller förhindrar den utveckling som går av sig själv och vars drivkraft är viljan att härska. Vi har inte sett mycket av alternativ, vare sig från svensk sida eller från europapartierna som alla starkt drivs av viljan att härska, men sällan står för något som gör livet lättare för medborgarna.

För mig framstår - tyvärr - fortfarande valskolk som den effektivaste rösten. Genom sänkt valdeltagande urholkas legitimiteten och det blir tydligt att EU-parlamentet agerar utan folkligt stöd.

Men om någon tydligt kan tala om hur den europeiska själens främsta drivkraft - viljan att härska - ska tyglas, kan jag ändra mig.


Tisdag 2004-06-01 / 9.38
BARBAREN GÖRAN ROSENBERG. I en
kolumn skriver Göran Rosenberg att ”gränsen är dragen i sanden” mellan att ta förnedrande foton av irakfångar i Bagdadfägelse och att hugga huvudet av amerikaner.

Har vänstern blivit så relativistisk att den inte ser skillnaden mellan döda och levande människor? Och värsta sortens barbarer, är inte det just de som bagatelliserar mord? För det är vad Göran Rosenberg faktiskt gör: han avdramatiserar mord, gör mord till bagateller.


Måndag 2004-05-31 / 19.15
FANTASTISKT OM HERGÉ. Först i sista reprisen i SVT upptäcker jag dokumentären
Tintin och jag, som är en närgången och lysande skildring av tecknaren Georges Remi (Hergé). Albumen knyts till olika skeden i Hergés inte alls harmoniska liv - beskrivet av honom själv! Helt fantastiskt. Också andra bidrar med spännande analyser, som när det spekuleras i att Tintin var Hergés alter ego i början, men att han senare i livet såg sig själv i kapten Haddock.

Måste leta reda på albumen jag läste på 1970-talet och numrerade om, så att de i hyllan stod i kronologisk ordning. Även Pernilla Ståhl har skrivit intressant om seriefiguren i Axess.


Måndag 2004-05-31 / 13.39
KNYTBY OCH FADIME. På sidan 4 i Expressen (ej online) sägs det bästa som sagts om Knutbyfallet. Kulturantropologen Mikael Kurkiala skriver under rubriken Alexandras liv anses mer värt än Fadimes:
[Efter] mordet på Fadime Sahindal för drygt två år sedan varnades [vi] för att tolka dådet i kulturella termer. I stället skulle vi söka förklaringen i mördarens psyke … Hänvisningar till kultur avfärdades … Debatten om hedersmord blottade en klyfta mellan dem som såg mordet som ett brott mot ett normativt system och dem som såg det som ett uttryck för det.

…Men varningarna mot att söka motivet till mord i kulturella faktorer lyser med sin frånvaro i Knutbyfallet. Här har man kartlagt församlingens sociala och politiska struktur, genusordning, bibeltolkning och världsbild. De åtalades motiv, menar man, måste förstås mot denna bakgrund. Man har alltså gjort exakt det vi varnades för att göra i Fadime-fallet - att tolka våldsdåd mot en kulturell bakgrund.

[Varför] dras Filadelfiaförsamlingens verksamhetsbidrag in när staten fortsätter att generöst utdela bidrag till allsköns föreningar där en människosyn lika repressiv som den i församlingen tillåts att grassera ostört?
När etniska svenskar hamnar i sekter av trångsynthet blir vi upprörda och fördömer det. Men när det gäller sekter kopplade till utländska kulturer låter vi dem vara, som om vi därmed skulle vara toleranta genom att blunda när grovt förtryck utspelas framför våra ögon. Hur länge ska denna sjuka relativism få fortgå?

I ett mail har frågan ställts om jag hatar muslimer. Den som följt min blog vet vad svaret är. Det jag drivs av är att alla människor, också muslimer, ska kunna leva i frihet. Jag blir förbannad när folk i sin förment toleranta attityd accepterar att muslimer lever i förtryck. Det gör mig också illa när trångsynta muslimer får hållas och man från svensk sida inte fördömer dem som uppenbart står på förtryckets sida, bara därför att de är muslimer. Som om muslimer skulle vara av en lägre stående del av människosläktet. Jag vägrar göra skillnad på folk och folk. Jag kräver samma respekt för mitt liv av kristna, ateister och muslimer. Men svenska etablissemang i politik och media har väldigt svårt att fatta någonting av detta. Varför, kan man undra.


Måndag 2004-05-31 / 11.27
MEDIER BÖRJAR FÖRDÖMA TERRORISM, ja inte i väst, men arabisk press förhåller sig efter helgens händelser inte passiv till terrorismen eller skyller på USA, utan
fördömer faktiskt handlingarna. I och för sig beror det på att muslimer dödats, inte bara otrogna västerlänningar, men ska terrorismen kunna besegras måste den muslimska majoriteten ta tydligt avstånd från den. Muslimer måste förstå att de har mest att förlora på terrorismen, inte väst. Här kanske en förändring åt rätt håll är på väg.
Det är inte möjligt för någon muslim att acceptera dessa fruktansvärda handlingar utförda av en avvikande grupp inom det Saudiska brödraskapets samhälle… Hur kan någon beskriva det som hänt i Khobar som jihad eller försvar av en religion? Är dödande av oskyldiga barn jihad i Guds namn?… Det är nödvändigt att mer seriöst ta itu med detta ruskiga fenomen.
Al-Ahram, Egypten

Alla muslimer i öst och väst är förenade i avståndstagandet mot terrorism, elimineringen av den och jakten på dess utövare… Det internationella samhället måste vara vaksamt mot farorna som dessa grupper av avfällingar. Det borde samarbeta för att med rötterna dra upp dessa vagabonder som hotar världsprinciperna för fred och stabilitet.
Al-Khalij, Förenade Arabemiraten

Dagligen fördjupar terroristerna hatet emot dem själva… Det är det enda de lyckas uppnå.
Al-Jazirah, Saudiarabien

Måndag 2004-05-31 / 9.51
ÅTTA SVENSKAR har hittills dödats av terrorister: en man dödades i World Trade Center 2001, 6 svenskar dog i Balibomberna 2002 och nu har en man dödats i Saudiarabien. Ännu är dödstalen så små att svensk opinion kan fortsätta ignorera terrorismen. Men den stoppas inte genom att stoppa huvudet i sanden. Om Sverige och Europa fortsätter att vara passiva kommer blodbaden bara att bli värre. Enligt
initierade kommentarer nu på morgonen i Sky News kom 3 av 4 terrorister undan efter gisslandrama därför att de saudiska säkerhetsstyrkorna släppt iväg dem. Terrorister och säkerhetsmän kommer från samma stammar och den lojaliteten är starkare än den till kungahuset. Saudiarabien kan stå på randen till inbördeskrig.