Upsala Nya Tidning: Vad vill Lundgren? ... Däremot kan man fråga sig vilken funktion det nya partiet skulle kunna fylla. Det råder ingen brist på partier som är motståndare till EU.

Östersunds-Posten: Omöjligt uppdrag ... Men även om ett nytt EU-kritiskt parti skulle ta plats i EU-parlamentet är chansen liten, i princip obefintlig, att de skulle åstadkomma något nämnvärt på plats. Partiet lär heller inte ha särskilt lång livstid, kanske handlar det om månader.

Katrineholms-Kuriren: Nytt onödigt parti ... Bästa sortens kritik är konstruktiv sådan, och den utövas bäst av dem som tycker att EU är en bra idé…Och sådana partier finns redan.

Smålandsposten: I och med att man numera i så gott som alla japartier tagit EU-motståndet på allvar och berett plats för skeptikerna blir partiet bara en kortvarig fluga.

Länstidningen Östersund: En risk är att ett nytt parti drar till sig en del kandidater som inte platsat i andra partier eller som av någon anledning är bittra på hur de behandlats… firma Lundgren & Wohlin kommer inte att lyckas få ihop en grupp kvalificerade kandidater.

Norrbottens Kuriren: Särskilt bra för Sverige är det inte att representeras av ytterligare några synnerligen välavlönade och välmående EU-ätare som lever flott och gott i Bryssel på att motarbeta fredsprojektet.

Sen ska det inte sopas under mattan att det finns stora problem inom EU. Den perversa jordbrukspolitiken, tullmurarna mot tredje världen, byråkratin, EU-parlamentets dyra flyttcirkus mellan Bryssel och Strasbourg bara för att nämna några exempel... Och det är just med denna balanserade argumentation för ett smalare men vassare EU som de etablerade partierna kan rycka undan grunden för nya EU-kritiska partibildningar. Svenskarna förtjänar en bättre EU-debatt än den vi haft de senaste tio åren.

Lördag 2004-01-24 / 12.14:
ARBETA? EN DÅLIG AFFÄR. Ännu en gång slås det fast att det för många i Bidragssverige är för dyrt att arbeta. Rapporten Vem tjänar på att arbeta? från Finansdepartementets långtidsutredning visar att, även om läget är lite bättre nu, det fortfarande är så att arbetslösa, sjukskrivna, förtidspensionärer och socialbidragstagare drabbas av skyhöga marginaleffekter. Alltså: om de byter bidrag mot arbete tjänar de ingenting på det.

Detta har konstaterats hur många gånger som helst. Men ingenting genomgripande görs. Det är som om regering och riksdag vill ha ett bidragsproletariat som de kan få tycka synd om och agera förmyndare åt. Dessa grupper ger politikerna alibi för att lägga sig i allt fler områden och utöka sin makt över oss medborgare: "det finns ju dom som inte klarar sig, därför måste politiken rycka ut".

Men det leder till förnedring av dessa människor. Ingen mår bra av att leva på allmosor - ja, visst är det allmosor även om de har formen av statliga bidrag istället för välgörenhet från privata organisationer. Den människa som vet att det inte är någon idé att försöka försörja sig själv tappar självförtroende och får svårare att söka jobb och ändra sitt liv. Det undergräver självkänslan än mer. Man hamnar i en nedåtgående spiral.

Vi måste få en politik som bryter denna spiral, inte påskyndar den! Lösningen är enkel. Avskaffa alla skatter på låga löner samtidigt som bidragsnivåerna successivt trappas ner. Då blir det genast lönsamt att arbeta. Om arbetsgivaravgifterna också reduceras för dessa kategorier blir det lönsamt också för arbetsgivare att anställa. Inte minst vård och omsorg behöver mer folk.

Lösningen är enkel. Det är viljan som saknas.


Fredag 2004-01-23 / 9.34:
GAMLA FÖRLUSTVISAN GÄLLER ÄN. Ett intressant mail från en Handels-studerande berättar om Lars Leijonborgs framträdande på Handelshögskolan igår kväll. Det säger en hel del om hur totalt oförberedda, oengagerade och ointresserade de borgerliga är av en gemensam valseger 2006. Det enda som gäller är att rädda det egna lilla partiet, inte Sverige:

Politikintresserad som jag är, var jag där. Efter Leijonborgs inledande anförande var det frågestund och jag passade på att ställa honom två frågor: Först frågade jag om de borgerliga i valet 2006 denna gång, i god tid, kommer att bestämma sig för vem som ska bli statsminister.

Leijonborg sade skämtsamt att de andra borgerliga nog tyvärr inte skulle vilja enas om att utse honom till statsminister, och sade sedan att de inte pratat om det.

Min följdfråga blev om de borgerliga i så fall innan valet kunde bestämma sig för att det borgerliga parti som fick flest röster skulle få utse statsministern. Leijonborgs svar blev att det partiet då skulle ha goda chanser att få utse statsministern, men att man inte kunde säga säkert. Det skulle man diskutera efter valet.

En annan sak var att Leijonborg, även om han förstås mest attackerade sossarna, betecknade moderaternas skattepolitik som 'högerextrem' (!). Detta lockade fram många skratt. Uttalandet kom efter en tveksam tankepaus i en av hans repliker och var nog snarare en freudiansk felsägning än en genomtänkt ståndpunkt, men ändå...

Ja, det här är tragiskt. Vari ligger demokratin att "efter valet" diskutera vem som ska bli statsminister? Hur kan någon tro att väljarna ska acceptera det? Hur kan man inbilla sig att den här strategin leder bara till ett resultat: förlust, minoritet för det samlade borgerliga alternativet?

De borgerliga verkar redan nu ha bestämt sig för att förlora. De vill inte regera. På något annat sätt kan man inte tolka Leijonborgs agerande.


Torsdag 2004-01-22 / 14.10:
"NÅN-ANNAN-ISM". Detta ord har jag hört i två tal inom en vecka. Först av riksdagsman Mauricio Rojas under Timbros 25-årsjubileum i fredags (talet finns i pdf-format här). Sedan av Maud Olofsson i partiledardebatten i går (talet finns här).

Vem är inspirationskälla till nånannanismen? Har forskat i det. Som kuriosa. Vad jag förstår började ordet nånannanism att cirkulera efter att Rojas använt det vid ett stort möte hos Stadsmissionen, där många MUF-are var närvarande, bland annat ordföranden Christofer Fjellner. Alltså: En riksdagsman från folkpartiet (nåja) inspirerar moderatungdomar, vilket snappas upp av centerledaren. De borgerliga har kanske börjat samarbeta på riktigt...

Det viktigaste är att de använder begreppet "nånannanism" på samma sätt och ger det en innebörd som är ideologisk och djupt kritisk mot folkhemstanken. Ordet pekar på att vi svenska medborgare fått lära oss att någon annan ska fixa alla problem åt oss. De flesta nyhetsinslag i medierna handlar om att någon annan - än vi själva som individer - måste lösa våra problem. Om detta fenomen handlar Svaghetens moral (1999), men utan den snitsiga formuleringen med en -ism.

Det är ett sundhetstecken att allt fler börjar ifrågasätta det moraliska fundamentet för folkhemmet och den mentalitet av hjälplöshet som det skapar. Utan att gå till botten med de ideologiska frågorna kan man inte på allvar utmana rådande strukturer. Ord är viktiga i politisk debatt. Med detta begrepp kanske tanken bakom kan nå ännu större genomslag.


Torsdag 2004-01-22 / 13.55:
POLITISK HOPPJERKA kallas statsministern i DN-ledare idag. Det är kul att någon politisk kommentator äntligen börjar analysera Göran Perssons uttalanden över längre tid än en dag i taget. I USA är det självklart att makthavare som gör nya utspel blir hårt granskade - såväl vad de i ord sagt i ämnet tidigare och vad de i handling gjort i saken. Då kan man få en god bild av om det bara är tomt politiskt utspel eller allvarligt menat. Sådan analys är sällsynt i Sverige, där journalister mest uppträder som hovreportrar.

Men DN kunde gått längre. Det är inte bara det att Persson varje månad utser en ny fråga som den "viktigaste" (nu är det poliser, förra månaden var det tillväxt). DN:s ledarskribenter och andra journalister som har betalt för att på heltid bevaka politik borde kunna kolla upp hur många gånger Persson och hans justitieminister sedan 1996 har utlovat fler poliser. Och jämföra det med verkligheten.

Skulle inte bli förvånad om regeringen lovat fler poliser varje år, medan antalet i verkligheten sjunkit. I så fall är det politiskt bedrägeri. Och hur mycket är gårdagens utfästelse i så fall värd?


Onsdag 2004-01-21 / 18.53:
VEM ÄR STATSMINISTERKANDIDAT? Partiledardebatten innebar att Fredrik Reinfeldt visade att han kan debattera med Göran Persson på ett bättre sätt än sin företrädare och Lars Leijonborg, men sämre än Alf Svensson. Eftersom Svensson slutar är det Reinfeldt som framstår som den borgerliga oppositionens statsministerkandidat.

Ska denna opposition ha en chans att utmana socialdemokratin och dess stödpartier om regeringsmakten måste man göra trovärdigt att man vill regera, att man är på offensiven och är mentalt beredd att ta ansvar för landet som helhet.

En valseger handlar om det helhetsintryck folket får av alternativet till det normala - en socialdemokratisk regering. Naturligtvis spelar sakfrågorna roll, men de är bara en av flera komponent. En viktigare komponent är just vilja och energi, det som under årtionden varit svaga punkter för det borgerliga regeringsalternativet.

De borgerliga har varit betydligt mer måna om att försvara det egna partiets mandat än att uppnå en samlad seger. Man har hellre kritiserat andra borgerliga än vänsterblocket. Man har saknat självförtroende att förklara att det finns andra värdegrunder än den socialdemokratiska och därför har man motiverat sina egna förslag ur s-perspektiv vilket naturligtvis undergräver trovärdigheten i alternativet.

Ett första steg till att ändra det urusla helhetsintrycket är att de fyra partierna gör upp om vem som är den gemensamma och odiskutabla utmanaren av Göran Persson. Senast det skedde innan valrörelserna drog igång var 1973, 1976 och 1979 - alla blev framgångar. Det är ingen slump. Väljarna vill veta vem de får istället. Man vill inte köpa grisen i säcken.

Skuggregering varför inte så här?
Statsminister	Fredrik Reinfeldt (m)
Justitieminister	Johan Pehrson (fp)
Utrikesminister	Gunilla Carlsson (m)
Försvarsminister	Mikael Odenberg (m)
Socialminister	Mauricio Rojas (fp)
Finansminister	Anne-Marie Pålsson (m)
Utbildningsminister	Lars Leijonborg (fp)
Jordbruksminister	Maria Larsson (kd)
Kulturminister	Anna Ibrisagic (m)
Miljöminister	Maud Olofsson (c)
Näringsminister	Göran Hägglund (kd)

Eftersom det är en eftergift att avsäga sig anspråken på statsministerposten borde man utse en skuggregering efter brittiskt mönster. De övriga partiledarna och andra ledande företrädare utses till talesmän på de centrala politikområdena (nuvarande departement). De skulle få högre status inom oppositionen, i opinionsbildningen, gentemot regeringen och dessutom förberedas på att ta över den riktiga ministerposten efter en valseger 2006.

Partierna borde förklara varför det här inte sker. Själv tar jag det som att man egentligen inte vill regera. Man trivs med att gnälla i opposition - i väntan på landshövdingestolen eller generaldirektörsposten.

Läs mer i SVD.


Onsdag 2004-01-21 / 10.48:
REINFELDTS DEBUT som partiledare i riksdagen var utan sensationer. Jämfört med andra parlament framstår det svenska som en byråkratins högborg snarare än en kammare för de hett ideologiskt övertygade. En god formulering levererade Reinfeldt, då han trodde att det svenska folket faktiskt väntar på att "politiken ska vakna" och ta itu med brottsligheten. Det är märkligt att inget av partierna, inte heller moderaterna, riktigt förtstått hur central denna fråga är ute i landet. Och hur central den är för en fungerande demokrati. Demokrati fungerar bara när människor känner sig trygga och litar på att våld, hot och tvång inte är överordnat rättsstaten. Om människor tappar tilltron till rättsstaten faller den demokratiska kulturen samman.


Onsdag 2004-01-21 / 10.04:
SVERIGE - TERRORISTERNAS PARADIS. Radions ekoredaktion avslöjar häpnadsväckande uppgifter om att Migrationsverket - mer eller mindre medvetet - ger uppehållstillstånd till terrorister. Fusket med asylhandlingar tänker man heller inte "rota i" som en tjänsteman på myndigheten säger.

Naiviteten i svensk politik och myndighetsutövning håller på att gå över den gräns då främlingsfientligheten kan explodera. Och etablissemangets hantering gör att en sådan fientlighet kan bygga på en saklig grund som det blir svårt att tillbakavisa. Migrationsministerns kommentar om att sänka bidragen för dem som inte samarbetar i att få fram äkta handlingar, är ju rent Grönköpingsaktig.

Socialdemokratin missbrukar svenska folkets känsla för solidaritet genom sitt agerande. Solidariteten smutsas ner genom att den tillåts att bli utnyttjad av folk som mördar i politiskt syfte och grovt kriminella som kommer hit på falska papper. Regeringen är mycket farligt ute. Ämnet är explosivt ur fler aspekter.


Tisdag 2004-01-20 / 18.53:
KUL CITATBOK kommer snart från Den Nya Välfärden. Det är Anders Johnson, tidigare chefredaktören i Dagens Nyheter, som ställt samman 222 citat i Tankebok för entreprenörer. Citaten har alltså ett politiskt budskap. Bäst tycker jag om Thorbjörn Fälldins bidrag:

Det alla äger, äger ingen. Och det ingen äger, vårdar ingen.

Ett bidrag kommer från mig ur skriften Svaghetens moral:

Personligt ansvar är särskilt viktigt för samhällets olycksbarn, för missbrukare och brottslingar. Ett kravlöst samhälle gör att missbruk och brott ökar, eftersom missbruk och brott erbjuder lätta vägar att smita undan vardagens grå tristess. Att sluta utsättas för krav är ingen fördel, det är det värsta straff en människa kan få. Ett rättvist samhälle bryr sig om genom att ställa krav på personligt ansvarstagande. Bara ett sådant samhälle menar allvar med frasen om alla människors lika värde.

Lite långt kanske, men det är kärnan i den människosyn som är min. En människosyn som välfärdsstaten inte vill kännas vid.


Tisdag 2004-01-20 / 18.30 (uppdaterad):
SMITER UNDAN FRÅGAN OM SJÄLVMORDSBOMBARE. Svenska medier, såväl radio, TV som ledarartiklar fokuserar ensidigt på att den israeliske ambassadören drog ur sladdar till "snövit"-installationen. Skälet är att man inte vill diskutera den centrala frågan: hur kan Historiska museet visa leende självmordbombare och kalla dem "snövit"?

Det är starkt av Thomas Nordanstad, ansvarig för utställningen, att han inte låter sig styras av prestige, utan istället beordrat att alla affischer med den leende självmordsbombaren ska tas ned. Han har förstått att allt blivit väldigt fel.

Men journalistkåren vill inget förstå. Man talas tyst om självmordsbombarna. Inte bara de som förekommer i svenska utställningar, utan också i nyhetsförmedlingen och reportage från Mellanöstern där de sällan nämns. Ändå är de en central förklaring till upptrappningen av våldet i regionen. Ska tystnaden tolkas som stöd för metoden? Jag vet inte, men har börjat undra de senaste dagarna.


Måndag 2004-01-19 / 20.25:
KONSTBRÅKET ETT NYTT SYDAFRIKAFIASKO? Den diplomatiska skandal som Historiska museet nu orsakar har ett drag gemensamt med fiaskot för sydafrikasatsningen i november 1999. Då fick Göran Persson hård kritik av konstitutionsutskottet för att regeringskansliet lagt sig i sydafrikaresan på ett sätt som "gjort det svårt" att följa beslutsordningen. Persson har en ful ovana att som statsminister ägna sig åt mikromanagement. Många ansåg att han totalt förstörde sydafrikaresans pr-värde genom att lägga sig i UD:s arbete. Är det inte likadant nu? Persson har gjort folkmordskonferensen till sin personliga "baby" och satt all normal organisation ur spel. Därmed har både Tensta konsthall och Historiska museet spårat ur i strider om befogenheter och revir. KU borde granska också denna affär.


Måndag 2004-01-19 / 15.14:
CSI TILL NEW YORK. Den mest sedda TV-serien i USA är CSI: Crime Scene Investigation med 26 miljoner tittare per avsnitt. Här hemma går den ju i Kanal 5, och succén är begriplig, vilket har förklarats i smedjan.com. Originalserien utspelas i Las Vegas och en avknoppning heter CSI-Miami. Nu kommer en tredje, som ska utspela sig i New York. Allt övervakat av superproducenten Jerry Bruckheimer, som låg bakom "Black Hawk Down". Det är fart i nöjesindustrin.


Måndag 2004-01-19 / 12.26:
STATEN SKA INTE STÅ FÖR KONST. Den diplomatiska kris som konstbråket nu lett till beror på att staten både är initiativtagare till folkmordskonferensen och driver det museum som är huvudman för konstprogrammet som arrangeras i samband med konferensen. Denna djupa inblandning i konstutövningen gör staten - Sverige som nation - ansvarig för den smaklöshet som konsten uttrycker. Konsten är alltså inte fri, utan styrd av tvångsmakten (i val av tema). Det är ett demokratiproblem i sig. Staten släpper fram ett budskap man inte står för, men som man samtidigt anser sig förhindrad att kontrollera (hur temat uttrycks). Hade installationen utförts i privat regi hade inte staten varit ansvarig. Då hade krav på ingripande från staten som arrangör inte framförts.

Trots all denna naivitet och statligt klåfingriga inblandning i konstnärligt arbete - som bör hållas skild från regeringspolitiken - bör installationen inte tas bort. Cencur är aldrig acceptabel. Men efter denna kris måste det bli ett slut med staten som kulturpolitisk aktör. Privatisera museerna! Låt oss skattebetalande medborgare slippa finansiera denna blodtörstiga vulgaritet. Då slipper också regeringen ta internationellt ansvar för konst som inte går att försvara.


Måndag 2004-01-19 / 10.09:
SMAKLÖS KONST ger smaklösa reaktioner. Det är lite larvigt att de ansvariga för att lyfta fram självmordsbombare på Historiska museet nu gnäller över att bli utskällda och hotade. Om man är ute efter att provocera på ett djupt osmakligt sätt, då får man också tåla att reaktionerna blir av samma art. Eller har "konstnärer" ensamrätt på att vara vulgära? De dödades anhöriga och lemlästade offer till den leende självmordsbombaren känner sig hånade. Det är allvar. Det är verklighet. Inte konst. Installationen "snövit" är en signal om upptrappat våld, våld som politisk metod, och det är konsekvenserna av det budskapet vi nu ser.


Måndag 2004-01-19 / 00.10:
EFTER BUSH - RUDY GIULIANI? Demokratiska partiets gräsrötter i landsbygdsstaten Iowa börjar idag att gallra bland sina kandidater för att välja den som ska utmana president Bush i november. Om inget dramatiskt händer kommer Bush att vinna. Han har genomgående haft bättre opinionssiffror än både Reagan och Clinton inför deras omval.

President Bush har inte, som brukligt, besökt Iowa. Istället gör New Yorks förre borgmästare Rudy Giuliani turné till både Iowa och New Hampshire. Det har fått journalister att börja spekulera om han förbereder sig för nästa presidentval 2008. Det vore riktigt kul om det blir så.

Giuliani är en färgstark och spännande person. Han är mest känd för sin starka och handlingskraftiga insats direkt efter attentaten 11 september. Men dessförinnan hade han med stor kraft reducerat brottsligheten i New York så att antalet mord per 100.000 invånare minskat till 5, vilket kan jämföras med Stockholms län där det 2002 begicks 4 mord/dråp per 100.000 inv.

År 2000 begicks 285 bilstölder per 100.000 inv i New York - i Stockholms län 1085 bilstölder, dvs fyra gånger så många. Samma år begicks per 100.000 inv: 463 inbrott i New York och 1494 inbrott i Stockholm. Brottstatistik är inte helt jämförbar mellan länder, men ger en indikation.

När Giuliani idag intervjuades i Fox News var han betydligt mer intressant än någon av de demokratiska presidentkandidaterna. Han skulle vara en värdig efterträdare till Bush.


Måndag 2004-01-19 / 00.01:
STATSTELEVISION är en riktig benämning. SVT- och SR-medarbetare som arbetar i USA hävdar att de är statstjänstemän, något man ivrigt brukar förneka i Sverige. Men för att få slippa betala amerikansk skatt är man beredd att säga sanningen... (se Resumé).


* * * * * * * * * *

Läs tidigare kommentarer:

• Blog 12 - 18 jan 2004
  
• Blog 5 - 11 jan 2004
  
• Blog 1 - 4 jan 2004
  
• Blog 28 - 31 dec 2003
  
• Blog 15 - 23 dec 2003
  
• Blog 8 - 14 dec 2003
  
• Blog 1 - 7 dec 2003
  
• Blog 24 - 30 nov 2003
  
• Blog 17 - 23 nov 2003
  
• Blog 10 - 16 nov 2003
  
• Blog 3 - 9 nov 2003
  
• Blog 27 okt - 2 nov 2003
  
• Blog 20 - 26 okt 2003
  
• Blog 13 - 19 okt 2003
  
• Blog 28 sept - 12 okt 2003