Dick Erixon

Dick Erixon:
Kommentarer 5 - 11 jan 2004

Söndag 2004-01-11 / 15.13:
HOT INGEN BRA GRUND FÖR NÄRMANDE. Kolumnisten Thomas Friedman i New York Times levererar ofta intressanta iaktagelser, men i dagens kolumn går han för långt när han menar att EU ska ge Turkiet medlemskap i unionen som en gåva till den muslimska världen. Han återger ett samtal med Turkiets utrikesminister Abdullah Gul:
Om EU hittar på någon förevändning för att säga nej till Turkiet, efter allt vi gjort, är jag säker på att både EU och världen kommer att förlora. Om Turkiet blir medlem kommer både EU och världsfreden att vinna. Det vore en gåva till den muslimska världen ... När jag reser till andra muslimska länder — Syrien, Iran, Saudi Arabien — är de stolta över vad vi gör.
Freidman menar att ett turkiskt medlemskap förhindrar fundamentalisterna att säga: "vad var det vi sa, EU är en kristen klubb och vi kommer aldrig att bli insläppta".

Men vad är detta, annat än att ge efter för förtäckta hot? Var det inte just denna form av undfallenhet gentemot hot vi såg på 1930-talet (då Tjeckoslovakien gavs som gåva till Hitler) och som ledde till katastrof? Europa får aldrig mer falla undan för hot!

Turkiet ska inte se det egna reformarbetet som krav från Europa, utan något man gör för sin egen, sina egna medborgares, skull. Utrikesministerns uttalande är inte lugnande, utan tvärtom oroande: på honom låter det som om reformerna är ytlig förnissa för att tillfredsställa EU, inte en politik man själva brinner för eller tror på.


Söndag 2004-01-11 / 13.41:
KRAVALLERNA I GÖTEBORG fortsätter att malas genom rättsväsendet. Nu är det polisbefälet Håkan Jaldung:s tur. Det mediala fokuset har med hjälp av den kraftiga vänstervridning som härskar i journalistkåren, flyttats från det drägg som förstörde Avenyn till snyfthistorier om polisiärt övervåld. Med tanke på vad som faktiskt hände, borde polisen kritiseras för att ha gjort för lite, inte för att ha varit för aktiv.

Riktigt humoristiskt är att Jaldung tackades personligen av president Bush. Och att höra vad Secret Service tyckte om avspärrningen av Hvitfeldtska gymnasiet, framfört till säpos vice chef Margareta Linderoth:
De tyckte svenskarna var väldigt smarta - att först hyra ut lokalerna (till demonstranterna) och sedan låsa in dem!
Och vi ska inte glömma att socialdemokraterna delade ut rosor till polisen efter toppmötet. Polisen försökte göra sitt jobb trots undermålig taktisk föreberedelse - man var inriktad på att tala med drägget och trodde att göteborskt gemyt skulle lugna dessa vettvillingar. Polisen var alltså inte för hård, utan för mjuk. Det gav ligisterna taktiskt övertag, men först sedan president Bush och Secret Service lämnat Göteborg. Ligisterna vågade inte göra något så länge de fanns kvar i stan.

Göteborgskravallerna har blivit ett led i ett ideologiskt nedbrytande av den svenska rättsstaten. På vänsterkanten vill man likställa poliskåren med ligisterna. De har ungefär samma rätt att använda våld. Det resonemanget betyder att om polisen griper in för att upprätthålla lag och ordning har ligisterna rätt att slå tillbaka. En sjuk relativism som leder till anarki. Även om Jaldung först försökte leka dagistant och sedan, utan nödvändig förberedelse, tog i med hårdhandskarna och på så sätt skapade oordning i polisaktionen (och skötte sitt uppdrag på ett icke särskilt kompetent sätt), så hade han ansvaret för att se till att Göteborg inte brann ner. Om han döms för tjänstefel är det en seger för laglösheten.


Lördag 2004-01-10 / 12.45:
MEDIER SKATTEFOGDENS DRÄNGAR. I
två artiklar om skattemyndighetens jakt på utlandskonton har Dagens Nyheter intagit överhetens position i vinkling och tonläge. När harmlös kameraövervakning diskuteras brukar alltid kritiska frågor ställas om inte medborgarnas integritet kränks. Något som uppenbarligen är ointressant när staten rotar runt i alla medborgares kontokortsbetalningar.

Tidningen poängterar istället att Skatteverket inte får tillgång till tillräckligt mycket information: "Skatteverket har samtidigt ett annat problem. Myndigheten kan bara se transaktionerna, inte saldot. För att slå fast den rätta skatten måste myndigheten kunna bevisa hur mycket pengar som funnits på kontona."

Genom att skrämma upp människor att ange sig själva går Dagens Nyheter Storebror Statens ärenden i jakten på total kontroll. Är det mediernas nya uppgift, att vara maktens hantlangare? Vart tog uppgiften att granska makten vägen?


Fredag 2004-01-09 / 10.20:
GÅTAN ALBERT SPEER är titeln på en
pjäs som SVT visar på måndag. Har inte sett pjäsen men läst den biografi av Gitta Sereny som pjäsen bygger på, Albert Speer och sanningen. Har föreställningen bara bråkdelen av Sereny:s skärpa och fokus så är den i högsta grad sevärd. Hennes biografi är otroligt lärorik om mänskligt mörker, ett mörker som de inblandade inte ser, eller inte vill se.

Gitta Sereny, föddes i Wien 1923 och emigrerade tillsammans med mor och styvfar Ludwig von Mises till England, arbetade för franska motståndsrörelsen innan hon blev journalist och ägnade många år åt att försöka kartlägga ondskan. Speer tog 1977 kontakt med henne sedan hon skrivit om Hitler i Sunday Times, de träffades och kom att samtala under många och långa besök i flera år. Sereny skriver att det var Speers önskan att tala ut, att försöka förklara och själv förstå vad han gjort som var drivkraften i deras möten.

Albert Speer framstår som en extremt begåvad person, men med hämningar som gjorde att han inte såg vad som pågick runt honom. Denna kombination av briljans och naivitet är inte ovanlig, men i fallet Speer var konsekvenserna unika i sin grymhet. Serenys biografi blir intressant också därför att hon, utan överdrifter och övertoner, skildrar hela skeendet i nazismens utveckling vid makten. Hur stegen mot utrotningslägren blir "logiska". Hur tyskarna vilseförs men samtidigt borde förstått.

Speers framgångar beror, paradoxalt nog, på att han inom det totalitära systemet börjar delegera och dela med sig av sin makt. Han säger:
Det är ganska lustigt att kriget tvingade amerikanerna och de andra demokratierna att införa stela och auktoritära industriella strukturer medan vi faktiskt lyckades med motsatsen - genom att lossa de byråkratiska bojorna och skapa en organisation som var baserad på - ja - demokratiska kommittéer… Regelrätta omröstningar förekom naturligtvis inte, men de var … förpliktade att lyssna på alla argument. [Och i dessa diskussioner gjordes ingen] åtskillnad mellan officerare och civila och utan hänsyn till status.
Fortsatte det inte så efter kriget? Att demokratierna behöll sin auktoritära strukturer som kom att kallas "välfärdsstater"? Är det inte just denna stelhet som lever kvar inom offentlig sektor, inom sjukvården? Denna stelhet rensade Speer ut inom sina domäner, men i vilket syfte? Sereny uppskattar att Speer förlängde andra världskrigets obeskrivbara lidande med ett år genom att effektivisera krigsindustrin.

Någon mer motsägelsefull person än Albert Speer är nog svår att finna. En egenskap vi alla bär på i någon grad och därför blir Speer på något sätt en studie av oss själva.


Fredag 2004-01-09 / 00.36:
PEGGY NOONAN var medarbetare hos Ronald Reagan och har skrivit den, i mitt tycke, bästa biografin över denne märklige man från små omständigheter som blev presidenten som krossade sovjetkommunismen. I When Character Was King skriver hon djupt insiktsfullt om vad som kan ha orsakat den distans som Reagan visade trots all optimism, ett drag många hade svårt att förstå:
Ibland när ditt liv startar smärtsamt lär du dig att hantera dina känslor, inte som något positivt att vältra sig i utan något som gör ont och du därför måste skydda dig från. Känslor blir inte något du kan glädjas åt utan något du måste bekämpa, för annars kan de krossa dig.
Detta sagt med anledning av en alkoholiserad far, dålig ekonomi och ständig flytt till nya orter under uppväxten. Men, tillägger hon, en annan orsak till att Reagan hade få nära privata vänner under sin tid i Vita huset var faktiskt att de hade dött - han var ju 78 år när han avgick.

Politiskt pekar hon på att han tidigt visade att han menade det han sa. När 70 procent av de 17.000 statligt anställda flygledarna gick i strejk sa han att de som inte återvände i tjänst inom 48 timmar skulle sparkas och inte anställas på nytt. De trodde att han bluffade. Både den civila och militära sidan av flyget skulle drabbas hårt om så många nyckelpersoner försvann. Två dagar senare avskedades de 11.400 flygledare som inte återvänt till jobbet. "Och det fungerade", skriver Noonan, man lyckades hålla flygtrafiken igång genom en kraftansträngning av de kvarvarande och inkallande av pensionerade mfl. Än viktigare: den nye presidenten hade satt ner foten: inflationsdrivande lönekrav är inte acceptabla. Dessutom: utländska regeringar, inte minst Moskva, såg att det här var en president med karaktär.

Peggy Noonan är kolumnist i bland annat Wall Street Journal och en länk till henne finns nu i spalten här på sidan.


Torsdag 2004-01-08 / 19.44:
INVANDRARE - VILKEN SKILLNAD! Igår
överraskade president Bush de flesta med sitt förslag om 3-årigt uppehållstillstånd för alla illegala invandrare som arbetar i USA. När man ser hur Bush vill lösa frågan om nya invandrare och jämför med hur den svenska regeringen och Mona Sahlin fumlar i mentalt mörker, förstår man varför USA:s ekonomi i allt högre takt drar ifrån Sverige och Europa.

USA har inga flyktingförläggningar, inget AMS, inget integrationsverk, varesig migrationsminister eller integrationsminister. Däremot har man upp till 14 miljoner illegala invandrare - som arbetar för fullt och skickar mångmiljardbelopp hem till sina familjer i ursprungsländerna!

I Sverige stämplas de däremot som fullständigt oförmögna att klara av ett normalt liv. Till skillnad från USA ser vi invandraren som en socialt handikappad i starkt behov av att bli omhändertagen av horder av statligt anställda socionomer.

Vilket är mest humant? Ja, själv skulle jag inte tveka. Hellre ett illegalt liv i ett samhälle där jag kan tjäna mina egna pengar än att bli omhändertagen och omyndigförklarad av socialistiska byråkrater som vill att jag ska dra benen efter mig i en förläggning och lära mig bli socialbidragstagare.

Om alla de myndigheter som försörjer tusentals byråkrater och använder invandrare som alibi för sin existens, lades ner, skulle inte bara statskassan spara värdefulla resurser, de som varit föremål för dessa myndigheter skulle kunna bli hela människor igen.


Torsdag 2004-01-08 / 18.15:
VÄGEN TILL FRED verkar trots allt gå via Bagdad, så som de neokonservativa i Buch-administrationen hela tiden sagt. Mindre än en månad efter tillfångatagandet av Saddam Hussein rör det på sig mot fred och försoning i Mellanöstern.

Libyen och dess ledare Kadhafi, som en gång var terrorismens huvudsponsor, har inlett samtal med Israel. Detta samtidigt som det avslöjats att han gjort utfästelser till Storbritannien och USA om att avrusta och släppa in vapeninspektörer.

Syriens diktator Bashar Assad har besökt ärkerivalen Turkiets demokratiskt valde premiärminister Erdogan för att söka nå gemensamt agerande.

Mullorna i Iran som isolerat Egypten efter deras fred med Israel, är nu beredda att återupprätta de diplomatiska förbindelserna med Egypten.

En slump? Knappast. Arabländerna börjar förstå vad den amerikaledda koalitionens mål är - och att de menar allvar. Det här är framsteg som svamlet om multilateral samverkan aldrig kunnat uppvisa.


Torsdag 2004-01-08 / 10.48:
SVERIGES FRÄMSTE STATSMINISTER genom tiderna är Louis De Geer (se exempelvis Smedjan:s rankinglista). En länk om honom har lagts till i spalten här på sidan.

Typiskt nog är svenska historiska gestalter ofta okända och bortglömda. De Geer tillhör dem, men förtjänar betydligt bättre. Han stod som förebild för statsministerämbetet och blev dess förste innehavare. I egenskap av justitiestatsminister från 1858 liberaliserade han Sverige och genom näringsfrihet och frihandel lade han grunden för landets världsrekord i tillväxt 1870-1970.

Man kan säga att Louis De Geer är mannen som stakade ut vägen för Sverige från fattigt bondeland till en av världens rikaste industrinationer. Eftersom beklämmande lite är skrivet om honom får man göra det själv.


Onsdag 2004-01-07 / 22.50:
VARKEN PALME ELLER LINDH hade behövt vara döda om Sverige haft en fungerande rättsstat där straff följer på brott. Både Christer Pettersson och Mijailo Mijailovic hade
före ministermorden begått grova våldsbrott som givit många års fängelse i andra länder, men släppts ut på Stockholms gator. Klart att sådant har konsekvenser.


Onsdag 2004-01-07 / 18.45:
TOTALITÄR STAT ÄR NATURLIG för dem som har socialism och kommunism som ideologiskt rättesnöre. Därför är det svårt att inte hånskratta åt TV-direktören Jan Scherman när han går till attack mot den socialdemokratiska regeringens hot mot medierna.

Själv sa Scherman i intervju nyligen att han var glad över att vara kolumnist i Arbetaren, en tidning på yttre vänsterkanten. Om Scherman delar dessa värderingar borde han anse det naturligt att TV-chefer lyder statens minsta vink. Socialism och kommunism styrs av maktbegär, medan principer om yttrandefrihet bara är uttryck för liberala högerfloskler.

Varför står vänsterfolk inte för sina värderingar? Stå upp för er längtan att få styra och domdera över allt och alla! Stå upp för att ni mycket gärna vill lägga beslag på varje enskild förmögenhet som går att finna! Varför denna finkänslighet? Och om ni inte står för en domderande statsmakt, varför hyckla om att ha vänstervärderingar?

Den elit som Jan Scherman tillhör vill både kunna stila med att vara en god och fin människa genom att vifta med vänsteråsikter, men samtidigt kunna verka enligt de principer som liberalismen står för. En omöjlig kombination för den som inte vill leva i illusionernas låtsasvärld.

Om Scherman är vänster borde han ge kulturminister Ulvskog veto mot varje program och TV-tablå. Vem vet bättre vad folket ska se än statsmakten? Inte kan det vara marknaden, dvs individerna själva som konsumenter? Va?


Onsdag 2004-01-07 / 16.58:
LITE ORÄTTVIST, men hela förklaringen till att SVT visade South Park:s långfilm är att den spelades in 1999, alltså före 11 september 2001. South Park är som all satir, färskvara. För USA är filmen inaktuell. Men för Europa funkar den. Ännu ett bevis på att Europa lever i pre 11/9 anda - och för skärpan i South Park satiren. Skulle vilja se nyinspelade program, men de kommer definitivt inte att visas av SVT.

TV4 startar säsong 5 den 26 januari, inspelad våren 2001. Vi får se om de vågar sända säsong 6 (2002) och säsong 7 vars sista del sändes i USA före jul.


Tisdag 2004-01-06 / 18.48:
SOUTH PARK - I SVT! Till min stora förvåning ser jag att SVT2 ikväll sänder den animerade långfilmen South Park: bigger, longer & uncut (här
75 recensioner). South Park är ett fenomen i USA och i grunden en tecknad satirserie som startade 1997 (och finns på DVD).

Serien har givit upphov till begreppet "South Park Republicans" och syftar då på att unga amerikaner tenderar att välja högerpartiet republikanerna. Men det handlar inte om stöd för den stela, gamla religiösa högern, utan en ny höger som värnar människors frihet. Man driver med det politiskt korrekta hyckleriet som vänstern och dess kändisar, typ Michael Moore och Barbra Streisand, ägnar sig åt när de i medierna talar vackert om de fattiga, om miljön, om minoriteter - men privat är de alla dästa rika svin som inte ger bort sina rikedomar till de fattiga utan lever ett jet-set-liv.

Hur tydligt detta framgår i kvällens film är okänt för mig, men ska nyfiket kolla om där finns några värderingsbudskap...


Tisdag 2004-01-06 / 17.23:
INTE BARA ÖSTEUROPA, utan i kanske ännu högre grad arabländerna, lider av sviterna från socialism. Michael Viahos på Tech Central Station har givit mig en ny insikt om muslimsk politisk kultur - som sannerligen inte är lätt att begripa sig på (och med begripa menar jag definitivt inte försvara eller ursäkta). Viahos skriver i artikeln Enemies of the Good:
Det är viktigt att förstå att västliga värderingar har varit förödande för arabiska samhällen under det senaste halvseklet. Det gör inte mycket nytta att protestera genom att hänvisa till att värderingar i huvudsak kom i form av Stalin-inspirerad socialism. De var ändå västliga sekulära värderingar, och de ledde till fruktansvärda katastrofer.
Visst är det underbart när polletten till trillar in och man lite bättre begriper sammanhangen? Visst, faan! Efter en sådan "gåva" från västvärlden (i detta sammanhang är "väst" lika med hela den kristna/kristet sekulära europeisk/amerikanska världen inkl Ryssland/Sovjet) är det begripligt att muslimer är misstänksamma.

Men Viahos är lite väl pessimistisk i tonen. Även om araberna inte tror på vad Bush säger, så kommer de att ändra uppfattning när de ser vad amerikaner, britter och övriga som tar globalt ansvar gör i handling. I takt med att irakierna tar över statsstyret blir det allt svårare (för såväl vänsterjournalister i väst som för terrorister) att hävda att onda imperialistiska avsikter döljer sig bakom talet om demokrati i mellanöstern.


Tisdag 2004-01-06 / 17.23:
STARKA KRISTNA VÄRDERINGAR styr oss svenskar mer än vi tror. Hur sekulära vi än anser oss vara, hur lite vi än går i kyrkan och hur banala vi än anser att Svenska kyrkans prästers predikningar är, så sitter de kristna värderingarna mycket, mycket djupare än vi är medvetna om.

Det blir uppenbart när man försöker förstå sammanhangen i konflikten med de muslimska fundamentalisterna. Den ovan nämnda artikeln av Michael Viahos har en annan utgångspunkt än den framstående utvecklingsekonomen Deepak Lal (se mitt föredrag), men båda utgår från att ord och värderingar som vi i Sverige tar för givna så som universella - dvs demokrati och mänskliga rättigheter - egentligen är kristna och därför främmande för alla andra religioner och kulturer.

Detta blev uppenbart för mig i en lysande intervju som Thomas Gür gjorde med Deepak Lal för TV8 och som sänts i repris under nyårshelgen. Med rötterna i Indien betraktade han västerlänningars tal om demokrati och mänskliga rättigheter som en modern form av kristen mission. Dessa värderingar har ingen historia och inga band till övriga världen.

Det är en extremt viktig insikt. Men lika viktigt är hur vi hanskas med insikten. Man kan antingen, som vänsteraktivister typ franska Attac, tolka det som att demokrati inte passar i stora delar av världen - och att också vi i väst borde ifrågasätta demokratin (exempelvis kommunister föredrar ju "proletariatets diktatur"). Eller så kan man vara stolt över att vi i väst med våra kristna rötter kommit så mycket längre än övriga världen, men att vi samtidigt måste vara mer respektfulla och förstå att dessa värderingar måste få verka fram i övriga världen snarare än omedelbart införas.

Och medan övriga världen förändras i långsam takt, kan vi få lite tid över att reflektera över våra egna värderingar, våra rötter och vår identitet.

Är det inte dags att erkänna att vår mentalitet och vår livssyn är klart kristen? För mig behöver det inte betyda återupptagande av de kristna ritualerna. Tvärtom! Själv har jag extremt svårt för alla ritualer som bara framstår som barnsliga och ytliga - utom i svåra krissituationer då ritualen fyller ett behov av struktur för sorgen.

Men på något sätt borde vi sluta förtränga våra starka kristna rötter, för denna förnekelse är nog en viktig förklaring till varför vi i Sverige inte längre är stolta och framtidsoptimistiska. Den som förtränger sin identitet blir osäker och orolig. Vägen till en ny framtidstro kanske går över ett nytt förhållningssätt till vår kristenhet?


Tisdag 2004-01-06 / 13.01:
OVANLIGT VETTIG rapportering från Bagdad finns dessa dagar i Svenska Dagbladet. Eller vad sägs om den här avslutningen:
Men trots alla problem och bekymmer som livet efter Saddam Husseins fall har fört med sig, tycks flertalet människor i Bagdad jag har pratat med föredra dagens situation framför livet under Saddam Husseins tid. "Det svåra livet vi har i dag är kanske priset vi måste betala för att bli av med Saddam Hussein", brukar bagdadborna säga.
Så osvensk journalistik, så balanserad. Men så har artikelförfattaren, Salam Karam, sina rötter i staden och kan jämföra nuvarande problem med skräcken under Saddam. Den jämförelsen förmår inte svenska journalister göra, för dem är USA-hatet överordnat verkligheten. För dem handlar det om att göra Irak till ett nytt Vietnam, hur falsk den bilden än är.


Måndag 2004-01-05 / 17.17:
LITEN CITATGUIDE av Per T Ohlsson i Sydsvenskan är
rätt underhållande. Men han tar inte med årets absolut bästa citat. Se nästa kommentar.


Måndag 2004-01-05 / 17.17:
BÄSTA CITAT 2003. Den bästa politiska repliken under förra året är utan minsta tvivel den som USA:s försvarsminister Donald Rumsfeld fällde på presskonferens 12 februari 2003. Den håller Tage Danielsson-klass (jämför:
Om sannolikhet från 1979)

På originalspråk:

There are things we know we know.

We also know there are known unknowns.

That is to say we know there are some things we do not know.

But there are also unknown unknowns, - the ones we don't know we don't know.

Källa: Slate
På svenska:

Det finns saker som vi vet att vi vet.

Vi vet också att det finns saker som man inte känner till.

Med andra ord vet vi att det finns vissa saker som vi inte vet.

Men det finns även sådant som är okänt och som vi inte känner till - det som vi inte vet att vi inte vet något om.

Översättning: Sydsvenskan



Måndag 2004-01-05 / 11.37:
EUROPAÅNGEST lider det svenska politiska etablissemanget av sedan folkomröstningen. Nils Lundgren och Sören Wibe pekar i debattartikel på att ja-partierna inte vågat nominera några skeptiker på valsedlarna inför EU-parlamentsvalet i juni. Men att skeptiska väljare inte har möjlighet att "uttrycka sin mening" är fel. Vi har ju centerpartiet! Och de allra flesta svenskar, nära 60 procent, avstod från att rösta i förra parlamentsvalet. Det är därför EU-parlamentet saknar varje uns av demokratisk legitimitet. Vi kan låta bli att rösta i juni också.

Bäst vore naturligtvis att eliterna slutade låta som pr-konsulter som försvara varje felsteg som unionen gör. Vi behöver en vettig diskussion om Sverige i Europa - och Europas roll i världen. Men då måste ja-partierna sluta uppträda som om det fortfarande handlar om ja eller nej till medlemskap...


* * * * * * * * * *


Läs tidigare kommentarer: