Krönika 11 sept 2003:

Myten om den svenska idyllen

Märkligt nog är det den lilla redaktionen på TV3, i samsändning med ännu mindre TV8, som erbjuder de bästa direktsända reflektionerna och förmedlingen av händelseutvecklingen efter det ohyggliga knivmordet av Anna Lindh.

Problemet är mycket större än att utrikesministern saknade livvakter.

Medan andra TV-kanaler i stort sett bara visar upp människor som säger hur chockade de är, både på stockholms gator och bland internationella politiker, ägnar sig TV3 åt att metodiskt, inom ramen för programkoncepten "O som i Ortmark", "Efterlyst" och "Insider", redogöra för vad som hänt, varför det kunde hända och vad polisen nu behöver hjälp med.

Färgstarka personligehter som kriminologen Leif GW Persson och de erfarna reportrarna Staffan Heimerson och Ulf Nilson ger initierade, intressanta och vågade kommentarer. De svamlar inte. Och de ser längre än till det mest uppenbara: att Säpo inte förmår bedöma risker för våldsattentat.

Ulf Nilson konstaterar att problemet är mycket större än att utrikesministern inte hade livvakter: "Sverige lever i en myt om att landet är en idyll där alla är snälla och inget våld förekommer." Han pekade på att bara idag har en 5-åring huggits ihjäl på ett daghem i Arvika och en 16-åring hittats död utanför Sundsvall. Många är de som, likt han själv, blivit rånade under knivhot i Stockholm. Lokalpolitiker runt om i landet utsätts för mordbränder. Butiker slås sönder i våldsamma upplopp och politiska attentat utförs mot företag av djurrättsaktivister. Vänsterpartiets ungdomar i Ung Vänster har symboliskt (än så länge) hängt moderata politiker under första maj-demonstrationer.

Nilson efterlyste ökad säkerhet i samhället överhuvudtaget. Vardagsvåldet tas inte på allvar i Sverige.

När den politiske broilern och tonårige riksdagsmannen Gustaf Fridolin faller in i det vanliga tugget om att politiker med skydd och svarta limousiner är ett hot mot demokratin och öppenheten, avbryter Ulf Nilson med att säga "trams". Tidigare på kvällen har Heimerson sagt att USA i mångt och mycket är ett mer öppet samhälle än det svenska. Det är inte vakter och säkra transporter som avgör öppenheten. Det går att komma presidenten nära - men inte med vapen i fickan.

I ett avslutande samtal framåt kl 23 gör programledaren Hasso Aro en rad viktiga iaktagelser om brister i informationen kring det senaste dygnets händelser. Det tog nästan 4 timmar innan det offentliggjordes att Anna Lindh hade dött, så långt att det redan gick rykten på stan om att hon var död innan det offentliggjordes. Varför tog det så lång tid? Likaså förstod polisen tidigt att signalementet om militärgrön jacka var fel, men det tog hela dagen innan denna felaktighet nådde ut till medierna. Hur kunde en så viktig information bli liggande? Aro själv menade att informationen är nu så toppstyrd att ingen information alls når ut, och därmed uppstår grogrund för desinformation, vilket är skadligt på flera sätt. Dels försvåras spaningsarbetet efter mördaren, dels undergrävs tilltron till massmedierna i en krissituation. Det här är knivskarp analys som borde diskuteras på fler håll än i TV3/TV8.

Det vore en välgärning om det tragiska mordet på Anna Lindh fick till följd att vi i Sverige slutade låtsas att vi lever i den bästa av världar. Vi måste ta uti med våldet, visa att vi inte tolererar det - varesig i form av rån mot ungdomar med mobiltelefoner eller attentat mot förtroendevalda.


DICK ERIXON