Krönika 10 juni 2003:

Neo-konservatism något för Sverige?

Under våren har allt mer intresse fokuserats kring vilket inflytande "neoconservatives" har i Bush-administrationen. Konspirationsteorierna är många. Och tycks bara bli fler. I senaste numret av New York Review of Books hävdas de har tagit makten i Washington, "The Neocons in Power". Expressen kallar dem för "militanta demokrater" (21/5) medan The Economist under rubriken "The shadow men" (24/4) menar att deras inflytande är överdrivet.

Men kompinationen av starka värderingar känns hur fräscht som helst.

Etiketter har den otrevliga förmågan att trivialisera viktiga skeenden i historien. Samtidigt indikerar de att något nytt håller på att ske. Neokonservativa står enkelt talat för en ny flygel inom det republikanska partiet. Förut fanns en dragkamp mellan näringslivsfalangen (de ekonomiskt inriktade republikanerna) och de kulturkonservativa (den kristna högern). Pappa Bush var urtypen för den förstnämnda inriktningen, medan Pat Buchanan är urtypen för den andra.

George W Bush gick under valkampanjen i pappas fotspår. Men 11 september 2001 ändrade allt. När presidenten sökte en policy som fungerade i den helt nya situation som uppstått fanns det bara en grupp tänkare som kunde ge distinkta, genomtänkta och målinriktade svar - de neokonservativa.

Neokonservativa tror på värderingar, definierar gott och ont. De har lika stort socialt engagemang som någonsin vänstern, men istället för bidragsberoende vill de stimulera de fattiga till egen försörjning. Bara genom att försörja sig själv kan självrespekten spira. I ekonomiska frågor är de för en så liten statsinblandning som möjligt och de är övertygade frihandelsvänner.

I utrikespolitiken anser neokonservativa att dagens uttolkning av folkrätt och internationell rätt är föråldrad. I vår moderna tid kan vi inte nöja oss med att ha goda förbindelser med diktaturer. Regimer som mördar sin egen befolkning har ingen legitimitet. Världssamfundet borde se till att störta dem, på samma sätt som Reagan knäckte Sovjetunionen.

Till urtypen för neokonservativa kan alltså Ronald Reagan räknas. Han var demokrat men bytt till republikanerna och han nöjde sig inte med de internationella spelreglerna som de gamla östkustetablissemangen värnade (läs: Henry Kissinger). I stället för avspänning med kommunisterna startade han en kapprustning som gjorde att Sovjet föll.

De neokonservativa vill skapa frihet och möjligheter för människor var de än bor i världen. Onska är lika oacceptabelt i Irak som i USA eller Europa. De ser ingen anledning till varför man inte ska tvinga bort barbariska regimer på samma sätt som Sovjet tvingades på fall.

När George W Bush sökte strategier som svarade mot det som hände 11 september var dessa tankar som gjorda för situationen. Så startar ofta stora historiska vändningar - av tillfälligheter (om man kan kalla ett dåd som dödar nära 3000 för det).

Och när allt kommer omkring, är inte neokonservatism något för Sverige ? Våra gamla falanger på den borgerliga sidan är ... just gamla, deras perspektiv är föråldrade och berör inte kärnan i dagens värld. Visst, ordet 'konservativ' har en mossigt negativ klang, men kompinationen av värderingar känns hur fräscht som helst. Socialt engagemang i självhjälpstag i stället för klientifiering, minskad statsmakt och kamp för frihet och människors möjligheter i hela världen, inte bara i Sverige.


DICK ERIXON