Sommarblogg i urval:
Unga vill inte bli dussinpolitiker

Det kommer larm om att unga inte vill bli politiker. Detta beklagas, men sällan söker man förklaringar - med denna blogg som undantag.
Torsdag 2004-07-22 / 12.45
SUNT ATT UNGA INTE VILL BLI DUSSINPOLITIKER. Det har ojats en del om en rapport som visar att nordiska tonåringar tvekar inför att bli kommunpolitiker eller medlemmar i politiska partier. Lusten att representera andra är mindre hos oss än i Sydeuropa.
- Det kanske mest bekymmersamma resultatet är att tilltron till den egna förmågan att göra sig hörd och ha något att tillföra är svagast i de nordiska demokratierna, säger Erik Amnå, forskare vid Göteborgs universitet.
Grundproblemet är att vi har kollektiva partilistor som reducerar demokratins viktigaste funktion, förtroendeuppdraget, till dussinuppdrag utan inflytande. I andra länder får - och tappar - politiker både anseende och makt. Inte så i Sverige. Hos oss har den politiska processen blivit grupparbeten på mellanstadienivå, vilket gör att det politiska slitet sker utanför rampljuset och att man som individ saknar makt och eget ansvar för besluten.

Ingen har makt - och ingen har ansvar. Alla kan skylla på någon annan, om inte på andra partier, så på andra nivåer. Kommunpolitikern skyller på landstinget, lanstingspolitikern på staten och ministrarna på kommuner och landsting.

Man kan fråga sig om Sverige har demokrati längre, eftersom en av demokratins viktigaste funktioner är att medborgarna ska kunna utkräva ansvar. Det är detta valen handlar om. Men om alla har ett finger med i spelet hela tiden, vem kan då ställas till ansvar?

Därför måste mellanhänderna i demokratin bort. Alla dussinpolitiker i de tusentals nämnderna i Sverige kan avskaffas. Då kan i stället banden mellan väljarna och ansvariga politiker bli rakare och dialogen enklare.

Principerna från den gamla folkrörelsedemokratin, som helt dominerar de svenska partiernas demokratisyn, är fullständigt överspelade. Folkrörelsedemokratin går ut på att så många som möjligt ska ha förtroendeuppdrag, om inte i kommuner och landsting, så i den interna partiorganisationen. Detta strider mot den moderna människans livsstil. Människor vill ha så bra service som möjligt från det offentliga, men inte sitta i ändlösa styrelsesammanträden som saknar reell makt. Människor vill påverka, men då genom att framföra sina åsikter direkt till den som har makt, inte till maktlösa dussinpolitiker som står i vägen.

Varför svensk statsvetenskap inte berör eller ens ifrågasätter folkhemsdemokratin är en gåta.

När jag träffade Victor Ashe, borgmästare i Knoxville under 16 år (och numera USA's ambassadör i Polen), berättade han om den politiska organisationen i staden, som är ungefär lika stor som Malmö. Väljarna utser en borgmästare och ett fullmäktige på nio ledamöter. Är det allt? Ja. 10 förtroendevalda.

Skillnaden mellan Knoxville och Malmö är enorm. Malmö's fullmäktige har 61 ledamöter, 9 kommunalråd, kommunstyrelse med 11 ledamöter och lika många suppleanter, tio statsdelsfullmäktige med 11 ledamöter och 11 suppleanter i varje - och dessutom en lång rad facknämnder.

Är stor kvantitet = bättre demokrati? Nej. I Knoxville vet alla, precis alla, vem som är borgmästare. Han/hon håller lokala TV-tal om budgeten och stadens framtid. När väljarna går till val vet de vem de röstar på - eller emot. Hur många i Malmö vet vilka personer de röstar på?

Borgmästaren i Knoxville är en mäktig person. Denne tillsätter och avsätter brandchef, polischef, rektorer i offentliga skolor o s v. Borgmästaren är personligen ansvarig för staden. Ashe berättade att ett av de senaste telefonsamtalen han fick hem till bostaden var från en arg kvinna som klagade på att en hund skällde i hennes kvarter. Han hänvisade henne vänligt till kommunkansliet, men hon ville tala med borgmästaren så att något verkligen blev gjort åt saken!

Demokrati handlar om väljarnas möjlighet att komma i kontakt med dem som har makt över det offentliga. Och för ungdomar handlar politik om att uppnå förtroende eller arbeta för dem som har förtroende, inte att harva i en nämnd som varken har förtroende eller makt.

Bort med skiten! Fram med förtroendevalda män och kvinnor! Vi medborgare ska i val visa förtroende eller utkräva ansvar. Ett absolut krav för att kunna göra det är att veta vem, vilka individer, som faktiskt bestämmer…