Debattartikel i Sydsvenska Dagbladet 26 sept 2004:

Dags byta valsystem

Budgetförhandlingarna gav tydliga bevis för att det nuvarande valsystemet måste ändras. Sverige bör överge proportionella val och återgå till majoritetsval i enmansvalkretsar. I ett sådant system blir Skåne indelat i 32 separata valkretsar, varav Malmö får sju. Det skriver Dick Erixon vid Timbros nättidning smedjan.com. [Sverigetabell, hela listan]

Budgetförhandlingarna i regeringskansliet denna höst har visat att landet i hög grad regeras av miljöpartiet, ett parti som 95 procent av svenska folket inte röstat på. Kan det kallas demokrati?

När inte ens socialdemokraterna kan regera någorlunda handfast är det kanske tid att ompröva den strikta proportionalismen i valsystemet. Snarare än att uppnå millimeterrättvisa i fördelningen av riksdagsplatser tippar valsystemet i praktiken över maktbalansen på ett synnerligen oproportionerligt vis.

Valsystemet borde ge starka mandat för regeringar och samtidigt tydligt utkrävande av ansvar. En angelägen aspekt som saknas i diskussionen om valsystem är behovet av att återskapa närkontakt mellan väljarna och de valda.

Stora valkretsar med kollektiva partilistor, som vi har nu, betyder att väljarna får lita till massmedierna snarare än att etablera direkt dialog med kandidaterna. De flesta riksdagsledamöter är idag anonyma och väljarna vet sällan vilken person som just deras röst förde till riksdagen. Det är en allvarlig brist som försvagar demokratin.

Sverige borde därför överge de proportionella val som infördes 1909. En återgång till Louis De Geers majoritetsval i enmansvalkretsar betyder att medborgarna i en liten valkrets som bara omfattar det närmaste grannskapet har att välja en person till riksdagen.

I ett sådant system med 249 mandat i riksdagen blir Skåne indelat i 32 separata valkretsar, varav Malmö får sju. En av dessa kan bli församlingarna Limhamn-Kulladal-Hyllie, där 31 443 röstberättigade utser sin riksdagsledamot i ett spännande lokalt val.

Här vägde det mycket jämnt mellan blocken i förra riksdagsvalet. Eftersom den kandidat som får flest röster vinner mandatet är det nödvändigt för de borgerliga att lokalt enas om att ställa sig bakom en gemensam kandidat. Mot den borgerlige kandidaten kan socialdemokraterna ställa upp en egen kandidat.

Flera statsvetare, exempelvis i SNS, har hävdat att socialdemokraterna genom sin storlek gynnas av enmansvalkretsar. Men om de borgerliga håller sams måste socialdemokraterna komma överens om gemensam kandidat med miljöpartiet och vänsterpartiet för att öka sina chanser. Är det troligt? Om miljöpartiet ställer upp med en egen kandidat i valkretsen Limhamn-Kulladal-Hyllie skulle den borgerlige kandidaten vinna, eftersom vänsterblocket splittrat rösterna på flera kandidater.

I det nya systemet skulle Möllevången, med Rosengård, bli en egen valkrets. De borgerliga fick i förra valet bara 3 900 röster här, mot 11 700 röster för s, v och mp. Att Rosengård får utse sin egen riksdagsledamot på samma villkor som alla andra, har ett starkare demokratiskt värde än alla integrationsprogram tillsammans. Denne riksdagsledamot kan med ett direkt folkligt mandat bli en nationellt respekterad röst för stadsdelar med de speciella villkor som finns i valkretsen.

I Skåne kan också Ängelholm med sina 29 207 röstberättigade bli en valkrets. På liknande sätt kan Eslöv och Höör tillsammans bli en valkrets som skickar "sin" förtroendevalde till Stockholm. Vellinge och Svedala kan också bli en valkrets, medan Lund får tre valkretsar som var och en väljer sin egen ledamot.

För att nå riksdagsbänken måste kandidaterna vinna respekt och anseende bland vanligt folk, snarare än att genom ryggdunkande i det egna partiet hamna överst på partilistan. På detta sätt får medborgarna utse en person man lokalt har förtroende för. Och med detta folkliga stöd i ryggen får riksdagsledamöterna en helt annan status i politiken än de partiernas knapptryckande tjänstehjon de är idag.

Enmansvalkretsar ger helt enkelt folket större möjlighet att utkräva ansvar av makthavarna. Det skulle bli möjligt att rösta bort alla politiker, också statsministern och partiledarna, ur riksdagen i deras lokala valkretsar. Ingen makthavare går säker för folkets dom.

Genom att föra ut valet av riksdagsledamöter i vardagen blir politiken mer variationsrik. Det är exakt vad som krävs för att vitalisera svensk demokrati.

DICK ERIXON