Ibland när jag läser din blogg … blir jag förvånad. Exempelvis är ju Schottenius artikel (som jag läser den) kritisk till den undfallenhet som präglade "karikatyrförloppet". Dock är det fortfarande så att man tydligen inte kan diskutera principfrågan utan att lägga in diverse förbehåll om dessa teckningar.

Genom det förlopp som faktiskt ägde rum fick dessa teckningar ett sådant nyhetsvärde att de självklart borde publicerats i alla seriösa tidningar. Men vi vågade inte. Det vill säga, vi avskaffade yttrandefriheten. Tryckfriheten innebär inte bara en rättighet att kunna publicera vad man vill, det innebär också en skyldighet från staten/samhället att garantera att man skall kunna publicera utan risk för liv och lem.

Schottenius artikel är bra på det sättet att diskussionen inte tystnar om förloppet med teckningarna. Det är också bra att Bokmässan valt Tryckfrihet som tema just med hänvisning till Muhammedteckningarna. Därför känns det kanske inte helt nödvändigt att banka Schottenius i huvudet så hårt som du gör....slå hellre de i huvudet som gör allt för att slippa prata om detta.

Ja, men är du säker på att hon vill diskutera yttrandefriheten. Jag uppfattar artikeln som ett försök att slippa. Jag uppfattar henne säga: "Yttrandefrihet, visst, men inte när det blir jobbigt". Men grejen med yttrandefrihet är att den sätts på prov bara när det blir jobbigt. Icke-kontroversiella budskap behöver ingen yttrandefrihet. "Vädret är vackert idag" är en fras som inte varit förbjuden varken i sovjet eller nazityskland. Den behöver inte skyddas. Men det är bara den sorts fraser som Schottenius värnar.

Jag känner ju henne inte, men när jag såg inslaget från Bok & Bibliotek igår så blev jag glatt överraskad över att man valt temat yttrandefrihet och dessutom exemplifierade problematiken med Muhammedteckningarna. Jag trodde "Mediaetablissemanget" valt att begrava frågan eftersom den är så extremt obekväm.

Vad man hade önskat är att Jutterström, Hjörne med flera öppet gått ut och sagt att "ja, vi borde publicerat bilderna på grund av det nyhetsvärde de fick, men vi vågade inte". Då hade man verkligen värnat yttrandefriheten för då hade diskussionen satt igång på allvar.

Och då hade de fått min fulla respekt, eftersom man då inte censurerat bort sanningen utan endast bilderna. Jag kan ju knappast begära att en chefredaktör riskerar sitt eget liv för tryckfriheten.

länk
NU ÄR ALLA RÖSTER RÄKNADE. Den slutgiltiga röstsammanräkningen är nu klar. Så här ser den ut. Sverigedemokraterna har väckt störst uppmärksamhet eftersom de ökat till 2,9 procent och miljonregnet av skattepengar i partistöd också kommer att omfatta dem.

Intressant är att Fi bara fick ynkliga 37.954 röster. När jag i bloggen för två och ett halvt år sedan skrev "kvinnoparti? Ja!", var det just därför att jag räknade med att de i val skulle få "något enstaka procent". Det blev inte ens det.

Junilistan klappade också ihop. Skälet är, utöver att de hade svårt att förklara vad de stod för, att valrörelsen denna gång - äntligen! - handlade om vilken regering svenska folket ville ha. En röst på småpartierna innebar att man avstod från att ta ställning i den frågan. Det har säkert stött bort många.

Hur klarade sig opinionsmätningarna? Kolla i tabellen Kampen mellan blocken.


Torsdag 2006-09-21 / 9.30 länk
STALIN OCH SCHOTTENIUS. DN:s kulturchef Maria Schottenius skriver i tidningen om yttrandefriheten med anledning av att bokmässan i Göteborg öppnas idag, Press på tryckfriheten. I detta flöde, där det ena politiskt korrekta floskeln följer på den andra, börjar jag undra om Josef Stalin skulle haft något emot Schottenius bekymrade uttalanden för friheten, omedelbart följda av de reservationer som måste göras och de problem friheten innebär.

I en artikel som ska vara till yttrandefrihetens försvar, går hon till angrepp på Muhammedkarikatyrerna, men inte ett ord om dem som vill begränsa och censurera. Och Schottenius sista mening skulle Stalin nickat bifall till:

För pressens del måste det alltid handla om friheten, men också om ansvaret att publicera, och vara medveten om varför man gör det.

Det är otäckt hur antiintellektuell medievänstern blivit. Schottenius resonemang i artikel är inte till förmån för yttrandefrihet, de är resonemang till förmån för censur. Så här försvarar man inte yttrandefriheten. Så här avskaffar man den.


Torsdag 2006-09-21 / 8.50 länk
FN ÄR EN CIRKUS. Det har varit den ena pajasen efter den andre som talat vid öppnandet av årets session i Förenta Nationernas generalförsamling. En ovärdig tillställning som ytterligare demonstrerar vilket moraliskt förfall som blir resultatet om man välkomnar skurkar, tyranner, mördare och tjuvar i "världsförsamlingen".

I National Review kallar Anne Bayefsky FN:s öppnande för bisarr, Opening Day. It was a doozy. Hennes referat visar hur illa det är ställt med FN (hon behöver inte ens nämna Hugo Chavez och Ahmadinejad för att det ska framgå):

Trots det tidvisa behovet av FN:s tolktjänst, blev det smärtsamt klart vad Amerika får för sin 5 miljarder dollar i årligt bidrag till FN. Först talade generalsekreteraren Kofi Annan. Han proklamerade att den arabisk-israeliska konflikten var den viktigaste på jorden idag. Varför? Därför att den är 'emotionell' för 'människor långt från slagfältet'. Översättning: antisemiter runt om i världen blir emotionella över existensen av en judisk stat. Annans lösning på alla dessa känslor är att säkerhetsrådet får ett slut på Israels 'ockupation'. Fram till dess det sker är det fullt förståeligt att 'andra konflikter' runt om i världen inte kommer att lösas. Översättning: Lägg upp Israel på FN:s slaktbord annars kommer den blodtörstiga mobben inte att bli nöjd.

På tal om det, Annan kunde inte motstå att pika påven. Han klagade på att känslorna hos mobben också provocerades av 'okänslighet gentemot andra människors tro och heliga symboler - medvetet eller inte'. Vad generalsekreteraren däremot inte nämnde i sitt sista stora tal innan han avgår, när han proklamerade sin syn på vår tid, var ordet 'demokrati'.

FN är ett redskap för diktaturer. FN försvårar spridandet av demokrati och frihet. FN underbygger och främjar diktatur, förtryck och massmord. Lägg ner! Starta Demokratiernas Förbund.


Torsdag 2006-09-21 / 8.30 länk
AYAAN HIRSI ALI PÅ PLATS I NEW YORK. Sedan Holland på försommaren vände sig mot henne för hennes klarspråk om islam, har hon nu kommit till rätta i New York. Hennes fall är en smärtsam påminnelse om hur inskränkt Europa fortfarande är i sin politiskt korrekta tolerans som i realiteten är både intolerant och djupt naiv. Och hur fritt och öppet Amerika är.

Den konservative kolumnisten George Will skriver om hennes två första veckor i dagens Washington Post, 'A Dissident Of Islam'

För [kritiske författaren] Ian Buruma påminner hon om Margaret Thatchers ibland sträva intelligens, och fascination över Amerika. Han avvisar idén om att hon är en Voltaire mot islam: Voltaire, säger han, utmanade den mäktiga katolska kyrkan, medan hon utmanar 'enbart en minoritet som redan kände sig sårbar i hjärtat av Europa'.

Hon svarar att detta knappast är en vanlig minoritet. Den är kopplad till islams världsomspännande förbund. Ett liv i buttra europeiska 'satellitstäder' - enklaver uppkopplade via satellit-teve och internet till de stamkulturer de inte lämnat bakom sig - gör många i denna minoritet ovilliga att assimileras in i ett öppet samhälle ...

Hon är inte pessimistisk om västvärlden. Den har, säger hon, 'drivkraften att förnyas'. Men Europa, anser hon, är ryggradslöst. Efter två generationer utan krig har européer 'ingen aning om vad en fiende är'. Och de tror att ledarskap är en föråldrad föreställning eftersom de tror att omhändertagande myndigheter kan socialisera alla till att uppföra sig väl, därigenom raderas personligt ansvar ut. 'Jag kan inte tala om det utan att skratta', säger hon. Helt klart är hon - till slut - där hon hör hemma.

Ja, Europa är ett dårhus. Något värt att hånskratta åt. Välfärdsstaterna har gjort medborgarna försvarslösa också på ett mentalt plan. Tänk över den skarpa analysen i hennes formulering: "européer har ingen aning om vad en fiende är". Så illa är det.


Onsdag 2006-09-20 / 23.40 länk
TAR SIG ALLIANSEN I VÄSTRA GÖTALAND SAMMAN? Finns den borgerliga alliansen i Västra Götalandsregionen? I flera år har c och fp samregerat med s. I ledaren Moderaterna är redo nu skriver Borås Tidning att om de fyra partierna börjar samverka har de fler mandat än vänstersidan, 73 mot 70 och med sjukvårdspartiet som vågmästare med 6 mandat.

Det vore, lindrigt uttryckt, ett svaghetstecken om alliansen inte kan samla sig i landets tredje största parlament (efter riksdagen och Stockholms läns landsting). Som tidningen påpekar har moderaterna nu en mer pragmatisk ledare i göteborgaren Johnny Magnusson. Alliansen borde kunde överbrygga lokala konflikter i syfte att etablera ett starkt politiskt alternativ till socialdemokratin - också efter valdagen.


Onsdag 2006-09-20 / 23.15 länk
FÖRETAGARE KRYSSAR SIG IN I RIKSDAGEN. En energisk företagare i Jämtland tar överraskande plats i riksdagen sedan personkryssen har räknats: Pelle Åsling slår ut Håkan Larsson som centerpartiets riksdagsledamot. Ledaren i Östersunds-Posten, Praktsensation av Åsling, har rätt när man beskriver denne företagare: ”I grunden är Pelle Åsling en mycket positiv person.” Han gick till val utifrån sin position i det jämtländska näringslivet och med devisen "Mindre snack och mera verkstad".

Jag känner Åsling från tiden i ungdomsförbundet för 20 år sedan och har han samma glöd som då, kommer det att bli fart på riksdagen. Roligt att en riktig företagare tar plats där.

Mer om personvalsresultat i DN: Nio kryssades in i riksdagen.


Onsdag 2006-09-20 / 19.45 länk
KOMMER RESTEN AV EUROPA ATT FÖLJA SVERIGE? Även amerikanska Christian Science Monitor ägnar ledaren åt det svenska valet: A new walk for the Swedish model. Man frågar om också övriga Europa kan komma att följa i svenskarnas fotspår och välja regeringar som ser över de sociala välfärdsmodellerna. Ledaren avslutas så här:

För att stimulera jobbtillväxt planerar Reinfeldt och hans koalitionspartners att halvera arbetsgivaravgiften för företag som anställer långtidsarbetslösa ungdomar och sälja av statliga företag inom telekom och flyg. Han vill fortsätta den avreglering som lyfte Sverige ur ekonomisk kris på 1990-talet. Och för att få fler att arbeta planerar han att sänka bidragen i a-kassa och sänka skatten för de fattiga.

Reinfeldt beskriver dessa steg som hantverk, eftersom svenskar fortfarande älskar sin modell ... Men modellen, som den står och går, håller inte för globalisering, en åldrande befolkning och problem med integrationen. Svenskarna verkar villiga att inse detta. Kan övriga Europa göra detsamma?

Ja, varför skulle inte Sverige kunna bli föregångare i trygg reformering? Alliansen har möjlighet att åter göra Sverige till förebild, denna gång för hur man smidigt och stegvis kan anpassa en för stor välfärdsstat till tidens villkor.


Onsdag 2006-09-20 / 14.00 länk
DÄRFÖR FÖRLORADE S VALET. Förre LO-ombudsmannen Olle Sahlström har inlett valanalysen i Aftonbladet, I röda patriarkers skugga…

Jag såg Göran Persson på teve i duell med Reinfeldt och en avgrund öppnade sig; det var inte socialdemokraten Persson som formulerade samhällskritiken, det var högermannen Reinfeldt. Göran Persson avbröt, hånflinade, mästrade och demonstrerade hela registret av härskartekniker. Men det var inte han som gav röst åt de arbetslösa och långtidssjuka och alla andra som står utanför, det var högermannen Reinfeldt.

Sahlströms bok Den röde patriarken är en av de bästa analyser av det socialdemokratiska partiets utveckling till maktparti som jag läst. Jag har ofta citerat en mening ur den boken: ”Han var alltid snar att komma de svaga till hjälp, men han avhjälpte inte svaghet.” Det är i koncentrat vad politiker ägnat sig åt under hundra år. Förmynderi istället för frigörelse.

I artikeln riktar dock Sahlström in sig på en ”maktfullkomlig partikultur”. Men jag tror socialdemokratins problem är större än så. Det hjälper inte att stå på de arbetslösas sida. Det gör ju s och LO genom att ge dem högre bidrag. Problemet är att människor vill arbeta, men att det inte skapas några jobb så länge arbetsrätten lägger enorma hinder i vägen.

Arbetarrörelsen måste helt enkelt ompröva sin syn på trygghet. Det kan inte längre handla om stora förmåner för den som redan har en anställning. Tvärtom. Anställningsskyddet måste minska. Trösklarna in på arbetsmarknaden, och mellan anställningar, måste sänkas rejält. Då skapas fler jobb. Tryggheten ligger då inte i att tro att man ska ha det jobb man just nu har i hela livet, utan i att veta att när detta jobb tar slut, har man snart ett annat att gå till.

Jag tror inte socialdemokraterna kommer att mäkta med en sådan omdefiniering av trygghetsbegreppet inom de närmsta fyra åren. Det bådar gott för de borgerliga som har större chans att vinna också nästa val, ju mindre nytänkande socialdemokraterna är.


Onsdag 2006-09-20 / 9.35 länk
HAMAS, MEN INTE SVERIGEDEMOKRATER? En läsare skriver med anledning av att sverigedemokraterna gjort stora framgångar i valet:

Sosseregeringen ansåg att man måste respektera demokratiskt folkvalda (men människofientliga) Hamas. Att nu inte respektera det faktum att främlingsfientliga Sd har blivit invalt i ett stort antal kommuner är i jämförelse inget annat än hyckleri. Tyvärr får vi finna oss i att Sd kommer att växa. Dessutom verkar det som Sd:s väljare i stor omfattning består av trötta, flaggviftande fd sossar. Minst sagt ynkligt.

Ja, visst är det hyckleri när vänsterpartiet, miljöpartiet och socialdemokraterna bjuder in och kramar om Hamas, som skickar självmordsbombare som dödar barn, kvinnor och äldre i israeliska städer. Men samtidigt är iskalla mot sverigedemokraterna som, vad jag vet, inte ägnar sig åt politiska mord.

Jag skulle vilja höra Gustav Fridolin, Kalle Larsson och Carin Jämtin förklara varför man vill samarbeta med Hamas men inte med sverigedemokraterna.

De som talar mest om jämlikhet tillämpar den sämst. Vissa är hjältar även om deras händer är dränkta i blod. Andra är avskum även om de inte har blod på händerna. Var gränsen går och hur logiken ser ut, är oklart för mig.

Själv tycker jag Hamas är en organisation som ska bojkottas. Och jag skulle inte samarbeta med sverigedemokraterna. Jag tycker man ska ställa samma moraliska krav på araber som på västerlänningar - och på alla världens politiska rörelser och deras företrädare.


Onsdag 2006-09-20 / 9.20 länk
CHIRAC BACKAR OCH KRYPER FÖR IRAN. Diktaturerna i muslimska världen börjar få rätt: västvärldens är dekadant, feg och uslig. I takt med att Iran ökar sina hot och utfall mot världssamfundet, svarar inte övriga världen med att stå upp för regelverken. Tvärtom. Frankrikes president Jacques Chirac vill nu sluta använda hot om sanktioner mot Iran, rapporterar Independent i Chirac calls for threat of Iran sanctions to be lifted.

Det var så här de totalitära krafterna flyttade fram sina positioner i Europa för 70 år sedan. Innan kriget bröt ut. Nu flyttar de totalitära krafterna fram sina positioner på det globala planet. Och vad följer sedan?


Onsdag 2006-09-20 / 8.45 länk
TRÄNGSELSKATT, MEN TILL VÄGAR. Den vanvettiga soppa som Annika Billström skapat genom sina lögner och inkompetent genomförda folkomröstning har nu hamnat i de borgerligas knä. Bara 367.178 väljare röstade ja, medan 406.294 väljare röstade nej. Dessutom fick inte 406.348 väljare i Stockholms län säga sin mening, eftersom socialdemokratiska kommuner förvägrade sina medborgare att rösta.

I Stockholms stad blev det dock en majoritet för trängselskatt. Och tullarna står på stadens mark. Det är i staden trängseln finns. Fredrick Federley har en poäng när han säger att stockholmarna i staden måste få fatta sina egna beslut, även om kranskommunernas invånare inte gillar dem.

I medierna hävdas att trängselskatten inte är en pragmatisk fråga, utan en digital - antingen 0 eller 1, ja eller nej. Men så är det ju inte riktigt. I ena ledet tas skatterna in, men i nästa ska de användas. Och tillsammans med den gamla förhandlingstekniken som kallas kohandel, att man gör upp om flera frågor i samma paket, kan Annika Billström-eländet lösas upp. Låt Stockholm få trängelskatter men i utbyte mot snabbare utbyggnad av kringfartsleder för pendlare och förortsbor.

Frågan avgörs ju av riksdagen, inte i kommunerna, så där har man hela statsbudgetens investeringsanslag i infrastruktur att leka med. Helt klart är att länsborna måste få något i utbyte. Deras röster är faktiskt också värda någonting. Och om trängselskatten går till vägar blir det också pedagogiskt lättare att betala skatten.


Tisdag 2006-09-19 / 20.05 länk
ÄR SOCIALDEMOKRATIN SLUT I EUROPA NU? Med anledning av det svenska valet frågar sig vänstertidningen Independent idag: The big question: Is Europe turning away from the social democrat model? Så här skriver man:

Då Sveriges väljare nu kastat ut sin socialdemokratiska regering efter 12 år vid makten, har ett kraftigt slag utdelats mot en av de mest framgångsrika partierna i Europa ... Betydelsen av Reinfeldts prestation ska inte underskattas; socialdemokraterna har suttit vid makten alla utom nio år sedan 1932 och skapat en välfärdsstat som avundas av många i Europa.

Spelar Sverige någon roll? ... På pappret är resultaten i svensk ekonomi imponerande; tillväxt på mer än 5 procent, låg inflation och eftersträvansvärt låg statsskuld. Därför har vissa studier på senare tid hävdat att resten av Europa borde låna idéer från de nordiska länderna snarare än att anpassa sig till den (nu kritiserade) fransk-tyska modellen eller britternas marknadsekonomiska inriktning.

Så vad gick fel? ... Storleken på arbetslöshetsproblemet har dolts av landets generösa välfärdssystem. Så många som 16 procent av de offentliga utgifterna går till sjukpenning, en häpnadsväckande siffra i ett land där befolkningen verkar vara minst lika frisk som i sina grannländer. Fredrik Reinfeldt hävdar att en av fem svenskar inte arbetar om man räknar med människor i sjukledighet eller i offentliga åtgärder. Detta är viktigt eftersom grunden i den svenska modellen är antagandet att alla arbetar för att betala de generösa välfärdsförmånerna som alla har tillgång till. Om arbetslösheten är hög undergrävs det sociala kontraktet ...

Är valresultatet ett hårt slag mot vänstern i Europa? Sveriges val har skakat om partierna till vänster.

Läs gärna artikeln. Man försöker förtvivlat finna skäl till varför socialdemokratin inte är slut. Intressant.


Tisdag 2006-09-19 / 19.30 länk
SVERIGELEDARE I FINANCIAL TIMES. Dagens ledare har rubriken Sweden turns right:

Sverige, har det sagts, är ett mycket bra land om du nöjer dig att leva på fickpengar. Detta eftersom landets regering tar ut mer än 50 procent av produktionen i skatter för att underhålla en av världens största välfärdsstater. Valet av Fredrik Reinfeldt, Sveriges första borgerlige statsminister på 12 år, antyder att svenskarna nu är redo för förändring. Utmaningen för Reinfeldt och hans koalition är nu att leverera.

En enkel men klok analys.


Tisdag 2006-09-19 / 17.10 länk
VEM BLIR FINANSMINISTER? Det finns ingen given kandidat till den viktigaste ministerposten efter statsministerns. Finansministern är den som ska sy ihop budgeten och jämka samman alla de prioriteringar som övriga statsråd och partier vill få igenom. Och utåt i medierna kunna förklara regeringens ekonomiska politik.

Både Expressen och Svenska Dagbladet tror på kristdemokraternas Göran Hägglund. Men att en partiledare skulle ta denna post tror jag inte på, eftersom det allvarligt skulle försvåra dennes möjlighet att företräda partiet. Finansministern i en koalitionsregering måste mer än någon annan stå för de kompromisser som ingår i statsbudgeten.

Enligt flera som Dagens Industri talat med är Urban Bäckström favoriten. Som tidigare statssekreterare, riksbankschef och nu vd för Svenskt Näringsliv är han ett mycket tungt namn. Men han vill inte.

Den som däremot många anger, men inte alltid är förtjust i, är ekonomitalesmannen Mikael Odenberg (m), som Aftonbladet tror på. Oddset för näste finansminister är på spelbolaget Bet24 lägst för Mikael Odenberg (1,65), därefter kommer Urban Bäckström (2,75), Göran Hägglund (3,75), Mats Odell (6,0), Karin Pilsäter (12,0), Lars Leijonborg (16,0). Se mer i här

Själv tycker jag min årsgamla ministerlista håller: Ulf Kristersson borde bli finansminister. I bloggkommentaren parallellen Blair-Brown jämförs Fredrik Reinfeldt och Ulf Kristersson med Tony Blair och Gordon Brown. Men de har gjort något av motsatt resa: från sin generations tyngsta kombatanter, till samarbete. Kristersson är nu finanskommunalråd i Strängnäs, var riksdagsman 1991-2000, MUF-ordförande dessförinnan. Men han har också jobbat i näringslivet som informationsdirektör och är civilekonom. Jag har, vid sidan om Bäckström, svårt att se någon som bättre än han skulle kunna företräda regeringens tuffa beslut.


Tisdag 2006-09-19 / 9.45 länk
MAUD, GUDRUN FÖRLORADE VALET! Det är illavarslande att höra Maud Olofsson nu, efter valet, börja slänga sig med Gudrun Schymans vokabulär. Svenska Dagbladet skriver att Olofsson för det nya regeringskansliet kräver utbildning i könsmaktsordning. En kvinnlig läsare kommenterar:

Hon tolkar sin framgång som en framgång för jämställdhetsfrågorna... trots att jämställdhet är något som väljarna struntar i, visar alla undersökningar. I SvD:s omröstning idag på hemsidan om regeringen ska vara 50/50-jämställd säger majoriteten "det kvittar"...:-)

I valrörelsen talades det aldrig om genus och könsmaktsordning i Alliansen, men nu kommer Maud dragandes med Gudrun Schymans gammelvänsterfeminism - trist.

Kvinnorna gick till höger i årets val - fp och v som är de värsta feministerna, gick bakåt. Kvinnorna röstade på fler jobb och valfrihet i familjepolitiken - inte mer könsmaktsordning och genuselände...

Skärpning Maud!

Håller med. Centerpartiet har ingen anledning att ta upp elitfeministernas förlorade sak.


Tisdag 2006-09-19 / 8.25 länk
DÄRFÖR HADE PÅVEN RÄTT. William Rees-Mogg skriver i brittiska Times Why the Pope was right:

”Benediktus föreläsning väckte harm - men ingen stor religion kan vara immun mot svåra frågeställningar.

Frågan är inte om citatet av den byzantinske kejsaren Manuel II var förolämpande: det var det. Frågan är om det kejsaren sa är befogat. Hans grundläggande budskap är åtminstone delvis befogat. Det finns verkliga problem i hur koranen läses om våld mot icke-troende. Det existerade på 1300-talet och demonstrerades 11 september 2001. Det finns alla skäl att diskutera det. Jag är mer rädd för tystnad än för förolämpningar.”

Exakt. Här går skillnaden mellan upplysningen och barbariet.


Tisdag 2006-09-19 / 8.25 länk
SLUTA BE ISLAMFASCISTER OM URSÄKT. Jag är så trött på denna ständigt upprepade mönster: en västerlänning gör en analys eller skämtar om relationerna mellan väst och islam, vilket resulterar i våldsamheter, bränder och mord i den muslimska världen och krav på ursäkt - vilket också framförs! Som nu senast från påven: Muslimer godtog inte påvens ursäkt.

Ursäkter framförs om intellektuella resonemang eller skämt! Men inte en tanke på att de som mördar och bränner ska be om ursäkt! Nej. Västmedierna har aldrig tänkt tanken att muslimska extremister ska be om ursäkt. Det är något vi i väst ständigt, ständigt, ständigt ska göra. Om de så är satirtecknare i Danmark eller påven. Vi ska krypa för mördarna, mordbrännarna, halshuggarna. Vad annars!?

Våra medier är förslappade, sinnessvaga, som inte ifrågasätter detta mönster.

Därför är det en befrielse att ta del av några få undantag. Som kolumnisten Anne Applebaum idag i Washington Post, Enough Apologies:

”Helt klart är en handfull ursäkter och några slumpmässiga debatter - om huruvida påven skulle sagt X och om danske statsministern skulle gjort Y - är ineffektiva och irrelevanta: ingen av de radikala muslimska religiösa ledarna accepterar västs ursäkter, och ingen av deras fundamentalistiska anhängare läser västerländsk press. Istället borde västvärldens politiker, författare, tänkare och talare sluta be om ursäkt - och istället förenas ... förenas i vårt stöd till yttrandefriheten - påven har all rätt att citera medeltida texter - och pressfriheten. Och vi kan förenas, i starka uttryck, i fördömandet av våld, oprovocerade attacker på kyrkor, ambassader och äldre nunnor.”

Ja, när ska väst fördöma det våld som sker i islams namn? När?!!


Tisdag 2006-09-19 / 8.25 länk
PROTESTERA MOT VÅLDET ISTÄLLET. Med tanke på att palestinier sätter kyrkor på västbanken i brand och att en ädre nunna mördats i Somalia sedan muslimska ledare uppmanat muslimer att döda påven, har tecknarna Cox & Forkum gjort följande iakttagelse:



Pelle (Phil) ångrar snart att han föreslog att muslimer skulle protestera mot terrorism istället för...


Måndag 2006-09-18 / 19.35 länk
VEM BLIR UTRIKESMINISTER? Idag tippar både Aftonbladet, Så ser den nya regeringen ut, och Expressen, Här är nya regeringen, att Lars Leijonborg blir utrikesminister.

Jag tror han skulle passa för uppgiften, men är det verkligen möjligt för en partiledare att bli utrikesminister med tanke på alla utlandsresor och fokus på annat än inrikespolitiken? Ett 7-procentsparti får ju inte heller så många ministerposter, så kan ett sådant parti verkligen välja bort tunga och viktiga inrikespolitiska frågor - frågor som påverkar väljarna i nästa val - för att istället röra sig på mottagningar och under kristallkronor?

Men mot detta kan man invända: se på Joschka Fischer! Miljöpartiets språkrör i Tyskland klarade av att vara utrikesminister, med glans. Men jag har uppfattat att tyska förbundsregeringen är mer avlägsen från vardagspolitiken än i Sverige, eftersom de tyska delstaterna (varav flera har fler invånare än Sverige) sköter praktisk politik. Fischer hade inte samma ansvar för inrikespolitiken som en svensk partiledare.

Nej, det funkar inte. Utbildningsminister är en betydligt mer trolig post för Leijonborg. Där kan han förstärka folkpartiets skol- och forskningsprofil. Jag står fast vid den statsrådslista jag gjorde för ett år sedan här i bloggen.

Ingen har nämnt Alf Svensson som utrikesminister. Det är åldersrasism att påstå att en 68-åring skulle vara för gammal. Alf Svensson har ju enorm erfarenhet, bland annat som biståndsminister. Men inte heller kristdemokraterna har, med de få ministerposter man kan räkna med, råd att avstå inrikespolitiskt ministeransvar.

Nej, jag håller fast vid min årsgamla ministerlista: Gunilla Carlsson. Hon har skaffat sig en hel del erfarenhet i Bryssel och utrikesutskottet. När hon debatterade med Urban Ahlin (s) i valrörelsen var hon försiktig i början, men när debatten kom igång visade hon både engagemang, kunskap och förmåga att spontant väga samman de olika aspekter som utrikespolitik består av. Och glöm inte att Margaretha af Ugglas hade som civilekonom ägnat sig åt arbetsmarknadsfrågor innan hon tog plats i utrikesutskottet och sedan blev utrikesminister i förra borgerliga regeringen.


Måndag 2006-09-18 / 08.30 länk
NU KRÄVS ÄNNU HÅRDARE FRIHETLIG OPPOSITION. Det som varit en stor fördel för socialdemokratiska regeringar är att man mött oppositionskritik från både höger, de borgerliga, och vänster, medier och andra vänsterrörelser. När en regering får kritik från båda håll kan man balansera den, låta de kritiska rösterna slå ut varandra för att själv hamna i stormens öga, där man får lite lugn. Både Fälldin och Bildt utsattes för kraftig opposition från vänster, men ingen från högerhåll. Det gjorde att vänsterkritiken upplevdes som fruktansvärt massiv, nästan blåste omkull regeringarna, och allvarligt försvårade regeringsarbetet.

Nu måste den frihetliga oppositionen, som verkligen har anledning att höja röster för mer och fler frihetliga reformer än de alliansen står får, ta ton och på allvar driva på den nya borgerliga regeringen och tala om varför man anser att den inte går tillräckligt långt. På det sättet kan man uppväga och neutralisera den vänsterkritik vi redan under valnatten hörde har startat.

Svenskt Näringsliv, Företagarnas riksorganisation och andra måste föra en värdegrundad kritik av den nya regeringens politik från höger. Då kan Reinfeldt balansera kritiken och ägna sig åt att utveckla politiken, istället för att bara försvara sin position.


Måndag 2006-09-18 / 01.40 länk
INTERNATIONELL PRESS RAPPORTERAR. Brittiska Independent skriver i Sweden swings towards right to end the Social Democratic era:

Yesterday's vote was also being seen as a verdict on Sweden's much-praised social model, which uses the proceeds from high taxes to channel big investment into health, education, childcare and research and development.

On paper things are going well for most Swedes, with economic growth higher than 5 per cent and inflation low. But while unemployment is officially 6 per cent, the rate for young people is several times that figure and much joblessness is hidden with huge numbers of people on sickness benefit. The Moderates argue that the true unemployment figure is higher than 20 per cent.

Mr Reinfeldt, who heads a four-party alliance, would introduce reforms to the system but has been careful not to challenge the fundamentals of the welfare state which has overwhelming support in Sweden. Tax cuts would be directed towards the lowest earners, for example.

CNN/AP rapporterar i Sweden: Right coalition wins power:

A center-right opposition vowing to revamp Sweden's famed welfare state has ousted the Social Democratic government in a close parliamentary election Sunday. Social Democratic Prime Minister Goran Persson, who had governed for 10 years, conceded defeat and said his government would resign after the party's worst election showing in decades ... "It was team work that helped us win," Reinfeldt said in a victory speech to jubilant supporters in downtown Stockholm.

Persson said Sweden's social model -- a market economy blended with a high-tax welfare state -- was at stake in the election. But the opposition led by Reinfeldt's Moderate Party insisted it would not dismantle the system but help it survive by promoting jobs over welfare handouts.

Franska AFP rapporterar i Swedish PM loses to centre-right coalition:

Swedish Prime Minister Goeran Persson and his Social Democratic Party lost legislative elections by a thin margin to a centre-right coalition headed by 41-year-old newcomer Fredrik Reinfeldt. The four-party opposition Alliance for Sweden was credited with 48.1 percent of votes, while the Social Democrats and their allies, the Left and the Greens, garnered 46.2 percent with votes in 99 percent of electoral districts counted.

The opposition victory was seen as a major political shake-up in the Scandinavian country, where the Social Democrats, who created the welfare state, have governed for all but nine years since 1932.

Se också BBC i Narrow win for Swedish opposition.


Förra veckans blogg