Söndag 2006-06-25 / 20.35länk USA-VÄNSTERN FÖRÖDMJUKAR SIN FÖRRE VICE PRES.KAND. Till skillnad från republikanerna, är demokratiska partiet djupt splittrat. När deras förre presidentkandidat John Kerry föreslog snabbt tillbakadragande av trupperna från Irak röstades förslaget i veckan ner av en enorm majoritet - alltså också av flertalet partikollegor i senaten. Och demokraternas kandidat till vice president år 2000, senator Joe Lieberman, utmanas inför höstens val av vänstern. De vill få bort honom från senaten, eftersom han försvarar Irakkriget.
Eftersom USA har enmansvalkretsar kan Lieberman sparkas som demokraternas kandidat, men ändå bli återvald av väljarna i delstaten Connecticut, eftersom han är populär och kan ställa upp som oberoende kandidat. Andrew Sullivan citerar Lieberman i Sunday Times,
In this war, fortune may favour the wimps
- Om det oväntade händer, vill jag hålla dörren öppen att ta min chans hos alla väljarna i Connecticut så att de får sista ordet? Det är en fråga jag inte har svar på nu.
Att vara kandidat till vicepresident är mycket stort i USA. Att partivänner aktivt arbetar för att sparka en så framstående företrädare, som dessutom inte utesluter att kandidera mot en officiell partikandidat, visar på splittringen. I Connecticut kan senatsvalet stå mellan en demokrat, en republikan och en oberoende demokrat...
Andrew Sullivan menar att 'mesarna' (wimps) i längden kan vinna. Jag håller ju inte med. Se förra kommentaren.
Söndag 2006-06-25 / 19.15länk STÖRSTA STYRKAN HOS BUSH: RAK OCH GLASKLAR. Jag begriper inte varför inte fler politiker förstår det som president Bush och hans rådgivare Karl Rove så uppenbart begriper: det som gör en stor politiker, en statsman, är att han/hon talar klartext till folket. Denver Post skriver om ett kampanjmöte med Bush i veckan,
The war and the election:
'Ett tidigt tillbakadragande [från Irak] skulle stärka al-Qaida och bin Ladin', sa Bush. 'Ett tidigt tillbakadragande, före vi slutfört uppdraget, skulle innebära att man till de amerikanska trupperna sa, era uppoffringar har gjorts i onödan. Det kommer inte att bli något tidigt tillbakadragande så länge vi styr kongressen och sitter i Vita huset'.
Sällan uttalar sig amerikanska politiker så klart.
Exakt. Och Bush gör det även om han har en stor opinion emot sig. Men istället för att börja vingla, vela och smita undan, håller han kursen med järnvilja och fast hand. Jag var övertygad om att detta skulle ge Bush återvalet 2004 - när så gott som alla andra i Sverige trodde på seger för Kerry, och jag tror denna klarhet ger republikanerna segern i höstens kongressval. Denver Post fortsätter:
Republikanernas ryggrad har stärkts av rapporterna om att Iraks regering är fulltalig, av Bush-besöket i Bagdad, av terroristen Zarqawis död. Och återhämtning i opinionsmätningarna ger grund för optimism.
I Meet the Press, som just avslutades i NBC, medgav Vitahuset-reportrar, som brukar pumpa ut kritiska rapporter om Bush-administrationen, att republikanerna med sin tydlighet och enighet har goda möjligheter att vinna över demokraterna, även om väljarna i sak är kritiska mot republikanerna. Väljarna, både i USA och Sverige, vill ha politiker som tror på sin politik, som framträder med kraft och styrka och engagemang. Bush begriper det. När ska de borgerliga i Sverige göra det?
Söndag 2006-06-25 / 12.05länk VEM BLIR NY VICE UTRIKESMINISTER I USA? Bob Zoellick har varit Condoleezza Rices pålitlige uppbackare som nummer två i State Department. Nu återgår han till näringslivet, Goldman Sachs på Wall Street. (Nästan samtidigt som Goldman Sachs vd Henry Paulson blir finansminister.)
I The Australian spekulerar Greg Sheridan om vem som kan bli hans efterträdare,
Farewell to a policy machine. Föga förvånande hoppas Sheridan på Tom Schieffer, USA:s förre ambassadör i Australien. Han är, liksom Zoellick, en nära vän till Australien.
Men nog borde nuvarande nummer tre på State Department, pol.chefen Nick Burns, ligga bra till? Han är ju en god vän med Sverige, inte minst efter det framgångsrika samarbete som Sverige och USA hade då Baltikum förhandlade med Ryssland om tillbakadragandet av de sovjet/ryska trupperna 1991-94.
Söndag 2006-06-25 / 11.50länk NEW YORK TIMES - EN SÄKERHETSRISK. Ilskan är stor i USA över att New York Times avslöjar detalj efter detalj om hur terrorismen bekämpas, även sådant som inte berör allmänheten utan enbart gynnar terrorister som får reda på hur ordningsmakten arbetar. I Weekly Standard skriver Heather MacDonald,
National Security Be Damned:
Nu kan det inte längre förnekas: New York Times utgör ett nationellt säkerhetshot. Man är så berusad av sin egen makt och så antagonistisk mot Bush-administrationen att man blottlägger varje hemligstämplat antiterrorprogram man får kännedom om, oavsett hur korrekta de är ur laglig synpunkt, hur försiktigt utformade de än är för att bevara integritet och ett öppet samhälle eller hur betydelsefulla de än är för att skydda amerikanska liv.
Ja, här i bloggen har det tidigare resonerats om demokrati kan överleva med medier som deltar i terroristernas psykologiska krigföring mot fria samhällen - på deras sida:
Väst förlorar mot terrorismen.
Söndag 2006-06-25 / 10.25länk KAOSET I IRAK BEROR OCKSÅ PÅ FN. I en mycket läsvärd artikel ger Robert Pollock ett färgstarkt porträtt i Wall Street Journal av Iraks utrikesminister Hoshyar Zebari,
The Voice of Iraq.
Zebari är en politisk överlevare. Han är ensam om att ha suttit i alla irakiska regeringar sedan Saddam Husseins fall: i rådet under amerikanske guvernören Paul Bremer, i Ayad Allawis interimsregering, i Ibrahim al-Jaafaris övergångsregering och nu i Nouri al-Malikis parlamentariskt valda regering.
Det visar på en stor diplomatisk förmåga, skriver Pollock. Men Zebari är inte rädd för konflikter. Han kritiserar såväl den amerikanska politiska ledningen under Paul Bremer som Förenta Nationerna för de misstag som begåtts i Irak efter Saddam Husseins fall.
För mig är det första gången jag läser konstruktiv kritik av vad som hänt i Irak de senaste tre åren. Zebari menar att amerikanerna var alldeles för långsamma med att överlämna den politiska ledningen i Irak till irakierna. Den förste guvernören, general Jay Garner, med erfarenhet från Afghanistan, var inriktad på detta och hade goda kontakter med de irakiska ledare som idag utgör landets politiska ledning. Men Garner byttes snart ut mot Paul Bremer som enligt Zebari bytte strategi, från befrielse till ockupation. Zebari säger om amerikanerna:
Det största misstaget var, ärligt talat, om du ser tillbaka, att inte lita på irakierna som partner, att ge dem makt, att låta dem göra sitt jobb, att fylla vaccumet [efter Saddam] och att skapa en nationell samlingsregering.
Varför skedde då detta strategibyte? Jag minns själv att kritiken mot Garner var att det gick för långsamt att skapa en regering. Därför gick Bremer in som statschef i Irak. Och utrikesminister Zebari ger nu en förklaring till varför Bremer ansågs behöva gå in och ta över:
Många aktörer bidrog. Det var egentligen inte hans idé. Det var FN:s resolution 1483 som förändrade allt. Amerikanerna och britterna gick med på, efter förslag från experter på internationell rätt, att ett sätt att återuppbygga landet var att frigöra det från FN:s sanktioner - och de menade att sanktioner bara kan upphävas när man har en officiell part som företräder Irak i förhandlingarna.
Zebari menar att FN, inklusive amerikaner och britter, såg på de irakiska ledarena som en grupp exilirakier som satt i sina hotellrum och inte klarade jobbet, därför beslöt man att Irak skulle företrädas av Bremer. Och det var ett avgörande misstag.
Utrikesministern menar också att Zarqawis död förra veckan visar att det är underrättelser och information som är nyckeln till seger mot terroristerna. Inte överväldigande militär styrka. Därför är han optimistisk om att irakierna när man nu har en oklanderligt demokratiskt val regering kan komma till rätta med säkerheten i landet.
Zebari efterlyser mer hjälp från världssamfundet, men vill inte konfrontera FN och Europa i frågor om framtiden - han är ju diplomat. Han understryker istället hur viktigt det är att demokratin i Irak inte får misslyckas. Varför svenska medier och svenska politiska ledare inte håller med är för mig en gåta. Ska demokrati få misslyckas bara därför att man vill peka finger åt USA? Är demokrati inte värt mer än så?
Lördag 2006-06-24 / 19.25länk SVERIGE GJORDE FÖR FÅ MÅL. Att svenska landslaget förlorade mot Tyskland är ingen stor besvikelse. Det hade krävts något alldeles extra för att klara seger. Jag är däremot förvånad över att Sverige inte gjorde fler mål.
Bara 3 mål på 4 matcher. Detta trots att våra storstjärnor på internationell nivå är kända målgörare. Jag trodde vi i detta VM skulle ha en offensiv som aldrig förr, men så blev det inte.
Men om du är politiskt nyfiken borde du ägna lite tid åt att se fotbolls-vm för att förstå europeisk mentalitet, särskilt när det gäller att bedöma hur den kommer att ta sig uttryck när vi möter växande kärnvapenhot från Nordkorea och Iran. En förvarning: det bådar inte gott.
Emedan jag i huvudsak gillar sporten, så hatar jag fotbollsspelarnas överdrivna vridande-i-smärtor och nära-döden-skadad-skådespeleri som uppvisas efter minsta närkontakt. Alla som sett en match, om än bara för en kort stund, vet vad jag talar om. Jag förstår spelarnas behov av att göra vad de kan för att få en frispark, men teaterspelet går för långt ...
Och inte nog med att spelaren som förmodas varit utsatt för ojusthet går i taket och vildsint protesterar, hela laget ansluter ofta i klagovisan. På något sätt är det viktigaste att gnälla än att göra mål eller hindra motståndarna från att göra mål ... De flesta europeiska ligor och dess funktionärer är besatta av spelreglernas bokstav snarare än spelets själ.
Novak menar att européer hänger sig åt samma sorts besatthet att peka ut möjliga regelbrott i internationell politik.
Jag tycker det ligger något i detta. Som nordeuropéer har väl vi i Sverige mindre av det här, men det kommer mer och mer. Det är ett tydligt tecken på bristande mental styrka. Varför skulle man annars försöka filma sig till fördelar och lägga så stor engergi på att tjafsa om hur domsluten stämmer med regelverket?
Lördag 2006-06-24 / 16.00länk ALLA ÖGON PÅ HILLARY CLINTON. Ingen möjlig presidentkandidat är så känd och omtalad som senator Clinton. Men hon är samtidigt synnerligen kontroversiell, inte bara till höger, utan just nu framförallt på vänsterkanten i amerikansk politik. Många är rasande över att hon gått emot senator John Kerrys förslag om att alla amerikanska trupper ska ha lämnat Irak vid årets slut.
Han menar att även om många till vänster idag inte kan tänka sig att rösta för Clinton, är startfältet för demokratiska partiets potentiella presidentkandidater ovanligt tunt. Två föredettingar - Al Gore och John Kerry - ingjuter ingen entusiasm och övriga framstår mest som lättviktiga wannabes. Om Clinton i november övertygande vinner omval till senaten för New York blir hennes position i amerikansk politik än mer formidabel, avslutar Thomasson.
Lördag 2006-06-24 / 9.20länk MCCAIN ATTACKERAR REPUBLIKANSKT SLÖSERI. När senatorn och förmodade presidentkandidaten John McCain höll tal i Ronald Reagans presidentbibliotek kritiserade han sitt eget parti för att slösa med skattepengarna, McCain Denounces Republicans' Spending:
Varför har vårt parti, partiet för mindre stat, på senare tid praktiserat våra motståndares politik som grundar sig på uppfattningen att ju större staten blir desto bättre? Vi har vunnit val på att reducera staten. Men på senare år har vi låtit staten växa för att kunna stanna vid makten. Om vi inte snart minns på vilken politik vi blev valda kommer vi att förlora både våra principer och valen, och arvet vi lämnar bakom oss kommer att vara ett berg av skulder och bankrupta bidragssystem som våra barns barnbarn kommer att lida av ...
Det bästa och enda långsiktiga svaret på problem med politisk korruption är en liten stat ... Antalet öronmärkta projekt har tredubblats under de 10 år som republikanerna kontrollerat kongressen. Det är något som Ronald Reagan inte skulle ha varit stolt över. Vi måste stoppa den här utvecklingen - nu.
Jag gissar att detta är ett budskap många i republikanernas kärntrupper längtat efter att få höra. McCain gör allt rätt för att bli presidentkandidat.
Lördag 2006-06-24 / 9.20länk ORKANEN KATRINA VISADE STATENS INKOMPETENS. Många på vänsterkanten i USA, och därför i svenska medier, trodde i höstas att det långsamma räddningsarbetet efter orkanen Katrinas framfart över New Orleans skulle innebära att amerikanska folket skulle kräva mer stat och högre skatter. Man gjorde stor sak av att USA har en begränsad offentlig sektor och att det var därför människor inte räddades i tid.
Efteråt har det ju visat sig - som denna
blogg hävdade från början - att de lokala myndigheterna inte följde de evakueringsplaner som fanns. Det spelar ju ingen roll hur mycket skattemedel man har, om statens representanter är fullständigt inkompetenta.
Och historikern Victor Davis Hanson pekar nu ut ett annat skäl till varför demokraterna inte kommer att vinna några röster på orkanen Katrina,
Why the Democrats Won't Win:
I september förra året gav många människor en snål statsmakt skulden för kaoset som följde på orkanen Katrina. Men nu får vi veta att bedrägerierna kring de socialbidrag som betalades ut är omfattande
(se
här och här ). För mycket har uppenbarligen kastats ut från den stora staten alltför generöst, snarare än för lite och för långsamt.
Ja, när ska vi lära oss att staten är en trög och dum koloss som bara klarar av att göra få och noga reglerade uppgifter, som att upprätthålla lag och ordning? Staten duger inte som stor-mamma. Medborgare i en demokrati måste vara vuxna att hantera kriser själva och tillsammans i frivilliga sammanslutningar. Bara i fungerande civilsamhället kan den flexibilitet skapas som gör det möjligt att uppnår de gemensamma mål vi har om solidaritet och omtanke.
”Mitt hemland Irak var en välfärdsstat med gratis sjukvård och utbildning.
Om vi höll tyst kunde vi leva våra liv i fred.”
Låter ju som rena rama paradiset innan USA kom.
Ja, man kan ju undra varför hon flydde från Irak under Saddam när hon nu hyllar diktaturen. Och att komma till Sverige för att snacka skit om demokrati är ju också ett sätt. En fråga blir hängande i luften: varför kräver hon inte att Saddam ska återinsättas? Han är ju i livet och mår prima. Varför skallar inte ropen: vi vill ha Saddam tillbaka?!
Moshtat agerar precis som tyskarna efter andra världskriget: de ville ha tillbaka Hitler vid makten. Rubriken till höger är hämtad ur New York Times 22 oktober 1945. Se mer i
Tyskar ville ha tillbaka Hitler. (Se också vad irakierna svarar i opinionsmätningar:
Det var värt att störta Saddam.)
Ett folk som levt under diktatur så länge utsätts för en ny typ av påfrestning i övergången från diktatur till demokrati. Förändringarna skapar i sig otrygghet. Men självklart är det målet som är det viktiga, även om påfrestningarna på vägen till demokrati kan vara stora.
Huvuddelen av reformen innefattar att gräva upp 11,8 procent av Europas 3,4 miljoner hektar vinplantor de närmaste fem åren - mot 2,4 miljarder euro i kompensation - för att få bort överskottsproduktionen. Planen avser också att spendera de omkring 1,3 miljarder euro som årligen anslås till vinbudgeten 'mer intelligent'. Tidigare i månaden godkände kommissionen att betala Frankrike och Italien för 560 miljoner liter vin som ska omvandlas till biobränsle ... en praxis Bryssel vill ändra för att kunna spendera pengarna på vinreklam istället.
Det här är alltså vad våra skattepengar går till: att omvandla franska viner till biobränsle. Och motståndet mot att stoppa denna miljardrullning väntas bli hårt. Frankrike accepterar inga ändringar.
Men för Göran Persson och Morgan Johansson är det kanske bättre att betala för att göra vin till biobränsle än att se våra skattepengar bli alkoholreklam? Visst har de utomordentligt svåra uppgifter att lösa, våra europapolitiker...
I USA, Tyskland och Spanien tror minst andel att demokrati kan fungera i muslimska länder - och detta är just de länder där vänstern varit mest emot Irakkriget. Motstånd mot Irakkriget urholkar alltså tilltron till demokrati. Många som motsatt sig Irakprojektet utgår ifrån att demokrati inte är något för muslimer, utan ett västerländskt påhitt som man prackar på Irak i imperialistisk anda.
Men muslimerna i dessa länder ser annorlunda på saken, de tror i högre grad på demokrati i Mellanöstern.
Det är glädjande att se hur Pew visar att såväl muslimer i muslimska länder som muslimska immigranter i väst anser att demokrati är något för den muslimska världen. I Jordanien, Indonesien och Egypten anser mellan 65-74 procent att demokrati kan fungera hos dem.
Problemet är att fundamentalister får föra muslimers talan. När ska muslimska majoriteten ta kommandot över sin religion och samhällsdebatt? Här kan man verkligen tala om ”den tysta majoriteten”.
Fredag 2006-06-23 / 10.20länk TEMO: LITET BORGERLIGT ÖVERTAG. I DN publiceras Temo-mätning med ett litet övertag för de borgerliga, vilket ju också den stora SCB-mätning visat. Andra institut har knapp ledning för det röda laget i juni. Se mer i tabellen
Kampen mellan blocken.
Under ett tal hemma i Arkansas sa förre presidenten Bill Clinton att om Hillary väljs till president kommer han att göra allt hon önskar. Och vi vet att när Bill ger löften till Hillary är det något man kan lita på.
Häromdagen gjorde Dan Rather sin sista dag på CBS. Han lämnade in sin skriftliga uppsägning - som senare visade sig vara en förfalskning.
Al Gore talade igår om USA:s flyganfall mot Zarqawi då två bomber på 200 kg vardera användes. Gore sa att man borde ha kunnat uppnå samma resultat med en hybridminibomb på vegetabilisk olja. Mindre utsläpp så.
Mexiko håller presidentval 2 juli. Det är det enda presidentval i världen där alla poströstar.
Denna dag 1964 öppnade den första topless-baren i San Francisco. Ger oss en idé om hur länge det var sedan män i San Francisco faktiskt var intresserade av kvinnor.
Torsdag 2006-06-22 / 17.01länk BUSH HEDRAR UNGERSKA UPPRORET 1956. President Bush avslutade just ett
tal i Ungerns huvudstad Budapest där han hedrade 50-årsminnet av det ungerska upproret för demokrati och frihet från det kommunistiska förtrycket 1956. Han jämförde deras kamp då med Afghanistans och Iraks frihetssträvan nu - strävanden som Ungern aktivt deltar i.
Nyckelmening i talet: ”Frihet kan försenas, men kan i längden inte förvägras.” (Freedom can be delaid, but it can't be denied.) Upproret 1956 slogs brutalt ner och Ungern fick sin frihet 1989. Det tog 33 år.
Torsdag 2006-06-22 / 12.42länk FENOMENET PIRATKOPIERING. En del läsare tror att jag försvarar skivbolagen i min kritik av Pirate Bay, och så är det inte. Jag försvarar äganderätten som den grundläggande moraliska princip den är. Och det är den även i en digitaliserad värld. Jag förstår inte varför tekniken skulle ge skäl att ändra moralen, eller för att ta ett exempel: Är skimmning av ditt bankkort och tömning av ditt lönekonto okej bara därför att stölden sker digitalt? Och jag tycker folk ska sluta tramsa om att fildelning inte är stöld - man snor utkomstmöjligheter för artister och författare och dränerar en branschs möjligheter att utvecklas.
Men skivbolagen är inte utan skuld till den uppkomna situationen. En läsare skriver klokt om detta:
Tycker att fenomenet piratkopiering är lite intressant och ser paraller till annan verksamhet.
Om spriten blir för dyr så bränner folk hemma och smugglar. Eller blir nykterist.
Om skatterna blir för höga trixar man och jobbar svart. Eller slutar jobba.
Om CD-skivor är för dyra kopierar man. Eller lyssnar bara på sina gamla skivor.
Film- och musikbranschen är intressant eftersom den branschen bygger på att man skall ha monopol. Det finns ingen marknad för plagiat på samma sätt som inom andra branscher. Designar Armani en snygg tröja, finns den snart i H&M:s butiker i snarlik form. Men en snarlik version av en Springsteenlåt är helt ointressant även om priset är noll.
Det går ju inte, rent intellektuellt, att försvara piratkopiering. Men samtidigt kan man bara konstatera att hade musikbranschen varit mer alert hade man insett hotet och anpassat sina affärsmodeller i tid. Folk vill inte betala 169 för en CD när man bara är intresserad av en låt. Man vill inte sitta och konvertera sina CD till MP3 utan vill ha rätt format med en gång.
Att nöjesindustrin misslyckats i sin kundorientering är uppenbart - förmodligen av det skäl som här anges: produkten (artisten, filmen) utgör ju ett sorts monopol i sig. Det har gjort branschen slö som ett landsting i planekonomi. Nu måste man sätta fart så att äganderättens principer inte undergrävs permanent.
Vad är detta för journalistik? Vad är nyhetsvärdet i att basunera ut att t
ex centern har få invandrare på sina listor? Vem är förvånad? Vem hade
väntat att c, ett parti med kärntrupperna boende utanför storstäderna,
skulle klara av att engagera invandrare en masse?
Dessutom är denna typ av gruppidentifikation inte överensstämmande med grundtankarna i den
representativa demokratin. Dessa innebär tvärtom att vi som väljare
förväntas kunna välja den kandidat vi tror bäst ska kunna företräda oss.
Är jag snickare måste jag inte därför tvunget välja in en snickare att
företräda mina intressen. En kompetent kandidat från en helt annan grupp
kan naturligtvis klara av det lika bra, om inte bättre.
Och detta röstande efter grupptillhörighet fördömdes ju
kraftfullt av medieeliten när det gällde det första demokratiska valet i
Irak. Då, för några månader sedan, var irakierna ju så urbota inskränkta
och outbildade att kurder endast röstade på kurder, sunni på
sunnikandidater osv. Men det var ju i Irak förstås...
Torsdag 2006-06-22 / 9.25länk SATIR: SKÖRDA FRUKTERNA. Tecknare
Michael Ramirez fångar på ett lysande sätt Irakdebatten i Investors Business Daily. (Fråga till Bush: Kan du snabba på? Var är frukten?)
Torsdag 2006-06-22 / 9.15länk PIRATE BAY TJÄNAR MILJONER PÅ ANDRAS BROTT. Så är då den oskyldiga och oskuldsfulla imagen kring fildelningen krossad: Pirate Bay är ett kommersiellt projekt vars idé är att tjäna pengar på andras brott. Resumé kommer att
avslöja vilken miljonaffär siten är.
Torsdag 2006-06-22 / 8.15länk PIRATKOPIERING: VILL SVERIGE GÅ UR WTO? Jag häpnar över den hysteri med vilken politiker och journalister hanterar fallet med piratkopiering och ”hot” från USA om handelssanktioner.
Göteborgs-Posten frågar i dagens
ledare ”Har regeringen agerat osjälvständigt skickebud igen?” Sydsvenska Dagbladet skriver i
ledarstick:
”Nog liknar det påtryckningar när regeringen upplyser om att det får konsekvenser om den inte får som den vill.”
Vad är det dessa 'liberala' ledarredaktioner med detta kritiserar, om inte Sveriges medverkan i internationella frihandelssystem. Tidningarna kritiserar i så fall systemet som mer än något annat givit oss vårt välstånd! Vill redaktionerna att Sverige ska lämna WTO, världshandelsorganisationen? Vill inte Sverige försvara svensk upphovsrätt i andra länder? Vill Sverige ge bort alla de innovationer och all utveckling som kan ge svensk tillväxt kommande 50 år?
Det är bottenlös opportunism att kritisera den socialdemokratiska regeringen i denna fråga. Och det är livsfarligt för de liberaler som i regeringsställning vill hävda Sveriges konkurrenskraft. DDen ende på redaktionerna som verkar fatta detta är Claes Arvidsson i
ledarkrönika i Svenska Dagbladet:
Det är som att trycka på en knapp; säg USA och antiamerikanismen startar. Men USA har följt de multilaterala spelreglerna, Sverige syndat mot dem. Sverige har förpliktat sig att beivra olaglig fildelning. USA är i sin fulla rätt att "hota" med att dra Sverige inför WTO. Det är ett normalt inslag - ett slags early warning - vid handelskonflikter och ett exempel på att till skillnad från FN har WTO - världshandelns FN - effektiva och legitima verktyg för konfliktlösning. I själva verket har USA gjort det kritiker brukar efterlysa i FN-sammanhang. Ändå skälls det.
Så är det. Men varför envisas då de som borde veta bättre med att larva sig i hysteriska tongångar? En opportunistisk anklagelse med större precision framförs i Norrköpings Tidningar som i
ledarstick skriver: ”Justitieminister Bodström har säkert formulerat sig så precist i sina kommentarer att han inte kan anklagas för att fara med osanning. Däremot blir det allt mer uppenbart att han inte spelar med öppna kort.”
Vaddå öppna kort? Tror någon att en borgerlig regering i en så här opinionsmässigt känslig fråga skulle gjort på något annat sätt än Thomas Bodström. I helsike heller. Att då kritisera socialdemokraterna på denna punkt är bara småaktigt. Stå upp för frihandelns regler istället!!!
Torsdag 2006-06-22 / 7.55länk SLÅ UT NORDKOREAS MISSILPROGRAM. I Washington Post skriver president Clintons försvarsminister William Perry och bitr försvarsminister Ashton Carter att USA inte ska dölja sin beslutsamhet att slå ut Nordkoreas långdistansmissil om landet vägrar avbryta testskjutningen, tömma bränslet och ta misilen tillbaka till lagret,
If Necessary, Strike and Destroy:
Ska USA tillåter öppet fientliga nationer bestyckade med kärnvapen att installera en interkontinental missil med kapacitet att bomba amerikansk mark med kärnvapen? Vi anser inte det ...
[Om] Nordkorea envisas med sina förberedelser för testskjutning borde USA göra klart sin avsikt att slå ut och förstöra missilen innan den kan avfyras. Det kan åstadkommas exempelvis genom en kryssningsmissil laddad med sprängämnen och avfyrad från en ubåt. Explossionen skulle bli likvärdig med den som dödade terroristen Zarqawi i Irak, och effekten för missilen skulle bli förödande. Den fulltankade missilen med tunna väggar är i sig själv explosiv och ett amerikanskt luftanfall skulle punktera missilen och troligen orsaka en explossion. Nordkoreas missilprogram skulle förstöras ... Det skulle bli liten skada i Nordkorea utanför missilanläggningarna.
Rätt. Det är livsfarligt för väst att låta omvärlden tro att de kan hota och skrämmas oss till underkastelse. Jag begriper inte varför man inte tidigare satt Nordkorea på plats. Istället för att ta i med hårdhandskarna mutade Bill Clinton Nordkoreas ledning med bidståndsmiljarder. De lovade då avbryta sitt kärnvapenprogram. Se nu vad det ledde till.
Det intressanta var att Irak inte var en huvudfråga. Och George W Bush nämndes knappt. Panelen fokuserade istället på en lång rad klagomål mot USA under de senaste 60 åren. Det diskuterades mycket om 'det koloniala arvet' och 'ny-kolonialism', särskilt i Mellanöstern och Afrika. Och även om de nämnda kolonierna styrdes av européer insisterade panelisterna att detta förflutna var källan till det mesta av avogheten mot USA. Kritiken mot amerikansk policy under kalla kriget var hård för att man då givit stöd åt skurkstater.
När det gäller misslyckade stater och inbördesstrider var flera panelister eniga om att de alltid och överallt var USA:s fel. Afrikanske representanten hävdade att Bosnien och Kosovo förstördes av amerikansk militärinvasion, inte av Slobodan Milosevic, också Somalias sammanbrott orsakades av USA. Den förre gerillaledaren i panelen hävdade att de flesta problemen i Latinamerika orsakats av amerikansk imperialism ...
Även moderatorn blev förvånad över den totala förnekelsen av att ansvar för länder i kris skulle ligga hos folken och ledarna i dessa nationer. Men panelisterna stod på sig. När någon påpekade att unga män som strider i afrikanska stamkrig och etniska konflikter kan de knappast ha med amerikansk 'imperialism' att göra, svarade sonen till en afrikansk diktator att det visst var så. När chefen för en NGO för ett ögonblick inte klagade på amerikansk policy och föreslog att USA kanske inte bar skulden för folkmordet i Rwanda, sa diktatorssonen att det visst var så, eftersom USA inte invaderat landet ...
Personer som för ett årtionde sedan inte givits en plattform för denna sorts argument får nu stjärnstatus i västerländska medier. Sådana personer har alltid funnits, men ingen har lyssnat på dem. Idag dominerar de den globala samhällsdebatten och det har förstärkt den fientliga opinionen.
Kagan menar att det är 'inne' att ge USA skulden för allt, ett mode som kommer att ebba ut som alla andra modenycker.
Den andra lärdomen är att släppa illusionen om att omvärlden älskade Amerika fram till våren 2003 och kommer att älska Amerika när George W Bush lämnar Vita huset. Faktum är att Amerika som den enda stormakten i världen alltid kommer att få kritik och skulden för både vad man gör och vad man inte gör.
Så sant. Jag har tidigare i bloggen (här) påpekat att USA under Ronald Reagan fick lika mycket kritik för att man tog upp kampen mot sovjetkommunismen. Faktum är att 'fredsdemonstrationerna' - betalda och koordinerade av sovjetagenter - var mycket större i början på 1980-talet än vad de är mot Irakkriget. USA är en lämplig syndabock för alla som vill slippa eget ansvar. Så nästa gång du hör någon skylla på USA, fråga dig vilka synder denne debattör vill smita undan från...
Däremot talar man inte om varför detta hot är möjligt att rikta mot Sverige: länder som inte bekämpar piratkopiering bryter mot Världshandelsorganisationen WTO:s regler. USA - som skapar det mesta som är av intresse att ladda ner - har länge fört kamp med exempelvis Kina för att få också det landet att aktivt bekämpa piratkopieringen.
Det är alltså amerikanska producenter (i syfte att skydda sin upphovsrätt) som vill att omvärlden ska följa de regler som gäller - och som tillkommit i stor internationell enighet. Vad är det som är så hemska med det?
Tilläggas kan att Sverige idag, utan respekt för upphovsrätt och patent under 1800- och 1900-talen, varit ett fattigt land. Det är många uppfinningar, nya idéer och processer som skapat det svenska välståndet. Vi har rätten till sitt eget skapande att tacka för vår levnadsnivå. I vår historielösa tid tycks de flesta ha glömt det. En ny global ordning där alla stjäl från alla gynnar inte Sverige. Som en starkt exportberoende nation borde vi göra allt för att upprätthålla frihandelsreglerna i WTO. Allt annat är dårskap.
Onsdag 2006-06-21 / 8.10länk HADITHA I SVENSKA MEDIERNA. Hur dålig svensk medierapportering kan vara framgår i granskning av Michael Moynihan, Näringslivets Medieinstitut,
Haditha ur ett svenskt perspektiv. Han summerar bevakningen av händelsen i Haditha, där amerikanska soldater anklagas för massaker:
Medan amerikanska och brittiska medier har avhållit sig från att fälla omdömen, och hållit sig till värdeneutrala formuleringar som "anklagad för" och "misstänkt för", har vissa svenska medier agerat både journalist, jurist och jury.
Och oavsett vad som hände i Haditha är det dålig journalistik.
Träffsäker beskrivning.
Onsdag 2006-06-21 / 7.40länk FARLIG ALLIANS. Franske vänsterjournalisten Caroline Fourest varnar i Jyllands-Posten, Farlig alliance,
vänstern i Europa att göra samma misstag som Irans marxister gjorde när de i slutet på 1970-talet gick i allians med Khomeinis muslimska prästerskap för att störta shahen.
Den gången begick marxistiska grupper ett förödande fel ... Hon menar att dagens vänsterrörelser är på väg att begå samma misstag som marxisterna i Iran ... som efter shahens fall blev eliminerade av Khomeinis islamistiska regim.
'I dag ser vi samarbete mellan islamistiska grupper och vänsteraktivister som vi inte kunde föreställa oss för fem år sedan. Bland annat har antiglobaliseringsrörelsen European Social Forum på deras senaste tre konferenser inbjudit Tariq Ramadan tillsammans med Det Muslimska Brödraskapet att tala i islams namn ...', sa Caroline Fourest och tillade att detta betyder att de sekulära muslimerna inte längre har plats i detta forum.
Onsdag 2006-06-21 / 7.40länk SVENSKA DAGBLADET TROR INTE PÅ DEMOKRATI. Svenska Dagbladets utrikesredaktion är nu den sämsta i landet - vilket inte säger lite. Bitte Hammargren dömer idag ut demokratiseringen i Irak på en helsida och hon ställde nyligen underdåniga frågor till regimföreträdare i Iran (se
här). I Hammargrens rapportering är diktaturer något gott och demokrati något ont. Till det kommer Karin Henrikssons alltid lika okunniga plagiat av senaste stridsropen från amerikansk vänster. Svenska Dagbladet är ett propagandainstrument för anti-amerikanism. Det är sorgligt att se förfallet.
Tisdag 2006-06-20 / 15.04länk FINNS TVÅ FRANCIS FUKUYAMA? I kvartalstidskriften National Interest lägger Anatol Lieven ut texten om den framstående filosofen och professorn Francis Fukuyama, med anledning av att han kommit ut med en ny bok, America at the Crossroads. Om man bortser från vänsterns tröttsamma besatthet av etiketter och konspirationer, så är artikeln intressant: The Two Fukuyamas.
Fukuyama har ju ansetts tillhöra den neokonservativa kretsen men har på senare tid haft invändningar mot Bush-administrationen, mer om medlen och den praktiska, pragmatiska politiken än om värderingarna och målen. Men Lieven gör detta till en stor sak och menar att de neokonservativa tappat den ende riktige ”intellektuelle”, eftersom personer som Charles Krauthammer och Richard Pearl inte skulle vara det. Vem är Lieven att bedöma den internationella politikens allra största debattörer? Det blir bara larvigt.
Denna benägenhet att förödmjuka och förminska motståndarna på ett personligt plan, tillsammans med viljan att konstruera och peka ut grupperingar - kollektiv - för att sedan göra stora konspirationsteorier om hur de håller ihop eller splittras, visar hur begränsat intellektet är hos den vänster som anser sig vara så mycket mer intellektuell än människor med frihetliga värderingar.
Jag har skrivit det förr, och Lieven ger inga belägg för att jag ska ändra mig: Fukuyama vidgar och fördjupar det neokonservativa perspektivet snarare än bryter med det. Att tungviktare som Krauthammer och Fukuyama är oense och lyfter fram olika argument och perspektiv gör ju bara diskussionen ännu mer intressant. Vad är poängen med att de är överens? Det är styrkan i argumenten som räknas, och konkurrens mellan debattörer innebär att de höjer sig och ger oss läsare än mer.
Så till saken. Fukuyamas huvudinvändning mot Bush-doktrinen är att invasioner, som den i Irak, kräver att man bygger upp nationer från grunden (nation-building) och fallet Irak visar att det är svårt. Det är också emot konservativ och klasisk liberal filosofi att tro att man på politisk väg kan bygga samhällen, det är ju en form av social ingenjörskonst. Fukuyama vill fortfarande sprida frihet och demokrati i världen, men med andra metoder.
Vilka dessa är, är dock inte lika klart. Lieven pekar på att Fukuyama håller fast vid den amerikanska självbilden att Amerika är ett föredöme för världen, även om omvärlden inte alla gånger vill se det så (American exceptionalism). Och efter elfte september 2001 har ledande företrädare för den ”hökaktiga” vänstern ”alltmer närmat sig de neokonservativa i nyckelfrågor inom utrikespolitiken, och de är faktiskt numera ibland praktiskt taget oskiljaktiga från dem ... Tilltron till Amerika som föredöme sitter djupt i amerikansk politisk kultur och i samhällslivet överhuvudtaget. De neokonservativa och Bush-administrationen har bara givit den en särskilt radikal uttolkning.” (Detta skriver Lieven, som några stycken tidigare räknat ut det neokonservativa inflytandet...)
Lieven menar att presidentens uttolkning av denna viktiga tradition har extrema och farliga tendenser i form av arrogant, aggressiv och messiansk framtoning. Gud förbjude att USA drabbas av en ny attack, då kan Amerika ge sig in i ännu farligare anfall än Irak, skriver Lieven. Själv anser jag att det är den hårdhet som Bush visat som hindrat nya attacker i USA, terrorattacker som istället utförts i Madrid och London.
Artikelförfattaren har dock en intressant poäng i att USA behöver en diskussion om sin nationella självbild. En sådan borde kommit efter Vietnamkriget, men blev inte av. Fukuyama kan nu initiera en sådan i efterspelet till Irakprojektet.
För grundfrågan återstår: vad är alternativet till Bush-doktrinen? Ingen har givit något hållbart svar. Vad eftergifter till totalitära krafter betyder vet vi av 1900-talet: demokratins och frihetens undergång. Att störta diktaturer med vapenmakt är möjligt men inte den snabba väg till fred och frihet som många hoppats. Finns andra vägar?
Lieven tvingas medge att även Fukuyama är svag på att konkretisera innebörden av resonemangen han för i den nya boken. I vilket fall har jag inte funnit några som helst skäl att överge mitt fulla stöd till Bush-doktrinen.
Tisdag 2006-06-20 / 8.14länk DIGITAL MAOISM. Det finns två uppslagsverk på nätet -
Wikipedia och
susning.nu - där vem som helst kan skriva in fakta. Datorforskaren Jaron Lanier har i Edge skrivit en essä,
Digital Maoism, om det han kallar den nya online-kollektivismen. Där vänder han sig emot att man tar dessa uppslagsverk på för stort allvar.
Han har inga problem med dessa experiment, men mot ”det sätt som Wikipedia betraktas och används; hur det lyfts upp och fått sådan betydelse så snabbt.”
Jag har själv stor nytta av dessa allmänhetens eget skrivna uppslagsverk, särskilt när jag jagar bakgrundsinformation om politiker i olika länder. Men jag har låtit bli att länka till wikipedia eller susning.nu eftersom de har stora brister. Framför allt finns ingen källhänvisning. Vem som helst kan skriva in vad som helst. Det som står på dessa sidor kan vara rena påhitt eller grovt felvinklade uppgifter.
Men om man har denna reservation med sig, ger dessa e-uppslagsverk en snabb överblick som är svår att få någon annanstans. Som informell källa till uppslag att leta vidare är wikipedia och susning.nu värdefulla verktyg för oss som jobbar via nätet.
Tisdag 2006-06-20 / 8.14länk FÖRMÖGNA SOCIALDEMOKRATER SKYLLER IFRÅN SIG. En ur det socialdemokratiska etablissemanget, förre riksdagsledamoten Bengt Silfverstrand förklarar i sin
blogg:
"Ja, hemska tanke hur kan låginkomsttagarnas främsta företrädare vara så
fräcka att de placerar sig högst på lönestegen bland alla
riksdagskandidater? Fundera ett ögonblick. Kan det möjligen bero på att
socialdemokratiska företrädare i gemen öppet deklarerar varenda intjänad
krona?"
Kan maktens arrogans bli tydligare? Först viftar han bort att sossar skor sig på politiken, sedan anklagar han andra för att skattefuska. Allt medan Silfverstrand fortsätter kvittera ut riksdagspension på en nivå en normalinkomsttagare bara kan dröma om.
Måndag 2006-06-19 / 23.30länk BLAIR, CAMERON, REINFELDT - OCH MARX. Konservative kolumnisten Janet Daley skriver i Daily Telegraph om varför Tony Blair lyckades fånga medelklassen, och varför den nye konservative premiärministerkandidaten David Cameron också söker sig mot mitten. Det har med Marx att göra:
Socialism without Marx is a beguiling Blairite delusion (Socialism utan Marx är Blairs charmiga illusion). Hon skriver:
Vad Blair gör klart i denna tidiga upplaga [ett brev från 1980-talet] är att han - genuint och ärligt - ser den moraliska attraktionskraften i socialismen. Men han tar avstånd från den förtryckande världsbild som är marxismens. Det 'fortgående försvaret av marxistisk socialism' bär, skrev den unge Blair till partiledaren Michael Foot, delvis skulden för partiets problem. Marxistiska tankarna är 'klargörande på så många sätt', men till sist 'förkvävande' eftersom de söker 'i sin filosofi omfatta alla aspekter av vår existens'. Ja, verkligen, sådan är marxismen: en omfattande, skrämmande sammanhängande världsvy - en quasi-religion som du i slutändan antingen måste omfamna eller avvisa.
Men ändå ansåg Blair, redan då, att han kunde se en tredje väg. Han ville socialism light. Han tog de välvilliga, socialt medvetna, bekväma bitarna, men inte proletariatets diktatur, den ekonomiska determinismen, den historiska uttolkningen av klasskamp etc. Och det är denna plocka-russinen-ur-kakan version av socialistisk idealism, med dess självgoda moraliska rättfärdighet och undermåliga förståelse av ekonomi, som dominerar stora väljargruppers tänkande. Grupper Blair och Cameron nu konkurrerar om.
För att förstå varför Blairs labourparti haft så enastående framgångar i den utbildade medelklassen - och varför Cameron nu måste ta i tu med det på sitt eget sätt - är det nödvändigt att se attraktionskraften i socialism-utan-Marx ...
Jag noterar att det verkar vara de som aldrig har förstått attraktionskraften i kollektivismen som nu fjärmar sig från det som de uppfattar är Cameron tomma gester. Min tolkning av Marx skiljde sig från Blair, då det var just den sammanhängande analysen hos Marx som lockade mig.
Unga människor (och intellektuellt rörliga äldre) söker konstant för vägar att förstå världen. Attraktionskraften i system som erbjuder svar på frågor om mänsklighetens beskaffenhet, oavsett om det handlar om politik, teologi, sociologi, är mycket stor ...
Så om ett center-högerparti ska nå framgångar måste det vara tydligt och rakt på en punkt: de socialistiska idéerna - särskilt i den mjuka brittiska versionen - är ett stort misstag. De som omfattar den gör anspråk på att stå för rättvisa och att det är fel att inte omfördela välstånd. Vad de inte ser - om de inte tvingas till det - är hur de mekanismer som används för att tvinga fram 'rättvisa' påverkar människors liv ...
Vad de konservativa inte gjort är att framföra de moraliskt attraktiva argumenten för kapitalism.
Vi har ju exakt samma problem hos oss i Sverige. Man får gärna ligga i mitten för att inte skrämma väljare, men man måste ta striden om vem som står för den goda moralen och rättvisan. De borgerliga vill rättvisa. En annan rättvisa som stavas egenmakt, frihet och ansvar.
Men idag råder i stora väljargrupper uppfattningen att den socialistiska rättvisan står mot - orättvisa. Den bilden måste förändras för att den borgerliga alliansen ska kunna vinna.
Måndag 2006-06-19 / 22.00länk EU:s PRESTIGEPROJEKT AIRBUS I KRIS. Världens största passagerarflygplan, Airbus A380, har tagits fram av europeisk industri med stark uppbackning av EU:s politiska ledning i syfte att konkurrera med amerikanska Boeing. Men nu är hela projektet i kris därför att man inte kommer igång med produktionen i tid. Förra veckan meddelades plötsligt att man är sex månader efter, vilket innebär ett produktionsbortfall på 2 miljarder euro och förmodligen böter för brott mot leveransvillkoren på lika mycket. Hux-flux så försvann 36 miljarder svenska kronor.
Men idag har A380 blivit en symbol för allt som är fel med Europa - inkompetens, felriktade ambitioner, girighet och nationella gräl. Snarare än att ena Europa har företaget slagit in kilar mellan Frankrike och Tyskland - Berlin klagar på fransk statsinblandning och svågerpolitik medan Paris anklagar tyskarna för stelbenthet i beslutsfattandet.
På grund av den häpnadsväckande senfärdigheten med att medge förseningar har moderbolaget, European Aeronautic Defence and Space Company (Eads), fallit på börserna och förlorat en fjärdedel av sitt värde. Där försvann ytterligare 46 miljarder kronor.
På en vecka har alltså Europas prestigeprojekt förlorat 82 miljarder kronor!
Inte illa jobbat, ens för den politiska klassens socialister...
Måndag 2006-06-19 / 16.04länk SVENSK TILLVÄXT BLAND EUROPAS LÄGSTA. Första kapitlet i den senaste budgetproppen inleds med orden, ”Sverige har under de senaste tio åren haft en tillväxt som har varit högre än genomsnittet i EU och OECD. Samtidigt har levnadsstandarden, mätt som real bruttonationalinkomst per capita, ökat lika snabbt som i Förenta Staterna.”
Så lyder budskapet regeringen nu trummar ut med stor kraft. Men bilden är falsk.
Det framgår av en intressant rapport som presenterades idag av forskaren i nationalekonomi vid University of Chicago Tino Sanandaij och Timbros Johnny Munkhammar,
Sant och falskt om svensk tillväxt och arbetslöshet.
Där avslöjas hur regeringen konsekvent väljer 1994 som basår för sina påståenden. Men som framgår av diagrammet betyder det att man startar när Sverige är i botten på en lågkonjunktur. Om man vill presentera en så riktig beskrivning av landet som möjligt måste man fånga in hela konjunkturcykeln och inte bara välja ut återhämtningsperioden.
Om man ser till tidsperioden 1990-2006 så var tillväxten i Sverige i genomsnitt 1,4 procent - alltså lägre än EU-snittet.
När det gäller arbetslösheten räknar rapportförfattarna med 1) arbetslösa studenter, som regeringen i strid med internationell praxis beordrat SCB att inte räkna med som arbetslösa, 2) latent arbetslösa, som är personer som uppger att de vill ha arbete men som inte inkluderas som arbetslösa, 3) förtidspensionärer som vill arbeta men inte anses tillhöra arbetskraften, 4) långtidssjukskrivna som skulle kunna arbeta. De två senare kategorierna är svåra att beräkna, men i rapporten görs beräkningar av andel som inte har med hälsofaktorer att göra. Då för man följande resultat:
Ur Arbetskraftsundersökning, SCB
Oomtvistligt arbetslösa
582.000 personer
12,2 procent, inkl öppet arbetslösa, personer i arbetsmarknadspolitiska åtgärder, arbetslösa studenter och latent arbetslösa
Uppskattad i sjukdom dold arbetslöshet
249.000 personer
andel av förtidspensionerade och långtidssjukskrivna
Uppskattad total arbetslöshet 2004
17,0 procent
I verkligheten är alltså arbetslösheten i Sverige 17 procent. Inte de omkring 5 procent som regeringen hävdar.
Utöver dessa övergripande diskussioner om statistik ger rapporten också fakta som är lättare att ta till sig. Som att det under perioden "1980-2005, när befolkningen i arbetsför ålder ökade med över 500.000 personer, skapades färre än 50.000 nya arbeten". Allt enligt den officiella statistiken.
Var och en begriper att med så få nya jobb ökar arbetslösheten. Den grundläggande frågan är varför så få nya jobb skapas i Sverige. Där borde fokus ligga i valrörelsen.
Måndag 2006-06-19 / 16.04länk KULTURDEBATT OM MAKT OCH VEM SOM ÄR FINAST. I sin blogg gör Erik Svansbo, riksdagskandidat (fp), ett kul inlägg där han plockar ner vänstern: Oberoende kultur. Här framgår varför man i socialdemokratins värld alltid anser sig vara i opposition, även om man haft regeringsmakten i 65 år av de senaste 74 åren. Också deras självgodhet blottläggs.
Han ser hur protektionismen ökar, inte minskar, och han ser det många i europeiskt etablissemang inte ser: det finns väldigt motstridiga viljor i Europas länder om i stort sett allt. Polen vill forsätta utvidgningen, Frankrike är emot. Ekonomin är svag men länderna i eurozonen förmår inte att minska budgetunderskotten. Paul Kelly menar att Europas eliter inte tar unionen på allvar och på viktiga områden står för protektionism:
Det blir som mest tydligt när det gäller tjänstesektorn, där Europas prestation i jämförelse med USA är som svagast. Till dess de nationella regeringarna, inte minst i Frankrike, kommer överens om att skapa en verkligt fri och gemensam marknad kommer ekonomierna att underprestera och långsamt underblåsa Europas kris.
Som australiensare ser Kelly också att det som kallas 'Europas sociala modell' i realiteten är fyra mycket olika modeller: den nordiska, den anglo-saxiska, den continentala och medelhavsområdets.
I Svenska Dagbladet skriver Mats Hallgren om hur EU-länderna struntar i reglerna, inte minst stabiliseringspakten, Växande statsskulder hotar EMU-projektet. Det är minst sagt alarmerande när stora länders statsskuld växer under högkonjunktur.
Jag börjar faktiskt tro att EU-projektet kan komma att haverera. Skälet är det otroligt svaga politiska ledarskapet. Den politiska klassen är helt utan kontakt med Europas folk och saknar förmåga att se hur man ska skapa en union som är folkens snarare än eliternas. Därför växer kraven på protektionism. Vi ser det inte minst från socialdemokratin i Sverige som motarbetar ett tjänstedirektiv som gör det möjligt för företag att konkurrera över gränsena - det som var hela EU-projektets utgångspunkt.
Och om frihandelsambitionerna försvinner, och enbart den politiska klassens makthunger driver EU-projektet, då kanske vi börjar närma oss den punkt då det är lika så gott att avsluta projektet.
Måndag 2006-06-19 / 7.45länk S-POLITIKER RIKARE ÄN ALLA ANDRA POLITIKER. Nästan fyra av tio socialdemokratiska kandidater i höstens riksdagsval tjänar mer än 400 000 kronor om året, vilket innebär att s har gått om moderaterna i höginkomstligan, rapporterar bla TV4 i Socialdemokraternas kandidater tjänar mest.
Kan det tydligare än så demonstreras att socialdemokratin är etablissemangets parti? Vill verkligen riktiga arbetare stödja en så utpräglad maktelit? Är det inte dags att ge regeringsmakten till alternativet som är mindre arrogant?
Måndag 2006-06-19 / 7.45länk AYAAN HIRSI ALI I SVERIGE. I helgen var en av vår tids viktigaste samhällsdebattör i Sverige. Men bara utländska medier uppmärksammade Ayaan Hirsi Ali. Financial Times skriver om konferens med Ax:son Johnsons stiftelse, en artikel citerad på hennes blogg. På konferensen frågade Ayaan Hirsi Ali:
- Varför lämnar så stora grupper muslimer sina länder? Nästan alla muslimska länder är tyrannier, auktoritära regimer eller nationer i sammanbrott. Islamistiska stater är i fruktansvärd kris. Där saknas frihet; där saknas utbildning; och där underkuvas kvinnorna. Inte undra på att människor flyttar därifrån, sa hon.
En analys värd att begrunda. Inte minst för motståndare till Iraks befrielse. Vad vill krigsmotståndarna med den muslimska världen? Ska den fortsätta vara förtryckets utpost i världen? Eller ska människorna i denna del av världen också bli fria?
Men nog borde nuvarande nummer tre på State Department, pol.chefen Nick Burns, ligga bra till? Han är ju en god vän med Sverige, inte minst efter det framgångsrika samarbete som Sverige och USA hade då Baltikum förhandlade med Ryssland om tillbakadragandet av de sovjet/ryska trupperna 1991-94.
Söndag 2006-06-25 / 10.25
Fredag 2006-06-23 / 11.10
Fredag 2006-06-23 / 10.20
Måndag 2006-06-19 / 16.04
Där avslöjas hur regeringen konsekvent väljer 1994 som basår för sina påståenden. Men som framgår av diagrammet betyder det att man startar när Sverige är i botten på en lågkonjunktur. Om man vill presentera en så riktig beskrivning av landet som möjligt måste man fånga in hela konjunkturcykeln och inte bara välja ut återhämtningsperioden.
