Debattartikel på portalen politik.passagen.se 9 februari 2001

Vård i kris!

Problemet är inte att vården saknar resurser, utan hur resurserna används. Politikerna tar inte problemen på allvar. Men varje skattekrona som används ineffektivt är som att stjäla från de fattiga och sjuka, menar Dick Erixon som granskat vården i Skåne och skrivit rapporten "Vårdens skilda vägar".

Vårdpersonal slår ofta larm om allvarliga brister. Sjuksköterskor kan berätta hur de måste ägna mycken tid åt att bädda sängar, leta reda på rullstolar, springa bud med journaler och prover, duka fram och värma måltider - istället för att vårda patienter. På samma sätt upplever läkare att allt mer tid går åt till att finna vårdplatser åt patienterna, som på grund av platsbrist tvingas flytta runt mellan avdelningar, kliniker och sjukhus - istället för att vårda.

När högt kvalificerad personal tvingas göra allt annat än att vårda sker ett omfattande resursslöseri. Det sänker sjukvårdens kvalitet och urholkar arbetsglädjen. De stora resurser som ställs till vårdens förfogande kommer inte till största möjliga nytta. Det är som om sjukvårdens resurser försvinner i ett svart hål.

Denna skrämmande bild från vårdens vardag märks mycket sällan när man studerar vad som diskuteras på politisk nivå. Det är som om politiker lever i en helt annan värld. En värld där man krigar om vissa symbolladdade ord, som för eller emot privatisering. Politiken tar helt enkelt inte verkligheten i vården på allvar.

Vart tar pengarna vägen? Även om sjukvårdspolitikerna slänger sig med många siffror och beskyller varandra för att inte satsa tillräckligt vet de egentligen ingenting om vilka effekter deras budgetar får. Det är en av flera anmärkningsvärda slutsatser jag kommer fram till i rapporten "Vårdens skilda världar" (Centrum för välfärd efter välfärdsstaten).

Granskningen fokuseras på Region Skåne och där är politikerna så ärliga att de i alla fall erkänner att man inte vet hur skatteresurserna används. När den borgerliga ledningen har försökt styra upp ekonomin har det visat sig mycket svårt eftersom man "för närvarande saknar instrument för att följa upp och utvärdera hur olika ersättningssystem slår". En hårdare dom över sjukvårdens ekonomisystem är svårt att ge och den kommer från regionens egen utredning om ersättningssystemen. Sjukvårdens ekonomi är som ett ogenomträngligt skatbo.

Om ett börsbolag skötte sin ekonomi på samma usla vis, alltså inte visste vart pengarna tog vägen och använde kvalificerad personal till enkla sysslor, skulle det snart tvingas i konkurs.

Mer pengar till en sådan organisation löser inte vårdkrisen. Det ger inte fler händer i vården. Bara ökad rundgång, mer papper och nya regler. Det gäller att se till att de mycket stora resurser som redan satsas på vården, styrs till områden där de gör bäst nytta. Först när detta elementära krav är uppfyllt blir en diskussion värdefull om huruvida den samlade resurstilldelningen är tillräcklig.

Det är sorgligt att följa dagens debatt där så gott som alla krav handlar om mer pengar till vården. Istället borde vi ställa oss frågan hur pengarna används. Vi borde ta en gammal devis från den gamle socialministern Gustav Möller till heders: varje skattekrona som används ineffektivt är som att stjäla från de fattiga och sjuka.

Dick Erixon
tidigare landstingspolitiker och rapportförfattare bakom "Vårdens skilda världar" (cvv)