Folklig kapitalism

Folklig kapitalism. Så kan gamle centerledaren Gunnar Hedlunds politiska linje sammanfattas. Förre industriministern Nils G Åsling väger i en ny biografi samman Hedlunds sociala patos med övertygelsen att det är genom att "lita på människornas egen vilja till initiativ [som] de effektivaste drivkrafterna till välståndsutveckling kan frigöras".

Det blir rörigt när Åsling i Gunnar Hedlund, politikern och industrimannen (Ekerlids förlag) vill skildra båda dessa karriärer. Ändå framgår att Hedlunds strategi var att människor själva borde äga, såväl bostad som rörelse. I politiken stred han för lågräntepolitik och goda villkor för småföretag. Detta i en tid då entreprenörer förpassades till historiens skräphög av både marxister och liberaler, som sjöng storskalighetens lov. Som koncernchef i Ncb ville Hedlund rädda små skogsägares självständighet från "bolagshögerns" maktbegär.

Ncb gick över styr. Inom politiken blev han däremot efterkrigstidens mest framgångsrika partiledare, sett i valresultat. När samregerandet med s bröts 1957 blev hans parti snart alternativet till centralism.

Åsling förnekar inte att Hedlund föregrep Margaret Thatcher, i meningen att deras strategi syftade till att ge medborgarna makten genom att bli kapitalägare och som sådana få både frihet och ansvar.

Varför finns i dag inga politiker som vägrar bli en del av stat och överhet och som tar strid mot maktfullkomliga ovanifrånperspektiv?

Dick Erixon