Finanstidningen 15 januari 2002

Folkhälsofalangen folkets fiende

För inte så länge sedan var regeringens arméer av opinionsbildande myndigheter på marsch. Tobak ansågs vara folkhälsans fiende nummer ett. Totalförbud mot rökning i barer och på restauranger var nödvändigt för att rädda mänskligheten från snar död. Före inträdet i EU var indignationen och hetsen mot alkohol av samma kraft. Alkohol var folkhälsans fiende nummer ett. Utan lördagsstängt system skulle folket supa ihjäl sig. Någonstans däremellan slog Vägverket och andra skattefinansierade opinionsbildare för en nollvision mot döda och skadade i trafiken. Trafiken var folkhälsans fiende nummer ett. Sedan Vägverkets eget ansvar för vägunderhåll och snöskottning fallerat och kostat liv, talas det inte lika mycket om nollvision.

De senaste månaderna har statsmakterna hittat en ny syndabock. Nu är det arbetsgivarna som är folkhälsans fiende nummer ett. Sjukfrånvaron ökar lavinartat och det beror på dålig arbetsmiljö. Glöm rökning, alkohol och trafikskadade. Skulden ligger på dem som betalar ut löner. De stressar sina anställda till vanvett. Därför ska arbetsgivarna enligt ensamutredaren Jan Rydh betala sjuklön för 60 istället för 14 dagar. Det betyder dubbla lönekostnader, dels för den sjuke, dels för vikarien.

Visst har vi tur, vi som bor i Sverige. Vår statsmakt är så alert att den genast ser vad som orsakar att människor är frånvarande. Och inte nog med det - man vet omedelbart hur eländet skall åtgärdas. Att orsakerna kan skifta så dramatiskt verkar lite konstigt, men vad vet vi, enkla medborgare? Jan Rydh bakom sitt skrivbord i någon myndighetsbyggnad i Stockholm vet bättre. Dessutom är hans besked mycket uppmuntrande. Om det är arbetsgivarnas fel att människor blir sjuka så måste det ju betyda att vi utan dåligt samvete kan röka på, dricka gott och öka farter på vägarna.

Nej, förklaringen till att myndigheterna försöker skrämma fram politiska beslut har lite med folkhälsa att göra. Däremot betyder det mer för att få större budget och fler tjänster för ökad kontroll och övervaktning av ett klent och oförmöget folk som inte vet sitt eget bästa. Mer makt och pengar till myndigheterna - mindre till medborgarna, det är den verkliga dagordningen bakom omsorgen om folkhälsan.

Att arbetsgivarna hängs ut är en del i en långsiktig trend där regeringsmakten skjuter över politikens ständiga misslyckanden på företagen. När regeringen i de egna departementen inte klarar av att ge jämställda löner och inte förmår anställa handikappade, mörkhyade, sexuellt avvikande, då skriver man en lag om att alla andra ska göra det. När den offentliga sektorn har skyhög sjukfrånvaro och fullständigt inkompetent arbetsledning som sprider oro och dödar arbetsglädjen, då är det privata företag som utses till syndabockar, även om sjukfrånvaron där är låg. Hela sjukförsäkringssystemet är inget annat än en mörkläggningsoperation. Där döljs offentliga sektorns oförmåga samtidigt som kompetenta arbetsgivare på privata marknaden får betala kostnaden och som tack får skulden för planekonomins brister.