Megafon i Finanstidningen 7 juni 2001.

DET MUMLAS I FOLKPARTIET. Mauricio Rojas ihärdiga försök att väcka liv i förstelnade partier börjar ge effekt. Motståndarna vaknar. I helgen uttryckte riksdagsledamoten Eva Flyborg från Göteborg och ungdomsledaren Birgitta Olsson skarp kritik mot att släppa fram icke-partimedlemmar till riksdagen. "Det är oerhört få som ser poängen" säger Flyborg som naturligtvis hävdar att hon är - förnyare. Hon menar att det redan finns en stark "drivkraft" i att kunna "jobba sig upp och stiga i graderna".

Men det är ju så det alltid varit. Och just detta, att tvingas gå på tusentals möten med gamla senila partimedlemmar för att efter två/tre decennier hamna på en hyfsad plats på partiets kollektiva riksdagslista, gör att ingen vettig människa söker sig till partierna. Genom stela hierarkier kan de som skaffat sig positioner - som Flyborg och Olsson - förhindra att mer begåvade och bättre lämpade folkligt valda representanter kommer fram. Medlemskapet är deras skydd. Deras möjlighet att se till att nya krafter hamnar längst bak i kön.

Mauricio Rojas förslag att släppa fram icke-partimedlemmar är ett skickligt drag, riktat mot hjärtat i det som är demokratins huvudproblem - omöjligheten för folket att välja de personer de vill se, inte de partierna bestämmer. Folkpartiet har ett tydligt val att göra: öppna sig för vital konkurrens, eller ruttna som en liten inskränkt sekt. Förvånande nog verkar partiet tveka.

DICK ERIXON