Finanstidningen 20 mars 2001

Där mossa får växa

Staten är alltid god. Den ska ju styras av centerpartiet

OM DET INTE VORE för att centerpartiet ligger ett steg före andra i krisbranschen politiska partier, vore det ointressant. Partierna hänger inte med i tiden och präglas av en osund attityd av att vilja vara folkets förmyndare. Ofta återkommer valforskare med slutsatsen att medborgarna inte alls tappat tilltron till demokratin, däremot blir man allt mer missnöjda med partierna. Det är en bedrift av centern att kunna leda ligan över otidsenliga partier i kris.

Till skillnad från vad partierna själva tycks tro röstar väljarna faktiskt på politiska budskap, inte på hur många tv-soffor partiledarna lyckas slita ut. Än återstår att se om Maud Olofsson mitt bland alla blommor och gratulationer inser det. Om så är fallet vet vi rätt väl vilka källor hon har att tillgå.

I ett förtvivlat försök att skaffa sig idéer har en andra version av förslag till partiprogram släppts inför nästa centerstämma i juni. Desperationen gör att man skrivit det man tänkt och därmed ger dokumentet en ovanligt öppen insyn och en avklädd, ja, naken bild av det intellektuella klimatet i partiet.

Programförslaget kallas "Där människor får växa" och är fullkomligt nedlusat med repriser på denna slogan. Där finns en del meningsfulla formuleringar. Man "utgår ifrån en stark tilltro till varje människa" och "därför vill vi föra makten åter till människorna". I det avslutande stycket säger man sig ha "en grundläggande optimistisk hållning till framtiden, vilken grundas på tilltro till att människor kan och vill ta gemensamt ansvar". Det är en ny ton från ett gammalt miljö- och antikärnkraftsparti som länge spritt ödesmättade domedagssenarior.

MEN LIKT ALLA ANDRA partier är centerpartiet för allt gott och mot allt ont. De ambitioner som formuleras i ord säger ingenting. Det är istället det som står mellan raderna som avslöjar centerpartisternas sanna inställning. Och där framträder bilden av ett parti som till varje pris vill att politiken, det vill säga statsmakten, ska behålla all makt och helst utöka den.

En återkommande fras är att politiken ska "ge utrymme", exempelvis "ge utrymme för företagsamma människor". Vem är den goda fe som ska "ge" människorna lite frihet där man finner att det kan vara chict, om inte politiken? Av formuleringarna kan man inte dra någon annan slutsats än att all makt utgår från staten. Medborgarnas frihet ges på nåder.

I ETT HISTORISKT perspektiv är det en extremt centralistisk samhällssyn. Den uttrycks också rakt på sak, som i bisatsen: "samtidigt måste politiken vara stark i att försvara den enskilde människans rätt, i förhållande till exempelvis stora kapitalintressen." Mot statligt tvång finns uppenbarlgen ingen anledning att skydda människorna. Staten är alltid god. Den ska ju styras av centerpartiet.

Med ett så mossigt program kommer det inte att bli enkelt för Maud Olofsson att lyfta centerpartiet ur dyngan.