Kolumn i Finanstidningen 7 april.

Obehandlad vaxpropp

Vårdpolitiker har knäck i lurarna

Mångfald i vården talar allt fler allt högre om. Men socialministern gör som bingotjejen i reklamfilmen: sätter händerna för öronen och ropar la-la-la-la-la-la.

"Våra medlemmar som fått gå över till privata företag har fått det bättre", medger Kommunalarbetareförbundets andre ordförande Lars-Åke Almqvist. Kommunal har frågat medlemmar vad de tycker om sina nya privata arbetsgivare. LO-förbund till trots, man kan inte gå förbi medlemmarnas svar. Personalen kan nu påverka det dagliga arbetet på ett sätt som var omöjligt i kommun och landsting. Flertalet får möjlighet till utveckling och utbildning i större omfattning än tidigare. Arbetsorganisationen är mindre och överblickbar. Chefen finns nära och har befogenhet att fatta beslut.

"Vi är inte rädda för privata företag i vården", summerar Almqvist. Tillsammans med Vårdförbundets ordförande Eva Fernvall och Läkarförbundets vd Anders Milton kommenterade han nyligen studien "Vinsten som drivkraft". Den är författad av Mattias Lundbäck och professor Lars Söderström vid nationalekonomiska institutionen i Lund, på uppdrag av Industriförbundet.

Inte heller de båda andra fackliga företrädarna ser konkurrens inom vårdsektorn som något negativt eller olyckligt. Tvärtom. "Vi ser inte offentlig produktion som ett självändamål", säger Eva Fernvall. "Det finns för lite mångfald inom vården idag", tillägger Anders Milton.

De tre understryker visserligen att skattefinansiering är viktig. Ingen får lämnas utanför. Politiska regleringar är nödvändiga. Men för att skapa drivkraft för utveckling av vård och vårdformer krävs mångfald, konkurrens och även möjlighet till vinst.

Ingen höjer på ögonbrynen för synpunkter som dessa. De är brett omfattade uppfattningar. Överallt. Utom i ett sammanhang. Budskapet är i högstra grad kontroversiellt i den partipolitiska sfären. Nära medarbetare till socialministern har omedelbart, utan att läsa studien, dömt ut den som en "partsinlaga". Lars Engqvist är i full färd med att i lag förbjuda vinst i akutsjukvård. Profit är att skumma grädden av mjölken, säger regeringspartiet och låter som en senkommen lärljunge till Lenin.

Här finns en märklig kontrast. På ena sidan har vi fackliga förbund som med rationella resonemang diskuterar hur deras medlemmar kan uppnå goda arbetsvillkor. Ståndpunkter och åsikter bygger på erfarenheter gjorda bland tiotusentals medlemmar som varje dag arbetar inom den sektor debatten handlar om. De ser bristerna i dagens system.

Det är ingen slump att sjukhusens byggnader ser likadana ut som förorternas höghus. Sjukvården lider av samma sorts identitetskris som betongförorterna: en tärande anonymitet som tar död på initiativkraft. Visionen om jämlikhet har blivit en vision om likriktning. Istället för att betrakta patienter som kunder med egna önskemål och synpunkter är de objektifierade. En remiss. Ett personnummer. Inom sjukvården råder paradoxalt nog det industrisamhällets tänkande som näringslivet lämnat bakom sig. Stordrift. Enhetlighet. Hierarki.

Resultatet har blivit att sjuksköterskor säger upp sig och flyttar till Norge. Eller går över till uthyrningsfirmor där de får anständiga löner medan de hyrs ut för att göra samma arbete åt landstinget som förut. Ingen som skaffar sig insyn i hur det offentliga sköter kan uttala sig emot förnyelse.

På andra sidan står de politiska partierna. De lyssnar inte på någon. Likt reklamtjejen som hittar på sina egna bingosiffror håller politiker för öronen och utropar la-la-la-la-la-la så fort någon framför kritik. De lever i sin egen värld. En värld som ingen annan känner igen sig i.

Sjukvårdens problem är inte resursbrist. Här sker snarare ett omfattande resursslöseri med engagerad personal som inte får komma till sin rätt. Vården lider brist på politisk vidsynthet. Den botas inte med pengar. Utan med medborgarrevolt.

DE