Kreativ skatterevolt

Vid årsskiftet slopades den i glesbygden nedsatta arbetsgivaravgiften om åtta procent av lönesumman. Men 140 företagare i Tornedalen och Malmfälten har hittills vägrat att betala in denna del. I stället har de startat skatteupproret "Sista striden" och i ett öppet brev till statsminister Göran Persson föreslagit att Sverige inför sänkta företagsskatter, åtminstone i Norrland. Brevet är ett svar på statsministerns uppmaning till glesbygden att tänka kreativt, skriver de.

När norrlänningar blir förbannade är det bäst att lyssna. Det vet näringsminister Björn Rosengren som snabbt har lovat att återinföra nedsättningen av arbetsgivaravgiften - om EU tillåter. Norrlandsföretagarna riskerar genom sin skatterevolt att drabbas av straffavgifter och påhälsning av kronofogden. Men det är "en bagatell" om aktionen kan rädda glesbygden, säger företagaren Leif Toolanen i Övertorneå.

Skatterevolter som denna är unika i Sverige. Den väcker två intressanta frågor. Norrlandsföretagens revolt pekar ut en ny väg för det som brukar kallas regionalpolitik. Den nuvarande , att först driva in skatter till Stockholm för att sedan betala tillbaka dem som u-hjälp, har visat sig föga framgångsrik. Om man nu ska ägna sig åt sådant som regionalpolitik är skattesänkningar att föredra.

Revolten sätter också fingret på det sällan diskuterade faktum att staten har lagt över större delen av sin skatteuppbörd på företagen. De ska på statens order inte bara driva in mervärdesskatten som kunderna betalar utan också arbetsgivaravgifter och personalens inkomstskatt. Dessa skatter råkar vara de tre helt dominerande inkomstkällorna för staten. Svenska företag är i praktiken statens skatteindrivare. Därför slår norrlandsföretagarnas revolt mot hjärtat av det system som upprätthåller statsmakten. Frågan är varför inte liknande uppror förekommit tidigare.

Här finns möjligheter som Svenska arbetsgivarföreningen och Företagarnas riksorganisation skulle kunna utnyttja. Hela uppbördssystemet förutsätter att alla företag lydigt gör som staten säger. Om företag började göra uppror och kräva motprestationer för slavjobbet att driva in skatterna, skulle staten få svårt att vifta bort kraven.

En demokrati bygger på att statens regler har folklig förankring - också när det gäller skatterna storlek och utformning. Här finns en del övrigt att önska. Mona Sahlin gör gärna utspel om sänkta skatter, senast här i Finanstidningen. Men det blir aldrig något av dem.

En skatterevolt i linje med den norrländska skulle tvinga regeringen att agera på ett mindre sturskt och nanchalant vis. Om fler än norrlänningarna vågar.