Eftertanke tillhöra inte vanligheterna bland makthavare. Särskilt inte i politiska prestigefrågor. Nu har det hänt.

Borgarrådet Birgitta Rydell, fp, med ansvar för äldreomsorg i Stockholm är självkritisk om privatiseringsvågen i en debattartikel i DN.

Privatisering har varit detsamma som att upphandla entreprenader. I dag drivs 57 procent av alla platser i äldreomsorgen av andra än kommunen. Men detta är i egentlig mening ingen privatisering. Verksamheten är fortfarande skattefinansierad. Politikerna fortsätter att styra genom att formulera villkoren i entreprenadavtal. Och framförallt: de äldre har inte fått ökad makt att själva bestämma. För den som behöver äldreboende är inte hemmets ägarförhållande det viktiga, utan att det erbjuds god service.

Trots att socialdemokratin gör allt för att sabotera förnyelse och därför försvårar en öppen debatt vågar Rydell förespråka en ny inriktning. Istället för att politiker ovanifrån dikterar vilka entreprenörer som anlitas borde de äldre ges valfrihet att välja var de vill bo, menar Rydell. I skolan innebär skolpeng att den enskilda familjen får makt över barnens skolgång. En äldrepeng skulle ge de gamla samma inflytande.

Rydell "backar om privatisering", skriver DN-debatt i sin rubrik. Det är tvärtom. En äldrepeng är en långt mer radikal maktförskjuting från politiker till medborgare än den hittills genomförda. Vad väntar stadshuset på?

DE