Finanstidningen (12 jan 2000)

KAOS för pendeltågen i Stockholm. Och genast får privatiseringen skulden. Därtill är ett franskt bolag majoritetsägare i BK Tåg Citypendeln AB. Nationalistiska och socialistiska myter får fritt spelrum. Men även resenärer som frysande väntar på perrongerna och med rätta är förbannade, har anledning att skärskåda orsakerna.

Inför SL:s konkurrensutsättning sänkte SJ, som haft monopol på trafiken i 35 år, sitt anbud med 400 Mkr. Till 680 Mkr. Per år. Citypendeln begärde 640 Mkr.

Enbart förfarandet med anbud sparar stockholmarna många sköna skattemiljoner - varje år. Ännu mer skulle kunnat sparas om inte SJ passat på att garantera sig 218 Mkr. om året, även om man inte kör tågen, för investeringar som redan är avskrivna. Snacka om snikenhet.

Men varför förundras? Offentliga monopol är alltid svindyra. Pendeltrafiken är ännu en läxa som vi svenskar tycks ha svårt att lära.

Men trafiken måste ju fungera för att den ska vara värd att betala någonting alls för. Kaoset beror på att 80 lokförare vägrar gå över till bolaget. Förmodligen för att försöka sabotera trafiken för Citypendeln så att SJ ska kunna återta den. Ett cyniskt spel med passagerarna som oskyldiga offer.

Citypendeln kan inte dömas ut efter bara några dagar. De har inte fått chans att visa hur tågtrafik kan drivas effektivt och kundorienterat. Något som SJ inte klarat på 35 år.

Dick Erixon