Agneta Dreber recenserar skriften Svaghetens moral i Frisinnad Tidskrift (dec 1999).

Vad får människor att växa?

"Lidande är en del av livet. När vi kämpar för att övervinna svårigheter tar vi vår egen förmåga i anspråk. När det blir allvar tvingar vi oss själva och människorna runt oss att utnyttja våra starka sidor. Vi utvecklas. Genom att lära oss hantera motgångar kan vi bättre värdesätta oss själva. Ju större motgångar desto större blir segern när vi kan gå vidare och inte låta svårigheterna knäcka oss.

Det här skulle kunna vara en beskrivning av vad man inom hälsoområdet kallar för 'coping'. För att må bra behöver man känna att man klarar av att hantera svårigheter och därmed få en viss kontroll över sitt liv. Men någon direkt koppling till hälsa har inte författaren Dick Erixon gjort i sin bok Svaghetens moral.

En bok som enligt min uppfattning har fått alltför liten uppmärksamhet. Den betonar viktiga och för det mesta helt accepterade grundvärderingar om ömsesidig respekt, hänsynstagande, 'att ställa krav är att bry sig om' etc. Utifrån dessa analyseras sedan den svenska socialpolitiken.

Kritiken är förödande. Författaren menar att det ständigt återkommande talet om hur viktigt det är att lyfta fram 'svaghet' har skapat en ny sorts moral. En moral som går på tvärs mot självklara krav på var och en att göra sitt bästa och mot den moral som har varit utgångspunkten för våra förmödrar och -fäder i dera arbete med att bygga Sverige till ett land med välstånd.

Några exempel ges.

För många känns det som fördelaktigt att stämpla sig själv som svag i en speciell situation. Svagheten blir ett säkert försvar för den som har gjort något dumt. Den svage kan i logikens namn inte leva upp till normala krav som ställs på vuxna medborgare. Sympatierna faller alltid på den svagaste …

Svaghet fungerar som ett alibi för att slippa ta ansvar. En som betraktas som svag kan självklart inte ta ansvar. Samhället måste ställa upp.

Svaghetens moral innebär också att de som ändå tar personligt ansvar bestraffas. Den som tar ansvar blir per definition stark, alltså den som bär skulden för att inte allt i samhället är perfekt. Det är den starkes skyldighet att försörja och stödja den svage.

Svaghetens moral riskerar att flytta fokus från det som behöver göras för att samhället skall utvecklas och bli rikare, till hur man ska omfördela existerande resurser i samhället - alltså från produktion av välstånd till konsumtion av välfärd.

Dick Erixon skriver vidare om frihet. För att tydliggöra detta begrepp refererar han till Göran Greider som lär ha sagt att den sanna friheten är att slippa bekymra sig om sådant som pensionssparande och sjukförsäkring och slippa engagera sig i hur barnomsorg, skola och andra gemensamma angelägenheter organiseras. Först när välfärdsstaten tar över och rodnar allt detta kan vi som medborgare blir riktigt fria att förverkliga oss själva - och då uppnår vi verklig frihet.

Detta är helt fel tänkt, menar författaren och det instämmer också jag fullständigt i. Bekymmersfrihet får inte blandas samman med friheten att styra sitt eget liv. Och människor får aldrig förledas att tro att politiken eller politiker kan skapa ett samhälle där människor inte behöver eller tillåts möta motgångar.

Och då är vi tillbaka där vi började. Vad är det som utvecklar människor? Vad får människor att växa? Vilken betydelse har detta i sin tur för ett lands framgångar vad gäller entreprenörer och tillväxt? Påhittighet, kreativitet måste stimuleras i alla avseenden.

Svaghet är ingen egenskap. Varje människa kan någon gång under sitt liv hamna i en situation som är svår eller 'utsatt' och då behövs stöd. Men alla människor har starka sidor. Samhällets moral måste gynna människors starka sidor och inte de svaga. Man måste få göra fel och få komma igen.

När jag läser Svaghetens moral så funderar jag på hur alla de reagerar som befolkade Socialhögskolorna under 1960- och 70-talen. Reaktionerna har lyst med sin frånvaro. Kanske beror det på fördomar mot Timbro. För min egen personliga del känns det viktigt att gå in i 2000-talet med en positiv grundsyn på den enskilda människans styrka och möjligheter."

- - - - - - - - - - - - - - - - - -
Vill du läsa skriften på nätet?
Besök Erixons boklista.