Ledarekolumn i FinansVision 17 juni

Det etniska hyckleriet

Varken DO eller någon annan har definierat vad ’etnisk’ betyder och vem som ger de anställda rätt etnisk etikett

Tänk tanken att offentligt upphandlad kollektivtrafik lägger om linjerna så att man inte behöver köra in i vissa bostadsområden av rädsla för att förare och passagerare ska utsättas för våld. Där laglösheten är så utbredd att samhället inte ens förmår att skydda bussar under deras färd genom staden. Där förarna vägrar köra via vissa gator och inte alls efter mörkrets fall. Det låter som en rysare från Hollywood eller som ett getto i någon förslummad storstad långt borta. Men så är det inte.

Skånetrafikens busslinje 11 kör inte längre till Rosengårdsskolan i Malmö. För några veckor sedan flyttades ändhållplatsen samtidigt som linjens kvällsturer, efter kl 20.10, har ställts in för gott. Det är följden av den återkommande stenkastning och vandalisering som bussarna råkat ut för. Bussförarna vägrade till slut att köra in i området av rädsla för att passagerarna och de själva skulle komma till skada.

Det märkliga är att ingen tycks reagera. Gangstergäng får sakta men säkert ta över. Rättsstaten blir en allt svagare kraft i takt med att trovärdigheten som rättskipare urholkas.

Signalerna från landstingsägda Skånetrafiken är att du inte längre kan räkna med att polis och domstolar skyddar dig mot våldsverkare. De laglydiga får istället anpassa sig. Kastas det sten på bussarna slutar man köra. Att gripa och straffa dem som vandaliserar tycks alltmer sällan vara aktuellt. Den polisiära ordningsmakten verkar paralyserad och demoraliserad.

Samtidigt väller en stark polisiär attityd fram från ett annat håll inom staten: de allt fler ombudsmännen. Nyligen har tusentals mindre företag fått hotfulla brev från såväl jämställdhetsombudsmannen som diskrimineringsombudsmannen. Jämo spänner bröstet allt vad man kan och kräver in planer för att ”upptäcka, åtgärda och förhindra osakliga löneskillnader”. DO hotar med vite om man inte noggrant redovisar ”vilket planmässigt arbete ni har beslutat” för att vidta ”aktiva åtgärder mot etnisk diskriminering”. DO skriver att ”allmänna formuleringar” inte duger. De företag som inte svarar tillfredsställande får ett nytt hotbrev, förlåt, tillsynsbrev heter det.

Problemet är bara att varken DO eller någon annan har definierat vad ”etnisk” betyder och vem som ger de anställda rätt etnisk etikett. Är inte en i spädbarnsåldern adopterad asiatisk person svensk? Vem avgör det? Arbetsgivaren? Alltmöjligtminister Mona Sahlin har erkänt att det måste vara ”upp till varje individ att definiera sin etnicitet”. Bingo! Den naturliga följdfrågan blir då: hur ska företag kunna upprätta planer mot diskriminering av något varje individ själv avgör vad det är?

I stället för att ta tag i de smärtsamt närvarande problemen i människors vardag, som rätten att kunna åka buss till sitt hem utan att bli utsatt för stenkastning, ägnar sig politiker åt pseudofrågor vars enda syfte är att själva framstå i så god dager som möjligt.

Och så undrar de varför det går en upprorsvåg över de europeiska politiska valen...

DICK ERIXON