Varför krisar vården?
Humankapital och människovärde
"Jag har inte lika lätt att instämma i teserna i Timbros tredje nyutgivna skrift Bakom vårdpolitikens dimridåer. Författare är landstingspolitikern Dick Erixon. Han tycks, jämfört med de ovan nämna författarna, mer utgå från ideologi än från sakfrågorna. Till skillnad från Werkö och Enkvist så talar sig Erixon varm för att vården skall ha en affärsidé och menar att om vården hade ett vinstintresse så gynnade den också de vårdsökande människorna. Kundorientering betyder patientmakt, skriver han. Är det så enkelt?
Att göra patienten till kund har dessutom som jag ser det alltför många etiska fallgropar. I Erixons försvar för kundorienteringen tycks han utgå från att alla självklart skulle skaffa sig bra sjukvårdsförsäkringar. Jag skulle kunna hålla med Erixon - om vi levde i ett samhälle där alla hade lika goda ekonomiska förutsättningar som Erixon och jag själv.
Alla vill att vården skall vara bra och lätt tillgänglig. Men vägarna dit ser olika ut. Erixon har därför en poäng genom att tala i ideologiska termer. Men språket och ordvalet styr mer än vad man i första hand kan ana. Han konstaterar att den nya ekonomin innebär att "människors konsumtionsmönster i allt högre grad vilar på vilken image eller livshållning man vill upprätthålla".
Erixon talar mycket om val av människosyn. Själv förespråkar han en ohämmad individualism. Erixon hävdar att om man inte vill se patienten som kund så innebär det ett misstroende mot människors förmåga att bestämma över sig själva. Det är i och för sig ett bra argument. Men han utgår då från att alla har lika goda möjligheter som han själv.
Näringslivets viktigaste tillgång, skriver Erixon vidare, är humankapitalet. Man ser allt oftare det ordet i vårdsammanhang numera. Det ser jag som ett allvarligt hot mot synen på ett absolut människovärde. Human betyder människa. Kapital betyder ekonomiskt värde. Risken finns att människor värderas efter vad de kan prestera. Kan man inget prestera är man alltså värdelös… Att detta resonemang innebär en relativisering av människovärdet måste göras tydligt.
Men visst finns det en dynamik i relationen mellan individen och kollektivet. Individen måste ha frihet att förverkliga sig, men inte på bekostnad av någon annan, och dessutom måste det alltid finnas ett visst ansvar för de i kollektivet som inte har samma möjligheter. Det är först då som orden välfärd, solidaritet och humanism möts och får verklig innebörd.
Mitt budskap är att förändra synen på patienten, men inte i riktning mot kundbegreppet, utan mot personperspektivet för att därmed göra det medmänskliga mer synligt."
CARL-MAGNUS STOLT