Upprop i Aftonblandet 26 oktober 2001.

Korrumpera inte Röda Korset

I demonstrationen på FN-dagen mot kriget i Afghanistan stod Amnesty, Röda korsets ungdomsförbund och Svenska kyrkan som arrangörer tillsammans med grupper som Attac och vänsterpartiet.

  Nu skriver flera medlemmar ett öppet brev till dessa organisationer och anklagar dem för att korrumpera sina ideal genom att delta i politiska aktioner präglade av farlig pacifism och hat mot USA.

På FN-dagen i onsdags genomfördes en manifestation mot kriget i Afghanistan på Sergels torg i Stockholm. Åsikterna i tal samt på flygblad och banderoller var välkända: omoralisk och farlig pacifism, sedvanligt hat mot USA och ”världskapitalismen”, samt förvridna tolkningar av folkrätten.

Desto mer förvånande var arrangörslistan. Amnesty, Röda korsets ungdomsförbund och Svenska kyrkan stod sida vid sida med Attac, vänsterpartiet och Svenska Afghanistankommittén. Vi som har undertecknat detta upprop är aktiva medlemmar i de förra organisationerna. Och vi vägrar att ställa oss bakom de åsikter som våra organisationer nu för fram, eller indirekt legitimerar genom allianser med nämnda partier och rörelser.

För det första accepterar vi inte att våra organisationer sällar sig till den omoraliska och farliga pacifism som tar sig uttryck i slagord som ”våld föder våld” och ”vägra välja mellan terrorism och krig”.

Den ”tredje ståndpunktens” logik är orimlig. Var det t ex fel av den fria världen att slå tillbaka militärt mot Hitlertyskland och stoppa utrotningen av judar och oliktänkande? Dagens vänsterkritik är en kopia av protesterna mot Nato-bombningarna i Serbien 1999, som till sist fick stopp på den etniska rensningen i Kosovo, där åtminstone sexhundratusen människor plundrades på allt och drevs bort från hem och land. I dag, när massmördaren Milosevic tvingas stå till svars för sina handlingar inför en internationell domstol i Haag, har kritikerna hoppat vidare till nästa tuva.

Den mänskliga erfarenheten är beklämmande men entydig: det fria och öppna samhället måste för sin överlevnad möta sina fiender, ytterst med våld. Det är en fundamental skillnad mellan rättfärdiga och nödvändiga krig å den ena sidan och blind vedergällning å den andra.

För det andra accepterar vi inte att våra organisationer bidrar till mytbildningen om att terrordåden var ”oundvikliga” konsekvenser av en USA-dominerad världsordning som framkallar elände och misär.

Detta är först en felaktig placering av skuldbördan för världens orättvisor: det är t ex Iraks diktator Saddam Hussein som bär ansvaret för att irakiska barn dör av sjukdomar och svält, inte en ”girig världskapitalism”, eller de FN-sanktioner som tillåter Irak att köpa mat och medicin för oljepengar. Dessutom skymmer retoriken mer komplicerade, mer sannolika förklaringar till terrorismen. Hos miljonären bin Ladin finns ledtrådar. Ingenting antyder att fattigdom och orättvisa är motiven. Världen delas upp i ”troende och otrogna”, och ”otrogna” amerikanska soldater i Saudiarabien anses besudla två av islams heligaste platser: Mecka och Medina.

Islams förtrupper ska ha utfört dåden och bin Ladin ber Gud att välsigna dem som ”förstörde Amerika”. En snäv materialism, som bortser från ideologisk och religiös fanatism som mobiliserande terrorkraft, är direkt farlig.

För det tredje accepterar vi inte att våra organisationer direkt eller indirekt solidariserar sig med åsikten att USA har tagit lagen i egna händer.
Sveriges ledande folkrättsexpert Ove Bring konstaterade i Dagens Nyheter den 20 oktober att det är ett orimligt påstående. Bakom USA står idag 15 stater i säkerhetsrådet, 19 Natoländer, 15 EU-länder, 56 muslimska stater samt ytterligare stater i Asien, Afrika och Latinamerika. Två fredspristagare, nämligen FN:s generalsekreterare Kofi Annan och Östtimors utrikesminister José Ramos-Horta, hör till dem som bejakat den utökade självförsvarsrätten enligt FN- stadgan. Det är stötande att låna sig till aktioner som reducerar folkrätten till ett ideologiskt slagträ.

Amnesty, Röda korset och Svenska kyrkan förenas av att de är politiskt ekumeniska och har en tydligt humanitär profil. Politiska aktioner av detta slag korrumperar organisationernas grundideal. Vår uppmaning lyder:

Töm inte våra medlemskap på sina ursprungliga innehåll!

Elise Claeson, Paula Eriksson , Per Lembre, Kristoffer Melinder, Johan Norberg, Thomas Norén, Maria Rankka (medlemmar i Amnesty),

Fredrik Andersson (medlem i Röda korsets ungdomsförbund),

Christian Ekström, Dick Erixon, Emil Hemström, Fabian Zäll (medlemmar i Röda korset),

Monica Andersson, Moa Almin, Martin Borgs, Thomas Idergard, Maria Ludvigsson, Peter Olsson, Gunnar Strömmer, Henrik Toremark (medlemmar i Svenska kyrkan)