För mig har det varit ett helgnöje att läsa alla artiklar om Sarah Palin, den nya stjärnan i amerikansk politik. Jag har skrattat åt de fullständigt sinnessjuka påhoppen som vänstermedierna fortsätter att ägna sig åt, som i New York Times: Palin and McCain’s Shotgun Marriage. Hon är fel, fel, fel, men ändå slutar artikeln: hon kan vinna valet. Under all politisk partiskhet finns trots allt en ilsken beundran för henne som person.

Sarah Palin förenar styrka, energi och folklighet. Därmed är hon ett stort hot mot en demokratisk seger, och svaret från medierna är besinningslösa påhopp. Bloggaren och dataingenjören Charlie Martin har tagit på sig att lista och besvara alla lösa rykten som mainstreammedierna utan vidare betänkligheter eller källkontroll sprider om henne: Palin Rumors. Antalet är nu uppe i 69!

Men roligast är att läsa biografiska artiklar som ger insikt i om hennes bakgrund uppe i Alaska. De är betydligt färre än de negativa, men här har jag vaskat fram de få som ger något konstruktivt.

Från Sarah Palins hemstad Wasilla rapporterar CNNs Emanuella Grinberg, där hon träffat dem som känner henne: klubbmedlemmar, Palins tandläkare och politiska motståndare. I Alaska är hon en välkänd och stridslysten politiker sedan 14 år. Hon har varit i ständig kamp mot ett korrupt gubbvälde som gjort upp med oljebolagen bakom ryggen på medborgarna, och när de slutat som politiker fått välavlönade tjänster i oljeindustrin.

För varje ny spricka Palin åstadkommit i fasaden på Alaskas mäktiga politiska nätverk har historien om hennes resa från tjejen från småstaden till politisk maktfaktor berättats om och om igen i Alaskas tidningar och vissa nationella medier, som Vogue.

För många är Palins ikoniska status i Alaska välförtjänt med tanke på att basketstjärnan, skönhetsdrottningen och TV-journalisten gått vidare från fullmäktigeledamot i Wasilla till delstatens första kvinnliga guvernör på 14 år. I järnvägsknuten Wasilla, som ligger i en dalgång mellan höga berg, har hon fått rykte om sig att genomföra sin agenda med sådan ihärdighet att såväl kritiker som supportrar villigt omtalar hennes “fighting spirit”.

Där framgår att hon 1992, efter två mandataperioder i fullmäktige, utmanade Wasillas borgmästare i valet och vann på ett program för ekonomisk sparsamhet och löfte om att bryta ett maktfullkomligt ledarskap. Som borgmästare höll hon ofta offentliga möten på caféer med medborgarna. Hon hade redan då hårda nypor och avskedade alla avdelningschefer, vilket hon enligt konstitutionen hade rätt att göra.

En demokratisk politiker som intervjuas av CNN håller inte med henne politiskt med tillägger: “Alla gillar henne eftersom hon verkligen är en trevlig person. Hon har alltid varit vänlig mot mig och alla i stan.”

Och som guvernör har hon utmanat såväl etablissemanget inom det egna partiet som oljeindustrin. Washington Times rapporterar i For Alaskans, Palin is a force to be reckoned with:

Palin må vara en nykomling på den nationella scenen, men under hennes år som guvernör har hon skapat rykte om sig att vara tuff förhandlare som inte är rädd att skapa fiender i syfte att uppfylla sina vallöften.

Och hennes agenda är ambitiös. Förra månaden vann hon en seger av historiska proportioner när Alaskas delstatsförsamling godkände ett omfattande byggkontrakt om pipeline för naturgas som hon tecknat under protester från såväl det största oljebolaget som republikanska partikamrater.

Redan första året som guvernör gick hon fram som en motorsåg över den offentliga budgeten, rapporterar Alaskas News Sourse i Palin budget overhaul gets praise, scorn from city’s leaders:

Palin lade bokstavligen in veto mot hundratals enskilda projekt, som omfattade från några tusen till miljontals dollar. Vissa ser hennes modiga agerande som ett nödvändigt svar på en delstatsbudget utom kontroll, medan andra menar att hon inte är välbetänkt.

Se mer: Alaska neighbors love their hockey mom VP candidate (CNN), Palin Should Strike Fear in Democrats (Pittsburgh Post-Gazette), Palin Rises Above “Shrill” Media (San Diego Union-Tribune via Hillarys hemsida), Beware the Barracuda (Newsweek).

(Andra intressanta bloggar om USA, pres.valet, Vita huset, USA-valet, McCain, republikanerna, Obama, Palin)

Dagens snackis kommer från New York Times politiska blogg, ‘I Don’t Believe in Coming in Second’, där man citerar Barack Obama när han talar inför rika donatorer vid möte arrangerat av musikern Jon Bon Jovi:

Jag hoppas att ni är med på fighten. Jag hoppas ni är med, för jag har inte stått ut med 19 månader i flygplan, med hotellmat och saknat min fru och mina barn - jag gör inte det här för att komma tvåa.

Stått ut med flygplan? Hotellmat? Vilken martyr! Han måste ju få bli president efter sådana enorma påfrestningar…

Jämför det med John McCains biografi!

(Andra intressanta bloggar om USA, pres.valet, Vita huset, USA-valet, McCain, Obama)

Den välkände TV-personligheten Oprah Winfrey har i USA en TV-show som vänder sig till kvinnor. Men nu vägrar hon hårdnackat att intervjua den enda kvinnliga kandidaten på valsedeln inför höstens presidentval, Sarah Palin.

I ett hycklande pressmeddelande säger hon att hon inte intervjuar någon inför presidentvalet. Vilket skitsnack! Hon stod på scenen i Iowa för att backa upp Barack Obama i vintras och han har varit gäst i hennes show flera gånger. Men han är ju vänster. Och då går det ju bra. En kvinna som inte är radikalfeminist blir däremot portförbjuden.

Brittiska vänstertidningen Guardian skriver US election: Storm as Oprah says no to Palin interview:

Frågan visar hur potentiellt farligt det varit för Winfrey att öppet stödja Obama, särskilt som han varit gäst i hennes show flera gånger innan hon kom ut till förmån för hans kampanj. Det spelar nu republikanerna i händerna i deras attacker mot medierna som partiska mot deras parti. Historien visar också på de många sätt som Sarah Palin redan har skakat om den här valrörelsen. Hennes kön och modesta familjebakgrund har öppnat upp en helt ny demografisk attraktionskraft för McCains kampanj, som nu med stor energi uppvaktar förorternas och småstädernas kvinnor - exakt de som är Winfreys publik.

Visst är det typiskt: Guardian beklagar att Winfrey så öppet avslöjar partiskheten i medierna! Hon borde dolt sitt stöd till Obama och vänstern lite bättre. Så som alla andra mainstreammedier gör varje dag…

(Andra intressanta bloggar om USA, Oprah, Oprah Winfrey, journalistik, media, mediegranskning, mediekritik, pres.valet, Vita huset, USA-valet, Obama, McCain, republikanerna, Palin)

I washington Post har utvärderingen av motoffensiven i Irak (the surge) börjat. Här finns ett utmärkt diagram över antalet döda irakier från invasionen i mars 2003 fram till senaste månadsskiftet: Iraqi deaths 2003-2008. Under värsta månaden, november 2006, dödades 3.800 irakier. Sedan har våldet minskat och de senaste månaderna ligger dödstalet på omkring 500 per månad. Det är naturligtvis fruktansvärt.

Men om vi skulle ta med antalet irakier som dödades under Saddam Husseins regim från 1979 till 2003 skulle dödssiffrorna knappt få plats i diagrammet. Man beräknar att mellan 1 och 1,5 miljoner irakier dödades under Saddam Hussiens 24 år vid makten. Det betyder 3.400-5.200 irakier per månad i snitt.

Alltså: antalet iraker som dödats har alltså minskat efter invasionen. Och det kraftigt, sedan motoffensiven inleddes 2007.

Är det ett misslyckande? Att minska dödandet från över 3.000 i månaden till 500?

Jag anser inte det.

Irak levde i ett helvete för invasionen 2003, och det blev blodigt också efter invasionen men i allt mindre omfattning.

Ingen seriös diskussion om Irak kan genomföras utan att det sker i skuggan av Saddam Husseins styre. Det vore som att diskutera andra världskriget utan att nämna Nazityskland. Det går inte!

Denna blogg har haft fokus på irakiska folket i diskussionen, och jag kan inte se annat än att Irakinvasionen är en framgång. Dödandet har minskat, en demokratisk process har inletts, yttrandefrihet råder och en rättsstat grundad på en av folket antagen konstitution har påbörjats.

Visst hade det varit bättre om återuppbyggnaden av Irak gått snabbare. Men de problem man mött har varit begränsade om de relateras till det besinningslösa mördande som föregick före invasionen.

Och grundfrågan är: hade det varit bättre om Saddam-regimen (tillsammans med FN:s saktioner) fått fortsätta döda omkring 4.000 irakier i månaden, istället för de 500 som tragiskt nog dör nu?

(Andra intressanta bloggar om politik, Irak, fred, demokrati,MR, frihet, yttrandefrihet, säkerhetspolitik, Bush, Bush, USA, Vita huset, islam, fundamentalism)

Jag hoppas bilderna på de mördade barnen i Arboga, som lagts ut på fildelningssiten Pirete Bay kan vrida fokuset rätt i fildelningsdebatten. Hittills har musiker och filmmakare varit de främsta offren för fildelning. Konstnärer som genom fildelningen förlorar sina möjligheter att få betalt för sitt arbete.

För de flesta har det varit svårt att sätta sig in i dessa kreativa människors, dessa företagares, situation. “Alla kan väl komponera och lägga ut sin musik på internet”, lyder den skenheligt jämlika argumentationen. Man vill sudda ut skillnaden mellan professionella och amatörer, och därmed omöjliggöra att ta betalt för kreativt arbete.

Populismen i detta är stark. Mycket stark. Karl Marx har här fått rätt: “Intresset ljuger aldrig”. Liberaler som annars försvarar äganderätten faller här tillföga och ställer sig på kommunismens sida och skiter fullkomligt i att man kränker integriteten för artister, författare och konstnärer.

Men nu när obduktionsbilderna på de mördade barnen också fildelas via Pirate Bay blir det tydligt att fildelning innebär en kränkning också av vanliga människors integritet.

Om någons musik är allmängods, då är väl alla medborgares förehavanden som på något sätt dokumenterats digitalt allmängods som kan fläkas ut och spridas på nätet?

Den digitala tekniken är underbar. Internet är en innovation som förändrat våra liv i grunden, inte minst mitt. Denna nya, digitala värld erbjuder friheter och vidgade vyer på ett sätt som aldrig förr i mänsklighetens historia. Men det får inte innebära att vi kastar ut alla värderingar och principer genom fönstret, för en total anarki.

Åtminstone några av de klassiskt liberala värderingar måste gälla: individens integritet måste respekteras och i denna ingår äganderätten till det man skapat och innehar. Det är innehavaren som avgör vad som kan fildelas gratis och vad som är antingen privat eller fildelas mot betalning.

Varken bilder på döda barn, nakenbilder på tidigare partner eller kreativt arbete är allmängods bara därför att de finns i digital form! Fildelning är ingen princip — det är en teknik som måste följa civilisationens grundläggande värderingar.

Det finns många onödiga och alldeles för stränga regler kring upphovsrätt och andra immateriella rättigheter. Låt oss angripa dessa överdrifter och liberalisera dem, istället för att förspråka total anarki.

Se mer i bloggen: BWO, centern och upphovsrätten, Upphovsrätt, fildelning och intresset som aldrig ljuger, Upphovsrätten bör också ses över.

(Andra intressanta bloggar om politik, fildelning, upphovsrätt, musik, internet, The Pirate Bay, Pirate Bay, offentlighetsprincipen, informationsfrihet, immatriella rättigheter, mänskliga rättigheter, Arboga, arbogamorden)

Ännu en bok kommer i nästa vecka, som avslöjar biståndspolitikens totala haveri. Istället för att hjälpa svältande understöder i-världen diktaturer och finansierar deras krig som dödar de människor väst säger sig vilja rädda. Denna gång är det journalisten och Afrikakännaren Bengt Nilsson som utkommer med “Sveriges Afrikanska krig”.

Se författaren Bengt Nilsson berätta i BokVideo:

I boken skildras bland många andra ekonomen Stefan de Vylder, som i mitten av 1970-talet arbetade för Sida i Etiopien. Han utsattes för en komplott som sånär kostade honom livet, och frystes sedan ut av Sida när han försökte slå larm om missbruket av svenskt bistånd i landet. Den etiopiska militärjuntan beslagtog svenska lastbilar och byggde träningsläger för svenska pengar, miljoner och åter miljoner svenska kronor gick till inbördeskriget. Sverige stöttar fortfarande den etiopiska krigsekonomin.

– Det är fråga om missförhållanden i den svenska biståndshanteringen som är så allvarliga att de borde leda till åtal, säger Bengt Nilsson. I stället för att stödja fred och demokrati har svenskt bistånd till stor del stöttat krig och diktatur.

Ja, och trots detta har den svenska statens biståndsbudget ökat från 13 till 28 miljarder kronor per år under 2000-talet. Det har naturligtivis ökat trycket ytterligare på att pumpa ut svenska skattepengar i tvivelaktiga projekt och verksamheter som aldrig utvärderas ordentligt.

Se mer i G-P-ledaren Vägra sponsra diktaturer, intervju i DN Svenskt bistånd finansierar krig och DN-ledaren Det goda biståndet.

Se mer i bloggen: Korruptionen i biståndet borde leda till sänkt budget, EU hycklar om bistånd, Globalisering: Från fattigdom till rikedom.

(Andra intressanta bloggar om politik, bistånd, biståndspolitik, skatter, statsbudgeten, Afrika, krig, tullar, ekonomi, företagande, entreprenörskap, fattigdomsbekämpning, frihandel, jordbrukssubventioner, matkris)

Återigen framstår Europeiska unionen som en impotent och feg organisation som böjer rygg för totalitära krafter. Man lyckades visserligen hålla skenet om enighet uppe på kristoppmötet om Rysslands ockupation av Georgien, men det är sanneligen inget som skrämmer Ryssland. Förmodligen hånler man i Moskva åt den stackars Nicolas Sarkozy som man lurade skjortan av vid dennes tidigare besök i Moskva.

I Svenska Dagbladet skriver Rolf Gustavsson i Plockar Moskva av Sarkozy fjäderskruden?

Sarkozy blev antagligen lurad förra gången och det måste han nu försöka rätta till. Det väcker den helt centrala och grundläggande frågan efter krisen i Kaukasus: kan EU över huvudtaget påverka dagens politiska ledning i Moskva? I så fall hur? Konfrontation eller dialog?

Men medan EU står som en idiot mellan två hötappar, fungerar en annan institution desto rakare: de ekonomiska marknaderna. Konsekvenserna av det ryska agerandet är redan kännbara för Ryssland, rapporterar Marianne Björklund i Dagens Nyheter, Rysk nedgång trumfkort för EU:

Sedan konflikten utbröt har den ryska börsen fallit rejält, liksom valutan, rubeln. Internationella investerare skyr osäkra områden och med hög avkastning som främsta prioritet är risken att de plockar ut pengarna från Ryssland om det råder för stor osäkerhet om landets framtid.

- Ryssland är en del av det politiska och ekonomiska systemet och isolerar och försvagar sig själva med det som har hänt. Även om Ryssland lätt kan vinna militärt mot ett land som Georgien är den typen av agerande inte till dess fördel politiskt och ekonomiskt på lång sikt, menade den brittiske utrikesministern David Miliband.

Kapitalismen sätter hårdast press på Moskva. Det är ett fattigdomsbevis för demokratierna att de inte tydligare kan stå upp för de politiska värderingarna om frihet. Men när politikerna fegar ur, är det bra att ha ett ekonomiskt system som understöder samma värderingar.

(Andra intressanta bloggar om politik, demokrati, EU, EU, ekonomi, företagande, marknadsekonomi, kapitalism, börsen, Ryssland, Georgien)

I Dagens Industri kommenteras på ledarplats (ej online) debatten om sjukvården sedan regeringen fått ett utredningsförslag om hur vårdvalsprincipen, som bygger på fri etableringsrätt för vårdcentraler och som införts i Halland och Stockholm, ska kunna införas i hela landet:

[D]en borgerliga majoriteten i organisationen Sveriges kommuner och landsting har ställt sig bakom förslaget — och socialdemokraterna har lagt in en reservation. Socialdemokraternas motstånd handlar om at privata företagare inte ska få “fri dragningsrätt på skattemedel”, som formuleringen ibland lyder. Det är ett smart uttryckssätt — för vem vill inte spara på allmänna medel?

Men det är ohederligt. I Vårdval Stockholm kan inte privata förtag “hämta ut” ersättningar utan att de också har haft patientbesök. Tvärtom innebör en renodlad vårdvalsmodell att landstinget inte behöver subventionera ineffektivitet. En vårdcentral som inte har många patienter får helt enkelt mindre betalt.

Ja, det måste bli ett slut på den sovjetiska planekonomin inom sjukvården. Hälso- och sjukvård är en högst avancerad tjänstebransch som behöver utvecklas, förnyas och effektiviseras utifrån patienternas behov. Det kan inte ske i offentlig regi. Här måste kreativiteten släppas loss — för medborgarnas bästa.

(Andra intressanta bloggar om politik, sjukvård, sjukförsäkring, vårdval Stockholm, vård, företagande, entreprenörskap, företagandets villkor)

I Folkbladet (s) analyserar Widar Andersson en intervju med socialdemokraternas ekonomitalesman Thomas Östros i s-tidskriften Tiden, Tiden pressar Östros:

Östros får frågan om det “inte är ofrånkomligt med ganska kraftigt ökade skatteuttag” om s vinner nästa val?

– Det tror jag, men då talar vi inte om den kommande mandatperioden utan om på längre sikt. Den stora lösningen ligger inte i att kraftigt öka skatterna utan att vi måste öka livsarbetstiden rejält för att klara välfärden.

Längre fram i intervjun lämnar dock Thomas Östros ett delvis annorlunda besked: “Vi kommer redan till hösten, i vår alternativbudget, att ha mycket större skatteintäkter än den borgerliga regeringen…”

Jag känner heller inte alls någon förtjusning över “kraftiga” skattehöjningar när de än kommer. Men s kommer inte att kunna slingra sig från tydliga besked när det gäller skatterna.

Så är det. Antingen ställer s upp på Alliansens förnyelse eller så går man till val på kraftiga skattehöjningar. Det senare är mycket enklare, eftersom den linjen inte kräver något nytänkande. Om de borgerliga måste försvara vad som hänt de senaste åren, kommer socialdemokraterna att tvingas försvara varför vi ska gå tillbaka till mandatperioden 2002-06. Det blir intressant att se om sådant tillbakablickande lönar sig i valmanskåren.

(Andra intressanta bloggar om politik, Val 2010, SAP, Tiden, Thomas Östros, skatter, alliansen, regeringen)

I Svenska Dagbladet, Löjligt är bättre än jobbförstörande, gör Thomas Gür upp med den märkliga fördomsfullheten som finns kring just kreationistiska idéer, alltså de som argumenterar emot Charles Darwins evolutionslära. Varför får inte just denna lära ifrågasättas?

Vetenskap bygger på ständigt ifrågasättande. Det betyder inte att jag delar kreationistiska resonemang, men jag förstår inte varför kreationistiska tankar är så fruktansvärt “hädiska”, om ordet tillåts. Särskilt om dessa tankar jämförs med andra idéer med mer omedelbar effekt på människors välstånd: protektionism. Thomas Gür skriver:

Däremot har Palin sagt att hon inte har något att invända om en diskussion om kreationism kontra evolutionslära kommer upp på skolschemat, och hon har avstått från att ­uttala en personlig åsikt i frågan . . . Obama å sin sida är uttalad protektionist. Han har motsatt sig olika frihandelsavtal mellan USA och ­andra länder och hävdat att sådana avtal är skadliga för USA eftersom de gynnar företag som inte slår vakt om amerikanska arbetares intressen . . .

Skulle undervisning i kreationism likställas med undervisning i evolutionslära i amerikanska skolor, skulle USA förmodligen lida skada både vad gäller landets renommé och dess långsiktiga förmåga att frambringa duktiga naturvetenskapsmän. Men ­skadan för såväl USA som för dess omvärld, inte minst för ett land som Sverige, skulle bli så oerhört mycket större om protektionism blev amerikansk ­politik.

Protektionism är en farligare opportunism än kreationism, summerar Gür. Svårt att inte hålla med.

(Andra intressanta bloggar om USA, pres.valet, Vita huset, USA-valet, kreationism, protektionism, evolutionsläran, Obama, Palin)

I London Times, Sarah Palin: It´s go west, berättar Gerard Baker om den bästa beskrivning han hört av skillnaden mellan de två nya stjärnskotten på den politiska himlen i USA:

– Vad är skillnaden mellan Sarah och Barack?
– Den ene är en välskapt, snygg, och om vi ska vara ärliga, sexig godbit.
– Den andre jagar och dödar sin egen mat.

Underbart.

Baker förklarar sedan att Sarah Palin kan vara början på en förnyelse av det republikanska partiet mot en ny sorts konservatism, den sort som finns i den amerikanska västern (och som tydligast personifierades av Barry Goldwater). Baker skriver:

Hon erbjuder en möjlighet för ett försvagat republikanskt parti att återskapa kontakten med vanliga amerikaner. Hon är konservativ, men hennes konservatism är av en annan sort än den som intoleranta, obegripliga vita män står för och som skadat partiet på senare år. Hon finns mycket närmare den variant som amerikaner tillämpar i sin vardag — bland arbetande kvinnor som stretar med livspusslet — än någon republikansk ledare i modern tid.

Kontrasten med Obama är särskilt kraftfull. Bara det faktum att Palin inte gått på elitskolor men ändå lyckats — vardagligheten med vilken hon så träffsäkert läxade upp Obama med i sitt tal — är det som gör henne så attraktiv för amerikaner. Och som abortmotståndare replikerar hon med kraft på myten om att kvinnor obligatoriskt måste tillhöra den radikala feminismen.

Ja, det var detta som fick mig i februari att lyfta fram henne i bloggen. Jag älskar politiker som är förankrade i vanliga människors vardag och aldrig, aldrig förlorar detta perspektiv hur mycket makt och berömmelse de än får. Det går på några få minuter att avgöra om en människa har kvar sin jordnära identitet, eller om man sålt sin själ till det politiska systemet och staten. De politiker på högre nivå som inte gjort det är få, tragiskt få. I alla länder. Och jag tror att Sarah Palin tillhör denna unika skara. Detta är vad amerikanska folket är på väg att upptäcka.

(Andra intressanta bloggar om USA, pres.valet, Vita huset, USA-valet, McCain, republikanerna, Obama, Palin)

Massmedierna i såväl USA som Sverige har gjort stor, stor, stor sak av att Barack Obama talade inför 75.000 åskådare i en idrottsarena förra veckan. Medierna har försökt framställa detta som bevis på att demokraterna är mer populära än republikanerna. Men faktum är att fler TV-tittare såg talen av John McCain och Sarah Palin, rapporterar AP:

[McCains tal] avslutade en remarkabel tävling där mer än 40 miljoner människor såg politiska tal under tre kvällar, av Obama, McCain och vicepresidentkandidaten Sarah Palin. Republikanernas konvent blev historiskt i den meningen att inget konvent någonsin har haft fler TV-tittare, och slog förra veckans demokratiska konvent som hade genomsnittliga tittarsiffror.

Alltså: dubbelt så många såg republikanernas tal framför demokraternas. Det visar att medierna blåser upp Obama mer än han förtjänar. Och att man dissar republikanerna. De här reaktionsmönstren visar tydligt att medierna är kampanjorgan för demokratiska partiet och vänstern. Det finns ingen som helst balans eller opartiskhet här. Det måste medborgarna i alla länder lära sig: journalister intar vänsterns perspektiv.

I USA lärde sig amerikanerna detta under Ronald Reagans presidentperioder. Medierna var ständigt kritiska mot presidenten, men folket älskade honom. Då förstod amerikanerna att man inte kunde lita på medierna. Och allt sedan 1980-talet vet folket att sanningen förmodligen är den motsatta mot vad journalisterna förmedlar. Den kunskapen behöver också svenskar lära sig. Man måste tolka medierna med politiska glasögon och förstå att kritik mot borgerliga i medierna är en del i en partipolitisk kampanj, liksom positiva nyheter om vänstern. Det är reklam! Politisk reklam. Partisk. Osaklig. Propaganda.

(Andra intressanta bloggar om USA, pres.valet, Vita huset, USA-valet, McCain, republikanerna, Obama, Palin, journalistik, media, mediegranskning, mediekritik)